Vad gör du för att uppmuntra ditt barn att röra på sig?

[Mineur]

Jag såg just första avsnittet av SVT:s serie Gympaläraren och blev alldeles beklämd när jag insåg hur otroligt lite dagens ungdomar faktiskt verkar röra på sig, och hur otroligt ointresserade de tycks vara av träning. Jag hade nog gått och inbillat mig att den träningskultur och hälsomedvetenhet som jag ändå upplever finns i dagens samhälle (på gott och ont) gör folk mer intresserade och mer medvetna om vikten av att ta hand om sin kropp, samt alla de roliga sätt det finns att göra så på. Men det kanske var naivt av mig, eller så kanske det här är något som vi inser först när vi är lite äldre?

Enligt programmet är det idag endast 30% av dagens fyraåringar som rör på sig så mycket som de bör. Det råder annars stor inaktivitet, vilket i längden riskerar leda till t.ex. diabetes och benskörhet. Helt galet.

Nu har jag ju bara sett ett TV-program och jag har ingen som helst egen erfarenhet mer än från när jag själv gick i högstadiet för 10 år sedan. Då upplevde jag dock att det var lite annorlunda, lite bättre. Visst var gympan långt ifrån ett favoritämne för många, men de flesta deltog ändå och nästan alla mina kompisar utövade någon slags sport utanför skolan. Så verkar det inte vara längre.

Nu vill jag höra från er nutidsföräldrar: är det verkligen såhär illa? Upplever ni att bristen på motivation till motion har minskat? Är det här någonting ni diskuterar hemma, och vad gör just ni för att få era barn att röra på sig?

Det spelar ingen roll hur gamla era barn är, utan det blir intressant att höra från alla!

 

[LadyCovergirl]

Tyvärr styr jag bara över dotterns aktivitetsvanor varannan vecka. De veckorna rör hon sig dock väldigt mycket. Om vi bortser från tiden som hon rör sig på dagis så är det ändå rätt lång tid som hon "motionerar" hemma. Vi har hästar, hund och katt. Hon är med i stallet, rider, kör skottkärra, hoppar hinder på ridbanan tillsammans med hunden, går på hundpromenader, busar med hunden och/eller katten, dansar och ibland står hon bara rakt upp och ner och imiterar vuxenträning

Jag är uppvuxen med motion som en naturlig del av vardagen och det har jag tagit med mig till min dotter. Hon är fullt medveten om att man måste äta ordentligt, sova ordentligt och röra på sig ordentligt för att bli stark.

Sett till min omgivning så tycker jag ofta att man ser ungarna i grannskapet vara ute och cykla eller leka på lekplatsen bakom vårt hus eller sparkandes fotboll på gräsmattan bakom vårt hus. Kanske spelar det roll att vi bor i ett "bra" område i en "bra" kommun?

 

[Meggan]

Mina är 12 och 13 vi har hästar, de rider och sköter stallsysslor 6-7 dagar i veckan. Vi har även hundar så det blir 1-2 promenader även för dem varje dag. ( hundarna går alltså ut 5-7 ggr per dag men barnen är med 1-2 ggr) så tycker de rör sig så det räcker

 

[Aionee]

Jag minns mig ha läst någonstans att största anledningen till varför barn inte rör sig lika mycket längre är pga teknologin och att föräldrarna "inte har tid" att göra alla slags aktiviteter med sina barn. Det funkar ju tyvärr inte att säga åt barnen att gå och röra på sig medan man själv sitter i soffan och jobbar framför sin dator, typ.

 

[Mineur]

@LadyCovergirl @Meggan Ja det är klart, när jag ställer frågan i ett häst & hund-forum blir det kanske inte helt representativt för folk i allmänhet eftersom jag kan tänka mig att det blir mycket rörelse runt djuren liksom. Men hur är det, upplever ni att det är likadant i familjer omkring er som kanske inte har djur eller annat som "påtvingar" aktivitet så att säga?

@Aionee Ja usch ja, det där har jag inte alls svårt att tro. Jag känner själv att jag är lite för bunden till min telefon ibland, men efter en sådan här kalldusch är jag fast besluten att göra allt jag kan för att hålla min framtida familj aktiv. Inte överdrivet mycket så, men jag ska i alla fall göra ett medvetet försök.

