Vad gäller?

Ägaren har misslyckats upprepade gånger. Raserna du beskriver borde resultera i en ganska stor hund? En stor hund kan göra mycket skada. Länsstyrelsen har testat hunden och bedömer att den är farlig. Avlivning låter klokt.

Hade hunden bitit endast en gång och ägaren använt munkorg efter det hade det inte varit omöjligt att länsstyrelsen hade nöjt sig med det.
Testerna var orättvisa mot hunden. För de hade ju redan bestämt sig. Hunden hade inte en chans.
Skott när hunden är rädd för fyrverkerier eller skott, är bara att misslyckas. Hunden kan gå förbi folk och sköta sig. När den blir provocerad på något sätt, som det har blivit något.
 
Är det verkligen snällare mot hunden att hussen är med och gissningsvis då är hussen ledsen, vilket hunden märker och då troligtvis blir hunden uppstressad?
Alla ägare som måste avliva sin hund är ledsen, så vad skulle det göra för skillnad. Däremot skulle hunden vara lugnare och lättare för veterinären att ge den sista sprutan när ägaren är med.
 
Testerna var orättvisa mot hunden. För de hade ju redan bestämt sig. Hunden hade inte en chans.
Skott när hunden är rädd för fyrverkerier eller skott, är bara att misslyckas. Hunden kan gå förbi folk och sköta sig. När den blir provocerad på något sätt, som det har blivit något.

Men det är inte ok med hundar som blir farliga vid små provokationer. De använder sig gissningsvis av standardiserade test när de testar såna hundar. Det är bra! Då blir det rättvist och tydligt.
 
Testerna var orättvisa mot hunden. För de hade ju redan bestämt sig. Hunden hade inte en chans.
Skott när hunden är rädd för fyrverkerier eller skott, är bara att misslyckas. Hunden kan gå förbi folk och sköta sig. När den blir provocerad på något sätt, som det har blivit något.
Orättvisa?

När ägaren ett flertal gånger brustit i sitt ansvar så kan man ju knappast lita på dess ord utan man gör ju testet i blindo.
Och på vilket sätt har hunden blivit provocerad när den bitit folk innan?
 
Hunden älskar sin ägare så oerhört mycket och tror sig att han måste beskydda ägaren mot alla, speciellt karlar.

Men du skrev ju också att den inte klarade mentaltestet eftersom den inte hade tryggheten från ägaren? Borde den inte ha klarat det om problemet är att den vill skydda sin ägare?

Jag håller med de som skrivit att det låter som en rimlig bedömning att avlivning är det bästa. Både med tanke på hunden och för omgivningens säkerhet.

Vad gäller att ägaren ska få närvara vid avlivningen; har ägaren accepterat avlivningsbeslutet? Om inte så kanske det är där problemet ligger. Jag spekulerar bara nu, men man kanske inte vill ha med en ägare som motsätter sig beslutet av rena säkerhetsskäl?
 
Om hunden är så rädd att den springer fram och biter folk på så långa avstånd så ska den ju definitivt inte vara lös nånstans.
Den sprang fram för att leka med hundarna som kom, men blev rädd för personerna istället.
JA, ägaren har lärt sig sin läxa och går inte längre i sådana hägn.
 
Det var ju ett stor hägn på typ 2 hektar, hundarna hade upptäckt de inkommande innan ägaren och dess kompis.
Har man en reaktiv hund som kan bita så får man se till att en sån situation inte kan hända. Mindre rastgårdar, någon som håller koll vid grinden eller kanske bokningsbara hägn. Du säger att den har bitit "några" gånger, men med en hund av den storleken/rasblandningen är en gång för mycket och efter det första bettet borde ägaren ha använt munkorg och haft stenkoll på sin hund precis hela tiden. Jättetråkigt att det ska sluta som det gör men ägaren har brustit i sin tillsyn.
 
Orättvisa?

