Vad gör att en häst springer på/över en människa?

[MML]

Det stämmer, det är ungefär, men inte exakt det jag säger.

För att förtydliga: när man har ansvaret över hästar, så bör man utbilda sig själv såpass mycket att man kan läsa av en situation där en häst är inblandad åtminstone till den grad att man aktar sig.

Ser man en häst som stegrar sig och tappar ryttaren, så är det smartast att gå "ur spår" om det är möjligt. Är det inte möjligt är ett annat alternativ för att skydda sig att "göra sig stor", vifta osv, men det är bättre att kliva ur vägen om det går.

Att gå nära en häst som rids som man sen innan vet är reaktiv är inte ett bra val - håll dig några galoppsprång ifrån en sån häst. Nog med avstånd = nog med tid för dig att reagera.

En fotgängare som inte kan något om hästar kan man inte förvänta sig samma "sunda förnuft" från. Sunt förnuft runt hästar är något man lär sig, tränar på.

Och även när man kan, tänker efter, och försöker hålla sig säker, så kan ju olyckor hända ändå. Så är det. Stora djur med stark flyktinstinkt.

Tack, då vet jag att du anser att jag borde ha vänt på stället och sprungit tillbaka ner till min hästs hage, när jag såg att den aktuella hästen kom från stallet (dit jag egentligen var på väg).

Jag vet inte var du bor eller hur det ser ut där, kanske har ni ovanligt breda vägar. Här omkring är små byvägar i regel så att två normalstora bilar nätt och jämnt kan mötas, ca 4 meter, max 5. Det är inte ens två galoppsprång för en normalstor häst. Att hålla sig "några galoppsprång ifrån" en sådan häst blir således omöjligt, om man inte vill hoppa över diket och in i en hage.

 

[Sassy]

Nu är det ju rätt olika situationer som beskrivs. Även min i övrigt stencoola ponny skulle kunna springa på någon om jag trillat av och han lös sprungit hem till stallet. Det är en såpass stressande situation för många hästar att man får se det som en olycka, som aldrig helt kommer kunna garantera inte kan hända.

Det andra är en beskrivning av en dåligt hanteringstränad och möjligen väldigt reaktiv häst, den hade jag som hästmänniska sett till att hålla mig långt ifrån tills ägaren löst problemet. Om ägaren inte vill eller kan ta det ansvaret hade jag alltså kunnat se mig tvungen att byta stall. Det finns ju väldigt mycket man kan göra för att få hästen säkrare, men vad och på vilket sätt får situationen avgöra. För egen del hade jag jobbat hästen väldigt mycket från marken, och försökt hitta sätt för den att känsloreglera bättre. Ofta försöker ju folk påverka lydnaden (dvs beteendet) istället för att ändra känslorna i situationen, och då har man alltid risken att det ändå rinner över och hästen "glömmer allt den lärt sig" för att den är för långt ner i stresskonen.

Hästar som tex sparkar mot människor (som kan läsa situationen och placera sig korrekt) i hagen är inget jag någonsin kommer acceptera att hantera helt enkelt. Däremot anser jag att man har ett rätt stort ansvar för att själv läsa situationen när man är bland hästar, och se till att inte hamna emellan lösa hästar eller i vägen om någon kommer med en häst man vet kan vara reaktiv.

När jag haft häst på bete i en lite stökig flock har jag tex inte gått långt in i hagen för att hämta, utan ropat upp hästarna till grinden och väntat den kvarten det tog för dem att strosa dit i sakta mak.

 

[MML]

Men jag har ju skrivit det. Man ser till att så långt som möjligt se till att inte sätta den i situation där den får panik, och så tränar man. Och ger alltid alltid reaktiva hästar utrymme att reagera.

Men det är ytterst sällsynt de reagerar med panik på en katt etc. Att de går från helt chill till att dra i panik. Utan de blir tex rejält skrämd av katten, och är uppvarvade och så startar gräsklipparen och då blir det för mycket. Triggerstapling. Och just triggerstapling är något man måste vara uppmärksam på med reaktiva hästar. Och avbryta/avleda innan det blir för mycket.

Men som sagt, en häst som får panik och sliter sig och sticker i panik av en katt eller en gräsklippare har jag aldrig mött. Trots att jag haft flera väldigt reaktiva hästar som haft flykt som första reaktion.

