Vad kan jag göra?

[Lager]

Man kan väl säga att de har försökt men gett upp.

En vän var i liknande situation som du beskriver. Partnern försökte begå självmord, var utåtagerande och oerhört manipulativ. Inte fysiskt våldsam emot min vän (däremot mot folk utanför hemmet), men verbalt och emotionellt aggressiv hemma, våldsam emot sig själv och slog sönder saker i omgivningen.

Flera vändor med avgiftning och i kontakt med mentalvården. Hen hade en stöttande familj som försökte hantera en del av problemen, men du vet ju egentligen aldrig riktigt vad som händer när du inte bor ihop och upplever vardagen.

Det blev separation tillslut, men ju längre tiden går desto svårare blir det. Detta var i sena tonåren och min vän byggde upp en stor del av sin personlighet kring rollen som omhändertagare. Den som tar hand om, den som lugnar, etc.

Hen bodde hos mig i perioder, men uppmuntrades av familjen att stanna kvar hos partnern. "Du är så självuppoffrande, du är en sådan ängel, du är... som tar hand om hen trots alla problem. Tänk att du gör så mycket..."

Det är obehagligt att läsa din text Bison. En person som agerar som du beskriver behöver antingen stöd och hjälp från utbildade människor, psykolog/psykiatrikontakt i någon form (med eller utan partner hemma). Eller så handlar det om ren manipulation, och då ska din vän sticka snarast möjligt.

 

[EmmaBovary]

Vi har pratat om det men partner anser att hen inte har några problem och att allting beror på min vän och att om hen bara uppför sig bättre så blir allting bra.

Då blir det förstås mycket värre

 

[Görel]

En vän var i liknande situation som du beskriver. Partnern försökte begå självmord, var utåtagerande och oerhört manipulativ. Inte fysiskt våldsam emot min vän (däremot mot folk utanför hemmet), men verbalt och emotionellt aggressiv hemma, våldsam emot sig själv och slog sönder saker i omgivningen.

Flera vändor med avgiftning och i kontakt med mentalvården. Hen hade en stöttande familj som försökte hantera en del av problemen, men du vet ju egentligen aldrig riktigt vad som händer när du inte bor ihop och upplever vardagen.

Det blev separation tillslut, men ju längre tiden går desto svårare blir det. Detta var i sena tonåren och min vän byggde upp en stor del av sin personlighet kring rollen som omhändertagare. Den som tar hand om, den som lugnar, etc.

Hen bodde hos mig i perioder, men uppmuntrades av familjen att stanna kvar hos partnern. "Du är så självuppoffrande, du är en sådan ängel, du är... som tar hand om hen trots alla problem. Tänk att du gör så mycket..."

Det är obehagligt att läsa din text Bison. En person som agerar som du beskriver behöver antingen stöd och hjälp från utbildade människor, psykolog/psykiatrikontakt i någon form (med eller utan partner hemma). Eller så handlar det om ren manipulation, och då ska din vän sticka snarast möjligt.

Så praktiskt för din väns anhöriga, du tar hand om hen så att vi slipper men ändå kan vara lugna över att det inte blir vårt problem.

Enligt min erfarenhet så beter sig de allra flesta som partnern TS beskriver så för att de vill ha makt och kontroll över omgivningen. De fåtal jag har känt som valt att avsluta sina liv har inte alls betett sig på detta sätt utan har varit lugna, nästan harmoniska den sista tiden. Antagligen för att de har bestämt sig och därmed kommit till ro.

 

[Lager]

Så praktiskt för din väns anhöriga, du tar hand om hen så att vi slipper men ändå kan vara lugna över att det inte blir vårt problem.

Enligt min erfarenhet så beter sig de allra flesta som partnern TS beskriver så för att de vill ha makt och kontroll över omgivningen. De fåtal jag har känt som valt att avsluta sina liv har inte alls betett sig på detta sätt utan har varit lugna, nästan harmoniska den sista tiden. Antagligen för att de har bestämt sig och därmed kommit till ro.

Personen lyckades tillslut att avsluta sitt liv, några år efter att de separerat. Så nåt var det som inte stämde. Men kanske var hen lugnare den sista perioden. Jag ansträngde mig aktivt för att inte dras in i alla turer så jag vet inte.