När ägaren ett flertal gånger brustit i sitt ansvar så kan man ju knappast lita på dess ord utan man gör ju testet i blindo.
Och på vilket sätt har hunden blivit provocerad när den bitit folk innan?
Sista gången så hade hunden hälsat på personen ifråga lugnt och ägaren hade pratat den och flygkompisar. Plötsligt hade hunden flugit fram o bitit. Den tros av tidigare ägare etc att den blivit provocerad.
Visst rastgården är klantigt men det har ju inte hänt varje gång den varit dit, utan det är ju vissa typer som triggar.
 
Handläggare ska ju lyssna på båda sidorna, men den här handläggaren har inte gjort det utan har redan bestämt sig.
JA, den från början ägaren har lärt sig sin läxa och har undvikit rastgårdar där flera kan komma in utan varit i sådan där den och hundens kompis kan vara ensamma.
Jag håller med om att ägaren varit slarvig med att ha på munkorg, eller hitta en som passar och som inte hunden kan ta av sig. För den var till rasthagen en gång när den var utan munkorg pga skavsår av den, och då var olyckan framme. Visst ägaren var lite för naiv till en början.
Det kan säkert kännas orättvist när man står på den sidan av situationen, jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag ställt till det så att jag skulle mista min hund faktiskt. Förhoppningsvis skulle jag inse vilka fel jag gjort men förmodligen skulle jag också försöka kasta skulden där den inte hörde hemma. Mänskligt liksom.
Med det sagt tycker jag också att det låter som om handläggaren fattat ett vettigt beslut efter omständigheterna - situationen är ju betydligt mer orättvis mot de personer som faktiskt blivit bitna Och hunden som blivit pressad i situationerna.
Jag hoppas att ägaren får vara med vid avlivningen, oavsett. Frågan går ju ställa. Har de försökt?
 
Testerna var orättvisa mot hunden. För de hade ju redan bestämt sig. Hunden hade inte en chans.
Skott när hunden är rädd för fyrverkerier eller skott, är bara att misslyckas. Hunden kan gå förbi folk och sköta sig. När den blir provocerad på något sätt, som det har blivit något.

Testade de skott, alltså? Men vad spelar det för roll om hunden visade skotträdsla? Polisens tester handlar inte om att hunden ska vara perfekt i såna avseenden.
 
Handläggare ska ju lyssna på båda sidorna, men den här handläggaren har inte gjort det utan har redan bestämt sig.
Handläggaren ska samla in den information som behövs för att kunna fatta ett underbyggt beslut. Det är myndighetsutövning, inte medling som de sysslar med.

Ägaren kan lämna synpunkter, men i vilken utsträckning som de beaktas beror på vilken relevans de har utifrån de kriterier som bedömningen ska göras utifrån.
Om informationen från mentaltest och de incidenter som varit är tillräckligt för att motivera ett avlivningsbeslut så spelar det inte så stor roll vad ägaren säger. Inte för att någon inte lyssnar, men för att det inte förändrar de övriga fakta som finns.
 
Sista gången så hade hunden hälsat på personen ifråga lugnt och ägaren hade pratat den och flygkompisar. Plötsligt hade hunden flugit fram o bitit. Den tros av tidigare ägare etc att den blivit provocerad.
Visst rastgården är klantigt men det har ju inte hänt varje gång den varit dit, utan det är ju vissa typer som triggar.
Krasst så avgörs detta inte av ifall hunden är älskad av ägaren eller inte.

Hunden är potentiellt farlig. I vissa situationer anfaller den.
Denär att lika vid ett osäkrat vapen. Ett stort vapen dessutom.

Eftersom de som handhar hunden inte klarat av att skydda andra från att bli anfallna av hunden så är det enklaste, säkraste och vettigaste att hunden får somna in.
Huruvida människor skadas ska inte avgöras av ifall ägaren är "klantig" just då eller inte.
 
Jag blev anmäld en gång då jag tappade kopplet och min hund sprang fram till en annan hund. Då fick jag ett brev från polisen om att de skulle utreda, att min hund kunde komma att tvingas bära munkorg. Detta borde hänt även för din vän och jag undrar om denne då struntat i det? Varför? Även små skador är skrämmande att få.
 
Alltså, jag äger en sådan hund, en hund som skulle kunnat bita flertalet människor om jag hade varit det minsta oförsiktig...

Hunden är nu 13,5 år gammal och vi har haft honom sedan han var ca 1 år. Han har tyvärr råkat bita (nafsa) några i familjen när min man varit lite ouppmärksam/tankspridd men han har ALDRIG fått chansen att bita någon främmande människa. Familjen vet hur han är så det har varit rena oturen, familjen har tack och lov hundvett och tolerans för sånt här. Fortfarande skäms jag ändå lite över att det hänt.

Hunden är osäker och kan lätt försvara sig i situationer som den tycker är skrämmande, han funkar heller inget vidare med främmande hundar, men trots det och trots att vi har både ett hundcenter och ett vandrarhem här hemma på gården så har det aldrig hänt något med varken människor eller hundar. Med mig och min man (och de få personer han lärt känna ordentligt) är han en mysig och kelig hund, väldigt snäll och mån om att inte göra fel, men med alla andra är han osäker.

Han litar dock helt på att vi (framför allt jag) hanterar saker åt honom och det har rätt ofta hänt att vi stått och pratat med folk och hunden sitter lugnt bredvid mig - folk tror ju knappt på att han är farlig, de ser ju bara en lugn hund så länge jag har koll på vad som händer och inte låter någon sticka fram fingrarna in i hundens "frizon". Man får bli lite av en bitch ibland och förklara att det finns inte en chans i världen att de kommer att få försöka röra min hund. Finns ju alltid de som ska visa sig "experter" och som tror att det kommer att gå bra, bara för att min hund inte gör våldsamma utfall....
Det handlar helt enkelt om att vara extremt noggranna med att aldrig sätta hunden i en situation som han inte klarar av. Aldrig lös där vi inte har full koll. Hos veterinären är det munkorg på som gäller, det funkar fint.

Han hade också kunnat göra en sån grej som att nosa på en person och sen plötsligt nafsa, helt enkelt för att han läser in saker i situationen som vi inte hinner se. Hunden ifråga är hyfsat stor (37-38 kg och 67 cm i mankhöjd) så det är ju en hund som helt klart kunde skada folk om han fick in ett bett. Man har ett STORT ansvar om man har en sån här typ av hund. Jag vet att ett syskon till vår hund lyckades bita folk upprepade gånger, pga att ägarna inte tog saken på allvar och jag tycker det är så oansvarigt.

Visst förstår jag att situationen för ägaren är otroligt ledsam, hunden är ju trevlig tillsammans med ägaren men jag tycker ändå att har man brustit så mycket i sitt ansvar så är det inte så konstigt att hunden blir omhändertagen. Det är vårt ansvar som hundägare att se till att både hunden och omgivningen är säkra, kan man inte det så kommer det att sluta illa, framför allt för hunden.
 
Jag tycker det har stor betydelse hur hunden bitit, om det bara varit markeringar eller en ordentliga attacker .
 

Liknande trådar

Övr. Hund Behöver ventilera av mig… Jag tog emot en omplacerings hund i april först på prov i två veckor innan jag beslöt mig för att köpa honom...
2
Svar
33
· Visningar
4 961
Senast: Hermelin
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 005
Senast: fixi
·
Hundhälsa Jag har gjort en del inlägg här tidigare om min hund som lider av mentala "problem" (vet inte hur annars jag ska beskriva det i korta...
2
Svar
38
· Visningar
3 258
Senast: Sesca
·
Hundhälsa Obs långt inlägg. I slutet av maj sprang jag och min dvärgschnauzer Hasta ihop på en agilitytävling, vi flög iväg bägge två så jag vet...
Svar
4
· Visningar
906
Senast: igbest
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp