Vad gör att en häst springer på/över en människa?

[MML]

Nej alltså jag har insett att jag blivit ganska rädd för hästar eftersom jag främst umgåtts med min häst och en liknande kompis de senaste 10 åren. Nu känns det ännu viktigare för mig med nya hästar i stallet att de från början blir medvetna om att i detta stallet försöker vi tillämpa samtycke från båda håll och rör oss fritt tillsammans men medvetet om varandra. Jag har dem alltid lösa, det underlättar för mig.

Efter dagens upplevelse känner jag lite grann detsamma. Jag är inte särskilt sugen på att riskera livet för att hantera andras hästar, helt enkelt.

Jag har tidigare sett den här hästen som "lite stökig", men inte mer än så. Nu känner jag mer att om den kan springa över mig på det sättet, vad säger att den inte landar på mig nästa gång den småstegrar vid utsläpp, eller faktiskt sparkar mig och inte "bara mot mig" när den härjar omkring i hagen?

Det var som sagt tal om att låta min häst gå med den, i egenskap av "lugnande kompis", men jag har bestämt mig för att säga nej till det.

 

[Alexandra_W]

Hur löser du det då rent praktiskt? Om hästen blir panikslagen och tar till flykt om en katt dyker upp 15 meter bort - ser du till att alla katter i byn är noga inlåsta innan du tar hästen ur hage/box? Om hästen promenerar snällt bredvid dig, när någon startar en gräsklippare bakom ett skjul och hästen får panik - hur märker du att hästen blir orolig, om den direkt tar till flykt?

Det är extremt få hästar som får panik och sliter sig över en katt 15 meter bort så länge de har möjlighet att hoppa till och skygga iväg en bit och hinna se det är en katt. Så förutom träna på att katter är ganska trevliga djur så ser man till att hästen leds med ett långt grimskaft/lina och har utrymme att skutta till.

Samma sak med gräsklipparen - har man en reaktiv häst så ger man dem utrymme att reagera lite.

Det är inte mindre risk för sådant i ett litet stall än i ett stort.

 

[MML]

Det är extremt få hästar som får panik och sliter sig över en katt 15 meter bort så länge de har möjlighet att hoppa till och skygga iväg en bit och hinna se det är en katt. Så förutom träna på att katter är ganska trevliga djur så ser man till att hästen leds med ett långt grimskaft/lina och har utrymme att skutta till.

Samma sak med gräsklipparen - har man en reaktiv häst så ger man dem utrymme att reagera lite.

Det är inte mindre risk för sådant i ett litet stall än i ett stort.

Ja, det är klart att det är extremt få - annars hade jag ju träffat på betydligt fler av dem och redan för länge sedan haft de här funderingarna, eller hur?

Om hästen leds med långt grimskaft, har utrymme att skutta till, och sedan ser att det är en katt, så är det ju inte en sådan situation som jag frågade om. Jag menar just hästen som drar - full on panic mode - när katten dyker upp/ gräsklipparen startas, eller vad det än må vara. Hur hanteras en sådan häst i vardagen, i ett "vanligt stall", där det alltså inte är enbart utbildad (och försäkrad!) personal som hanterar hästen.

 

[skiesabove]

Med det avstår jag vidare diskussion med dig i frågan.

Är det på grund av mitt raka, "ofluffiga" språk? Jag är autistisk och har svårt att skriva på neuromajoritetens sätt. Men jag har aldrig avsikt att "göra ner" någon annan eller framhäva mig själv. Jag skriver som det är, om det jag kan, om det jag har både praktisk och teoretisk erfarenhet av.

Jag förstår inte varför du inte vill fortsätta prata med mig, jag kan ju det här frågorna. Men en del av svaren är och kommer alltid vara att det brustit i människans agerande. Det är den krassa verkligheten, som man får lära sig att tas med, om man vill bli bättre på att hantera häst.

 

[MML]

Är det på grund av mitt raka, "ofluffiga" språk? Jag är autistisk och har svårt att skriva på neuromajoritetens sätt. Men jag har aldrig avsikt att "göra ner" någon annan eller framhäva mig själv. Jag skriver som det är, om det jag kan, om det jag har både praktisk och teoretisk erfarenhet av.

