Vad gör vi? del 2 - Kids Edition

[Kilauea]

Försöker planera sommaren; semester, föräldraledigt, inskolning. Förstår att det är individuellt, men typ hur lång tid ska man räkna att inskolning tar? Är det dumt om jag tar första veckan och sen sambon, är det bättre om det är samma förälder eller spelar det ingen roll? Om det tar längre tid, "måste" man ta föräldraledigt eller kan sambon (som är egenföretagare) jobba under inskolning eller hur blir det med SGI:n då?

Var förskola räknade 1-2 veckor inskolning, beroende på hur barnet tog det. Tror det tog två veckor för vår yngsta, eller 1,5 egentligen. Hon var 1,5 år då. Storebror hade gått ett par år hos dagmamma innan. Tror det tog en vecka med honom.

 

[miumiu]

Har nåt sånt här vemod över att jag aldrig kommer få uppleva bebistiden igen. Många runt omkring mig som skaffar barn nu och det väcker tankar såklart, även om jag har landat hyfsat väl i min roll som enbarnsförälder. Vet ju rent logiskt att det är ett välgrundat beslut, men tyckte det var så himla mysigt att ha en bebis. Var 100% lycklig första året, man fick vara hemma, bli helt uppslukad av en liten människa som ständigt lärde sig nya trix och färdigheter. Sen började jag jobba när sonen var 8 månader (75%) så hann liksom aldrig tröttna på att ”gå hemma”.

Hade nån sån här tvivelperiod för ett par år sen också vill jag minnas men då var det mera ångestfyllt för jag var så ambivalent. Nu är det mera lite sorgligt liksom.

 

[Nordthor]

Idag har jag äntligen lyckats släppa Lilleman 3 1/2 månad en liten stund för att själv ta en dusch (trots att vi är ensamma hemma). Hade ljugit om jag sa att jag inte kände mig lite stressad (råkade köra balsam före schampo tex) men för mig är detta ett framsteg. Har svårt att lägga ifrån mig honom generellt. Imponerad av er med flera barn som får det att funka med bebis också för här blir det inte så mycket gjort om dagarna.

 

[julgrisen]

Idag har jag äntligen lyckats släppa Lilleman 3 1/2 månad en liten stund för att själv ta en dusch (trots att vi är ensamma hemma). Hade ljugit om jag sa att jag inte kände mig lite stressad (råkade köra balsam före schampo tex) men för mig är detta ett framsteg. Har svårt att lägga ifrån mig honom generellt. Imponerad av er med flera barn som får det att funka med bebis också för här blir det inte så mycket gjort om dagarna.

Haha, mina ungar är 2,5 och det blir fortfarande absolut ingenting gjort när jag är ensam med dem.

 

[julgrisen]

Vi var i Stockholm i helgen och det var så lyckat! Barnen älskade att åka tåg och det roligaste som finns är tydligen att åka hiss ner till tunnelbanan . Jag är så nöjd med att vi redan första kvällen lyckades komma fram till att sänka alla nivåer på vilken mat vi ska äta och fokusera på att få barnvänlig och billig mat vid fasta tider. Det resulterade i att vi åt på vapiano två kvällar i rad men i olika stadsdelar och det blev alldeles utmärkt. På morgnarna klättrade H själv upp i vagnen på hotellrummet och ropade HISS!! så det var inga problem att komma iväg . S har varit rädd för hissar tidigare men även han var superpeppad på att åka nu.

Imorse när vi vaknade hemma frågade jag om han drömt något och han sa att han drömt att hela familjen åkte bil men det var inte roligt för han ville hellre åka hiss .

 

[PathOfClovers]

Vi håller på att skola in vår yngsta nu. "Standard" på vår förskola är att föräldrar är med 9-14 tre dagar. Sen är barnet själv 9-14 två dagar och sedan själv 9-15 veckan efter. Där efter blir det tider efter föräldrarnas önskemål. Enligt förskolan så kan det variera lite (och de gör individuella anpassningar efter behov!) men de allra flesta är "färdiginskolade" efter de två veckorna.

Absolut att du kan jobba om du har möjlighet till det. Nu när vår son går lite kortare dagar (andra dagen själv på förskolan idag) så tar en av oss ut föräldraledighet del av dagen det vi inte hinner jobba. Tar man ut hela dagar så kan man ta sgi-dagar men om man tar del av dagar under inskolning så får man ta lägstanivådagar. Vet ej varför men så är det... Lyckas ni få ihop det så att bägge ändå kan jobba 100 % så behöver ni inte söka någon föräldraledighet alls.

Man kan alltså söka föräldraledighet för en hel dag under inskolningen även om barnet är själv på förskolan, för att förtydliga.

