Man ska alltid vara saklig i en sådan situation, oavsett hur mycket känslor som är inblandade. Att det sedan skulle riskera någons doktorandtjänst ser jag som karma. Att bete sig som en idiot ska ha konsekvenser. Gillar man inte någon fast man måste vara i dennes närhet så ser man till att ignorera så mycket som möjligt och i övrigt vara extremt korrekt. Något annat är oacceptabelt i min värld.
Det är liksom det att de tar med dessa grejer och hoppar på folk på jobbet som är det största problemet. Det var det som värst för mig och det är de som känns värst för vännen också (sakerna de bråkar om hände liksom utanför jobbet, men sen blev personen påhoppad väldigt aggressivt om det på jobbet). De kan liksom inte skilja på jobb/professionalitet och privatliv. De var korkade nog att hoppa på vän 1 inför flera andra kollegor däremot.
Och nej, det verkar inte accepteras att jag inte vill ha något att göra med dem. Det märks, men jag gissar att det dragit igång ännu mer om de inte hade så mycket annat att stå i. Förutom allt skitsnack och påhopp på diverse personer. Tydligen har den ena bestämt sig för att denne är ansvarig för att en tredje vän ska klara av sin doktorand Personen sa därmed argt till (vid ett annat tillfälle) att det var vän nummer 1 som var ansvarig för att se till att personen fick jobb gjort och att vän 1 skulle lära vän 3 allt Vän 1 har super mycket att göra och är i år två, vän 3 är i år fyra och borde egentligen kunna allt redan. Det är verkligen inte vän 1 som ska vara ansvarig för detta. Vän 1 hjälper liksom till så mycket denna kan och har tid till redan, idiot personen har faktist ingen som helst kompetens eller rätt att tvinga på arbetsuppgifter som inte ens behövs på andra (det är ju liksom handledaren som ska ha ordnat detta i sånt fall).
Jag vill helst vara ifred men dessa personer verkar ju nu bråka med allt och alla (jag gissar att det är möjligt att det är den gruppen av personer som har ett finger med i hörnet med anklagelserna mot den manliga vännen också).
Jag har i alla fall sagt till vän nummer ett att skriva ner vad som hände utan att blanda in känslor, men att avsluta om det känns ok med en paragraf som beskriver hur det får hen att må på jobbet. Personligen har ju mått så dåligt av skiten att jag inte lyckats skriva ner det än, men ska försöka över helgen och sen ge det till min handledare, så får det förvaras om det behövs i framtiden (denne får alltså inte läsa det men kan därmed intyga att detta är grejer som egentligen var rapporterade långt tidigare).
Senast ändrad: