Rhodesian ridgeback, rasen för mig? Hur hitta frisk valp?

[LillaMusse]

Jag har ingen erfarenhet av rasen i sig men skulle säga dagis eller dagmatte, inte vara själv så länge.

Vårterminens lov är ju bara en vecka? Vad är planen för valpen i så fall resterande tid fram till sommaren? Det tar ju några månader minst innan de kan vara ensamma eller på dagis.

Min mamma kommer att ha med den på jobbet då, och sen några veckor senare är det ett nytt lov, och om jag känner mig själv rätt kommer jag nog råka på några sjukdomar och behöva vara hemma lite (Har varit så de senaste sju åren att jag blir förkyld varje vår)
Den första veckan när jag är ledig så kommer jag försöka "para ihop" hunden och min katt.

 

[LittleJohn]

Jag har bara träffat en RR i mitt liv så kan inte direkt säga att jag har erfarenhet av rasen, idag är hon en riktigt trevlig h lugn dam på 14 år !Men när hon var yngre kunde hon rymma till skogs i flera timmar innan hon bestämde sig för att vända hem till husse igen.

 

[moonstruck]

Jag har en RR tik på snart 10 år.

Först vill jag varna för att det kan vara svårt att få tag i en med bra mentalitet, det är som med alla raser som har blivit väldigt poppis och vuxit stort i antal på kort tid. Aveln spretar åt alla håll och man avlar på vad som finns.

RR är en hund med mycket vakt i sig, är min erfarenhet. Min är en riktig fegis men folk som inte känner henne öppnar inte dörren!

Min hund vaktar gården och familjen, framför allt mig, hon vaktar hönsen, hästarna och våra katter. Här kommer ingen in oinbjuden om hon inte känner dem.
När hon var yngre gick hon nästan inte att lämna ensam, hon hoppade ut genom fönster om de var öppna oavsett höjd! Hon tuggar av kopplet på 0,5 sekunder om man försöker binda henne, är vi inte hemma så springer hon efter mig för hon vill absolut inte bli lämnad ensam.

Hon är en riktig fegis och morrar och skäller på folk hon inte känner sig bekväm med, även andra hundar, jag har lyckats träna bort detta, men så har hon blivit attackerad och biten och så är vi tillbaka på -1 igen (hon har blivit attackerad av andra hundar tre gånger, ordentligt biten en gång, våran ena granne har också varit elak och kastat grus och slagit henne med pinnar hemma hos oss).
Hon kräver full uppmärksamhet när vi rör oss bland folk om hon ska bete sig exemplariskt vid hundmöten, dvs inga morr eller utfall mot främmande hundar.

Hon är svår med inkallning om vi är hemma, hon tittar på en och springer sen åt andra hållet ( lämnar dock aldrig gården), borta är det tvärtom, man kan knappt be någon annan hålla henne för hon får typ panik och kan inte skiljas från en, hon försöker alltså springa efter mig så jag inte ska försvinna. Hon följer inte med vem som helst på promenad lös, släpper de henne springer hon hem!

Hon älskar familjen över allt annat, har varit snäll med de barn hon har träffat.
Hon är totalt ointresserad av vilt, om de inte springer fram rätt framför näsan på henne. Stillastående bryr hon sig inte om.
Vaktar inte sin mat eller ben mot oss i familjen, jag kan tom få henne att spotta ut smaskiga saker på kommando.
Hon är inte så bra på spår, då hon blir stressad borta. Hon använder hellre synen än nosen. Men vi har spårat en hel del.
Hon håller sig alltid runt mig om vi går i skogen (fast med stort sökområde) eller intill gården.

Hon är/var väldigt självständig, när hon var ung tränade vi oerhört mycket på att hon ska söka kontakt med mig, vilket gav väldigt bra resultat.
Vi fick träna mycket på att det var mysigt med kroppskontakt.
Föremålsintresset var noll, jag fick träna henne med godis till att gilla leksaker ( nu leker hon med dem självmant)
Hon är svårmotiverad, ser hon inte någon vinning i vad jag ber henne om så skiter hon totalt i mig. Men lite godis kan göra underverk!