Jag förstår inte varför du inte vill fortsätta prata med mig, jag kan ju det här frågorna. Men en del av svaren är och kommer alltid vara att det brustit i människans agerande. Det är den krassa verkligheten, som man får lära sig att tas med, om man vill bli bättre på att hantera häst.

Absolut inte. Jag har autistiska i min närhet och har inga problem med rak och direkt kommunikation.

Jag ser däremot ingen mening att försöka diskutera vidare med någon som svarar utifrån en helt annan situation (leda häst till hage på stallplan) och utifrån helt andra förutsättningar (höra galopperande häst, hålla sig undan etc.) än hur det var, och än hur jag skrivit om det som hände. Det ger helt enkelt inget. Det är fint att du har både praktisk och teoretisk erfarenhet, men om du läser något helt annat än det som skrivs blir dina svar inte särskilt relevanta eller hjälpsamma, oavsett hur goda intentioner du har när du skriver.

Jag är helt med på att det brustit i någon människas agerande - vad jag inte är med på är att det är mitt agerande (att gå längs vägen) som brustit så pass att jag "borde kunnat undvika att bli översprungen". Jag håller inte med om att någon som är hästkunnig, i någon omfattning, bör hållas ansvarig för att inte bli översprungen av en häst som reagerar från 0 till 100 på ingen tid alls. Lika lite som Greta eller Hugo eller någon annan är ansvarig för det.

Det blir en absurd diskussion, helt enkelt.

 

[Luff]

Min nordsvensk var idiotiskt säker i alla situationer. Undantag stora stenar. Grindstolpar eller större klippblock bredvid vägen resulterade i tvärnit. Stenar hon kände igen blev efter ett tag nästan helt ofarliga men nya vägar med nya stenar kunde ju ställa till det. Jag fick ha koll så jag såg först och inte ha så hög hastighet. Det blev aldrig bättre. Fast hon aldrig kom undan med beteendet utan alltid fick gå förbi trots att det skyggades, blåstes, backades och trampades.

 

[skiesabove]

Absolut inte. Jag har autistiska i min närhet och har inga problem med rak och direkt kommunikation.

Jag ser däremot ingen mening att försöka diskutera vidare med någon som svarar utifrån en helt annan situation (leda häst till hage på stallplan) och utifrån helt andra förutsättningar (höra galopperande häst, hålla sig undan etc.) än hur det var, och än hur jag skrivit om det som hände. Det ger helt enkelt inget. Det är fint att du har både praktisk och teoretisk erfarenhet, men om du läser något helt annat än det som skrivs blir dina svar inte särskilt relevanta eller hjälpsamma, oavsett hur goda intentioner du har när du skriver.

Jag är helt med på att det brustit i någon människas agerande - vad jag inte är med på är att det är mitt agerande (att gå längs vägen) som brustit så pass att jag "borde kunnat undvika att bli översprungen". Jag håller inte med om att någon som är hästkunnig, i någon omfattning, bör hållas ansvarig för att inte bli översprungen av en häst som reagerar från 0 till 100 på ingen tid alls. Lika lite som Greta eller Hugo eller någon annan är ansvarig för det.

Det blir en absurd diskussion, helt enkelt.

Vad är det du vill ha hjälp med då?

Svaret på frågan om vad man gör med reaktiva hästar som dessutom inte kan grundreglerna, är att man måste "vara på topp" som människa. Vaksam men avslappnad, nogrann och lugn, rätt utrustning, rätt rörelser, läsa hästens mikrorörelser innan dom blir stora rörelser, svara på rätt sätt, osv.

Är man inte sugen på att lära sig det och handskas med såna hästar (och det är helt ok) så är svaret håll dig långt borta, nog långt borta så att du hinner reagera och sätta dig själv i säkerhet om den vistas i samma utrymme som du (väg, stallbacke osv). Håll avstånd helt enkelt.

 

[EmmaBovary]

Jo, det är i alla fall min tolkning att det nog brister i annat också. Tyvärr!

Jag funderar ändå vidare lite kring det här med "ologisk panik", eller hästar som "exploderar" av ingenting. Hur mycket sådant kan man/bör man acceptera eller räkna med? Hur mycket reaktion "får" en häst ha, innan det anses vara ett problembeteende?

Säg att det dyker upp något oväntat - en katt kommer runt ett hörn 15 meter bort, till exempel. Inget "stort", men inte "inget". Att en mer reaktiv häst hoppar till i det läget kan jag absolut köpa, men om den skulle kasta sig i väg i full galopp, springa ner någon och dra i väg? Bör det anses "rimligt", eller som något "alla" borde räkna med?

Jag har som sagt begränsad erfarenhet av "problemhästar", men spontant tänker jag att en sådan häst behöver lära sig att hantera sin rädsla en aning bättre. Men kanske går det inte med alla hästar?

En sak jag tänkte på med hästen som sprang på dig, är att den ju kommit lös efter att ha "blivit av" med sin ryttare. Tycker att många kan bete sig till synes "irrationellt" då. Minns någon gång då jag i godan ro stod och mockade i stallet för att i nästa sekund bli inkörd mot väggen av en annars lätthanterad ponny som hivat av ryttaren på en skogstur, det var liksom inte ens den ponnyns box eller så. Och en stegring från ingenstans får mig mest att tänka på potentiell smärtproblematik?

Sedan har jag träffat ganska många hästar som tvärvänder och springer iväg om den ställs inför en plötslig gräsklippare, utan att jag tänkt att det varit en "problemhäst" utan snarare inom det normala som kan förbättras eller försämras med en trygg hand (jag själv är tyvärr rätt feg).

 

[MML]

Min nordsvensk var idiotiskt säker i alla situationer. Undantag stora stenar. Grindstolpar eller större klippblock bredvid vägen resulterade i tvärnit. Stenar hon kände igen blev efter ett tag nästan helt ofarliga men nya vägar med nya stenar kunde ju ställa till det. Jag fick ha koll så jag såg först och inte ha så hög hastighet. Det blev aldrig bättre. Fast hon aldrig kom undan med beteendet utan alltid fick gå förbi trots att det skyggades, blåstes, backades och trampades.

En tvärnit känns i alla fall betydligt mindre farligt (framför allt för omgivningen) än att helt dra i väg. Som du skriver - det går att ha koll framåt och inte ha för hög hastighet, så kan man (förhoppningsvis!) undvika att få sig en flygtur. Det låter som ett mer hanterbart och "rimligt" beteende, tycker jag.

 

[Luff]

En tvärnit känns i alla fall betydligt mindre farligt (framför allt för omgivningen) än att helt dra i väg. Som du skriver - det går att ha koll framåt och inte ha för hög hastighet, så kan man (förhoppningsvis!) undvika att få sig en flygtur. Det låter som ett mer hanterbart och "rimligt" beteende, tycker jag.

Jag tänker mer på att det inte går att träna bort alla saker.

 

[MML]

En sak jag tänkte på med hästen som sprang på dig, är att den ju kommit lös efter att ha "blivit av" med sin ryttare. Tycker att många kan bete sig till synes "irrationellt" då. Minns någon gång då jag i godan ro stod och mockade i stallet för att i nästa sekund bli inkörd mot väggen av en annars lätthanterad ponny som hivat av ryttaren på en skogstur, det var liksom inte ens den ponnyns box eller så. Och en stegring från ingenstans får mig mest att tänka på potentiell smärtproblematik?

Sedan har jag träffat ganska många hästar som tvärvänder och springer iväg om den ställs inför en plötslig gräsklippare, utan att jag tänkt att det varit en "problemhäst" utan snarare inom det normala som kan förbättras eller försämras med en trygg hand (jag själv är tyvärr rätt feg).

Så kan det säkert också vara! Nu är det som sagt inte min häst, så jag vill inte diskutera möjliga orsaker till beteendet för just den hästen, men att den beter sig "obehagligt" mot eller i närheten av människor är tyvärr inte unikt för just incidenten i dag.

Jag tror att en absolut majoritet av de hästar jag hanterat, hade kanske hoppat till några steg vid en plötslig gräsklippare i närheten, men ytterst få av dem hade nog dragit i väg helt. Jag ser mig verkligen inte som någon särskilt trygg person, utan helt medelmåttig. Så för min egen del handlar det nog mest om tur (och bra stallägare som "valt" bra hyresgäster!) än något annat.

 

[EmmaBovary]

Så kan det säkert också vara! Nu är det som sagt inte min häst, så jag vill inte diskutera möjliga orsaker till beteendet för just den hästen, men att den beter sig "obehagligt" mot eller i närheten av människor är tyvärr inte unikt för just incidenten i dag.

Jag tror att en absolut majoritet av de hästar jag hanterat, hade kanske hoppat till några steg vid en plötslig gräsklippare i närheten, men ytterst få av dem hade nog dragit i väg helt. Jag ser mig verkligen inte som någon särskilt trygg person, utan helt medelmåttig. Så för min egen del handlar det nog mest om tur (och bra stallägare som "valt" bra hyresgäster!) än något annat.

Det förstår jag! Gjorde mer en allmän reflektion nu.

 

[MML]

Är man inte sugen på att lära sig det och handskas med såna hästar (och det är helt ok) så är svaret håll dig långt borta, nog långt borta så att du hinner reagera och sätta dig själv i säkerhet om den vistas i samma utrymme som du (väg, stallbacke osv). Håll avstånd helt enkelt.

Här är vi alltså tillbaka på ansvarsfrågan - om man råkar bli påsprungen av en häst är det lite "skyll dig själv", för att man vistats längs en allmän väg samtidigt som en häst? Men det gäller bara om man råkar ha egen hästerfarenhet, andra bör kunna gå längs vägen utan att bli påsprungen?

Det kanske inte är vad du menar, men det blir lite grann det du säger.

 

[SiZo]

Här är vi alltså tillbaka på ansvarsfrågan - om man råkar bli påsprungen av en häst är det lite "skyll dig själv", för att man vistats längs en allmän väg samtidigt som en häst? Men det gäller bara om man råkar ha egen hästerfarenhet, andra bör kunna gå längs vägen utan att bli påsprungen?

Det kanske inte är vad du menar, men det blir lite grann det du säger.

Jag tolkar inte svaret så. Jag tolkar det mer som att det går liksom inte att göra något åt en sådan situation utan att utveckla beteendet att konstant ha ögon i nacken. Enda sättet att förhindra det annars är att helt enkelt aldrig sätta sig i den situationen. Vilket inte blir helt rimligt, för visst måste man få gå längs med vägar osv. Och samtidigt så är det inte ditt ansvar. Det är egentligen ingens ansvar. Hästar blir rädda och sticker. Sånt är livet. Det är en ren olycka. I en sådan situation ökar risken för att de springer på istället för vid sidan av också.

Jag anser alltså att detta är ingens ansvar alls, i just denna situation.

 

[skiesabove]

Här är vi alltså tillbaka på ansvarsfrågan - om man råkar bli påsprungen av en häst är det lite "skyll dig själv", för att man vistats längs en allmän väg samtidigt som en häst? Men det gäller bara om man råkar ha egen hästerfarenhet, andra bör kunna gå längs vägen utan att bli påsprungen?

Det kanske inte är vad du menar, men det blir lite grann det du säger.

Det stämmer, det är ungefär, men inte exakt det jag säger.

För att förtydliga: när man har ansvaret över hästar, så bör man utbilda sig själv såpass mycket att man kan läsa av en situation där en häst är inblandad åtminstone till den grad att man aktar sig.

Ser man en häst som stegrar sig och tappar ryttaren, så är det smartast att gå "ur spår" om det är möjligt. Är det inte möjligt är ett annat alternativ för att skydda sig att "göra sig stor", vifta osv, men det är bättre att kliva ur vägen om det går.

Att gå nära en häst som rids som man sen innan vet är reaktiv är inte ett bra val - håll dig några galoppsprång ifrån en sån häst. Nog med avstånd = nog med tid för dig att reagera.

En fotgängare som inte kan något om hästar kan man inte förvänta sig samma "sunda förnuft" från. Sunt förnuft runt hästar är något man lär sig, tränar på.

Och även när man kan, tänker efter, och försöker hålla sig säker, så kan ju olyckor hända ändå. Så är det. Stora djur med stark flyktinstinkt.