Ja, familjens agerande kan säkerligen ifrågasättas. Min vän har dock fortfarande kontakt med dem, har firat jul med dem, mm.

 

[Korven]

Det här är en tanke som jag tänker att han/hon behöver arbeta med att tänka om. Det ligger inte på hennes/honoms ansvar öht.

Jag har ett ex som sa samma sak om jag gjorde slut. Han fick gå med polisens hjälp härifrån. 30 år senare ser jag honom på "min" affär livs levande så tydligen hade han överlevt

 

[ptr]

@Bison

Jättebra att du finns där för hen! Som andra skrivit: hen är en vuxen människa. Du kan stötta och finnas där men du kan inte fatta beslutet åt hen.

Hade jag varit du hade jag:

• Om det är en kvinna: gett numret till kvinnofridslinjen (020 50 50 50). De är bra att prata med, man kan vara anonym och man kan ringa dygnet runt. Att ha vänner som du är super men det kan också vara bra att prata med någon utomstående.
• Om det är en kvinna: ge numret till kvinnojour.
• Sagt att jag finns här, jag dömer inte.
• Alltid varit sansad men ÄRLIG när hen berättar om vad partnern gör. Låtsas inte som att det är OK, förminska inte vad partnern gör. Går man på för hårt går oftast de här personerna i försvarsställning men det är ändå viktigt att man inte hjälper till att normalisera vad partnern gör.
• Påmint om att hen MÅSTE ringa 112 om det är en AKUT situation.

Och slutligen:

• Se till du bara hjälper och finns där så mycket du orkar och så länge du själv mår bra. Det är tärande även att vara vän eller anhörig till person som drabbas av våld i nära relation. Du kommer inte kunna få hen att lämna, det är ett beslut hen måste fatta själv.

Jag jobbar med en typ av våld i nära relation och talar med oroliga vänner och anhöriga väldigt mycket i jobbet. Om du vill och behöver - PM:a mig bara närhelst du behöver så kan jag svara på frågor eller ge stöd om det behövs!

Och om det är en man finns mansjouren. Möjligt att de ovan nämnda ser till att det kommer rätt med om de kontaktas med.

 

[Reville]

Vad du framförallt bör göra är att be vännen att skriva ner allt som partnern gör, föra dagbok över det. Skriva vad som görs/sägs och när osv. Dels gör det att det blir lättare att se hur sjukt destruktiv relationen är, dels gör det att om vännen skulle vilja polisanmäla så blir det lättare att minnas allt.

Jag har i flera år följt en kvinna på nära håll som lämnat sin extremt otrevliga man. Hon sa att det var en av de saker hon önskat att någon sagt åt henne tidigare, att anteckna allt, för det skulle ha hjälpt henne i många olika situationer.

Annars antar jag att du sett till att informera om normaliseringsprocessen, att påminna henne om att "män är inga projekt" och gett kontaktuppgifter till kvinnojour eller liknande som kan vara lämpligt?

Detta är en bra idé!
Eller att du @Bison skriver ner datum och situation varje gång din vän berättar något för dig, som du senare kan visa upp för din vän.
Och kanske fråga vad din vän hade tyckt att personen i texten skulle gjort i situationen. Att se saker ur ett annat perspektiv kan ge tankeställare.

Och jag la märke till att flera här som skriver "hon", det kan lika väl vara en man som är utsatt.

 

[Sar]

Man kan väl säga att de har försökt men gett upp.

Så sorgligt

 

[micaelathegreat]

Först av allt vill jag säga: lyssna på @niphredil när hon säger att hon finns där. Hon har erfarenhet rent professionellt och även som anhörig till mig som var i ett riktigt destruktivt förhållande.

Det andra är: precis som många andra säger så kan man inte få någon att lämna. Det som fick mig att till slut våga separera var att gå i terapi själv. Jag träffade en bra (helt fantastisk!) terapeut som hjälpte mig att hitta styrkan att lämna. För mig började terapin med vad jag trodde var en depression, men som egentligen var effekterna av att leva i ett misshandelsförhållande, och slutade 8 månader senare med att jag separerade. Det jag vill säga är, uppmuntra din vän att söka stöd!