Vinkade av barnen igår kväll efter att ha varit iväg alla fyra (dvs även mitt ex) och firat min pappas födelsedag. Det var en superfin dag och barnen lekte med sin kusin, vi åkte traditionsenligt till en älgpark (lilla var så himla fascinerad, hon älskar verkligen djur!) och sen fick de hälsa på hönsen som kusinen m familj precis skaffat
Nu har jag tagit sovmorgon men ligger jag istället och oroar mig. Exet har som sagt barnen men ska jobba, men anmälde inte behov till fsk förrän i förra veckan fast han vetat om hela sommaren att han jobbar, kommer vara separerad vid det här laget samt vilket schema vi har. Och det är fortfarande sommarförskola på annan plats...
Så jag ligger här och är orolig att sommarfsk inte sett att barnen kommer, att de ska vara otrygga på en förskola de inte känner till och att det ska vara kaos i allmänhet, men jag fattar också att jag inte kan hålla på och fortsätta bädda för och försöka lösa exets dåliga framförhållning. Det är hans problem, men det kniper lite i hjärtat för barnens skull
(men förhoppningsvis oroar jag mig i onödan)