 

[LadyCovergirl]

@LadyCovergirl @Meggan Ja det är klart, när jag ställer frågan i ett häst & hund-forum blir det kanske inte helt representativt för folk i allmänhet eftersom jag kan tänka mig att det blir mycket rörelse runt djuren liksom. Men hur är det, upplever ni att det är likadant i familjer omkring er som kanske inte har djur eller annat som "påtvingar" aktivitet så att säga?

Som jag skrev i mitt första inlägg så ser jag ofta grannungarna vara ute och cykla, spela fotboll och leka. Så jadå, jag ser barn. Sen ska vi givetvis komma ihåg att de barnen som bara sitter inne ser jag förstås inte

 

[purity_666]

Jag har en vän med överviktiga barn, de barnen har ingen motivation alls att röra sig. Familjen åker till badhuset en gång i veckan, men det är äventyrsbad så handlar ju inte om att simma några längder.

Jag har alltid varit överviktig men ändå aktiv. Jag red och åkte slalom när jag var yngre, vi var ju alltid ute och lekte också. När jag blev lite äldre började jag med innebandy.

Skolgymnastiken var ju inte populär, men alla var med och alla orkade allt som var fysiskt ansträngande.

 

[hvala]

Jag har också sett programmet och blev verkligen oroad.

MEN den klassen som är med och deras inställning till skolidrott - det var PRECIS likadant på högstadiet när jag var barn. Jag är född 83.

Sen vet jag att här i Stockholm begränsas många barn i sitt aktivitetsutövande pga att det inte finns plats. Grupperna är fulla, halltiderna räcker inte till. Det är också väldigt tråkigt.

 

[Lycan]

Nu tänker jag svara trots att jag inte är förälder utan en "lat" ungdom.
När jag gick i lågstadiet och mellanstadiet så rörde vi på oss väldigt mycket. På rasterna lekte vi Tagen (Tafatt tror jag att det egentligen heter), rövarflaggan, herren på täppan, åkte madrass nerför berget eller så gjorde vi något annat. Vi satt iallafall aldrig still och det var hela skolan som lekte tillsammans (vi var lite mer än 12 elever). Gympalektionerna var hur roliga med lekar som passade och motiverade alla elever!
Men sedan lades skolan ner och vi kom till en ny större skola. Där fick jag för första gången uppleva den hårde verkligheten och hur det fortfarande är idag. Eleverna lekte inte och om man började leka med en kompis så blev vi retade. De satt bara med sina mobiler, eller så stod de i grupper och pratade. Det var en jätteförändring jämfört med den lilla skola som jag kom ifrån. För att inte nämna om högstadiet som var ännu värre. Helt plötsligt var inte idrotten rolig heller. Det jag vill komma fram till att det kan vara otroligt stor skillnad från skola till skola och det kan även vara stor skillnad om man bor i en liten by eller stor stad. Till och med jag tycker att det är hemskt att barn och ungdomar inte är lika aktiva idag som förr. Varför kan de inte slita sig ifrån den f*rbannade datorn eller mobilen och vara ute och sociala? Varför anses det idag som konstigt med 12-åringar som leker Tagen?

Hur som helst så anser jag att hemma så är det föräldrarnas ansvar att följa med ut och ha roligt med barnet och "lära" dem att det är roligt att vara ute. Det behöver ju inte vara något avancerat. Bara att busa i snön kan ju vara nog ansträngande och roligt för både barn och förälder.

 

[Jenka]

Jag lägger honom på mage så rör han sig lite

Skämt åsido (min son är drygt en månad gammal), nu är ju mina tankar bara teoretiska och inte nån praktisk erfarenhet från föräldraskapet, men vi är ute i skogen 1½ timme per dag och det kommer vi fortsätta med. Har man en mamma som både är hundägare och biolog/friluftsmänniska så. Dvs, införa aktiva vanor från början och ha som rutin att vi är ute dagligen och då kommer motion/rörlighet automatiskt tänker jag. Sen hoppas jag att han blir intresserad av någon fritidsaktivitet också.

De flesta i min klass i tonåren var med på idrotten i skolan, men gjorde nog inte något aktivt på fritiden. Det upplever jag kommit mer nu, många tränar och promenader känns som ett mer naturligt umgänge som fler. Men det är enbart baserat på min omgivning.

