Precis kommit hem från veterinären med Sparky. Hon fick beröm för allt förutom sina tänder.
Hon kommer behöva dra ut båda huggisarna, och nu sitter jag här med världens klump i magen. Dålig matte som "lät det" gå så långt... men framförallt fullkomligt livrädd över det faktum att de behöver söva henne.
Sist gick det ju så fantastiskt bra och hon kom hem halvsidesförlamad och blev inte helt bra förrän två år senare.
Så nu är jag inställd på att jag innan slutet av månaden inte längre kommer att ha katt längre.
Vill att min chef ska svara på mitt meddelande snart så att jag kan kontakta veterinären och boka in datum.
Måendet är fullkomligt åt helvete.