Nar jag bodde i Florida fick jag med tva soner att rida ganska ofta. Bada lyckades med konststycket att hoppa upp barbacka men att ta i sa infernaliskt att de drasade ner pa andra sidan medan jag och alla andra som sag skrattade sa vi hade ont i magen.
Dessutom lyckades den ena sonen med konststycket att sadeln sakta gled ner under magen pa samma hast medan han lika sakta akte med nar vi var pa vag ut i skogen. Det var en liten mustang och en bra valtranad mustang ar de mest fantastiska hastar man kan tanka sig ... de ar inte radda for nagot utan tar allt som hander med jamnro.
Det var stallagaren som sadlat (med en stor tung western sadel) och nar sonen kravlat sig upp och sa att, "Sadeln var inte ordentligt fastspand" svarade stallagaren (fullstandigt allvarligt) att, "Det ar irrelevant om den sitter fast eller inte. Hade du varit i balans hade sadeln inte akt runt. Du behover forbattra din balans!"
(Stallagaren demonstrerade senare vad han menade genom att spanna upp sadeln pa sin hingst och rida den i alla tre gangarter pa en volt ... at bada hallen.
)