Jag håller helt med dig i ditt första stycke!
I ditt andra stycke kommer vi in på något annat, inte vad hunden behöver som minimum utan hur vi kan tycka att hen bör vara. Det är trots det väldigt intressant, att vara lättlärd t ex behöver inte alltid vara bra om man inte är van vid att fundera över varför hunden gör som hen gör och vilken del man kan ha i det själv. Det är också lite intressant hur raser beskrivs. Om vi jämför en hundras ur rasgrupp 2 med en ur rasgrupp 9 så kan man undra varför de inte är i samma grupp, beskrivningen av hunden är väldigt lika.
En hundras från rasgrupp 2 beskrivs såhär;
Egenskaper / Mentalitet
Rasen tycker om att arbeta både fysiskt och mentalt, och kräver en del aktivering. Trots att hunden är liten i formatet och ser söt ut är det alltså en ganska krävande ras och behöver någon form av regelbunden stimulans för att må bra. Mellan arbetspassen är den en riktig kelgris som gärna kryper upp i knät, ligger nära intill och kopplar av. X tycker mycket om värme och ligger ofta och kopplar av i solen. Det är en utpräglad väktare som omedelbart slår larm om främlingar kommer in på dess hemområde. I övrigt är det inte en skällig ras.
Medans en hundras från rasgrupp 9 beskrivs såhär;
Egenskaper / Mentalitet
Rasen är ingen soffliggare, utan vill gärna göra något varje dag. Den är glad, positiv och hänger med på allt. Matte och husse är viktiga och den älskar mänskligt sällskap. Bara den får vara med, så kan den mysa i soffan en hel dag, för att nästa dag ta en lång promenad på flera mil. Lika fort som den får fart, lika fort lugnar den ned sig. Den tycker om att tänka och talar du inte om vad som gäller så tar hunden egna initiativ.
Då är ju frågan, är hunden ur rasgrupp 2 svårare än den ur rasgrupp 9 och hur ska man veta vad skillnaden faktiskt är om man är van vid en annan typ av hund eller kanske inte har någon hundvana alls sedan tidigare?