 

[Jenka]

Som jag skrev i mitt första inlägg så ser jag ofta grannungarna vara ute och cykla, spela fotboll och leka. Så jadå, jag ser barn. Sen ska vi givetvis komma ihåg att de barnen som bara sitter inne ser jag förstås inte

Inser här att jag tycker jag ser väldigt lite barn aktiva ute i den där åldern när de börjar vara ute mer själva...

 

[Amha]

Tycker att jag har att göra om jag ska få min blivande 3-åring att vara någorlunda stilla

Skämt åsido, ska man ha lugna dagar hemma pga trött/sjuk förälder får man lämna bort barnet. Hon rör sig hela tiden tycker jag. Räcker med att starta lite musik så dansar hon tills den tar slut. På förskolan rör hon sig såklart massor med de andra barnen och hemma hittar hon på saker med. Idag satte jag upp studsmattan och hon studsade någon timme eller två efter förskolan. Går på simning en gång i veckan, innan det var det gymnastik. Räknar med att fortsätta mata på med aktiviteter en gång i veckan så hon får prova olika. När jag ska någonstans cyklar jag oftast. Min mamma har tänkt köpa en cykel åt henne i födelsedagspresent och då tänker jag mig att hon ska få prova att cykla till och från förskolan om vi kommer iväg i tid på morgonen. Annars har hon åkt cykelvagn.

 

[anhe]

Jag tror inte jag behöver uppmuntra så mycket. Vi bor i en stad där det man gör på fritiden är att sporta. Så min son spelar hockey på vintern och tränar då nästan varje dag. Han är dessutom lite rastlös, så när han är hemma så går han ut och spelar innebandy, eller stannar inne och försöker stå på händer en timme eller två, eller försöker hoppa över något.... Sommartid är det samma scenario fast få är det fotboll som gäller, och mycket studsmatta. Dottern som är lite äldre har slutat med andra sporter och har numer sin häst som hon pysslar med på fritiden, hon har rätt långt till skolan att ta sig, och brukar följa med mig ut och springa lite då och då. Hon vill gärna orientera och så, men med egen häst så hinner man inte så mycket. Jag har i och för sig sagt åt dem redan i tidig ålder att "något måste man göra", så de kom tidigt in i aktiviteter och har provat på allt möjligt genom åren. Slutar man med en aktivitet får man prova någon annan.

 

[Snurrfian]

Jag har en dotter som fyller fjorton i år och ja det kan vara svårt att få med henne ut och röra på sig, "jag orkar inte" är en relativt vanlig fras här hemma, och visst det är mycket som ska hinnas med med skola, plugg och kompisar och jag upplever att det största problemet är vintertid, när det är mörkt när hon åker till skolan och mörkt när hon kommer hem och i och med att jag jobbar/plugga som jag gör så försöker jag själv hinna med hunden när det är ljust för allas trevnad. Nu när ljuset börjar återvända så kan man locka med henne på en promenad när hon kommer hem från skolan!
Sen är hon aktiv inom sin sport, den innebär dock inte så mycket rörelse utan snarare stabilitet. Men hon vet att hon skulle kunna förbättra sina resultat med annan träning, det är bara den där motivationen att få det gjort som brister... Men hon börjar själva verkligen vilja och då kommer motivationen också! Sommartid är det som sagt betydligt mer vardagsrörelse, gå, cykla och studsmatta, simma, leka vattenkrig osv om det är en varm sommar.
När det gäller idrotten i skolan så har vi valt att sätta henne i en friskola och där finns inte alternativet att inte vara med, men samtidigt säger hon att det är roligare idrott nu än vad de hade i grundskolan.

Sonen är jag inte det minsta orolig för, är fyller elva år i år, tränar innebandy två dagar i veckan vintertid och fotboll två dagar i veckan sommartid och nu under överlappningsperioden så är det innebandy två dagar i veckan och fotboll en dag i vecka. I sommar skulle även fotbollen utöka med en frivillig fysdag i veckan som han är heltänd på. Utöver det så har han även samma sport som syrran även om han än så länge inte har lika krävande fysiskt där. Till vardags håller han just nu på och försöker lära sig cykla enhjuling, han köpte en begagnad för egna pengar och håller på och slår sig både blå och gul, men kul har han. Han är den som kan komma hem från skolan och då gå ut och cykla en timme för att det är skönt.