Jag köpte en tik för att jag eventuellt kanske skulle vilja ta valpar på henne, men jag tyckte inte min hund är tillräckligt bra mentalt, annars är hon ett väldigt fint exemplar av sin ras.
Så visst kan man köpa en tik för att man kanske vill avla, det betyder inte att man till varje pris kommer att ta en kull.

Storleken kan variera i kullarna också, min tik är precis tillräckligt stor i höjd och väger 32 kg, en kullbroder är i storlek med en Grand Danois!
Föräldrarna var i rasstandarden.

Ts jag tror absolut att du kan hitta en RR som passar det du beskriver, men träffa flera RR ägare fråga var de bra hundarna kommer ifrån. Men jag vet inte om de är så bra på agility, de är inte så föriga.

 

[almitra]

Ni är många som verkar insatta i RR, hur är de egentligen i mentaliteten?

För kanske 10-15 år sen såg jag ofta RR-hanar, och ibland även tikar, stå och morra mot varandra. Vissa hade t om munkorg, då det fanns hundar som även högg i munkorgen. På officiella utställningar dessutom bör nämnas. Sen dess har jag haft svårt för rasen, trots att jag tycker att dom är otroligt fina och graciösa

Min förra hunds uppfödare var den som tog in ridgebacken till Sverige. Hon säger att det inte är samma hund i dag! Hunden var betydligt skarpare och på utställningar kunde inte domarna komma fram och känna på hunden.

 

[Zoya]

Här var det blandade erfarenheter av rasen. Det blir alltid lite lustigt tycker jag när olika människor ska ge sin syn om en ras som de egentligen inte har någon vidare kunskap om utan "träffat några stycken" eller en bekants kusin hade en som.... Inte på något sätt utpekande mot någon specifik.

Ja, rasen har problem med bl.a. mentaliteten till viss del. Precis som många andra raser som blir populära så har ju aveln mer eller mindre exploderat och det har dykt upp en hel del folk som resonerar som TS att "de ska bara ta en kull på sin hund". Sådana valpköpare är jag egentligen allergisk mot. Man köper inte en hund med avsikten att man ska ta en kull om man inte är etablerad uppfödare. Skulle hunden visa sig bli exceptionellDet är enligt mig inget man bestämmer innan man ens köpt en valp.

Det är sådant som faktiskt förstör en ras. RR är en ras som inte är en var mans hund och dens största nackdel är egentligen att den är så bildskön - det lockar många att vilja ha en RR trots att de egentligen kanske inte är lämpade att ha en sådan.

Som sagt, det finns problem med rädslor och avreaktioner i rasen i Sverige, det finns det absolut. Det är dock mycket bättre idag än det var för en 5-10 år sedan bara. Det är ingen slump att mina två yngsta (6 och 7 år gamla)är importer så att säga. Skulle jag köpa ny RR idag så finns det en hel del uppfödare vars hundar jag inte skulle ta i med tång.
Men som någon sa - man måste vara noga när man väljer uppfödare. Jag har hjälpt några som önskat hjälp att välja "rätt" uppfödare för att få en mentalt stabil och frisk hund och alla de som lyssnat är idag nöjda med sina val

Men, många av de oönskade beteenden som många beskriver beror nog på bristande uppfostran och understimulering. Att t ex säga att ens hund inte funkar på inkallning är ju knappast hundens eller rasens fel, eller hur?

Sedan är rasen inte särskilt skarp längre - det är inte önskvärt i Sverige så det har man mer eller mindre avlat bort här.

Detta blev spretigt men är man seriöst intresserad av rasen så går det att hitta vettiga uppfödare som avlar på trevliga, friska hundar. Dessa hittar man dock antagligen inte på blocket

 

[LillaMusse]

Kopierat från rasklubbens hemsida:
"Ridgebacken kallas också för Afrikansk lejonhund, vilket har gett upphov till en del missförstånd. Många har fått uppfattningen att hundarna deltog i jakten för att själva döda lejon. Ridgebackens arbetssätt är istället att trötta ut viltet med snabba och effektiva rörelseförflyttningar, så att jägaren får viltet på nära skotthåll. För detta krävs, som tidigare nämnts, en snabb, stark, smidig, uthållig och modig hund. En dumdristig hund överlever inte sådana konfrontationer. Det är också mycket vanligt att man vid jakten använde flera hundar i ett så kallat släpp bestående av fyra till fem hundar. Arbetssättet är också tyst, ibland med enstaka jaktskall.

Idag används ridgebacken som allroundhund. Den fungerar som eftersökshund, apportör, stötande hund och kan även användas som stående fågelhund. God vaktinstinkt är kanske dess mest kända egenskap."

"Ridgebacken är inte avlad för hög samarbetsvilja, som exempelvis bruks- och vallhundsraser. Rasen är ursprungligen en jakt- och vakthund som skulle klara sig i i en miljö fylld av svåra yttre omständigheter, vilket krävde mycket självständighet då hundarna själva tvingades att bedöma olika situationer och handla därefter."

I mina ögon låter det ganska mycket som en självständig jakthund.
Vad är "er nivå" på agility? Att tänka på är att ridgebacks och andra stora raser absolut inte är de mest lämpade för agility. Självständiga hundar brukar dessutom vara svåra att få bra inkallning på och därmed vara ett dåligt val som stallhund.

Vad gäller era tankar kring att ta en tik för att senare få en kull valpar... Snälla, tänk efter före. Det är SVÅRT att föda upp bra hundar och den kunskap som behövs tar många år att få, betydligt fler år än de 4 år det tar för valpen att bli i lämplig parningsålder. Visst kan det gå ändå med stor hjälp från en riktigt erfaren och duktig uppfödare, men det kan många gånger vara betydligt klokare att vara fodervärd åt en hund och låta uppfödaren vara den som ansvarar för aveln.

När det gäller avel så bör ni ha koll på minst(!) följande:
Grundläggande genetik och ni bör ha gått SKKs uppfödarutbildning.
Hur ni meriterar tiken på ett lämpligt sätt (Ni bör alltså ha stor kunskap om träning och tävling när det gäller flera olika grenar). Hur ni hälsoundersöker henne. Hur ni gör om något går fel med valpkullen på ett sätt som gör att tiken dör (risken finns nämligen alltid). Ni bör även vara helt säkra på att det finns seriösa valpköpare till 10-12 valpar samt ha kunskap nog att hjälpa samtliga valpköpare om de någon gång behöver hjälp med något.

Det är också en fördel om ni har ett stort kontaktnät inom rasen så att ni kan hjälpa till om en valp senare i livet behöver omplaceras. Dessutom bör ni ha så stor koll på rasen ni väljer att ni kan plocka ut en lämplig tik som är bättre än genomsnittet för rasen och som kan tillföra rasen något positivt. Ni bör även ha kunskap nog att kunna välja en lämplig hane som är lika bra som tiken och som matchar henne på ett bra sätt. För det är kunskap som inte går att läsa sig till nödvändig. Många hälsorelaterade grejer går inte att läsa sig till, de lär ni er via ert stora kontaktnät inom rasen och genom att lära känna en stor mängd hundar inom rasen.

"Vår nivå" i agility är typ gå lite nybörjarkurser, hoppa några roliga/lätta hinder på banan, kanske gå över "konstiga" hinder, hoppa stockar på terrängbanan och ha roligt typ. Så inte så komplicerat
Vi vill hagen tik av flera anledningar och en är att vi vill kanske ta en kull senare i livet, om hon passar och vi kan få hjälp av kunniga att välja hane, men det är bara ett kanske

 

[MiniLi]

Jag har en RR-tik som är 5 år gammal, har även haft ytterligare en RR men som tyvärr dog i väldigt ung ålder. Har under mina år med rasen träffat ganska många hundar och ägare, framförallt då jag varit aktiv i rasföreningen under några år.

Jag tycker att RRs är helt underbara på många sätt, men det kan också vara en förbannat jobbig hund att äga och jag tycker att det är minst sagt svårt att hitta bra hundar.
Precis som redan är sagt så finns det uppfödare/linjer jag aldrig skulle vilja ta i, men det finns också de som är jättebra.

Hälsomässigt finns det problem med allergier, något jag har upplevt att vissa uppfödare kan försöka mörka. Jag tycker också att man hör om ganska många hundar som får tumörer, men vet inte hur utbrett det egentligen är..
Det stora problemet som jag ser det är mentaliteten. Jag tycker att många RRs har alldeles för mycket rädslor och för dåliga avreaktioner. Jag tycker också att de saknar dådkraft eller liksom driv överlag. Tycker mig uppleva att man i syfte att göra rasen "enklare" i vissa fall har hamnat med en hund som har väldigt mycket rädslor men inte så himla mycket driv som hjälper dem att övervinna och ta sig framåt. Men det är min åsikt, jag vill ha en viss typ av RR och det är inte alla som håller med där.

RRs är ofta asjobbiga som unghundar och sen plötsligt en dag så blir de vuxna och betydligt lugnare. Men även som vuxna är de väldigt speciella.
Jag tror att man ska vara en viss typ av människa för att trivas med RR. Man måste ha humor och kunna skratta åt alla upptåg som hunden hittar på, om man blir arg varenda gång den hittar på hyss blir det lätt påfrestande.
Man behöver också vara påhittig och driftig själv för att hitta sätt att jobba med hunden eftersom att de är självständiga och "vet bäst själv". För att inte tala om att man faktiskt måste tycka att det är roligt att hela tiden jobba med att motivera, framförallt om man också vill träna med hunden.

Jag brukar ta min egen RR som skräckexempel
Hon är en underbar hund och jag älskar henne väldigt mycket men ärligt talat så är hon också förbannat jobbig.
Hon är extremt påhittig och driftig när det gäller att hitta på saker. Hon bryter sig in i skåp och skafferi och länsar på all mat som finns, vi måste ha ett rejält beslag för att hon inte ska tömma skafferiet eller soporna varje dag.
Hon öppnar dörrar, även vissa dörrar om de är låsta. Hon har öppnat dörren och gått ut mitt i nätterna, på dagarna eller när helst hon känner för att ge sig iväg på äventyr.

Hon kan INTE vara lös på gården utan uppsikt. Hon kan inte ens vara lös på vår ordentligt inhägnade tomt utan att man har koll eftersom att hon utan svårigheter hoppar över staketet. Det är inte så att hon rymmer till skogs eller är borta i flera timmar, men hon har helt enkelt en liten annan bild av vad som ingår i vår tomt än vad vi har.. Hon har "sina ägor" som hon mer än gärna patrullerar om hon får chansen. Detta fungerar ju såklart inte eftersom att hon ger sig ut på bilvägen och går in på grannarnas tomt osv. För att inte tala om allt snusk hon sätter i sig. Framförallt bajs.
Eftersom att hon öppnar dörrar osv är hon svår att lämna bort till hundvakt. En gång (enda gången) när mina föräldrar hade henne gick hon helt lugnt till deras ytterdörr, öppnade och stack. Detta var i en annan stad och hon gav sig ut i trafiken och letade efter oss. Trots att hon tycker väldigt mycket om mina föräldrar.
Även om hon kanske inte tar sig ut så gör hon ju rivmärken på dörrarna när hon försöker öppna.

