Vad gör man åt ett resting bitch face?

Svarar alla lite

Känns skönt ändå att veta att man inte är ensam om det. Jag vet att det finns de som frågar som omtanke och jag har försökt ta det som det. Det är väl mer de som inte ger sig när man säger att man inte är trött/sur/ledsen. Om jag mot förmodan skulle vara det och jag säger att allt är bra så vill jag uppenbarligen inte prata om det. Det är inga nära vänner vi pratar om utan ytliga bekanta och kollegor.

Nog är en del i min omgivning gränslösa och till viss del är det också för att jag har svårt att sätta gränser.

Och gå osminkad gör jag i princip inte. Jag gjorde det förut, men jag orkar inte med kommentarerna som haglar när jag är det. Tragiskt, men det är enklast så.

Men jag behöver nog stå på mig själv lite mer och lära mig att vara så tydlig och rak (som jag brukar vara i de flesta andra lägen) att det är såhär jag ser ut.
Säg ungefär som @fio, Nej, jag är jätteglad. I bitsk ton. ;)
 
Tack för alla svaren! :) Det känns bättre att veta att det liksom inte är mig det är fel på, för det började kännas lite så. Så får jag komma på något bra svar som känns bra och förhoppningsvis sätter stopp på utfrågningarna.
 
Bara att det finns ett uttryck för det är bedrövligt. Och som av en händelse, ett uttryck som handlar om kvinnor.

Nog otänkbart att gälla män. Vi är inte här för att behaga omgivningen utan omgivningen är här för att behaga oss. Skulle en man se ointresserad ut är det enbart att skylla på de kvinnor som inte lyckas se tillräckligt bra ut för att ändra på det. Dubbelsuck.
 
Så vad gör man? Vad säger man? Någon som har något tips?
Jag fick också höra att jag såg så ledsen ut, när jag var yngre. Då gick jag bara runt i mina egna tankar och mådde fint.

Nån gång på vägen sen så lade jag mig till med ett officiellt ansikte, jag tror det började när jag jobbade extra i en ICA-butik. Ägaren var alltid så sprudlande glad och trevlig - men så förklarade han att det var en del av jobbet, för att få kunderna att trivas. Det sitter fortfarande i - när jag är bland andra människor så smilar jag upp mig, typ "pigg och glad" - oavsett hur jag mår just där och då.
 
Jag fick också höra att jag såg så ledsen ut, när jag var yngre. Då gick jag bara runt i mina egna tankar och mådde fint.

Nån gång på vägen sen så lade jag mig till med ett officiellt ansikte, jag tror det började när jag jobbade extra i en ICA-butik. Ägaren var alltid så sprudlande glad och trevlig - men så förklarade han att det var en del av jobbet, för att få kunderna att trivas. Det sitter fortfarande i - när jag är bland andra människor så smilar jag upp mig, typ "pigg och glad" - oavsett hur jag mår just där och då.
Jag är oxå en annan person när jag jobbar med service, i en butik eller som servitris. Fast jag kanske inte ser glad ut, det vet jag inte. Jag har trott det, men det har jag trott många andra gånger också där det tydligen inte var fallet. Men himla trevlig är jag - så kunderna brukar alltid vara nöjda och tycka jag är sån trevlig en. Men jag orkar inte vara så klämkäck alltid, det tar så på krafterna - så då är jag ju trött på riktigt istället haha
 
Ha vilket jäkla ansikte du vill. Det är din oförskämda omgivning det är fel på, inte dig.

Bara att det finns ett uttryck för det är bedrövligt. Och som av en händelse, ett uttryck som handlar om kvinnor.
Jag har en bekant som hela tiden ser ut som om hon ska somna dvs. ögonlocken "på halv stång" och superavslappnad och hon ÄR verkligen avslappnad i rätt sällskap men ser aldrig helskärpt ut fast hon är det. Hon har gett upp omgivningens kommentarer för evigheter sen, hon är sig själv och så får det vara bra med det.

