Vad gör vi? Kids edition - del 4

[FeatherCloud]

Slut på dagen, slut på mamman. Började gråta när jag borstade dotterns tänder ikväll för att jag bara tjatar och skäller till ingen nytta. Det hade effekt i ungefär två minuter där hon faktiskt var riktigt medgörlig.

This too shall pass känns högst relevant även på treårsåldern. Samtidigt är det liksom sista sista småbarnstiden just nu så lite nostalgiskt är det kanske. Och jag vet ju sen storebror att det är värt det när man är ute på andra sidan. Men just nu skulle jag kunna tänka mig att låna ut lilla E på obestämd tid...

 

[zassoo]

Det är jättemysigt att vara själv med barnen men den stora nackdelen är att man måste hantera alla situationer själv och det finns ingen som kan lösa av.

Det blir ganska många situationer på en dag. En treåring som får utbrott över orimliga saker, kastar saker bara för att det är kul, häller ut bakingredienser på golvet med flit, tömmer pyssellådan över köksbordet, vägrar tvätta händerna osv. En femåring som är ett socialt geni utanför familjen men som har anfall som bästa försvar inom familjen, attackerar hellre än frågar. Tjat, mycket tjat. Syskonbråk där stora försöker tvinga lilla att leka på ett visst sätt, bråk om kuddar, nån slåss, nån sparkas, det kastas saker. Jag pratar lugnt men tydligt, det är inte okej att göra så, du kan göra såhär istället.

Vi har haft en superfin dag men här på eftermiddagen blev det kaos. Efter många händelser inom ramen för syskonbråk där jag fick rycka in spårade det ur. Stora tryckte en kudde över ansiktet på lillebror under ett bråk vilket gjorde mig lika delar livrädd som tvärförbannad. Knappt ett andetag senare ropar lillebror från (den ganska nya) soffan: ”Jag kissar!” Han som varit blöjfri utan större problem i flera månader…

Japp, där tappade jag det. Arg mamma. Inte arg på barnen men all undantryckt stress kom ut som ilska fast jag egentligen ville lägga mig och gråta. En sån situation där jag verkligen hade behövt lämna över till den andra föräldern och bara gå därifrån och lugna ner mig. Ska inte skylla på det egentligen, men jag har roddat nästan allt själv hela veckan inklusive lillebror med vattkoppor och totalt usel sömn. Och trots att jag vet att jag har varit en jättebra mamma resten av dagen bara sköljer skammen över mig att jag tappade det nu på eftermiddagen. Har pratat med barnen och sagt förlåt och varför jag blev arg och att jag ska försöka hantera det bättre nästa gång. Och jag försöker klappa mig själv på axeln ändå, jag VET att jag är en bra mamma 99 % av tiden men det är mycket svårare att komma ihåg det.

Behövde bara skriva av mig. Ska försöka komma tillbaka till mitt positiva sinne jag hade tidigare idag, gick och tänkte att ”nu börjar det verkligen bli lättare med barnen”

 

[Blyger]

Skitkväll här med men mest bara mitt fel, det är väl egentligen inte värre än vanligt Jag pallar bara inte att barnen låter så jävla mycket just nu liksom

 

[Bexzor]

Exmannen var här och lämnade påsar med barnens saker inför barnveckan. E var med och jösses vad hon kan prata om allt och inget. Som en liten svamp suger hon till sig nya ord vilket märks fort när hon varit hos sin pappa en vecka. Imorn är det dags för intensiv barnvecka igen

 

[zassoo]

Skitkväll här med men mest bara mitt fel, det är väl egentligen inte värre än vanligt Jag pallar bara inte att barnen låter så jävla mycket just nu liksom

Det är verkligen ljud hela tiden

 

[Nordthor]

Laddar inför ensamvecka med lillen och hunden. Nu var det länge sedan, och mycket har ändrats på gott och ont. Har planerat in mycket, så veckan lär gå snabbt.

 

[FeatherCloud]

Det är jättemysigt att vara själv med barnen men den stora nackdelen är att man måste hantera alla situationer själv och det finns ingen som kan lösa av.