 

[Snurrfian]

Tittar jag istället på andra ungar så kan jag förstå att det finns en problem, vi hade en mamma som på fullt allvar tyckte att det var hemskt att fotbollsledarna tvingade barnen att jogga/gå 1,5 km innan träningen, hennes barn orkade inte det... Till innebandy har vi tappat flera barn för att föräldrarna tycker att det är jobbigt att passa träningstider och behöver åka på matcher, det ställer till det i deras helger... Till fotbollen kan de flesta barn ta sig själva men även där är problemet vid borta matcher, vi är några föräldrar som ständigt packar våra bilar fulla med barn för att de ska komma iväg, en del föräldrar ser man bara en gång om året eftersom fotbollen kräver att en målsman ska komma och skriva på när säsongen börjar, just för att få ett ansiktet på målsman, får korrekta telefonnummer så att de går att nå om något skulle inträffa osv.

 

[nullo-modo]

Har inga barn själv men en vän till familjen hade problem med att deras 8 åring inte ville röra på sig på fritiden utan ville sitta inne och spela spel så vännen köpte ett vii (tror jag det heter) och några spel ungen var tvungen att röra sig för att spela.

På köpet blev ungen intresserad av att börja med dans tack vare ett av spelen så ren jackpott för vännen.

 

[Meggan]

Vi umgås ju mest med andra hästfamiljer men jag tycker nog deras skolkamrater verkar ha en hel del aktiviteter de med mycket fotboll kring grabbarna och gymnastik och ridning bland tjejerna. Min sambo jobbar som sportchef inom en friidrottsklubb och de har barn i kö för att få börja träna, så tycker inte det verkar stämma att barn av idag är soffpotatisar inte de jag ser iallafall

 

[voltis]

Dottern är sex år och vi har tänkt som så att hon gärna får prova på de altiviteter hon vill, så att hon kanske kan hitta ngt hon verkligen gillar och kan fortsätta med sen.
Samtidigt inte för många aktiviteter, då de ska orka med skola och annat också, så 2 aktiviteter per termin. Hon VILL testa saker så vi har inte behövt pucha, så det är skönt.
Nu dansar hon en gång i veckan och snart börjar simskolan en gång i veckan. Sen till hösten kollar vi med henne vad hon vill göra. Det lutar åt dans och kickboxning

Annars så försöker vi se till att hon är ute och leker när vädret tillåter, har lekplats utanför huset och är hon bara där och röjer med kompisarna ngn timme så tycker jag det är bra.
De rör på sig mkt i skolan också tänker jag, gympa och mkt lek på rasterna.

Kanske blir annat när de blir äldre och inte "leker" på samma sätt. Därför försöker vi redan nu hitta efterskolanaktivitet som hon trivs med och kan fortsätta med upp i åldrarna.

Ps, Dottern älskar tv-spel, och speciellt därför försöker vi verkligen få henne att ha fysiska aktiviteter också, så hon inte hamnar i sittaochspela-fällan.

 

[FengurLaugar]

Mina barn är bara 4 resp 1 år och det här med att röra på sig är inte direkt något vi tänker på än. 1 åringen har gått i snart 2 månader men inte utomhus än så länge utan hon är konstant i rörelse inomhus. 4 åringen leker också mycket och eftersom vi har hästar och hund så blir det naturligt att barnen är med ut. 4 åringen går promenader med oss i skogen, på åkrar och på vägar. Leker ute och pysslar med djur och gård ihop med oss föräldrar. Att röra på sig är en naturlig del i vår vardag.
Hur det blir när dom är äldre lär ju märkas.

 

[Snurrfian]

Vi umgås ju mest med andra hästfamiljer men jag tycker nog deras skolkamrater verkar ha en hel del aktiviteter de med mycket fotboll kring grabbarna och gymnastik och ridning bland tjejerna. Min sambo jobbar som sportchef inom en friidrottsklubb och de har barn i kö för att få börja träna, så tycker inte det verkar stämma att barn av idag är soffpotatisar inte de jag ser iallafall

Problemet är kanske det som jag fetade i den text, det är kö för att få börja... Och i större städer så är det nog så illa att är man inte "bäst" så blir man utslängd i tonårsålder för träningstiderna räcker inte till... Det kan jag tycka är ett stort problem, men frågan är hur man löser det?