Tidigare har hon kunnat gå lös på promenader men det får hon inte längre. Nu är detta egentligen mitt fel eftersom att jag inte orkar jobba med henne varenda sekund när vi promenerar.. Men nu går hon oftast kopplad. Och om jag någon gång får för mig att ha henne lös så kan jag nästan garantera att hon drar iväg på en egen repa och äter bajs eller nåt
Min RR blir rabiat när hon ser katter eller vilda djur, men jag har tidigare haft fungerande inkallning trots älgar i skogen osv så det är absolut en träningsfråga.

Det allra jobbigaste med henne är att hon är extremt skotträdd. Det är så allvarligt att vi stundtals överväger avlivning.

Tidigare tränade jag lite med henne men nu för tiden har jag andra hundar av ras som lämpar sig bättre för träning, det funkar helt enkelt bättre för mig. Men det finns ju de som tränar aktivt med sina RR så det är absolut inte omöjligt.
Min RR är nu som vuxen inte alls sugen på så himla mycket aktiviteter utan vill helst ligga i soffan eller sängen, och äta mat. Hon kan vara väldigt ovillig att gå på promenader om hon är på dåligt humör, och hon vill definitvt inte köra agility om hon inte är sugen.

Sen är hon också en supermysig hund som värmer sängen om nätterna, är världens snällaste med barn och går att ta med överallt eftersom hon (oftast) är så lugn och enkel.

Varför jag rabblar upp allt detta är för att jag tycker att man behöver överväga hur svår den här rasen faktiskt kan vara. Alla är inte som min RR, men de finns sådana exemplar också. De kan ju se oerhört lugna och trevliga ut, men då kanske man inte är medveten om att de i nästa sekund fullkomligt kan explodera och om man har otur vara ganska svårhanterliga. För iallafall min RR skiter egentligen fullständigt i om jag blir arg på henne eller om hon blir tillsagd. Visst, hon kan lyda mig men jag har alltid känslan av att hon bara lyder när det passar henne själv

 

[MiniLi]

Hej!
Min familj funderar på att köpa en hund och vi funderar på rhodesian ridgeback.
Den ska vara snäll och kelig, kunna hanteras av barn (eller tonåringar egentligen) kunna användas till enklare agility och spår, vara lös på gården och vara lite vaktig men inte för "jaktig"
Min storasyster tycker spår verkar roligt, jag tycker agility verkar kul så den ska funka till båda. På vår nivå dock (Inte den högsta precis)
Den ska även vara självständig men inte rymma och gilla mänskligt sällskap, och klara av andra hundar och människor.
Vi vill även ha en tik för ev senare parning och få en kull efter henne.
Hunden ska även vara frisk och leva länge.
Och jag dör bara för Rhodesian ridgeback, de är så vackra, smarta och gulliga Och alla RR jag träffat har jag verkligen klickat med
Vi har haft hund förut och det var en RR/rottweiler och hon var så PERFEKT! Underbar på alla sätt och vis, men hon hatade katter, hästar och gick inte att ha lös...
Hundens dagsschema kommer se ut såhär ungefär (när den är vuxen)
Mellan 6 och 8 så blir det 15 min promenad och frukost.
Mellan 11 och 13 en ca 30 min promenad av antingen mina föräldrar eller någon annan typ (vi ska fixa det på något sätt) och lunch.
Mellan 15 och 16.30 promenad och mellanmål.
Sen vara med familjen, antingen ute på gården eller inne en stund och sen vara ute på gården lös.
Sen (okänd tid) en långpromenad/joggingtur/träningspass och mat en stund senare.
"Filmmys" och mat innan vi går och lägger oss (typ innan vi gjort oss klara för att gå och lägga oss när hunden ätit upp)
Så hunden måste kunna slappna av och vara ensam en del av dygnet, hänga med och träna, vara med hästarna, men det nästan viktigaste är att den ska funka med min hundhatande katt...
Men om jag då väljer en RR, hur hittar jag en bra valp? Vi har råd med Max 18 000kr
Jag har dock hittat en kennel som ska få en kull som blir leveransklara ca en vecka innan ett av loven på vårterminen och 6 veckor innan vi ska flytta till gård. Dock så kommer valpen nog att vara på gården många gånger innan vi flyttar (vi har hästarna där nu) men klarar hunden av att flytta igen så tätt inpå?
Den kullens föräldrar är friröntgade på hd/ed och är inte anlagsbärare på två sjukdomar jag inte kommer ihåg namnen på Samt mentaltestade. Men mammans mentaltest visar högt på jakt och ingen i familjen "klarar" jakt och vi är helt ointresserade av jakt. Ska jag välja bort den kullen då?
Vi har inte vågat ringa än
Och hur mycket kan en sån hund kosta? Över/under 18 000?
Ååh så virrigt allt blev hoppas någon fattar
Tillägg: vad blir bäst tror ni? Hunddagis, vara inne eller en stor hundgård? Om det blir hemma eller hundgård så blir det en promenad på dagen.