Jag håller med om att det är fräckt att kommentera människors utseende, jag har också fått kommentarer som "du kanske ska dra ner på spriten och ta en vit månad" och det av en läkare som inte kände mig pga. att jag saknar en massa tänder och ser ut som en missbrukare efter hästolyckan, jag som knappt ens dricker en flaska vin i månaden. :banghead: :meh:
 
Nog otänkbart att gälla män. Vi är inte här för att behaga omgivningen utan omgivningen är här för att behaga oss. Skulle en man se ointresserad ut är det enbart att skylla på de kvinnor som inte lyckas se tillräckligt bra ut för att ändra på det. Dubbelsuck.
Eller för att en karl ska vara barsk och manlig. Som kvinna är det ju nästan din plikt att se kåt, glad och tacksam ut.
 
Nog otänkbart att gälla män. Vi är inte här för att behaga omgivningen utan omgivningen är här för att behaga oss. Skulle en man se ointresserad ut är det enbart att skylla på de kvinnor som inte lyckas se tillräckligt bra ut för att ändra på det. Dubbelsuck.
Det både gäller och drabbar män också. Min sambos familj exempelvis. Män har även termen resting asshole face. Så vill man dra det långt kan man påstå att män har två problem och kvinnor bara ett.
 
Jag har nog ett sådant ansikte. Inte fattat det förrän ganska nyligen. För att dra några exempel:
I lågstadiet, en tjej i klassen under mig säger "men du är ju snäll" väldigt förvånat. Minns inte vad jag gjorde men det var rast och flera som lekte ute på skolgården.

Övriga gånger: le, se inte så sur ut. Du ser trött ut. Har det hänt något. Varför är du ledsen osv.

Gymnasiet: varför kollar du alltid snett. Osv.

Herregud. Tillslut vågar man knappt kolla alls. Alternativt går och småler konstant för att se mer normal ut.

Och jag har alltid vad jag kan minnas varit mörkare under ögonen. Ytliga blodkärl eller nått. Ja det spelar ingen roll om jag är superglad och utvilad. Utan smink (vilket jag sällan bär) ser jag trött ut.

Ser jag neutral ut och nån tar kort ser jag sur ut. Alltså utan att vara minsta sur. Det är bara så jag ser ut.

Så inget svar på din fråga. Men du är iaf inte ensam om problemet.
 
Här är en till.

Kommer ihåg en gång när jag var yngre och hängde på bilddagboken. Hade varit på tävling/utställning med ponnyn och såg att någon varit där och fotat. Ponnyn var en väldigt snygg sak med utstrålning så hade fastnat på en bild från utställningen där jag också syntes i bakgrunden. Bland kommentarerna var det någon som hade skrivit typ "jättefin ponny men ägaren ser ut att vilja mörda dig" :cautious:.
 
Jag har nog ett sådant ansikte. Inte fattat det förrän ganska nyligen. För att dra några exempel:
I lågstadiet, en tjej i klassen under mig säger "men du är ju snäll" väldigt förvånat. Minns inte vad jag gjorde men det var rast och flera som lekte ute på skolgården.

Övriga gånger: le, se inte så sur ut. Du ser trött ut. Har det hänt något. Varför är du ledsen osv.

Gymnasiet: varför kollar du alltid snett. Osv.

Herregud. Tillslut vågar man knappt kolla alls. Alternativt går och småler konstant för att se mer normal ut.

Och jag har alltid vad jag kan minnas varit mörkare under ögonen. Ytliga blodkärl eller nått. Ja det spelar ingen roll om jag är superglad och utvilad. Utan smink (vilket jag sällan bär) ser jag trött ut.

Ser jag neutral ut och nån tar kort ser jag sur ut. Alltså utan att vara minsta sur. Det är bara så jag ser ut.

Så inget svar på din fråga. Men du är iaf inte ensam om problemet.
Jag har inte heller fattat det förren nyligen. Å det värsta är nästan när de ber en le lite. Även om jag var glad innan, så försvinner den känslan ganska omedelbart och jag skulle vilja be dem stoppa upp det där leendet någonstans, men gör ju inte det, utan drar lite ansträngt på smilbanden och går därifrån typ :meh: jag förstår inte vad som får folk att vilja kommentera sånt.
 
Jag har inte heller fattat det förren nyligen. Å det värsta är nästan när de ber en le lite. Även om jag var glad innan, så försvinner den känslan ganska omedelbart och jag skulle vilja be dem stoppa upp det där leendet någonstans, men gör ju inte det, utan drar lite ansträngt på smilbanden och går därifrån typ :meh: jag förstår inte vad som får folk att vilja kommentera sånt.