Vi håller på att skola in vår yngsta nu. "Standard" på vår förskola är att föräldrar är med 9-14 tre dagar. Sen är barnet själv 9-14 två dagar och sedan själv 9-15 veckan efter. Där efter blir det tider efter föräldrarnas önskemål. Enligt förskolan så kan det variera lite (och de gör individuella anpassningar efter behov!) men de allra flesta är "färdiginskolade" efter de två veckorna.

Absolut att du kan jobba om du har möjlighet till det. Nu när vår son går lite kortare dagar (andra dagen själv på förskolan idag) så tar en av oss ut föräldraledighet del av dagen det vi inte hinner jobba. Tar man ut hela dagar så kan man ta sgi-dagar men om man tar del av dagar under inskolning så får man ta lägstanivådagar. Vet ej varför men så är det... Lyckas ni få ihop det så att bägge ändå kan jobba 100 % så behöver ni inte söka någon föräldraledighet alls.

Man kan alltså söka föräldraledighet för en hel dag under inskolningen även om barnet är själv på förskolan, för att förtydliga.

Tack för bra info!

Har förstått på FK också att man kan ta föräldradagar under inskolningen, även de dagar barnet är där själv. Men hur vet FK att det är inskolning då? Och är det tydligt när inskolningen är slut och det inte längre är okej att ta föräldradagar? Så man inte råkar göra fel..?

 

[PathOfClovers]

Vi tog en vecka var, det funkade fint! Våra var färdiginskolade efter två veckor trots att de var sjuka två dagar, tror de räknade med två veckor på vår förskola men det är ju säkert individuellt anpassat efter hur det går. Det som är risken är väl just att de blir sjuka under inskolningen och att den då drar ut på tiden lite, men för oss gick det ändå snabbt att komma upp i några timmar utan oss och då kan man ju absolut jobba om man har möjlighet att vara hemma och vara lite flexibel.

Skönt att höra att det borde funka att dela upp! Helt klart bra att räkna med sjukdom känns det som.. sambon sitter hemma och skriver i jobbet så det borde helt klart funka. Han kan ju dra dit med bil på 10 min om det skulle behövas.

 

[PathOfClovers]

För oss har det tagit en vecka båda gångerna. Upplägget är ungefär det som @Imogen beskriver om första veckan. Sen har båda barnen faktiskt blivit sjuka i slutet av respektive inskolning, men när de varit friska har vi lämnat enligt ordinarie schema.

Men det varierar nog efter både förskola och barn. Vet också de som skolat in i två veckor i samma kommun.

Tillägg: första gången delade vi upp det, andra bara sambon, tycker båda funkat bra

Det är väl det, om man behöver börja om ifall hon blir sjuk. Men det vet man ju inte förrän vi testat..

 

[PathOfClovers]

Var förskola räknade 1-2 veckor inskolning, beroende på hur barnet tog det. Tror det tog två veckor för vår yngsta, eller 1,5 egentligen. Hon var 1,5 år då. Storebror hade gått ett par år hos dagmamma innan. Tror det tog en vecka med honom.

Vår inskolning börjar en onsdag, så tänker att det blir väl den och veckan efter då kanske rimligtvis? Hoppas på mer info från förskolan innan sommaren, är så mycket som känns oklart i min hjärna (har lite kontrollbehov).

 

[PathOfClovers]

En annan förskole-noja är ju det här med vilan..där hon ska gå kör de vila på madrass på golvet, hur tusan ska det gå undrar jag?

Vet ju att de flesta anpassar sig, men typ första dagarna..speciellt när man själv är med, ska man ligga där bredvid då? Hon vägrar ju att ligga ner i alla situationer utom på kvällen när vi nattar. Kommer ju hålla de andra barnen vakna om man försöker känns det som..

 

[vemsomhelst123]

En annan förskole-noja är ju det här med vilan..där hon ska gå kör de vila på madrass på golvet, hur tusan ska det gå undrar jag?

Vet ju att de flesta anpassar sig, men typ första dagarna..speciellt när man själv är med, ska man ligga där bredvid då? Hon vägrar ju att ligga ner i alla situationer utom på kvällen när vi nattar. Kommer ju hålla de andra barnen vakna om man försöker känns det som..

Vi körde vila utan förälder,det var tydligen ett helvete för dem och hon fick en egen hörna bakom en stor låda sen . En pedagog punktmarkerade henne för hon kunde verkligen inte ligga still.. det löste sig löste dem det så löser de allt tänker jag

 

[zassoo]

Puh, kvällarna är utmanande just nu. Ett tag gick det så himla smidigt men nu har vi kommit till ett läge där barnen lägger in en extra växel så fort de hör att det är läggdags. De springer runt, hoppar i soffan, vill bli jagade och tappar all form av samarbetsförmåga.