Det blir ganska många situationer på en dag. En treåring som får utbrott över orimliga saker, kastar saker bara för att det är kul, häller ut bakingredienser på golvet med flit, tömmer pyssellådan över köksbordet, vägrar tvätta händerna osv. En femåring som är ett socialt geni utanför familjen men som har anfall som bästa försvar inom familjen, attackerar hellre än frågar. Tjat, mycket tjat. Syskonbråk där stora försöker tvinga lilla att leka på ett visst sätt, bråk om kuddar, nån slåss, nån sparkas, det kastas saker. Jag pratar lugnt men tydligt, det är inte okej att göra så, du kan göra såhär istället.

Vi har haft en superfin dag men här på eftermiddagen blev det kaos. Efter många händelser inom ramen för syskonbråk där jag fick rycka in spårade det ur. Stora tryckte en kudde över ansiktet på lillebror under ett bråk vilket gjorde mig lika delar livrädd som tvärförbannad. Knappt ett andetag senare ropar lillebror från (den ganska nya) soffan: ”Jag kissar!” Han som varit blöjfri utan större problem i flera månader…

Japp, där tappade jag det. Arg mamma. Inte arg på barnen men all undantryckt stress kom ut som ilska fast jag egentligen ville lägga mig och gråta. En sån situation där jag verkligen hade behövt lämna över till den andra föräldern och bara gå därifrån och lugna ner mig. Ska inte skylla på det egentligen, men jag har roddat nästan allt själv hela veckan inklusive lillebror med vattkoppor och totalt usel sömn. Och trots att jag vet att jag har varit en jättebra mamma resten av dagen bara sköljer skammen över mig att jag tappade det nu på eftermiddagen. Har pratat med barnen och sagt förlåt och varför jag blev arg och att jag ska försöka hantera det bättre nästa gång. Och jag försöker klappa mig själv på axeln ändå, jag VET att jag är en bra mamma 99 % av tiden men det är mycket svårare att komma ihåg det.

Behövde bara skriva av mig. Ska försöka komma tillbaka till mitt positiva sinne jag hade tidigare idag, gick och tänkte att ”nu börjar det verkligen bli lättare med barnen”

Åh vad jag känner igen mig. Min sexåring är oftast väldigt smidig dock och får nog istället stå tillbaka alldeles för mycket när treåringen tar all energi, men ibland brinner det av ändå. Igår bråkade han med lillasyster på ett retsamt sätt när vi var i en affär, men så sa han något om att lilla E skulle göra si eller så om hon nu inte ville att han skulle göra så. Det hon behövde göra var dock att sluta skrika, vilket hon gjorde i protest. Och är det något som är superviktigt för mig så är det samtycke och stopp min kropp och att fatta vad ett nej är, och för mig börjar det i leken, så jag blev ju orimligt arg på stora barnet... Men ja, känns som jag tappar det en gång om dagen minst så ha inte för dåligt samvete

 

[FeatherCloud]

Den här dagen har inte varit riktigt lika usel som igår, mina föräldrar kom hit och vi åkte på en liten utflykt, och innan det hann jag och barnen med att plantera ett träd, och såklart att vara osams några gånger. Lilla E känns nästan som att hon aktivt letar öppningar för gräl men det är kanske att överanalysera hur en treåring funkar... Ikväll har jag fått åka på min kvällskurs och morföräldrarna var barnvakt så nu känner jag mig mycket gladare. Väntar på att stora ska somna bara innan jag får ta kväll på riktigt. Imorgon väntar barnfriheten och då kommer jag såklart längta ihjäl mig.

 

[Kilauea]

Vår nyblivna fyraåring är så jobbig just nu. Så mycket nej, så mycket inte lyssna, så mycket tjat. Försöker be snällt, förbereda osv. Men nä.

Min energi och tålamod sjunker dagligen känner jag .