Jag är fullt medveten om att det inte hör till vanligheterna. Den frågan - hur man undviker att sätta en häst i en situation där den får panik - gällde specifikt just sådana hästar som reagerar så starkt på så "smått". Hur man undviker att sätta den i en situation som kan hända "var som helst, när som helst".

Frågan gällde inte en "normalt reaktiv" häst, som stressar upp sig över en katt och är uppjagad och sedan skräms av en gräsklippare (eller något annat).

 

[Alexandra_W]

Jag är fullt medveten om att det inte hör till vanligheterna. Den frågan - hur man undviker att sätta en häst i en situation där den får panik - gällde specifikt just sådana hästar som reagerar så starkt på så "smått". Hur man undviker att sätta den i en situation som kan hända "var som helst, när som helst".

Frågan gällde inte en "normalt reaktiv" häst, som stressar upp sig över en katt och är uppjagad och sedan skräms av en gräsklippare (eller något annat).

Fast du förstår verkligen inte. Som sagt jag har haft extremt reaktiva hästar. Sådana som slitit sig, sprungit över folk, slagit ner veterinärer osv. Dvs när de fått panik gjort allt som krävs för att ta sig ur situationen. Som haft flykt som första respons och som när de nått panik flytt blint. Så de riskerat skada sig själv och andra. Och som kunnat reagera extremt på minimala saker. Typ att veterinären klappade på halsen för att hälsa, och hästen flydde rakt över.

Men de går inte från helt avslappnade till att flippa. Och jag tror inte du mött en enda sådan häst heller. Däremot TROR du det, för att triggerstaplingen inte synts. Utan det SER UT som hästen är helt lugn. Sen kommer en katt och all hell breaks loose.

Och det är risken med de extremt reaktiva - folk underskattar dem. De tycker "men den är ju lugn, det får bra att xxx eller yyy". Och så gör de det. Tar i grimskaftet, sitter upp, lägger på skänkel, smackar, viftar lite med linan etc etc - och hästen "exploderade helt plötsligt och drog". Men det var inte helt plötsligt. Det fanns tusen och ett tecken långt innan. Men som missades

 

[Sassy]

Jag är fullt medveten om att det inte hör till vanligheterna. Den frågan - hur man undviker att sätta en häst i en situation där den får panik - gällde specifikt just sådana hästar som reagerar så starkt på så "smått". Hur man undviker att sätta den i en situation som kan hända "var som helst, när som helst".

Frågan gällde inte en "normalt reaktiv" häst, som stressar upp sig över en katt och är uppjagad och sedan skräms av en gräsklippare (eller något annat).

Man jobbar med känsloreglering, med att ge hästen alternativa beteenden, och blir en jäkel på att läsa hur mycket den triggerstaplat innan den behöver explodera. Sen måste man såklart ha både insikt och flexibilitet nog att ändra planer i tid om hästen börjar triggerstapla.

Gör man ett gediget grundjobb (som ibland kan innebära att man inte lämnar stallplan på flera månader) så brukar de flesta hästar kunna bli dramatiskt mycket tryggare.

 

[MML]

Nu är det ju rätt olika situationer som beskrivs. Även min i övrigt stencoola ponny skulle kunna springa på någon om jag trillat av och han lös sprungit hem till stallet. Det är en såpass stressande situation för många hästar att man får se det som en olycka, som aldrig helt kommer kunna garantera inte kan hända.

Det andra är en beskrivning av en dåligt hanteringstränad och möjligen väldigt reaktiv häst, den hade jag som hästmänniska sett till att hålla mig långt ifrån tills ägaren löst problemet. Om ägaren inte vill eller kan ta det ansvaret hade jag alltså kunnat se mig tvungen att byta stall. Det finns ju väldigt mycket man kan göra för att få hästen säkrare, men vad och på vilket sätt får situationen avgöra. För egen del hade jag jobbat hästen väldigt mycket från marken, och försökt hitta sätt för den att känsloreglera bättre. Ofta försöker ju folk påverka lydnaden (dvs beteendet) istället för att ändra känslorna i situationen, och då har man alltid risken att det ändå rinner över och hästen "glömmer allt den lärt sig" för att den är för långt ner i stresskonen.

Hästar som tex sparkar mot människor (som kan läsa situationen och placera sig korrekt) i hagen är inget jag någonsin kommer acceptera att hantera helt enkelt. Däremot anser jag att man har ett rätt stort ansvar för att själv läsa situationen när man är bland hästar, och se till att inte hamna emellan lösa hästar eller i vägen om någon kommer med en häst man vet kan vara reaktiv.

