Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

[Trygg]

Läste igenom mitt svar till Enya i hennes tråd.

Då jag hade bråttom blev det ett inlägg skrivet i all hast där det framstod som om jag själv var den perfekta orädda föräldern!

Så är det givetvis inte.
Vi alla har våra bra och dåliga sidor som vi både medvetet och omedvetet överför till våra barn.

Det må vara att jag är social och inte har några problem med att prata med kända eller okända. Jag är också väldigt lugn till sättet, även i nya situationer, och få situationer får mig att bli nervig osv. Har ingen sprutfobi eller tandläkarskräck etc och getingar klappar jag på!

Men jag har däremot andra saker som jag överför till mina barn. Som jag själv har vuxit upp med och som jag måste jobba med för att inte föra det "onda arvet" vidare.

Jag är tex. alldeles för jämn i humöret.
Det är lite tabu för mig att visa upp en annan fasad än just den glada och positiva.
Att bli arg är en dödssynd och det är bara hysteriska Italienare som gråter framför andra.

Det här har jag fått med mig hemifrån.
En enda gång (!) bråkade jag med min mamma under hela min uppväxt!
Vi är tre syskon och jag kan inte heller minnas att vi någonsin retades eller bråkade med varandra.
Detta är självklart helt onaturligt!

Därför har vi alla blivit väldigt konflikträdda.
Jag vet inte hur man bråkar med någon.
Skulle jag mot all förmodan våga säga en obehaglig sanning mår jag dåligt rent psykiskt i flera dagar efteråt.

Jag har även svårt att umgås med dåliga förlorare samt temperamentsfulla människor som spelar ut hela sitt känsloregister.
Inte för att dom gör fel men för mig tar dessa människor sig själva på ett alltför stort allvar och skapar en negativ stämning som jag inte kan andas i.
Självironi och "falsk" mysighet är jag en mästare på!

Därför är jag för många den "klämkäcka" vännen, grannen, arbetskamraten som alltid ställer upp fastän jag blir utnyttjad och det tär på mig inifrån.

Jag skulle hellre dö än att såra någon -eller vara någon till besvär- även om det innebär att jag trampar på mig egen själ med spikskor.

Jag vill att mina barn inte bara ska vara trevliga prickar som inte vågar ta för sig.
Jag vill lära dom att det är inte farligt eller fult att bli arg eller ledsen inför andra.

Jag vill inte att de ska vara lika känsliga för negativa stämningar så som jag själv är och har blivit lärd till.
Jag vill inte att de precis som sin mamma ständigt ska känna ett ansvar för att alla andra ska må bra.
Ibland är det viktigare att tänka på sig själv än på det otrevliga kassabiträdet, energitjuven till vän, den sura grannen osv


Vad överför du för negativa egenskaper till dina barn?

 

[ameo]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Huua, det är otrevligt att rannsaka sig själv...

Det jag nog tyvärr överför på mina barn är min brist på tålamod och förmåga att bli onödigt arg för småsaker... Måste försöka jobba mer på det.

 

[skogstomten]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Jag är på tok för blyg, alldeles för dålig självfötroende och självkänsla, säkerligen finns det mer men det är dom saker som jag är mest rädd för att det ska överföras. Men däremot inte det minsta rädslaförnålstick och smärta och så.

Sambon är väl på allt detta raka motsatsen, en social bablig kaxig, visst kan han väl tvivla påsig själv också men på ett normalare plan.
Därmot tycker han att sprutor kan vara lite jobbiga.
"Sjåpigare" fysiskt överlag,men ändå en väldigt energisk filur, typ cyklat till England, cyklat till vättern rundan, cyklat tävlingen och så hem igen, visserligen på tiden när han bodde i Stockholm.

Finns som sagt antagligen massor mer också, men jag tror ju inte att det bara är det negativa man överför, torde väl finas plats för lite positiva saker som man överför också?

 

[Freddie]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Vad jag kan märka har Viktor inte tagit efter min fobiska personlighet, han är i stället en social ångvält. Däremot överför jag definitivt mitt heta temperament och dåliga tålamod. Vi är otroligt lika i humöret jag och Viktor, det kommer att slängas i dörrar i den här lägenheten tills de ramlar av från gångjärnet .

 

[åke]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Det skulle väl vara humöret då.

 

[FeelingGreen]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Jag jobbar hårt med att inte be om ursäkt för att jag finns till ... Har gjort enorma framsteg bara det senaste året, och hoppas att det är mitt nya förhållningsätt jag för vidare på barnen!