Jag har börjat överdriva. Säger nån le nudå när den tar kort. Så spärrar jag upp ögonen, drar munnen till en jättegrin och gör nån rörelse med benet eller armarna. Vill du att jag ska le? Du ska du få se på det bredaste leendet någonsin!!!
Det blir mest som en grimas.
 
Jag har också ett ansikte som ser surt och/eller trött ut. Men nu, när jag har blivit äldre, så är det ingen som kommenterar det fast att jag rimligen borde se ännu tröttare ut.

När jag var ung och i mitt tycke söt, fick jag höra det väldigt ofta. I början blev jag ledsen av kommentarerna, men efter ett tag sa jag bara: -Jag ser ut så här. (Paus. Inget leende, ingen mer förklaring.)

Det är nog inte helt okej egentligen, men jag nästan njöt av att få dessa oförskämda människor att haja till. För så blev det; genom att vara neutral blev det som en spegeleffekt. Det som de sa skickade jag tillbaka genom att inte reagera.
 
Är det samma personer som frågar hela tiden? Borde de inte lärt sig efter ett tag?

Är det någon/-ra som tjatar kan du gott snäsa till... Är det främlingar så kom med nåt ointresserat avledande.

Det finns en stark acceptans för kommentarer om kvinnors kroppar och ansikten, och att det ska ses som något positivt när det faktiskt vanligen bara ett uttryck för norm. Jag är vanligen ganska snäll och artig (kanske för artig) men det finns gränser då jag bara tappar tålamodet. Lägg av att kommentera folks kroppar liksom. Hur svårt är det.
 
Är det samma personer som frågar hela tiden? Borde de inte lärt sig efter ett tag?

Är det någon/-ra som tjatar kan du gott snäsa till... Är det främlingar så kom med nåt ointresserat avledande.

Det finns en stark acceptans för kommentarer om kvinnors kroppar och ansikten, och att det ska ses som något positivt när det faktiskt vanligen bara ett uttryck för norm. Jag är vanligen ganska snäll och artig (kanske för artig) men det finns gränser då jag bara tappar tålamodet. Lägg av att kommentera folks kroppar liksom. Hur svårt är det.

Fast kroppar?
Man vill väl en människa väl och om man uppfattar den som sur, ledsen eller arg så frågar man väl om den mår bra? Det kan jag inte tycka är samma som att kommentera kroppar och kritisera dem.
 
Jag har också ett ansikte som ser surt och/eller trött ut. Men nu, när jag har blivit äldre, så är det ingen som kommenterar det fast att jag rimligen borde se ännu tröttare ut.

När jag var ung och i mitt tycke söt, fick jag höra det väldigt ofta. I början blev jag ledsen av kommentarerna, men efter ett tag sa jag bara: -Jag ser ut så här. (Paus. Inget leende, ingen mer förklaring.)

Det är nog inte helt okej egentligen, men jag nästan njöt av att få dessa oförskämda människor att haja till. För så blev det; genom att vara neutral blev det som en spegeleffekt. Det som de sa skickade jag tillbaka genom att inte reagera.
Det är visst okej. Det som inte är okej är att kommentera andras ansiktsuttryck hela tiden. Du ser trött ut, från någon nära som bryr sig om en, ok. Men Du ser sur ut - inte ok.

Bra svar du hade, för övrigt.
 

Liknande trådar

Relationer Kör anonymt nick, kommer någon på vem jag är så håll det för er själva. Jag och killen har varit tillsammans ca 1 år. Vi har intressen...
7 8 9
Svar
176
· Visningar
15 752
Senast: Exile
·
Skola & Jobb Jag kan inte bestämma mig för om jag ska byta jobb eller inte. Min chef/chefer vet om att jag är supermissnöjd + att jag och en av de är...
Svar
1
· Visningar
584
Senast: Unafraid
·
Kropp & Själ Kanske någon annan ser en lösning jag missat? Det har i alla fall varit ett tufft halvår, först blev min hund allvarligt sjuk med en...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 570
Senast: Vallmo
·
Relationer I morgon börjar jag jobba efter semestern igen och jag kan inte lämna min mamma ensam en hel dag, eller knappt ens ett par timmar. Jag...
26 27 28
Svar
544
· Visningar
89 692
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp