Sv: Vad har ni för valpar?
Visst är det många antaganden, men det kan helt enkelt bero på att vi som har ett hum om hunderiet har lärt oss koderna för att urskilja de kunniga från de som bara tror att de vet. Tittar man på de som arbetar yrkesmässigt med hundar eller amatörer på hög nivå så finns det gemensamma nämnare. De som är verkligt kunniga talar sällan om att hunden blir vad man gör den till. De använder också en terminologi förknippad med hunderiet och fackspråk. Det är också sällan de själva äger en blandras efter grannens hundar utan de väljer uppfödare, linjer och kombination med omsorg. Det får ta tid, ork och kosta pengar och det oavsett om hunden går i tjänst, som tävlingsmaskin eller som sällskap. Sedan har vi ju det väsentliga, att de kunniga faktiskt är insatta i avel, genetik och hund rent allmänt. De vet vad som rör sig i huvudet på de små liven och tror inte bara. De kan förklara fenomen, peka på orsakssamband och visa faktiska resultat, istället för att bara mumla om att de växt upp med hundar och därför har erfarenhet. En verkligt kunnig och erfaren person skulle avfärda det som att man fortfarande befinner sig på gröngöingstadiet och jag håller definitivt med.
Därför kan vi anta att den som köper en tvivelaktigt avlad valp, inte kan terminologin och dessutom tror att denne är erfaren med det lilla i bagaget inte vet ett dugg om hunderi egentligen.Troligen vet man då heller inte vad man gett sig in på vad gäller hundmaterial heller.
Om nu denna typ av hund och avel vore så jäkla bra skulle varenda tävlingshund, räddningshund, ledarhund, servicehund, tjänstehund eller bra sällskapshund vara blandras avlad av grannen. Nu är så inte fallet. Fundera på varför du.
Visst är det många antaganden, men det kan helt enkelt bero på att vi som har ett hum om hunderiet har lärt oss koderna för att urskilja de kunniga från de som bara tror att de vet. Tittar man på de som arbetar yrkesmässigt med hundar eller amatörer på hög nivå så finns det gemensamma nämnare. De som är verkligt kunniga talar sällan om att hunden blir vad man gör den till. De använder också en terminologi förknippad med hunderiet och fackspråk. Det är också sällan de själva äger en blandras efter grannens hundar utan de väljer uppfödare, linjer och kombination med omsorg. Det får ta tid, ork och kosta pengar och det oavsett om hunden går i tjänst, som tävlingsmaskin eller som sällskap. Sedan har vi ju det väsentliga, att de kunniga faktiskt är insatta i avel, genetik och hund rent allmänt. De vet vad som rör sig i huvudet på de små liven och tror inte bara. De kan förklara fenomen, peka på orsakssamband och visa faktiska resultat, istället för att bara mumla om att de växt upp med hundar och därför har erfarenhet. En verkligt kunnig och erfaren person skulle avfärda det som att man fortfarande befinner sig på gröngöingstadiet och jag håller definitivt med.
Därför kan vi anta att den som köper en tvivelaktigt avlad valp, inte kan terminologin och dessutom tror att denne är erfaren med det lilla i bagaget inte vet ett dugg om hunderi egentligen.Troligen vet man då heller inte vad man gett sig in på vad gäller hundmaterial heller.
Om nu denna typ av hund och avel vore så jäkla bra skulle varenda tävlingshund, räddningshund, ledarhund, servicehund, tjänstehund eller bra sällskapshund vara blandras avlad av grannen. Nu är så inte fallet. Fundera på varför du.