 

[zassoo]

Åh vad jag känner igen mig. Min sexåring är oftast väldigt smidig dock och får nog istället stå tillbaka alldeles för mycket när treåringen tar all energi, men ibland brinner det av ändå. Igår bråkade han med lillasyster på ett retsamt sätt när vi var i en affär, men så sa han något om att lilla E skulle göra si eller så om hon nu inte ville att han skulle göra så. Det hon behövde göra var dock att sluta skrika, vilket hon gjorde i protest. Och är det något som är superviktigt för mig så är det samtycke och stopp min kropp och att fatta vad ett nej är, och för mig börjar det i leken, så jag blev ju orimligt arg på stora barnet... Men ja, känns som jag tappar det en gång om dagen minst så ha inte för dåligt samvete

Det där pratar vi väldigt mycket om här hemma också, båda behöver väldigt mycket påminnelser om att man måste lyssna när nån säger nej/stopp/sluta, att man kan tycka nåt är roligt först men sen ångra sig, att respektera om den andra inte verkar vilja samma sak osv. Det verkar behövas många repetitioner… men det är ju värt om det går in i slutändan

 

[Nordthor]

Känns så himla ensamt på kvällarna när inte sambon är hemma. Av någon märklig anledning mycket ensammare än när jag verkligen var själv på riktigt (utan hund och barn) och han jobbade borta i veckorna. Konstigt. Bra dag idag iaf. Hunnit ägna mig åt hunden lite mer och så har jag och sonen varit iväg och träffat kompisar.

 

[Nordthor]

Så himla bra vecka vi haft hittills, jag och mina knäppisar. Har insett att jag blir väldigt kreativ (och effektiv) när jag har dem själv. Stor skillnad sedan I höstas/vintras

 

[FeatherCloud]

Stressig dag som jag bävar för hela veckan blev riktigt bra. Barndag idag till imorgon, i övrigt exets vecka. Jag lämnade bilen på verkstad imorse och frågade snällt om den kunde vara klar i tid för att kunna åka med barnen på simskola Sen cykla hem, buss till jobbet, möten hela dagen, (sen) buss hem, cykel till verkstaden och sen hämta barnen och susa till simhallen. Ingen åksjuka i bilen idag och väldigt samarbetsvilliga barn så vi var tillochmed med klara 10 minuter innan simskolan började
Hem efter lite extra bad, lilla E somnade i bilen men gick lätt att väcka hemma. Korv med bröd blev snabb middag och sen hade vi en riktigt mysig lässtund och sen sovdags Sonen frågade innan han somnade om han kunde få en yxa i barnstorlek att träna på att hugga ved med

Tror lilla E var för trött för att bråka idag, däremot hade hon gett pedagogerna på förskolan en utmaning när hon krävde att få ha på sig vinterjacka OCH en teddyjacka över den på förskolan, med typ 8 grader varmt ute Envis tjej.
Även väldigt stilsäker, här efter simskolan:

 

[Snubbelfot]

Den här helgen åker mor och barn till morföräldrarna så att far i huset får tid att fixa med tusen och en grejor som är svårt att hinna/lösa med små åskådare/hjälpredor.

Just nu handlar den kanske mest påtagliga utmaningen om talutveckling. Båda killarna har med råge förväntat ordförråd, ifråga om förståelse och om tecken (TAKK). Men den ene ligger ett par snäpp efter den andre ifråga om eget tal. Han blir frustrerad och ledsen när han inte kan uttrycka det han vill, och det uttryck han ändå hittat och funnit effektivt är att bitas. Både sin bror och andra barn, flera gånger om dagen. Det känns oerhört ledsamt och jobbigt för båda killarnas skull, dels förstås den bitne brodern som gång på gång blir biten utan att förstå varför, dels för den bitande som väldigt tydligt inte har något djupare uppsåt med bitandet utan det är helt enkelt det enda han känner att han kan ta till. Det finns oftast ingen nämnvärd aggression i beteendet utan bara frustration. Vi punktmarkerar förstås, är närvarande, avleder, aktiverar, kommunicerar... men det kan räcka att släppa fokus tio sekunder, kanske telefonen ringer eller man fyller på en vattenmugg, för att det skall hända igen.

BVC har remitterat till logoped - inte för att varken BVC eller vi uppfattar någon stor störning eller eftersläpning i talutvecklingen, men eftersom dels situationen är svår med bitandet och dels i vetskap om att logopedinsatser oavsett grad av behov i princip alltid sätts in för sent. Även om vi förstås vet att spridningen är stor ifråga om talutveckling precis som andra utvecklingsbitar. Vi tror att bara litet målinriktad vårdnadshavar-coachning i videosamtal skulle kunna vara väldigt värdefullt.

Haken är att logopeder inte finns.
Eller de som finns, finns förstås. Men i vår region köar enligt uppgift 5000 patienter till ca 40 logopeder, kötiden beräknas till nånstans mellan 1,5 och 2 år(!). Logopedmottagningen mäktar inte ens med att svara på den skriftliga frågan om vart man lämpligen vänder sig; utomläns i regionregi eller utomläns privata avtalade logopedmottagningar. Det finns tydligen inga privata logopedmottagningar öht i vår region.

Så i praktiken får vi rida ut detta själva. Vi tror absolut att allt kommer att landa alldeles utmärkt med tiden, helt oavsett logopedstöd eller ej, mer oroade än så är vi inte. Men vi vill göra det som går att göra för att optimera, stimulera och underlätta.

 

[turbofling]

Den här helgen åker mor och barn till morföräldrarna så att far i huset får tid att fixa med tusen och en grejor som är svårt att hinna/lösa med små åskådare/hjälpredor.

Just nu handlar den kanske mest påtagliga utmaningen om talutveckling. Båda killarna har med råge förväntat ordförråd, ifråga om förståelse och om tecken (TAKK). Men den ene ligger ett par snäpp efter den andre ifråga om eget tal. Han blir frustrerad och ledsen när han inte kan uttrycka det han vill, och det uttryck han ändå hittat och funnit effektivt är att bitas. Både sin bror och andra barn, flera gånger om dagen. Det känns oerhört ledsamt och jobbigt för båda killarnas skull, dels förstås den bitne brodern som gång på gång blir biten utan att förstå varför, dels för den bitande som väldigt tydligt inte har något djupare uppsåt med bitandet utan det är helt enkelt det enda han känner att han kan ta till. Det finns oftast ingen nämnvärd aggression i beteendet utan bara frustration. Vi punktmarkerar förstås, är närvarande, avleder, aktiverar, kommunicerar... men det kan räcka att släppa fokus tio sekunder, kanske telefonen ringer eller man fyller på en vattenmugg, för att det skall hända igen.

BVC har remitterat till logoped - inte för att varken BVC eller vi uppfattar någon stor störning eller eftersläpning i talutvecklingen, men eftersom dels situationen är svår med bitandet och dels i vetskap om att logopedinsatser oavsett grad av behov i princip alltid sätts in för sent. Även om vi förstås vet att spridningen är stor ifråga om talutveckling precis som andra utvecklingsbitar. Vi tror att bara litet målinriktad vårdnadshavar-coachning i videosamtal skulle kunna vara väldigt värdefullt.

Haken är att logopeder inte finns.
Eller de som finns, finns förstås. Men i vår region köar enligt uppgift 5000 patienter till ca 40 logopeder, kötiden beräknas till nånstans mellan 1,5 och 2 år(!). Logopedmottagningen mäktar inte ens med att svara på den skriftliga frågan om vart man lämpligen vänder sig; utomläns i regionregi eller utomläns privata avtalade logopedmottagningar. Det finns tydligen inga privata logopedmottagningar öht i vår region.

Så i praktiken får vi rida ut detta själva. Vi tror absolut att allt kommer att landa alldeles utmärkt med tiden, helt oavsett logopedstöd eller ej, mer oroade än så är vi inte. Men vi vill göra det som går att göra för att optimera, stimulera och underlätta.

Hoppas det släpper snart så ni få det mer harmoniskt. Hur gamla är barnen?

