Vad gör DU för att hjälpa till med integrationen?

[Oldie]

The prosecution ..... rests.
http://www.expressen.se/ledare/ta-tag-i-biblioteksstoket-alice-bah-kuhnke/

 

[Dentaku]

The prosecution ..... rests.
http://www.expressen.se/ledare/ta-tag-i-biblioteksstoket-alice-bah-kuhnke/

Det är väl inget i den där insändaren som handlar om invandrare? Problemen på biblioteket i Ludvika har pågått länge, det har inget att göra med det ökade flyktingantalet. Personalen där pekar heller inte ut någon särskild som ansvarig.

 

[hagel]

Det är väl inget i den där insändaren som handlar om invandrare? Problemen på biblioteket i Ludvika har pågått länge, det har inget att göra med det ökade flyktingantalet. Personalen där pekar heller inte ut någon särskild som ansvarig.

Länken blir ju i sammanhanget extra komiskt när skribenten primärt ondgör sig över öldrickarna .

 

[Dentaku]

Länken blir ju i sammanhanget extra komiskt när skribenten primärt ondgör sig över öldrickarna .

Om man googlar så hittar man dessutom flera år gamla artiklar om bibliotek som fått hyra in vakter för att de haft problem med missbrukare. Men då skrevs det bara i lokalmedia om saken. Undrar varför.

 

[Raderad medlem 6459]

Tillbaka till ämnet dårå.

Jag har börjat nytt jobb där jag i stor utsträckning kommer i kontakt med de mest utsatta i samhället. Många är invandrade varav vissa väldigt nyanlända och vissa som hunnit bo här ett litet tag i alla fall. I mitt yrke stöttar och hjälper jag, vägleder och ställer upp med väldigt praktisk, konkret information. Som medmänniska försöker jag att verkligen se alla jag träffar, att ta mig ordentlig tid och prioritera varenda person.

På fritiden arbetar jag ideellt, för en organisation där jag arbetar med utsatta generellt, svenskar som invandrare.

 

[bitta]

Stannade och plockade upp en tjej med en tung matkasse idag. Hon fick lift de knappa två kilometer det är till hennes boende och en chans att öva lite svenska och jag fick ett brett leende och en önskan om en trevlig helg.

 

[Praeterea]

Vilken fin trådstart!
Jag måste verkligen ta tag i något ideellt engagemang för integration när jag kommer hem, påminn mig i december. Teoretiskt sett skulle jag kunna engagera mig även här, men tyvärr är det inte helt enkelt då jag i mitt yrke måste vara opartisk i förhållande till de aktiva organisationerna. Jag får jobba på att vardagsintegrera mig själv istället. Jag skulle behöva bli bättre på det, det har varit mycket expat-bubbla ett tag. Och det är inte helt lätt att integrera sig. Här är visserligen alla väldigt vänliga, men jag känner mig ibland lite blyg och är inte helt bekväm med att bara gå fram någon och börja prata. Men jag och några vänner har planer på att gå en språkkurs, vilket känns väldigt roligt och jag tror att det kommer att öppna fler dörrar.

 

[Oldie]

Det är väl inget i den där insändaren som handlar om invandrare? Problemen på biblioteket i Ludvika har pågått länge, det har inget att göra med det ökade flyktingantalet. Personalen där pekar heller inte ut någon särskild som ansvarig.

Bor inte i Ludvika

 

[Dentaku]

Bor inte i Ludvika

Nähä, jag tänkte att du läst artikeln du citerade och länkarna i den.

 

[honung]

HÅLL DISKUSSIONERNA UTANFÖR TRÅDEN! VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ SVÅRT ATT FÖRSTÅ?

 

[MJLee]

Idag tog jag mig tid att sitta och prata med två av killarna på boendet. Med all administration och rapporter till myndigheter så känns det ibland att man inte har tid att umgås med dem. Men idag över en kopp te pratade vi länge om allt möjligt, de är så vetgiriga och ivriga att lära och förstå. Men samtidigt så sköra och vilsna. Jag känner mig ibland så frustrerad, jag vill hitta en mamma man tappat kontakten med som är fast i ett land där hon är illegalt bosatt och där det dessutom är inbördeskrig. Pappa död sedan länge och mamma är allt man har.

Väntan och undran över varför man inte får beslut - handläggningstiden för ensamkommande minderåriga har gått från 6-7 månader till långt över ett år. Man undrar hur de orkar, men de är så starka. Det blev mycket skratt också, eftersom den ena tränar på gym nästan varje dag och är bekymrad att han blir tjock och den andra är smal som en pinne. De frågade båda varför jag inte följde med och tränade. Öh, ah, umm, näh inte min grej

Men, du säger alltid att du är för tjock att det är därför du inte vill äta lunch, om du går och tränar med oss kan du äta lunch! Logiskt förvisso, men jag lyckades slingra mig ur det utan att ha lovat någonting!

Det är roligt att trots att de kommer från olika världsdelar, med så olika kulturer och dessutom är sunni och shia så är det största (ofta enda) konfliktområdet - bananer! När vi köper hem frukt, särskilt bananer som alla älskar blir det alltid diskussion om vem som har ätit flest eller om någon har snott alla bananer och tagit upp till sitt rum. De är barn som tvingats växa upp för fort och ta en vuxens ansvar för tidigt i livet och det märks. Men när det gäller frukt, då blir alla åtta år gamla och kräver millimeter rättvisa!

 

[Andromedae]

https://www.facebook.com/video.php?v=218635791839041

 

[honung]

Jag jobbar på med mina språkcaféer och låna-en-svensk-projektet har ju pausats nu för att vi ska hinna ikapp. Men från projektet har jag ett par som jag träffar en gång i veckan var och det tillsammans med språkcaféerna så har jag fullt upp fortfarande även utan nya påfyllningar från låna en svensk.

Jag träffar Zasha en gång i veckan, hon är apotekare och vill träna svenska medicinska termer med mig. Hassan från Irak är nykommen (relativt) men iallafall i stan och känner absolut ingen, vet inget och han bor på ett boende utan tillagningsmöjligheter så han vardagar är milt sagt en lång räcka av den dagliga promenadenett par kvarter bort till frukost lunch och middag. Jag kommer inte ihåg om jag skrivit om honom här, men han vill ha mig som sin "svenska mamma" och vi brukar gå ut och fika, eller gå på museum eller bara gå en sväng på stan och kolla kläder och inredning som han en dag i sitt nya liv ska inhandla till sitt hem den dagen det händer.

Jag är utöver detta, typ headhuntad till ett studieförbund som vill ha mig i deras verksamhet för att ha cirklar för nykomna men också deras språkcaféer. Så...snälla tomten - ge mig fler dagar i veckan, tack på förhand!

 

[Rialavargen]

Jag stödjer Glöm Aldrig Fadime och Pela ekonomiskt.

 

[ameo]

Jag stödjer Glöm Aldrig Fadime och Pela ekonomiskt.

alltså, det är behjärtansvärt
Men på vilket sätt hjälper det integrationen?

 

[Rialavargen]

Jag anser att det är en förening som arbetar med kvinnors rättigheter och oinskränkta rätt att få göra sina egna val. Föreningen arbetar (i min mening) med värderingar, utbildning och opionsbildning.

Genom att arbeta för kvinnors rättigheter, möjligheter och självbestämmanderätt, är min förhoppningen att fler kvinnor kommer ut i utbildning, arbete och föreningsliv, vilket är integration för mig.
Utan möjligheter till att göra sina egna val är det risk att invandrande kvinnorna blir barnafödande maskiner som inte tillåts arbeta eller studera och därmed låses in i hemmen/familjens/männens makt. Kvinnor utan makt över sin egen framtid, som är i princip inlåsta i sitt familjeliv kommer få svåra möjligheter till att integreras då språk-inlärningen blir lidande. Jag har upplever detta på nära håll och ser hur förlamande det är.
Därför stöder jag Glöm Aldrig Fadime och Pela.

 

[Raderad medlem 6459]

Men på vilket sätt hjälper det integrationen?

Det är väl suveränt för integrationen att unga tjejer får stöd och hjälp så att de inte behöver utsättas för våld och istället kan gå i skolan, ha vänner, leva sitt liv?

 

[Oldie]

HÅLL DISKUSSIONERNA UTANFÖR TRÅDEN! VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ SVÅRT ATT FÖRSTÅ?

Ehh? Så att upplysa om vilka regler och vilken ordning som man förväntas följa när man befinner sig på ett bibliotek är DISKUSSIONER ? Jag tycker nog tvärtom att det i hög grad hjälper integrationen. Att röka inomhus, föra högljudda samtal där man förväntas vara dämpad, riva sönder tidningar och uppträda allmänt störigt, tror jag inte gör gemene man särskilt glad.

 

[snow]

Åh jag har ett dilemma. Träffade en syrisk man genom "låna en svensk"-projektet för ett par veckor sedan och vi hade ett trevligt samtal men jag kände kanske inte att vi hade så mycket gemensamt, sas. Det var jag som fick föra konversationen framåt (vilket kanske inte är så konstigt) och han svarade lite kort/undvikande när jag frågade vad han hade för intressen, vad han tyckte om att göra etc. I Syrien hade han "jobbat mycket", det var det svar jag fick typ. Däremot frågade han flera gånger hur ofta vi kan träffas, när jag har tid osv. Nu har jag fått mail och samtal från honom som jag inte har besvarat. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag tyckte liksom inte att vi "klickade" som vänner och jag känner bara en stor press kring att jag måste hitta på saker att göra om vi skulle ses igen. Jag har absolut inga idéer - de saker jag förde på tal verkade han inte så jätteintresserad av. Han har bott i Sverige i två år i egen lägenhet, han går på SFI och har en praktikplats i ett skolkök och det verkade inte som att han behövde hjälp med praktiska saker direkt. Jag känner helt enkelt inte att jag kan tillföra så mycket, även om jag förstår att han nog är ganska ensam och mest vill ha någon att prata med.

Vad hade ni gjort? Kan jag undanbe mig fortsatt kontakt på ett fint sätt? Eller ska jag försöka krysta till något? Jag vet bara inte om jag orkar göra det riktigt. Jag har även blivit utlånad till en annan kille som jag ska träffa imorgon. Jag skrev i min presentation att jag gärna visar löprundor och sånt i min stad eftersom det är det jag tycker om att göra på fritiden, så jag hoppas att det är någon som vill hitta på något sådant. Det blir så himla mycket enklare att umgås på ett otvunget sätt om man har någon slags connection intressemässigt känner jag, men jag kanske behöver en strategi för hur jag hanterar situationen när det inte är så.

 

[honung]

Åh jag har ett dilemma. Träffade en syrisk man genom "låna en svensk"-projektet för ett par veckor sedan och vi hade ett trevligt samtal men jag kände kanske inte att vi hade så mycket gemensamt, sas. Det var jag som fick föra konversationen framåt (vilket kanske inte är så konstigt) och han svarade lite kort/undvikande när jag frågade vad han hade för intressen, vad han tyckte om att göra etc. I Syrien hade han "jobbat mycket", det var det svar jag fick typ. Däremot frågade han flera gånger hur ofta vi kan träffas, när jag har tid osv. Nu har jag fått mail och samtal från honom som jag inte har besvarat. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag tyckte liksom inte att vi "klickade" som vänner och jag känner bara en stor press kring att jag måste hitta på saker att göra om vi skulle ses igen. Jag har absolut inga idéer - de saker jag förde på tal verkade han inte så jätteintresserad av. Han har bott i Sverige i två år i egen lägenhet, han går på SFI och har en praktikplats i ett skolkök och det verkade inte som att han behövde hjälp med praktiska saker direkt. Jag känner helt enkelt inte att jag kan tillföra så mycket, även om jag förstår att han nog är ganska ensam och mest vill ha någon att prata med.

Vad hade ni gjort? Kan jag undanbe mig fortsatt kontakt på ett fint sätt? Eller ska jag försöka krysta till något? Jag vet bara inte om jag orkar göra det riktigt. Jag har även blivit utlånad till en annan kille som jag ska träffa imorgon. Jag skrev i min presentation att jag gärna visar löprundor och sånt i min stad eftersom det är det jag tycker om att göra på fritiden, så jag hoppas att det är någon som vill hitta på något sådant. Det blir så himla mycket enklare att umgås på ett otvunget sätt om man har någon slags connection intressemässigt känner jag, men jag kanske behöver en strategi för hur jag hanterar situationen när det inte är så.

Var tydlig med att du inte vill ha någon privat relation, utan att du ställer upp som frivillig under de förutsättningar som gäller för "låna en svensk" - vilket i grunden handlar om det svenska språket och rådgivning om problem som kan uppstå för en nysvensk/den som lånar. Planera inte in träffar i annan miljö än den där låna-en-svansk-projektet utgår från.
Jag är väldigt restriktiv om mitt privatliv om jag inte känner att det är någon jag klickar med och kan tänka mig bli vän med utanför projektet. Jag har några jag träffar regelbundet utanför biblioteket med, men det utgår fortfarande om grunden i utlåningen - vi umgås för att personen ska ha någon att prata svenska med regelbundet och det innebär alltså inte per automatik att vi blir privata mer än att vi träffas i parken tex vid soligt väder, tar en fika på stan etc.