När jag haft häst på bete i en lite stökig flock har jag tex inte gått långt in i hagen för att hämta, utan ropat upp hästarna till grinden och väntat den kvarten det tog för dem att strosa dit i sakta mak.

Det är olika situationer, men i just det här fallet berör det samma häst. D. v. s. den häst som sprang på mig när den tappat sin ryttare, är samma häst som bl. a. sparkar mot människor, knuffar människor i boxen etc. Det är också den häst som eventuellt var aktuell för att dela beteshage med min häst, men där jag känner att det är en risk jag inte är villig att ta.

Sådant som att inte hamna mellan lösa hästar (som man inte känner mycket väl och vet hur de är), att hålla sådant avstånd som är rimligt och möjligt till reaktiva hästar o. s. v. tycker jag är självklarheter. Men om du ska hämta din häst i en "stökig" flock, och någon annan häst är brötig och "på" och t. ex. går emellan dig och din häst, försöker att fösa bort din häst, springer runt dig och din häst när du leder den mot grinden etc - hur hanterar du sådant? Eller undviker du helt enkelt att ha din häst tillsammans med en häst som beter sig så?

 

[skiesabove]

Tack, då vet jag att du anser att jag borde ha vänt på stället och sprungit tillbaka ner till min hästs hage, när jag såg att den aktuella hästen kom från stallet (dit jag egentligen var på väg).

Jag vet inte var du bor eller hur det ser ut där, kanske har ni ovanligt breda vägar. Här omkring är små byvägar i regel så att två normalstora bilar nätt och jämnt kan mötas, ca 4 meter, max 5. Det är inte ens två galoppsprång för en normalstor häst. Att hålla sig "några galoppsprång ifrån" en sådan häst blir således omöjligt, om man inte vill hoppa över diket och in i en hage.

Jag bor längs en liten och smal byaväg, andra stallet har hage så dom måste gå längs vägen. Inhyrda och cirka 8 hästar, så det kan vara rejält med fyrfota trafik. Skulle jag se en av dom komma springande lös i panik skulle jag kliva av vägen, ställa mig mot ett träd, ställa mig mot ett hus... Int står jag kvar på vägen int . Det är ju 3-600kg som kommer mot mig i hastigheter som kan döda...

Eller, om hästen inte var i full panik, och såg hyfsat kontaktbar ut, så hade jag kanske sett om jag kunnat närma mig den och fånga den. Men det gör jag absolut inte på en häst i full galopp, då är det ur spår som gäller.

 

[MML]

Fast du förstår verkligen inte. Som sagt jag har haft extremt reaktiva hästar. Sådana som slitit sig, sprungit över folk, slagit ner veterinärer osv. Dvs när de fått panik gjort allt som krävs för att ta sig ur situationen. Som haft flykt som första respons och som när de nått panik flytt blint. Så de riskerat skada sig själv och andra. Och som kunnat reagera extremt på minimala saker. Typ att veterinären klappade på halsen för att hälsa, och hästen flydde rakt över.

Men de går inte från helt avslappnade till att flippa. Och jag tror inte du mött en enda sådan häst heller. Däremot TROR du det, för att triggerstaplingen inte synts. Utan det SER UT som hästen är helt lugn. Sen kommer en katt och all hell breaks loose.

Och det är risken med de extremt reaktiva - folk underskattar dem. De tycker "men den är ju lugn, det får bra att xxx eller yyy". Och så gör de det. Tar i grimskaftet, sitter upp, lägger på skänkel, smackar, viftar lite med linan etc etc - och hästen "exploderade helt plötsligt och drog". Men det var inte helt plötsligt. Det fanns tusen och ett tecken långt innan. Men som missades

Men hur ska en sådan extremt reaktiv häst fungera på en vanlig gård, i ett vanligt stall, med vanliga människor, menar du? Det är vad jag undrar. Om ingen annan utsätts för risker på grund av hästens reaktivitet, så är det ju en sak. Men du hävdade tidigare att det givetvis går att ha sådana hästar i "vanliga stall".

Är förutsättningen då att alla som vistas i och kring stallet, ska bli närmast problemhästtränare för att kunna läsa hästen tillräckligt bra? I och med att en sådan häst inte visar något förrän explosionen är ett faktum. Hur menar du annars att det ska gå till?

 

[Görel]

Vi människor är ju olika bra på att läsa olika hästar. Mitt gamla sto talade alltid om vad hon tänkte göra en halv sekund innan hon gjorde det, jag hann se det och agera. Andra tyckte att hon var lömsk och bara gjorde saker utan förvarning.
Hennes äldsta dotter och jag hade hela tiden svårt att läsa varandra, hon fungerade väldigt bra med nästan alla andra.
Hennes yngsta dotter som bor kvar hos mig kunde jag läsa bra tills hon blev skadad av en annan häst för 1.5 år sedan och fick en lång konvalescens, då var hon så understimulerad att hon hoppade för allt som gick att hoppa för, och vid några tillfällen var hon också nära att springa över mig eftersom hon inte fick utlopp för sin överskottsenergi. En hästs beteende beror inte bara på hur den är fostrad utan på hela dess situation just då.

 

[MML]

Man jobbar med känsloreglering, med att ge hästen alternativa beteenden, och blir en jäkel på att läsa hur mycket den triggerstaplat innan den behöver explodera. Sen måste man såklart ha både insikt och flexibilitet nog att ändra planer i tid om hästen börjar triggerstapla.

Gör man ett gediget grundjobb (som ibland kan innebära att man inte lämnar stallplan på flera månader) så brukar de flesta hästar kunna bli dramatiskt mycket tryggare.

Tills dess att man (som hästägare/ryttare/tränare) kommit förbi det grundjobbet - är det rimligt att en sådan häst bor på en anläggning där människor i olika åldrar vistas, där mycket händer och där även icke hästkunniga passerar i närheten av stall och hagar?

 

[MML]

Vi människor är ju olika bra på att läsa olika hästar. Mitt gamla sto talade alltid om vad hon tänkte göra en halv sekund innan hon gjorde det, jag hann se det och agera. Andra tyckte att hon var lömsk och bara gjorde saker utan förvarning.
Hennes äldsta dotter och jag hade hela tiden svårt att läsa varandra, hon fungerade väldigt bra med nästan alla andra.
Hennes yngsta dotter som bor kvar hos mig kunde jag läsa bra tills hon blev skadad av en annan häst för 1.5 år sedan och fick en lång konvalescens, då var hon så understimulerad att hon hoppade för allt som gick att hoppa för, och vid några tillfällen var hon också nära att springa över mig eftersom hon inte fick utlopp för sin överskottsenergi. En hästs beteende beror inte bara på hur den är fostrad utan på hela dess situation just då.

Ja, att en understimulerad häst t. ex. kan reagera långt mycket mer än den i vanliga fall gör, har väl de flesta varit med om. Där tänker jag kanske lite annorlunda än många andra, men jag tycker att man som hästägare har ett ansvar för att lösa den situationen och inte förlita sig på att andra ska vilja (och/eller kunna/våga) hantera hästen trots försvårande omständigheter.

För mig var det t. ex. en självklarhet att ta in dotterns ena ponny själv varje dag en period, då hon var skadad och lite svårare än vanligt att leda när hon hade så mycket överskottsenergi. Jag anser inte att det är rimligt att lämpa över det på övriga i stallet, om en vet med sig att hästen kan bli "jobbig". (I ponnyns fall rörde det en liten c-ponny som studsade på tvären vissa dagar, men aldrig försökte dra i väg. Det tycker jag är tillräckligt för att jag inte vill lägga det ansvaret på andra som inte är avlönade för att hantera andras brötiga hästar)

 

[skiesabove]

Tills dess att man (som hästägare/ryttare/tränare) kommit förbi det grundjobbet - är det rimligt att en sådan häst bor på en anläggning där människor i olika åldrar vistas, där mycket händer och där även icke hästkunniga passerar i närheten av stall och hagar?

Nej, det är varken rimligt, vettigt, eller snällt .

Men så är det tyvärr på många stall ändå.

 

[Görel]

Men hur ska en sådan extremt reaktiv häst fungera på en vanlig gård, i ett vanligt stall, med vanliga människor, menar du? Det är vad jag undrar. Om ingen annan utsätts för risker på grund av hästens reaktivitet, så är det ju en sak. Men du hävdade tidigare att det givetvis går att ha sådana hästar i "vanliga stall".

Är förutsättningen då att alla som vistas i och kring stallet, ska bli närmast problemhästtränare för att kunna läsa hästen tillräckligt bra? I och med att en sådan häst inte visar något förrän explosionen är ett faktum. Hur menar du annars att det ska gå till?

De flesta extremt reaktiva hästar brukar bli mycket lugnare om de får rejält med motion. Det brukar inte ta många dagar innan de börjar tagga ner lite. Då kan man därefter börja utvidga hästens värld mer och mer, utsätta den för små stimuli som sedan kan öka i takt med att hästen tar till sig det.

 

[monster1]

Tills dess att man (som hästägare/ryttare/tränare) kommit förbi det grundjobbet - är det rimligt att en sådan häst bor på en anläggning där människor i olika åldrar vistas, där mycket händer och där även icke hästkunniga passerar i närheten av stall och hagar?

Om du anser att hästens närvaro är en risk är det lämpligaste att ta upp det med stallägare eller om det är ett kollektiv med styrelsen det är ju den som bestämmer vilka som ska vara inackorderade eller vad det nu är för upplägg. Det är ju grunden i det umgänge vi har tillsammans i stall att man kommunicerar, hur man sedan gör i varje stall är ju upp till den som driver stallet.

Jag har blivit nedsprungen och överhoppad och undan tryck och jag vet inte vad i hästlivet, det är stora djur som vill fly från det läskiga och det uppstår situationer där man riskerar att skadas. Man kan minska risken genom att lära sig om hästen och hur den fungerar men man kan aldrig ta bort risken, det är liksom inbyggt i hästen att den är stor och flyktbenägen, och när flykten slår till då drar de rakt igenom vad som helst.

 

[Alexandra_W]

Men hur ska en sådan extremt reaktiv häst fungera på en vanlig gård, i ett vanligt stall, med vanliga människor, menar du? Det är vad jag undrar. Om ingen annan utsätts för risker på grund av hästens reaktivitet, så är det ju en sak. Men du hävdade tidigare att det givetvis går att ha sådana hästar i "vanliga stall".

Är förutsättningen då att alla som vistas i och kring stallet, ska bli närmast problemhästtränare för att kunna läsa hästen tillräckligt bra? I och med att en sådan häst inte visar något förrän explosionen är ett faktum. Hur menar du annars att det ska gå till?

Men jag har flera gånger skrivit att de visar långt innan. Så varför skriver du om och om igen att de inte visar?

De flesta även reaktiva klarar att gå till och från hagen osv utan större besvär, särskilt om de som sagt leds med lång lina, har space osv. Dvs det är ingen större fara för den som hanterar. Särskilt inte om den är tillsatt att om hästen är spänd eller tittig för dagen så låt den få titta, vänta etc. Däremot om personen håller hårt, rycker och ryar osv kommer en sån häst flippa. Men det är ju inte hästens fel eller något som påverkas av storleken på anläggningen.

Och i övrigt så är det ju ägaren som hanterar i situationer där triggerstapling är sannolik, och då kan hantera det.

Vad är det med en stor anläggning du tänker är värre?

 

[Görel]

Ja, att en understimulerad häst t. ex. kan reagera långt mycket mer än den i vanliga fall gör, har väl de flesta varit med om. Där tänker jag kanske lite annorlunda än många andra, men jag tycker att man som hästägare har ett ansvar för att lösa den situationen och inte förlita sig på att andra ska vilja (och/eller kunna/våga) hantera hästen trots försvårande omständigheter.

För mig var det t. ex. en självklarhet att ta in dotterns ena ponny själv varje dag en period, då hon var skadad och lite svårare än vanligt att leda när hon hade så mycket överskottsenergi. Jag anser inte att det är rimligt att lämpa över det på övriga i stallet, om en vet med sig att hästen kan bli "jobbig". (I ponnyns fall rörde det en liten c-ponny som studsade på tvären vissa dagar, men aldrig försökte dra i väg. Det tycker jag är tillräckligt för att jag inte vill lägga det ansvaret på andra som inte är avlönade för att hantera andras brötiga hästar)

Min häst var senskadad och fick tillbringa lång tid i sjukhage=mycket frustration. Hon skulle absolut inte tas in och ut annat än nödvändigt.

Jag vill inte stå i stall där en massa olika människor hanterar hästarna utan har valt ett med fasta rutiner där hästarna hanteras av samma personer, ett sånt upplägg tänker jag är bäst för alla parter.

 

[sweep]

Tills dess att man (som hästägare/ryttare/tränare) kommit förbi det grundjobbet - är det rimligt att en sådan häst bor på en anläggning där människor i olika åldrar vistas, där mycket händer och där även icke hästkunniga passerar i närheten av stall och hagar?