Sen kring din "dagsplanering"..
Det är ju ganska mkt ensamtid så det kan vara bra att fundera ett varv kring.
Och vuxna hundar brukar inte behöva äta lunch och mellanmål.

Annars är det väl inget kring er ambitionsnivå som talar emot RR, men jag råder dig att verkligen sätta dig in i de potentiellt negativa delarna. Och framförallt - det är INTE seriöst att köpa en hund på det sättet ni gör och redan planera att ta valpar. Det är högst olämpligt.

 

[LillaMusse]

Sen kring din "dagsplanering"..
Det är ju ganska mkt ensamtid så det kan vara bra att fundera ett varv kring.
Och vuxna hundar brukar inte behöva äta lunch och mellanmål.

Annars är det väl inget kring er ambitionsnivå som talar emot RR, men jag råder dig att verkligen sätta dig in i de potentiellt negativa delarna. Och framförallt - det är INTE seriöst att köpa en hund på det sättet ni gör och redan planera att ta valpar. Det är högst olämpligt.

Att eventuellt ta en kull, med ett ganska stort kanske.
Jag funderar på RR eftersom jag har passat så bra med alla jag träffat och haft en blandning med RR förut.
Och vad är oseriöst med att eventuellt ta en kull senare?
Och hunden kommer inte vara ensam hela den tiden, någon kommer komma hem och gå ut med den och ev ge mat, men det kommer inte vara en jättelång tid dock.

 

[MiniLi]

Att eventuellt ta en kull, med ett ganska stort kanske.
Jag funderar på RR eftersom jag har passat så bra med alla jag träffat och haft en blandning med RR förut.
Och vad är oseriöst med att eventuellt ta en kull senare?
Och hunden kommer inte vara ensam hela den tiden, någon kommer komma hem och gå ut med den och ev ge mat, men det kommer inte vara en jättelång tid dock.

Det är en sak att köpa en trevlig hund som sedan visar sig vara lämplig i avel, och då ta ställning till om man har lämplig kunskap för att bli uppfödare. Det är också en sak att vara en erfaren uppfödare och då köpa med avel som målsättning.
Men som förstagångsägare inom rasen utan tidigare uppfödarkunskaper direkt tänka att man vill ge sig in i aveln? Nä det blir inte bra. Som uppfödare behöver man mer än en trevlig tik

Ang ensamtid så blir det ju mkt tid även om hunden rastas på dagen. Det är ju den totala ensamtiden som räknas, inte hur lång tid som går mellan rastningarna..

 

[squarepants]

Jag lägger bara in en liten parentes: Ett MH säger inget om hundens jaktlust och vilja att förfölja vilt. "Lilla jakten" handlar mer om nyfikenhet och jaktkamplust.