Vi försöker leka fram tandborstning, toabesök och pyjamas men det är inte alltid så lätt när man själv är helt slutkörd efter dagen. Lugn och bestämd funkar inte alls. Välja mellan två alternativ funkar inte heller. Idag fick jag igenom tandborstning när barnet fick ligga med huvudet upp och ner, och toabesöket skedde under tiden vi lekte att hon var min gnälliga bebis

Har ni några superknep att prova? Barnen är 3,5 och 1,5.

 

[FeatherCloud]

Puh, kvällarna är utmanande just nu. Ett tag gick det så himla smidigt men nu har vi kommit till ett läge där barnen lägger in en extra växel så fort de hör att det är läggdags. De springer runt, hoppar i soffan, vill bli jagade och tappar all form av samarbetsförmåga.

Vi försöker leka fram tandborstning, toabesök och pyjamas men det är inte alltid så lätt när man själv är helt slutkörd efter dagen. Lugn och bestämd funkar inte alls. Välja mellan två alternativ funkar inte heller. Idag fick jag igenom tandborstning när barnet fick ligga med huvudet upp och ner, och toabesöket skedde under tiden vi lekte att hon var min gnälliga bebis

Har ni några superknep att prova? Barnen är 3,5 och 1,5.

Vi "mutade" när storebror var precis överjävligt att få i säng runt 3-3,5 Dvs efter middagen sa vi att han fick se film i soffan innan läggdags OM han först tog på pyjamas och borstade tänderna. Sen när han var klar för natten satte vi timer för filmen (typ samma längd som 1-2 avsnitt av vad han nu ville se). När timern ringde var det en tydlig "objektiv" signal om att det var läggdags och eftersom han redan var klar var tröskeln att lägga sig betydligt lägre.

Vi kör fortfarande liknande upplägg men nu lite mindre strikta, och ibland gör vi något helt annat också såklart, men där i början var det viktigt att vara konsekvent.

Det funkade ju inte alltid smärtfritt men var överlag en bra morot och ett sätt att undvika konflikter. När han blev runt 4 kunde vi också börja prata om att läggdags var ett visst klockslag och ju längre tid det tog att göra sig klar, desto mindre filmtid blev kvar, vilket han då kunde börja förstå.

 

[PathOfClovers]

Vi körde vila utan förälder,det var tydligen ett helvete för dem och hon fick en egen hörna bakom en stor låda sen . En pedagog punktmarkerade henne för hon kunde verkligen inte ligga still.. det löste sig löste dem det så löser de allt tänker jag

Det är det jag tänker, går nog dessutom ännu sämre om jag ska ligga bredvid! Då kommer hon ju klättra på mig och hålla på, och få utbrott om jag försöker få ner henne för mycket..

 

[soom]

Det är det jag tänker, går nog dessutom ännu sämre om jag ska ligga bredvid! Då kommer hon ju klättra på mig och hålla på, och få utbrott om jag försöker få ner henne för mycket..

Vi har inte varit med på vilan på våra inskolningar. De dagar vi varit med har slutat precis innan vilan, så de har varit med på vilan först när vi har börjat lämna. Också madrassvila, och dom har fått båda mina barn att somna på de där madrasserna utan några större problem, något jag själv aldrig skulle lyckats med.

 

[julgrisen]

En annan förskole-noja är ju det här med vilan..där hon ska gå kör de vila på madrass på golvet, hur tusan ska det gå undrar jag?

Vet ju att de flesta anpassar sig, men typ första dagarna..speciellt när man själv är med, ska man ligga där bredvid då? Hon vägrar ju att ligga ner i alla situationer utom på kvällen när vi nattar. Kommer ju hålla de andra barnen vakna om man försöker känns det som..

Vår förskola frågade oss om vi trodde det var bäst att själva vara med när de skulle somna första gången eller inte, vi körde på att de testade själva och det gick toppenbra. Våra sover dock i vagn på förskolan men det är ju ändå lite oroligt hur det ska gå första gången!

 

[Imogen]

En annan förskole-noja är ju det här med vilan..där hon ska gå kör de vila på madrass på golvet, hur tusan ska det gå undrar jag?

Vet ju att de flesta anpassar sig, men typ första dagarna..speciellt när man själv är med, ska man ligga där bredvid då? Hon vägrar ju att ligga ner i alla situationer utom på kvällen när vi nattar. Kommer ju hålla de andra barnen vakna om man försöker känns det som..

