Vad gör vi? del 2 - Kids Edition

Status
Stängd för vidare inlägg.
Lämnat av äldsta dottern på skolan och sambon ska snart iväg med de andra till förskolan. Vi har inskolning för lillebror och tanken är han han ska vara där själv idag. Jag börjar jobba efter lunch så det blir några timmar i lugn och ro innan jag åker iväg, ska bli jätteskönt!
 
Vi fortsätter uppdatera om, ventilera och bolla livet med de små :heart
Barnet har haft långt sommarlov (7 v) och idag lämnade jag. Massa kompisar som kom och kramades, en kompis som var sjuk igår var där och han avgudar vårt barn, blev så himla glad när han såg att hon kom (hon är ca 6 mån äldre) de gick runt och höll varandra i handen och började leka direkt. Så himla härligt med kompisar och pedagoger som gör att barnet trivs.
 
Idag är jag så ofantligt jäkla bitter. Nästa vecka börjar allvaret, sambon åker och är (med vissa undantag) borta i veckorna fram till årsskiftet. Försöker intala mig själv att det kunde varit värre (jag blir ju tex inte ensamstående för evigt, hoppas jag). Andra bra saker med att detta sker nu är att det i princip bara är nu som det kommer att funka med detta upplägget. Hade aldrig gått om vi båda jobbat. En tredje bra grej är att det helt säkert kommer att stärka mig trots att det blir tufft. Så egentligen inget ont som inte har något gott med sig men idag känner jag mig så sur att jag inte ens kan uppskatta att han är hemma och ledig.
Det är skitjobbigt att vara själv. Jag har varit ensam varannan månad med vårat barn sen hon var 6 månader och sen var pappan föräldraledig igen 6 månader mellan 1-1,5 år när hon började förskolan. Är det bara fram till årsskiftet går det säkert toppen. Jag var ju själv under pandemin och tror jag hade haft en helt annan upplevelse nu, allt var stängt, noll avlastning och allt blev inställt. Mitt råd är att pappan får ta alla (jag menar verkligen alla) helger (nätter och morgnar) så du får vila då, för man vilar aldrig som ensam med småbarn. Man vilar otroligt mycket mer när man jobbar/pluggar borta även om det är körigt det med såklart så är det mer förutsägbart och det finns ett ”ge mig 5 minuter” att tilllgå. Det har man aldrig med barn.
 
Det är skitjobbigt att vara själv. Jag har varit ensam varannan månad med vårat barn sen hon var 6 månader och sen var pappan föräldraledig igen 6 månader mellan 1-1,5 år när hon började förskolan. Är det bara fram till årsskiftet går det säkert toppen. Jag var ju själv under pandemin och tror jag hade haft en helt annan upplevelse nu, allt var stängt, noll avlastning och allt blev inställt. Mitt råd är att pappan får ta alla (jag menar verkligen alla) helger (nätter och morgnar) så du får vila då, för man vilar aldrig som ensam med småbarn. Man vilar otroligt mycket mer när man jobbar/pluggar borta även om det är körigt det med såklart så är det mer förutsägbart och det finns ett ”ge mig 5 minuter” att tilllgå. Det har man aldrig med barn.
Jag var ensam hela tiden. Ibland tror jag nästan att det är lättare att vara ensam på heltid än att vara ensam bara ibland. Man anpassar sig och vänjer sig och det finns liksom inget annat. Jag upplevde det inte som så fruktansvärt jobbigt som det låter som om andra gör som är vana vid att ha någon att dela med.
 
Sjuk lillplutta här. Haft 38 i två dagar, imorse 39,4 men ändå på gott humör och åt mycket frukost. Fattar inte hur de kan ta feber så bra?! Sov 18-8.30 inatt men somnade igen nu på mig i soffan när vi skulle titta på TV efter frukosten.. :heart
 
Jag var ensam hela tiden. Ibland tror jag nästan att det är lättare att vara ensam på heltid än att vara ensam bara ibland. Man anpassar sig och vänjer sig och det finns liksom inget annat. Jag upplevde det inte som så fruktansvärt jobbigt som det låter som om andra gör som är vana vid att ha någon att dela med.
Nej nu när hon är större är det rätt skönt att vara ensam så mycket. Och också att vi har olika regler som hon har full koll på. Det hade säkert varit jobbigare för just oss att vara två hela tiden. Nu var jag själv under pandemin med väldigt litet barn, det var nästan helvetet på jorden. Kanske hade det varit lättare att vara helt ensam, men hade jag varit det hade jag bott närmare min familj än jag gör. Jag är fortfarande ensam halva tiden, det jobbigaste är fortfarande att aldrig kunna vila helt, men man är nog olika där. Har en kompis som skaffat barn ensam och som har mycket lättare att koppla bort när barnet är hos oss eller hos någon släkting. Jag hade lite samma stress när jag hade hästar och hade hästvakt 😅.
 
Nej nu när hon är större är det rätt skönt att vara ensam så mycket. Och också att vi har olika regler som hon har full koll på. Det hade säkert varit jobbigare för just oss att vara två hela tiden. Nu var jag själv under pandemin med väldigt litet barn, det var nästan helvetet på jorden. Kanske hade det varit lättare att vara helt ensam, men hade jag varit det hade jag bott närmare min familj än jag gör. Jag är fortfarande ensam halva tiden, det jobbigaste är fortfarande att aldrig kunna vila helt, men man är nog olika där. Har en kompis som skaffat barn ensam och som har mycket lättare att koppla bort när barnet är hos oss eller hos någon släkting. Jag hade lite samma stress när jag hade hästar och hade hästvakt 😅.
Ja, jag hade ingen avlastning alls och hade barnet på heltid. Övrig familj långt borta. Men det gick bra. Absolut var man trött men det funkade ändå liksom. :)
 
Ja, jag hade ingen avlastning alls och hade barnet på heltid. Övrig familj långt borta. Men det gick bra. Absolut var man trött men det funkade ändå liksom. :)

Liknande historia när jag var ensamstående med äldsta sonen (blev det när han var 6 månader).

Blev sambo igen när sonen var 8,5 år, och jag var gravid med andra barnet. Första åren som sambo så arbetade min partner väldigt mycket, antingen med ständig snöjour eller jobb borta på veckorna. Under alla år ihop så hade min partner ständigt snöjour och var borta en hel del i omgångar eftersom han mest var hemma och sov under denna period. Hände att han även var iväg på utbildningen inom jobbet på helger.

Nu har jag fyra barn varann vecka, och ett på heltid (visserligen snart 19 år). Känner att jag haft en enorm fördel att rodda barn själv för det är inte speciellt annorlunda nu än det liv jag hade med en partner.
 
Sitter ute i solen och äter glass medan lilla K sover middag i vagnen. Är föräldraledig igen (men från nästa vecka splittar vi 50% var) och det är verkligen som natt och dag från när hon var yngre och allt var så tungt. Nu är hon 15 månader och så mycket roligare och enklare att ha att göra med, och går plötsligt att ha med sig på saker utan större problem. Så vi leker i lekparker, går på Öppna förskolan, promenerar, åker på utflykter och ska förhoppningsvis snart börja träffa föräldralediga släktingar och kompisar lite också. Typ som jag föreställde mig att föräldraledigheten skulle vara, men som det absolut inte var första året 😅

Såklart blir allt tuffare när vintern och mörkret kommer, men känns ändå rätt hoppfullt nu.
 
Precis hemkommen från minste barnets danskurs. Så enkelt och på barnens villkor :up:. Överraskades av min dotter som visade en översocial sida, och knappt noterade att jag fanns för hon hade fullt upp med att dansa och spexa. Ända tills hon uttryckte att hon var färdig, efter 4 försök till att gå hem så fick de stänga dörren till salen. Gissa vem som var först ut när dörren öppnades :rofl:
 
Ni som har delat lika på föräldraledighet och ammat, hur har ni gjort med amningen? Min bebis ammade fortfarande väldigt mycket både dag och natt vid 9 månader och jag tyckte det hade varit svårt att börja jobba då. Vet att man får amma på arbetstid (eller pumpa men min bebis vägrade flaska) , så skulle isf pappa och bebis ha 45 min enkel väg till mitt jobb ett par ggr per dag för amning eller hur gör man rent praktiskt? Slutar amma? Jag hade gärna börjat jobba tidigare men kände mig rätt låst i och med amningen och eftersom jag fortfarande vid elva månader vaknar för att amma varje/varannan timme kommer jag vara väldigt trött när jag börjar jobba nästa vecka. Vi har försökt sluta nattamma, det tar mer än det ger just nu och har skjutit det på framtiden.
Jag helammade tills jag började jobba efter 8 veckor. Hade som plan att delamma längre men efter vaccinet vid tre månader fick bara pappan mata i en vecka, så vi slutade. Jag pumpade ett tag till men slutade med det också.
 
Mitt barn har plötsligt börjat sova i eget rum O_o

Fram tills i sommar har vi sovit tillsammans i ett rum på nedervåningen där grabben haft sin säng (men sov 99% med oss).
Nu har vi renoverat vårt sovrum uppe och håller på med det som ska bli hans rum. Jag har försökt natta i hans säng (i vårt rum) med dålig framgång och istället har han nu börjat somna i gästrummet :rofl:
Kommer tassandes på natten men ändå!
 
Jag har precis fått Liten Marodör att somna efter att ha varit vaken och världens solstråle innan sambon traskade iväg till jobbet men som efter det fick en sån jävla hicka att han grät av den. Lille skrutten var snudd på otröstlig och mamman kände sig värdelös som inye kunde hjälpa honom. Men nu sover han och jag ska återgå till mitt kaffe.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Kände mig manad att starta nästa tråd, så vi fortsätter väl här 😊 Fortsätt dela med er av vad ni och ungarna hittar på!
36 37 38
Svar
756
· Visningar
43 182
Senast: Fille
·
Gravid - 1år På tal om badhus. Vi ska på babysim i mitten på september. Hur sjutton gör man? Jag måste ju byta om och duscha, var gör jag av barnet...
2 3
Svar
55
· Visningar
1 977
Övr. Barn Svåraste just nu är att tillgodose barnens önskemål efter förskolan samtidigt som jag får mat på bordet och en hyfsad tid för läggdags...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 254
Senast: Krålus
·
Övr. Barn Jag vet att vi pratade om det här för ett år sedan, och vi har fortfarande inte skaffat någon hemstädning. Det är av flera skäl men en...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 292
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp