Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Spot on.Ja gud vad jag känner igen det där med att ingen riktigt förstår hur det är att ha två bebisar. När jag försökte beskriva det fick jag höra att det också beror på vilken typ av bebis man har och att de minsann haft bebisar som velat vara i famnen hela tiden och inte gått att lägga ner, och till viss del stämmer det såklart men det är ju fortfarande så att man då kan bytas av och få lite tid utan att bära bebis, har man två kan man bara byta barn med varandra och få en annan gnällig bebis . Det var jätteskönt att jag hade vänner som också hade tvillingar som förstod på ett annat sätt. Ett tag ville jag bara umgås med andra tvillingföräldrar för att alla andra provocerade mig . Ett mycket charmigt drag hos mig.
Nu är det bättre dock, nu ser jag på föräldrar med två barn i olika åldrar och tänker att herregud vad skönt det är att ha två i samma ålder .
Tack för tips. Mutor kör vi med ibland och det kan funka. Oavsett så borde vi nog vara konsekventa på _något_ sätt som du säger, ha en plan som vi föräldrar är överens om.Vi "mutade" när storebror var precis överjävligt att få i säng runt 3-3,5 Dvs efter middagen sa vi att han fick se film i soffan innan läggdags OM han först tog på pyjamas och borstade tänderna. Sen när han var klar för natten satte vi timer för filmen (typ samma längd som 1-2 avsnitt av vad han nu ville se). När timern ringde var det en tydlig "objektiv" signal om att det var läggdags och eftersom han redan var klar var tröskeln att lägga sig betydligt lägre.
Vi kör fortfarande liknande upplägg men nu lite mindre strikta, och ibland gör vi något helt annat också såklart, men där i början var det viktigt att vara konsekvent.
Det funkade ju inte alltid smärtfritt men var överlag en bra morot och ett sätt att undvika konflikter. När han blev runt 4 kunde vi också börja prata om att läggdags var ett visst klockslag och ju längre tid det tog att göra sig klar, desto mindre filmtid blev kvar, vilket han då kunde börja förstå.
Trillingar förstår jag inte hur man hanterar som bebisar, det är ju alltid en famn för lite!Apropå tvillingsdiskussionen, så önskade min man att vi skulle få tvillingar. Jag påminner honom om det med jämna mellanrum när det är mycket med sonen, och nu bara skakar han på huvudet Tvillingföräldrar är hjältar!
Har en kollega som har trillingar också, det tänker jag på ibland...
Våra pedagoger sa mest att det löser sig sen när ni inte är här. Våran unge klättrade runt och ville inte alls vila när föräldrarna var med. Så då tog vi en promenad, barnet somnade i vagnen/selen och sen gick vi tillbaka till förskolan.En annan förskole-noja är ju det här med vilan..där hon ska gå kör de vila på madrass på golvet, hur tusan ska det gå undrar jag?
Vet ju att de flesta anpassar sig, men typ första dagarna..speciellt när man själv är med, ska man ligga där bredvid då? Hon vägrar ju att ligga ner i alla situationer utom på kvällen när vi nattar. Kommer ju hålla de andra barnen vakna om man försöker känns det som..
Jag tror man behöver vara tvillingförälder för att förstå hur det är!Folk runt omkring oss frågar ofta hur det går med våra tvillingkillar, hur vi har det. Det mesta går väldigt bra och det berättar vi också, men det är samtidigt väldigt(!) intensivt och resurskrävande en stor del av tiden och det berättar vi också. "Ja, så är det ju" eller "Jovisst, så hade vi det också" blir svaret ofta då. Men NEJ, ni hade det inte alls så, för ni hade EN bebis åt gången och inte TVÅ som sov i motfas, två med sista-minuten ryggbajs när man ska iväg nånstans, två babyskydd som skall kånkas, två som kastar mat, två som håller igång varandra vid läggdags, två som väcker varandra på natten, dubbelt så mycket kläder att tvätta (och köpa) etc etc.
Sedan ett par dagar sover de i egen (delad, dubbelstor) spjälsäng i vårt sovrum, efter att i ett halvår ha sovit i vår dubbelsäng med en av oss föräldrar (och den andre föräldern i annat sovrum). Samsovningen har funkat väldigt bra med avseende på killarnas sovande, mindre bra med avseende på föräldrarnas relation. Sovningen i spjälsäng... inte lika smidigt. Längre läggning, fler uppvaknanden, betydligt bökigare med tappade nappar etc. Det finns ändå inte riktigt någon återvändo, det behöver funka. Men tillvänjningstiden är ju ingen höjdare för den förälder som behöver fungera på jobbet.