Vi har haft samma känsla varje gång våra barn har alltid somnat i vagn på dagvilan hemma så bara att sova inne var ju något nytt.
Vi har varit med på vilan, och legat bredvid på golvet. Två av tre barn har ändå somnat första dagen på förskolan Nu med yngsta så satt jag lutat mot en vägg och han somnade tillslut i min famn efter att ha stökat runt ett tag. Maken hade tydligen lyckats få honom att somna på sängen (inte lika fancy som det låter ) bredvid honom

 

[vemsomhelst123]

Det är det jag tänker, går nog dessutom ännu sämre om jag ska ligga bredvid! Då kommer hon ju klättra på mig och hålla på, och få utbrott om jag försöker få ner henne för mycket..

jag tror det tog några dagar innan hon lyckades somna och sambon fick då hämta henne. Sen fattade vi inte hur jobbigt de hade haft det förrän långt senare när hon bytte avdelning och pedagogen som hade ”avslutningssamtal” berättade hur det hade varit första tiden. Vi var lyckligt ovetandes

 

[Snubbelfot]

Folk runt omkring oss frågar ofta hur det går med våra tvillingkillar, hur vi har det. Det mesta går väldigt bra och det berättar vi också, men det är samtidigt väldigt(!) intensivt och resurskrävande en stor del av tiden och det berättar vi också. "Ja, så är det ju" eller "Jovisst, så hade vi det också" blir svaret ofta då. Men NEJ, ni hade det inte alls så, för ni hade EN bebis åt gången och inte TVÅ som sov i motfas, två med sista-minuten ryggbajs när man ska iväg nånstans, två babyskydd som skall kånkas, två som kastar mat, två som håller igång varandra vid läggdags, två som väcker varandra på natten, dubbelt så mycket kläder att tvätta (och köpa) etc etc.

Sedan ett par dagar sover de i egen (delad, dubbelstor) spjälsäng i vårt sovrum, efter att i ett halvår ha sovit i vår dubbelsäng med en av oss föräldrar (och den andre föräldern i annat sovrum). Samsovningen har funkat väldigt bra med avseende på killarnas sovande, mindre bra med avseende på föräldrarnas relation. Sovningen i spjälsäng... inte lika smidigt. Längre läggning, fler uppvaknanden, betydligt bökigare med tappade nappar etc. Det finns ändå inte riktigt någon återvändo, det behöver funka. Men tillvänjningstiden är ju ingen höjdare för den förälder som behöver fungera på jobbet.

 

[julgrisen]

Folk runt omkring oss frågar ofta hur det går med våra tvillingkillar, hur vi har det. Det mesta går väldigt bra och det berättar vi också, men det är samtidigt väldigt(!) intensivt och resurskrävande en stor del av tiden och det berättar vi också. "Ja, så är det ju" eller "Jovisst, så hade vi det också" blir svaret ofta då. Men NEJ, ni hade det inte alls så, för ni hade EN bebis åt gången och inte TVÅ som sov i motfas, två med sista-minuten ryggbajs när man ska iväg nånstans, två babyskydd som skall kånkas, två som kastar mat, två som håller igång varandra vid läggdags, två som väcker varandra på natten, dubbelt så mycket kläder att tvätta (och köpa) etc etc.

Sedan ett par dagar sover de i egen (delad, dubbelstor) spjälsäng i vårt sovrum, efter att i ett halvår ha sovit i vår dubbelsäng med en av oss föräldrar (och den andre föräldern i annat sovrum). Samsovningen har funkat väldigt bra med avseende på killarnas sovande, mindre bra med avseende på föräldrarnas relation. Sovningen i spjälsäng... inte lika smidigt. Längre läggning, fler uppvaknanden, betydligt bökigare med tappade nappar etc. Det finns ändå inte riktigt någon återvändo, det behöver funka. Men tillvänjningstiden är ju ingen höjdare för den förälder som behöver fungera på jobbet.

Ja gud vad jag känner igen det där med att ingen riktigt förstår hur det är att ha två bebisar. När jag försökte beskriva det fick jag höra att det också beror på vilken typ av bebis man har och att de minsann haft bebisar som velat vara i famnen hela tiden och inte gått att lägga ner, och till viss del stämmer det såklart men det är ju fortfarande så att man då kan bytas av och få lite tid utan att bära bebis, har man två kan man bara byta barn med varandra och få en annan gnällig bebis . Det var jätteskönt att jag hade vänner som också hade tvillingar som förstod på ett annat sätt. Ett tag ville jag bara umgås med andra tvillingföräldrar för att alla andra provocerade mig . Ett mycket charmigt drag hos mig.
Nu är det bättre dock, nu ser jag på föräldrar med två barn i olika åldrar och tänker att herregud vad skönt det är att ha två i samma ålder .