 

[Alexandra_W]

Ja, det är klart att det är extremt få - annars hade jag ju träffat på betydligt fler av dem och redan för länge sedan haft de här funderingarna, eller hur?

Om hästen leds med långt grimskaft, har utrymme att skutta till, och sedan ser att det är en katt, så är det ju inte en sådan situation som jag frågade om. Jag menar just hästen som drar - full on panic mode - när katten dyker upp/ gräsklipparen startas, eller vad det än må vara. Hur hanteras en sådan häst i vardagen, i ett "vanligt stall", där det alltså inte är enbart utbildad (och försäkrad!) personal som hanterar hästen.

Jag har aldrig mött en sådan häst, alltså en som oavsett drar vid åsynen av en katt eller en gräsklippare startar och som inte varit möjlig att träna.

 

[MML]

Jag tolkar inte svaret så. Jag tolkar det mer som att det går liksom inte att göra något åt en sådan situation utan att utveckla beteendet att konstant ha ögon i nacken. Enda sättet att förhindra det annars är att helt enkelt aldrig sätta sig i den situationen. Vilket inte blir helt rimligt, för visst måste man få gå längs med vägar osv. Och samtidigt så är det inte ditt ansvar. Det är egentligen ingens ansvar. Hästar blir rädda och sticker. Sånt är livet. Det är en ren olycka. I en sådan situation ökar risken för att de springer på istället för vid sidan av också.

Jag anser alltså att detta är ingens ansvar alls, i just denna situation.

I just den situationen håller jag med dig om att det inte är någons ansvar. Däremot anser jag att det är någons ansvar (och det är inte mitt) att situationen i dag hände. Och jag tycker inte att hästar som inte har grundläggande utbildning i "bete sig runt människor", har att göra i stall eller miljöer där de hanteras av, och/eller vistas i närheten av, andra människor.

 

[MML]

Jag har aldrig mött en sådan häst, alltså en som oavsett drar vid åsynen av en katt eller en gräsklippare startar och som inte varit möjlig att träna.

Men har du mött en häst som reagerat så starkt (dra iväg en längre sträcka - inte dra några steg)? Hur hanterar du den?

Eller menar du att om en häst reagerar så, så är den inte möjlig att träna (på det området/det beteendet)?

 

[Nikan]

Det finns ju situationer när en häst trycker ner reaktioner för att sen, till synes, plötsligt explodera för en liten sak, triggerstapling. Hästen har då blivit utsatt för flera små stressmoment och det blir sen sista droppen som fick bägaren att rinna över.

När jag jobbade med hästar var jag alltid mer vaksam på unghästar, de hade ju oftast inte så mycket vett ännu, alltså inte lärt sig ännu. Sen kommer jag ihåg en valack som jag alltid ledde med långt grimskaft, för han kunde plötsligt flyga i luften, enda han gjorde var att hoppa rakt upp. Sa till en ny person att så länge man hade långt grimskaft gick det bra, men personen lyssnade inte och när hästen flög upp i luften blev personen skadad, inget allvarligt. Visade sig senare att hästen hade rejäla problem med ryggen och var tvungen att avlivas, så hans beteende var pga smärta.

 

[Alexandra_W]

Men har du mött en häst som reagerat så starkt (dra iväg en längre sträcka - inte dra några steg)? Hur hanterar du den?

Eller menar du att om en häst reagerar så, så är den inte möjlig att träna (på det området/det beteendet)?

Men jag har ju skrivit det. Man ser till att så långt som möjligt se till att inte sätta den i situation där den får panik, och så tränar man. Och ger alltid alltid reaktiva hästar utrymme att reagera.

Men det är ytterst sällsynt de reagerar med panik på en katt etc. Att de går från helt chill till att dra i panik. Utan de blir tex rejält skrämd av katten, och är uppvarvade och så startar gräsklipparen och då blir det för mycket. Triggerstapling. Och just triggerstapling är något man måste vara uppmärksam på med reaktiva hästar. Och avbryta/avleda innan det blir för mycket.

Men som sagt, en häst som får panik och sliter sig och sticker i panik av en katt eller en gräsklippare har jag aldrig mött. Trots att jag haft flera väldigt reaktiva hästar som haft flykt som första reaktion.