Har tänkt så, att vi får väl gå ut med vagnen när de andra vilar. Skönt att det också verkar funka!Våra pedagoger sa mest att det löser sig sen när ni inte är här. Våran unge klättrade runt och ville inte alls vila när föräldrarna var med. Så då tog vi en promenad, barnet somnade i vagnen/selen och sen gick vi tillbaka till förskolan.
Första dagen han var där själv somnade han på madrassen som alla andra
Häftigt ändå att de är så anpassningsbara! Jag har verkligen sjukt svårt att se henne framför mig sovandes på en madrass på golvet bland andra barn.Vi har haft samma känsla varje gång våra barn har alltid somnat i vagn på dagvilan hemma så bara att sova inne var ju något nytt.
Vi har varit med på vilan, och legat bredvid på golvet. Två av tre barn har ändå somnat första dagen på förskolan Nu med yngsta så satt jag lutat mot en vägg och han somnade tillslut i min famn efter att ha stökat runt ett tag. Maken hade tydligen lyckats få honom att somna på sängen (inte lika fancy som det låter ) bredvid honom
Ja alltså just när de är så små finns det inte många fördelar med att de är två .Spot on.
(Sen finns förstås också, och kommer att finnas, många positiva bitar med att de är två. Men netto just nu är rejält resurskrävande.)
Hur gamla är dina (om du vill)?Ja alltså just när de är så små finns det inte många fördelar med att de är två .
2,5!Hur gamla är dina (om du vill)?
Jag hade lätt kunnat vara den kompisen, även om jag har barn. Ses utan henne och skaffa städhjälp .Försöker få till en träff med barndomsvännerna när några utav oss är småbarnsföräldrar och en är barnfri. Den barnfria kan ingen lördag framöver och söndagar vill hon hålla fria för städ- och vilodag. Vet att hon jobbar mycket, och att barn är mitt val som jag får hantera men det är svårt att inte bli provocerad av att planera runt någons städ- och vilodag när man själv har barn i famnen dygnet runt och städar den sista timmen på dagen långt efter att man egentligen borde gått och lagt sig. För att sen sova 4-5 h, och sen börjar det om. Olika liv, olika val. Jag bara önskar att hon kunde se att det kanske är läge för henne att göra kompromissen om vi ska kunna ses då vi andra nog inte kommer kunna drömma om hela dagars vila på flera år.
Jag hade lätt kunnat vara den kompisen, även om jag har barn. Ses utan henne och skaffa städhjälp .
Jag förstår vad du menar.Jag tror du missar lite vad jag greppar efter, men känner att frågan är lite för känslig för att utveckla från min sida på öppet forum.
Städhjälp är bra men hjälper mig tyvärr inte med leksaker, disk, plock osv. efter en dag hemma. Ser ut som ett bombnedslag här varje kväll
Jag förstår vad du menar.
Och samma här! Ingen diskmaskin och någon slags konstant renovering också. Som säkert kommer vara klar lagom tills barnen är stora typ
Oj, ja det ligger ganska nära till hands att bli provocerad av det. Här är det också kaos trots att vi försöker städa lite varje dag, det gäller bara att försöka hålla lägstanivån på en inte allt för låg nivå.Försöker få till en träff med barndomsvännerna när några utav oss är småbarnsföräldrar och en är barnfri. Den barnfria kan ingen lördag framöver och söndagar vill hon hålla fria för städ- och vilodag. Vet att hon jobbar mycket, och att barn är mitt val som jag får hantera men det är svårt att inte bli provocerad av att planera runt någons städ- och vilodag när man själv har barn i famnen dygnet runt och städar den sista timmen på dagen långt efter att man egentligen borde gått och lagt sig. För att sen sova 4-5 h, och sen börjar det om. Olika liv, olika val. Jag bara önskar att hon kunde se att det kanske är läge för henne att göra kompromissen om vi ska kunna ses då vi andra nog inte kommer kunna drömma om hela dagars vila på flera år.
Det där hade jag nog blivit lite provocerad av . Klart att det är olika val men man kanske ändå får tänka att man får kompromissa med en av sina vilodagar om man vill kunna träffa sina vänner.Försöker få till en träff med barndomsvännerna när några utav oss är småbarnsföräldrar och en är barnfri. Den barnfria kan ingen lördag framöver och söndagar vill hon hålla fria för städ- och vilodag. Vet att hon jobbar mycket, och att barn är mitt val som jag får hantera men det är svårt att inte bli provocerad av att planera runt någons städ- och vilodag när man själv har barn i famnen dygnet runt och städar den sista timmen på dagen långt efter att man egentligen borde gått och lagt sig. För att sen sova 4-5 h, och sen börjar det om. Olika liv, olika val. Jag bara önskar att hon kunde se att det kanske är läge för henne att göra kompromissen om vi ska kunna ses då vi andra nog inte kommer kunna drömma om hela dagars vila på flera år.