Vad gör vi? Del CCIII

Status
Stängd för vidare inlägg.
Ett par manader efter att mitt forsta barn var fodd satte jag ner foten och forklarade att bade mina och exet's foraldrar fick komma till oss i stallet for att vi skulle aka till dem. Sa efter det packades inga barn med presenter in i bilen till jul och mycket fa andra stora helger firades tillsammans annat an hos oss.
Jag har sagt att jag tycker det är jobbigt att hålla på att åka hit och dit. Men ingen verkar fatta hur jobbigt jag tycker det är.
Jag har försökt få svärmor att fatta att hon faktiskt kan sätta sig i bilen och åka hit. Det är helt ok att göra det. Men icke. Svärfar kan kvitta ärligt talat..
 
Jag har sagt att jag tycker det är jobbigt att hålla på att åka hit och dit. Men ingen verkar fatta hur jobbigt jag tycker det är.
Jag har försökt få svärmor att fatta att hon faktiskt kan sätta sig i bilen och åka hit. Det är helt ok att göra det. Men icke. Svärfar kan kvitta ärligt talat..

Sta pa dig! Jag minns hur jobbigt jag tyckte att det var att bara kora 5-10 mil over en dag och att aldrig fa vara hemma och "bara vara". Om jag var i dina skor i dag skulle jag forklara for Maken och alla som vill hora pa och de som inte vill hora ocksa att det ar nu fardig akt. Jag skulle kanske kunna ga med pa en weekend varannan manad ... Kanske.

Nar man har en ny baby behover man fa lungn och ro och vara hemma och "bo in sig" med den nya lilla mannsikan. Dessutom tycker jag att det ar respectlost att inte lyssna nar du sager hur du ser det. Det ar dags att sluta "forklara" och bara satta ner foten som du gjort. Den sista forklaringen till din Make kan ju vara att du behover tid att vila hemma och att hanns familj ar mycket valkommen till er.

Jag minns annu min overraskning nar min forsta var nagonstans mellan 3 och 6 manader och jag en dag plotsligt kande mig sa pigg och hade sa mycket ork. Jag hade inte inssett innan hur vansinnigt trott man ar med ny baby, ammning, hormoner som far runt, och aven alla kanslor for den nya manniskan och oro for hur man ska orka och vaga tar enormt pa krafterna.
 
Sta pa dig! Jag minns hur jobbigt jag tyckte att det var att bara kora 5-10 mil over en dag och att aldrig fa vara hemma och "bara vara". Om jag var i dina skor i dag skulle jag forklara for Maken och alla som vill hora pa och de som inte vill hora ocksa att det ar nu fardig akt. Jag skulle kanske kunna ga med pa en weekend varannan manad ... Kanske.

Nar man har en ny baby behover man fa lungn och ro och vara hemma och "bo in sig" med den nya lilla mannsikan. Dessutom tycker jag att det ar respectlost att inte lyssna nar du sager hur du ser det. Det ar dags att sluta "forklara" och bara satta ner foten som du gjort. Den sista forklaringen till din Make kan ju vara att du behover tid att vila hemma och att hanns familj ar mycket valkommen till er.

Jag minns annu min overraskning nar min forsta var nagonstans mellan 3 och 6 manader och jag en dag plotsligt kande mig sa pigg och hade sa mycket ork. Jag hade inte inssett innan hur vansinnigt trott man ar med ny baby, ammning, hormoner som far runt, och aven alla kanslor for den nya manniskan och oro for hur man ska orka och vaga tar enormt pa krafterna.
Min lille är ju fem månader, snart 6, och gudomligt snäll. Men jag fick en rejäl depression efter förlossningen och tror inte jag är riktigt mig själv än.

Jag tror att maken förstår, men sticker huvudet i sanden och vill inte känna sig illojal mot sin familj på något sätt. Han har väldigt svårt att säga nej och är övertygad om att de kommer bryta all kontakt typ.

Nej. Nu jäklar!
Jag tänker tvärvägra nästa helg. Och om han åker ändå behöver han inte bry sig om att komma hem.

Typ.
 
Hemma. Känns lite tröstlöst när det inte är några (eller ja små) framsteg. Jag vet att jag måste ha tålamod och att det tar tid. Men jag vill att mina idiotiska ben skärper sig 😠 De är dessutom darriga och ont i ljumskarna. Nu ska jag lyssna på en föreläsning på teams om våld i nära relationer för Brottsofferjouren
 
Min lille är ju fem månader, snart 6, och gudomligt snäll. Men jag fick en rejäl depression efter förlossningen och tror inte jag är riktigt mig själv än.

Jag tror att maken förstår, men sticker huvudet i sanden och vill inte känna sig illojal mot sin familj på något sätt. Han har väldigt svårt att säga nej och är övertygad om att de kommer bryta all kontakt typ.

Nej. Nu jäklar!
Jag tänker tvärvägra nästa helg. Och om han åker ändå behöver han inte bry sig om att komma hem.

Typ.

Sta pa dig! Om han inte forstar hur viktigt det ar for dig (det borde racka for honom att du tycker att det ar viktigt) skriv och lagg ett papper sa han far lasa det. Det brukar fungera battre nar det skrivs ner.
 
Lagar middag i ugn och air fryern och har havrefrallor på jäsning. Lite sent men jag var ute med spionen och sedan vilade lite och glömde bort att äta och allt det. Hoppas på smaklig mat i dag, fläskytterfilé i air fryern och pommes i ugn och beasås.

Är ledig på torsdag och ser fram emot det, en ledig dag äntligen! På onsdag efter jobbet ska jag simma med en sjukskriven kollega. DET ser jag också fram emot. Får inte glömma att packa ner lås och allt! Det var ett tag sedan nu, men ska nog gå bra, behöver komma igång igen nu när jag slutat med antidepressiva, så vi ha försökt bestämma onsdagar och måndagar. :)
 
Något som hänt? ❤️
Missnöjd med min arbetssituation och det är bara måndag, en hel jäkla arbetsvecka kvar att pinas - och min ponny har sparkat gårdens tävlingshäst rakt på knäet 🙃 Så han får fortsätta gå själv tills vidare… finns ingen annan hagkamrat ledig och finns inte plats för mig att köpa ett sällskap. Känner att allt börjar kännas lite övermäktigt.
 
Nu har jag suttit har och prokrastinerat lite langre an en timma och en halv. :cautious: Jag behover ta ut Emma-Sue och trana att ga i koppel i halsband ... jag orkar inte halla henne i "harness" langre. Hon ar stark den lilla. Jag gjorde fel med stickningen jag jobbar med ocksa och behover repa upp ett par varv, nu har den "legat till sig" sedan i Fredags och det blir verkligen inget fixat med den om jag inte far andan ur vagnen.:meh: Och har sitter jag fortfarande och kontemplerar problemet.:p
 
Missnöjd med min arbetssituation och det är bara måndag, en hel jäkla arbetsvecka kvar att pinas - och min ponny har sparkat gårdens tävlingshäst rakt på knäet 🙃 Så han får fortsätta gå själv tills vidare… finns ingen annan hagkamrat ledig och finns inte plats för mig att köpa ett sällskap. Känner att allt börjar kännas lite övermäktigt.
Fy, vad jobbigt du verkar ha det just nu. 😔 förstår verkligen att det känns övermäktigt.
 
Har varit hos frisören och klippt av en dm av håret. Så skönt att få bort det slitna.
Men frisören var väl lite skeptisk av sig, frågade hur länge sedan jag klippte mig, jag sa ett år och då sa hon att det var alldeles för lång tid. Borde klippa mig minst var tredje månad.
Hon frågade även om jag färgade själv hemma för det var så ojämnt.
Jag skulle absolut klippa mig oftare och bleka på salong om jag hade råd liksom..

Jo, man ska ju klippa sig betydligt oftare för att inte topparna ska bli så slitna men tjata om både ditt och datt känns ju sådär.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Vill fixa lite Halloweenfirande hemma i morgon alla fall, vi kommer inte iväg på något i år. Men vad ska jag göra för mat? Vi åt pizza...
Svar
16
· Visningar
481
Kropp & Själ Hjälp! Jag har stopp i båda öronen och får inte bort det. Hör knappt någonting och jag börjar universitet i morgon! Vad gör jag? Har...
Svar
5
· Visningar
610
Senast: Mirre
·
  • Låst
Tjatter Spännande jobbnyheter idag (eventuellt)! Kisse ockuperar husses soffa och kudde som vanligt :D
99 100 101
Svar
2 000
· Visningar
79 030
Senast: Scata
·
Hundträning Jag tog emot en omplaceringshund för två månader sedan, en tik som snart är fem år. Hon har levt hela sitt liv hos uppfödaren och fått...
Svar
6
· Visningar
504
Senast: dobbis
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp