Sv: vad kan man kräva ?
Jag har erfarenhet av detta både som fodervärd och som hästägare. Både bra och dåligt.
För det första ser jag det som att ni båda har en jäkla förmån som kommer att vara så nära varandra. Då har hon dig att fråga till råds, för vem kan känna din hästs behov bättre? Samt att du känner att du har lite "koll" även om du kanske inte är superorolig, för då antar jag att du inte lånat ut till henne..?
* Nåväl, min första foderponny skötte jag helt efter eget huvud. Hon hade en ganska oengagerad ägare, och när jag tog kontakt med henne var hon visserligen väldigt trevlig men hon hade aldrig några åsikter. Jag tror helt enkelt att hon inte brydde sig om så mkt annat än att nån tog hand om ponnyn. Jag täckade efter eget huvud och jag bytte foder till ett bättre alternativ och när jag påpekade detta var ägaren bara glad.
* Min andra ponny hade en mkt engagerad ägare + familj. Jag kunde fråga dom om saker och när jag övertog henne fick jag med en lista med foderstat + täckesschema som ägaren haft. Det var aldrig några problem här heller.
* Ganska många år senare var jag tvungen att låna ut min hbl-valack pga studier. Jag var mkt noga med att tala om vad som gällde för honom, han var både en kolikhäst och en häst som inte höll för annat än lättare dressyr och promenadridning. Fodervärden provred honom flera ggr och det verkade bra. Jag hälsade på honom flera ggr mer eller mindre föranmält trots att det var 20 mil bort. Allting verkade gå bra ända tills en dag då fodervärden berättade för mig att det gått åt h-vete med en hovslagare. I början förstod jag inte allvaret (han hade aldrig haft några problem vid skoning), allt jag fokuserat på var ju kolikrisken som ironiskt nog aldrig varit ngt problem. Hur som haver. Hon hade låtit en eller flera sk "hovslagare" ta sig an honom flera ggr och varje gng hade det förvärrats. I efterhand har jag förstått att hela sanningen aldrig berättats för mig, för jag har försökt ta reda på vad som hänt från olika håll men alla teg som muren (antagligen för att det fanns saker att dölja). För att göra en lång historia kort tog jag tillbaka honom, och det slutade med att det aldrig mer gick att sko honom utan lugnande medel och veterinärassistans, samt att han fick gå oskodd bak eftersom det var ett nog så stort projekt att bara sko honom fram.
De sista åren i hans liv hittade jag dock en ny fodervärd. Han hade inte kunnat få ett bättre hem, vi hade jättebra kontakt och det fanns en hovslagare där som började jobba med honom och som efter ett par års traglande tom lyckades sko honom runt om i stort sett utan droger.
I båda fallen då jag lånat ut min egen häst har jag skrivit långa romaner om hur han ska skötas enligt konstens alla regler. Jag tror att en bra dialog, både innan och efter överlämnandet är det bästa sättet att eliminera risken för problem. Givetvis ska man ju också skriva ett utförligt kontrakt. Att du dessutom har så nära är bara en bonus. Sen kan saker gå illa, i mitt fall med hovslagaren, men jag tror inte att det är något jag hade kunnat påverka. Det var 20 mil bort, jag kunde inte stå där och kontrollera allting varje dag och sen är det ju faktiskt så att man tror att folk har vett att anlita ordentliga hovslagare etc. Men jag tror inte detta är ett problem för dig, som sagt. Med facit i hand tycker jag att jag lärt mig att kräva fler referenser, samt aldrig låna ut till förstagångsägare igen. Men det är ju jag det, att nån haft häst är ju ingen garanti och nån gång måste ju bli den första. Dock har jag personligen redan provat på den "välgörenheten"...