Det är inte roligt att behöva vänta på hjälp, det är egentligen sjuk att det ser ut som det gör. Även om det inte är jätteviktigt för er så finns du ju ändra som verkligen behöver hjälp. Kan inte vara roligt för logopeder a heller att bara så underbemanade.

Min väns son väntar på hjälp från psykriatin. Sonen har misstänkt autism och mår jättedåligt och är högprioriterad ändå har han väntat sen början av september. Familjen håller sig knappt över ytan med hjälp av skolkuratorn.

 

[julgrisen]

Den här helgen åker mor och barn till morföräldrarna så att far i huset får tid att fixa med tusen och en grejor som är svårt att hinna/lösa med små åskådare/hjälpredor.

Just nu handlar den kanske mest påtagliga utmaningen om talutveckling. Båda killarna har med råge förväntat ordförråd, ifråga om förståelse och om tecken (TAKK). Men den ene ligger ett par snäpp efter den andre ifråga om eget tal. Han blir frustrerad och ledsen när han inte kan uttrycka det han vill, och det uttryck han ändå hittat och funnit effektivt är att bitas. Både sin bror och andra barn, flera gånger om dagen. Det känns oerhört ledsamt och jobbigt för båda killarnas skull, dels förstås den bitne brodern som gång på gång blir biten utan att förstå varför, dels för den bitande som väldigt tydligt inte har något djupare uppsåt med bitandet utan det är helt enkelt det enda han känner att han kan ta till. Det finns oftast ingen nämnvärd aggression i beteendet utan bara frustration. Vi punktmarkerar förstås, är närvarande, avleder, aktiverar, kommunicerar... men det kan räcka att släppa fokus tio sekunder, kanske telefonen ringer eller man fyller på en vattenmugg, för att det skall hända igen.

BVC har remitterat till logoped - inte för att varken BVC eller vi uppfattar någon stor störning eller eftersläpning i talutvecklingen, men eftersom dels situationen är svår med bitandet och dels i vetskap om att logopedinsatser oavsett grad av behov i princip alltid sätts in för sent. Även om vi förstås vet att spridningen är stor ifråga om talutveckling precis som andra utvecklingsbitar. Vi tror att bara litet målinriktad vårdnadshavar-coachning i videosamtal skulle kunna vara väldigt värdefullt.

Haken är att logopeder inte finns.
Eller de som finns, finns förstås. Men i vår region köar enligt uppgift 5000 patienter till ca 40 logopeder, kötiden beräknas till nånstans mellan 1,5 och 2 år(!). Logopedmottagningen mäktar inte ens med att svara på den skriftliga frågan om vart man lämpligen vänder sig; utomläns i regionregi eller utomläns privata avtalade logopedmottagningar. Det finns tydligen inga privata logopedmottagningar öht i vår region.

Så i praktiken får vi rida ut detta själva. Vi tror absolut att allt kommer att landa alldeles utmärkt med tiden, helt oavsett logopedstöd eller ej, mer oroade än så är vi inte. Men vi vill göra det som går att göra för att optimera, stimulera och underlätta.

Så tråkigt med så lång väntetid när man behöver stöd! Vi bor i västra Götaland och fick tid till logopeden inom en månad från remiss när våra barn var två, det är helt sjukt att det ska vara så olika! Våra barn hade inte heller några stora problem egentligen, de låg ganska långt efter i att prata men hade god förståelse och ingen frustration egentligen. För våra barn släppte det runt 2,5 år, typ från en dag till en annan, jag tror verkligen att det bara var tiden som behövde gå på nåt sätt.

Vi har också mycket bråk här nu, framförallt en av dem är frustrerad och knuffar till den andra hela tiden, utan att liksom förstå. Häromdagen knuffade han in honom i trappräcket så han slog i huvudet och sedan blir båda jätteledsna och gråter. Det är svårt tycker jag, när man såklart behöver trösta den som utsätts, men också den som utsätter.
Låter hursomhelst skönt med en helg utan barn!

 

[Snubbelfot]

Hoppas det släpper snart så ni få det mer harmoniskt. Hur gamla är barnen?

De är 2 år och ett par månader.