Det är ju upp till ägaren av anläggningen att avgöra om den hästen ska stå där eller ej.
Man kan kanske säga till att man inte vill hantera den hästen om man är rädd för den men det kan vara så att man själv får byta stall då om det är okej att det är en häst som står där som är brötig.

Jag har blivit översprungen två gånger av min egen häst utan synlig anledning. Det berodde mest troligen pga smärta.

Jag har blivit klämd i en boxdörr av en häst som tog sats för att springa ut för han var rädd för att gå ut boxen och vi båda fick inte plats i öppningen. Det var för att han tyckte att det var läskigt att gå ur boxen. Det löste sig till nästa gång. Jag visste om problemet och gjorde saker på ett annat sätt.

En häst springer inte över folk med flit utan det finns alltid en anledning. Sen vad anledningen är kan vara svårt att ta reda på.

 

[MML]

Jag bor längs en liten och smal byaväg, andra stallet har hage så dom måste gå längs vägen. Inhyrda och cirka 8 hästar, så det kan vara rejält med fyrfota trafik. Skulle jag se en av dom komma springande lös i panik skulle jag kliva av vägen, ställa mig mot ett träd, ställa mig mot ett hus... Int står jag kvar på vägen int . Det är ju 3-600kg som kommer mot mig i hastigheter som kan döda...

Eller, om hästen inte var i full panik, och såg hyfsat kontaktbar ut, så hade jag kanske sett om jag kunnat närma mig den och fånga den. Men det gör jag absolut inte på en häst i full galopp, då är det ur spår som gäller.

Självklart skulle inte heller jag stå kvar på vägen om jag ser en häst komma springande i lös panik. Nu är du där igen, att du antingen medvetet eller omedvetet läser in något helt annat, och svarar utifrån det.

Om du går längs vägen, och från andra hållet kommer en stallkamrat ridande på sin häst. Hästen skrittar lugnt, allt är lugnt i hagarna vid sidan av vägen. Du vet att hästen kan ha ett otrevligt beteende mot människor i hagen och i stallet, och du vet att hästen kan reagera "mycket". Du ser att hästen nu skrittar till synes avslappnat, och att ryttaren är "med" (d. v. s. inte försjunken i sin mobil, pratandes med en kompis eller något annat).

Kastar du dig över diket?

 

[MML]

Om du anser att hästens närvaro är en risk är det lämpligaste att ta upp det med stallägare eller om det är ett kollektiv med styrelsen det är ju den som bestämmer vilka som ska vara inackorderade eller vad det nu är för upplägg. Det är ju grunden i det umgänge vi har tillsammans i stall att man kommunicerar, hur man sedan gör i varje stall är ju upp till den som driver stallet.

Jag har blivit nedsprungen och överhoppad och undan tryck och jag vet inte vad i hästlivet, det är stora djur som vill fly från det läskiga och det uppstår situationer där man riskerar att skadas. Man kan minska risken genom att lära sig om hästen och hur den fungerar men man kan aldrig ta bort risken, det är liksom inbyggt i hästen att den är stor och flyktbenägen, och när flykten slår till då drar de rakt igenom vad som helst.

Nu är jag/vi snart på väg därifrån ändå, då vi ska flytta själva, så för egen del handlar det inte om särskilt lång tid innan jag inte behöver bekymra mig om just den hästen mer. Jag är ändå fundersam över synen på hästar och säkerhet överlag, och vad som är rimligt och inte i ett stall där man hanterar varandras hästar i någon omfattning.

 

[skiesabove]

Självklart skulle inte heller jag stå kvar på vägen om jag ser en häst komma springande i lös panik. Nu är du där igen, att du antingen medvetet eller omedvetet läser in något helt annat, och svarar utifrån det.

Om du går längs vägen, och från andra hållet kommer en stallkamrat ridande på sin häst. Hästen skrittar lugnt, allt är lugnt i hagarna vid sidan av vägen. Du vet att hästen kan ha ett otrevligt beteende mot människor i hagen och i stallet, och du vet att hästen kan reagera "mycket". Du ser att hästen nu skrittar till synes avslappnat, och att ryttaren är "med" (d. v. s. inte försjunken i sin mobil, pratandes med en kompis eller något annat).

Kastar du dig över diket?

Nej såklart inte. Det händer typ dagligen med mina grannar. Vi hejjar på varandra och rider/går/kör förbi, på varsin sida av vägen. Men då är frågan:

Hur gick det till när du blev översprungen? För det är ganska mycket som händer mellan "hästen skrittar lugnt" till "hästen är lös och springer över någon".