Min katt, My, kunde skalla riktigt hogljutt och det nastan lat som en arg hund.
![Face with monocle :face_with_monocle: 🧐](https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f9d0.png)
Hon klagade sa klart ocksa men hon var nog lika ofta arg och skallde ut bade djur och manniskor. Nar hon var helt tyst var det dags att titta efter vad hon gjorde.
Det var katten som, till synes, lag och sov djupt i en fotolj nar vi fick gaster. Exet skulle hamta nagot att visa och jag satte pa kaffe. Kvar var gasterna i vardagsrummet. Katten sov. Den ena gasten stallde sig upp for att titta pa en bok i bokhyllan ... Katten satt plotsligt pa hyllan bredvid och la klorna latt mot hans hand medan hon stirrade honom stint i ogonen och morrade djupt.
Hon holl ocksa pa att hoppa pa sotaren nar han oppnade dorren och kom in. Jag rakade sta mitt emellan och hann fanga in henne. Hon vaktade battre an de flesta hundar ... och henne kunde jag inte stoppa, hon struntade fullstandigt i vad jag tyckte behovde vaktas eller inte.
![Cautious :cautious: :cautious:]()
Nar jag fatt forsta barnet satt katten pa troskeln till hans rum nar nagon utom jag eller exet kom ut i hallen. Hon slappte inte in nagon annan an barnets foraldrar. Det var lagom populart hos mormor och farmor att de inte bara kunde ga in och ta upp barnet nar han vaknat.