Vi bor i västra Götaland och fick tid till logopeden inom en månad från remiss när våra barn var två, det är helt sjukt att det ska vara så olika!

Det där lät ju intressant... det skulle nästan förvåna om inte Halland och VG tog emot varandras patienter.

Det är svårt tycker jag, när man såklart behöver trösta den som utsätts, men också den som utsätter.

Exakt så!

 

[julgrisen]

De är 2 år och ett par månader.

Det där lät ju intressant... det skulle nästan förvåna om inte Halland och VG tog emot varandras patienter.

Exakt så!

Ja, frön Halland vore det ju märkligt om de inte tog emot. Jag blev förvånad över att det gick så snabbt, vi går i Alingsås!

 

[Bexzor]

Sitter på rehabmottagningen för att kolla upp ena sonens knäskål efter en rejäl smäll av en gren i måndags. Han vilade några dagar och efter att ha varit tillbaka i skolan igår så är det värre igen. Tror inte att det är någon större fara men vill ändå kika upp så det finns noterat om det händer något i framtiden.

Sen hem för helg!

 

[Fille]

Den här helgen åker mor och barn till morföräldrarna så att far i huset får tid att fixa med tusen och en grejor som är svårt att hinna/lösa med små åskådare/hjälpredor.

Just nu handlar den kanske mest påtagliga utmaningen om talutveckling. Båda killarna har med råge förväntat ordförråd, ifråga om förståelse och om tecken (TAKK). Men den ene ligger ett par snäpp efter den andre ifråga om eget tal. Han blir frustrerad och ledsen när han inte kan uttrycka det han vill, och det uttryck han ändå hittat och funnit effektivt är att bitas. Både sin bror och andra barn, flera gånger om dagen. Det känns oerhört ledsamt och jobbigt för båda killarnas skull, dels förstås den bitne brodern som gång på gång blir biten utan att förstå varför, dels för den bitande som väldigt tydligt inte har något djupare uppsåt med bitandet utan det är helt enkelt det enda han känner att han kan ta till. Det finns oftast ingen nämnvärd aggression i beteendet utan bara frustration. Vi punktmarkerar förstås, är närvarande, avleder, aktiverar, kommunicerar... men det kan räcka att släppa fokus tio sekunder, kanske telefonen ringer eller man fyller på en vattenmugg, för att det skall hända igen.

BVC har remitterat till logoped - inte för att varken BVC eller vi uppfattar någon stor störning eller eftersläpning i talutvecklingen, men eftersom dels situationen är svår med bitandet och dels i vetskap om att logopedinsatser oavsett grad av behov i princip alltid sätts in för sent. Även om vi förstås vet att spridningen är stor ifråga om talutveckling precis som andra utvecklingsbitar. Vi tror att bara litet målinriktad vårdnadshavar-coachning i videosamtal skulle kunna vara väldigt värdefullt.

Haken är att logopeder inte finns.
Eller de som finns, finns förstås. Men i vår region köar enligt uppgift 5000 patienter till ca 40 logopeder, kötiden beräknas till nånstans mellan 1,5 och 2 år(!). Logopedmottagningen mäktar inte ens med att svara på den skriftliga frågan om vart man lämpligen vänder sig; utomläns i regionregi eller utomläns privata avtalade logopedmottagningar. Det finns tydligen inga privata logopedmottagningar öht i vår region.

Så i praktiken får vi rida ut detta själva. Vi tror absolut att allt kommer att landa alldeles utmärkt med tiden, helt oavsett logopedstöd eller ej, mer oroade än så är vi inte. Men vi vill göra det som går att göra för att optimera, stimulera och underlätta.

I min region hade bvc projekt med logoped, så min ena tvilling fick i våras träffa logoped. De blev ju två år i juli, så då strax under två år. Fick tips att läsa, sjunga, bekräfta (ja du vill ha ett äpple), berätta vad man gör (nu tar jag fram en gaffel till dig) och liknande grejer. Det gav inget, eller, det var inget nytt för oss. Förhoppningsvis kanske ni får träffa bättre logoped!