De ska veta sitt värde! Det har jag i o f s nästan hjärntvättat dem med hela tiden, men det blir nog tydligare om jag själv lever som jag lär.

 

[FeelingGreen]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

... och oj, vad jag känner igen det du skrev om din uppväxt och familj!

 

[Björk]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Än så länge tror jag inte jag lyckas "överföra" så mycket på just DET sättet; han är ju bara 6 månader.

Men jag gissar att jag kommer riskera överföra mitt "duktighetssyndrom" kanske. Att klara sig själv. Det är oftast en stor fördel och jag har en stark självkänsla och självförtroende som går hand i hand med detta, men det kan ibland vara en nackdel att jag vill vara så himla duktig. Jag kan ha lite väl svårt att be om hjälp när jag egentligen borde göra det.

 

[Trygg]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

*Kl*

Barn föds ju som bekant med olika temperament. Min minsta är jag egentligen inte ett dugg orolig för att han ska ta efter min jämnhet.
Det skulle innebära samma mirakel som om Dovers vita klippor slipades ner till sandbotten!
Han tycker inte ens om att sjunga och till skillnad mot oss andra ägnar han sig inte åt detta jämt och ständigt.
-Sluuuta! Inte sjunga!
För honom finns det hopp alltså!

Det är intressant att läsa era svar. Vi alla har någonting med oss i bagaget som vi inte vill överföra till våra barn.
Samtidigt lägger vi olika vikt vid olika egenskaper och situationer.

Det jag tycker är en negativ egenskap är kanske en positiv dito för en annan.

Den här trådens syfte var i a f att visa Enya att även om man inte gränsar till social fobi så har man andra "problem" att brottas med.

Avslutar som jag gjort i tidigare trådar:

Ge barnen kärlek. Mer kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet och resten av sig självt.
Astrid Lindgren

 

[Willebillebus]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Jag är rädd att min dåliga självkänsla /självbild ska smitta av sig, detta gör att jag är VÄLDIGT uppmuntrande och berömmer allt som min son gör. (har fått höra att jag skämmer bort honom med min uppmärksamhet)
Jag är nästan överdrivet peppande och blir nästan arg om han säger att han är dålig på något.

Jag är även ganska "folkskygg", men försöker för barnens skull att gå på babysång, fotboll osv. Då jag vill att dom ska ha lättare än jag haft för att umgås med människor utanför familjen.

Men det jag jobbar på mest är mitt pendlande humör och att jag retar upp mig på småsaker, det har blivit bättre med åren. När jag var tonåring var jag fruktansvärd. Hoppas mina grabbar blir lite jämnare i humöret än jag.
Som tur är så är deras pappa lite mer loj, och hetsar inte upp sig i onödan.

 

[Esmerallda]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Oj, vad jag känner igen mej i det du skriver...

Men jag tror man kommit en bra bit på vägen eftersom man är medveten om sina brister och då tror jag inte man för över sånt på sina barn...
Man kan nog i stället bli för "tjatig"

Jag som aldrig fick höra att mina föräldrar älskade mej, säger varje kväll och så ofta jag kan till mina barn att Jag älskar dom...
Ibland svarar dom.. Jaaaaa, jag veeeet!!!!!

Sen kan det nog bli som för mej...Jag vill absolut inte bli som min mamma...så hon har INTE överfört nått till mej

 

[Golden_Heart]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

USCH, jag känner igen mig på mycket.
Blir samtidigt rädd att jag överför mycket till lill pyret redan nu under graviditeten. Hörde att sådant förekommer på blivande föräldramötet! Det gör mig ju livrädd, speciellt nu när jag är deppig osv. Jag vill inte att den ska känna så. Går hos en psykolog men ändå är jag rädder, för att mina rädslor ska påverka pyret innan den ens blivit född.

 

[Trygg]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Vad säger du nu?

Att på föräldramöten påstår man att det är vetenskapligt bevisat att det blivande barnets personliga egenskaper påverkas av mammans mående under graviditeten?

En glad mamma får ett glatt barn. En grinig mamma får ett grinigt barn. En deppig mamma får en depressiv son eller dotter och detta bestäms redan i fosterlivet!

Jag säger då det..

Tycker inte att du ska vara ett dugg orolig för att dina känslor överförs på din bebis i magen!
Skulle din deppighet orsaka fysiska konsekvenser så ska det ändå mycket till innan bebisen tar skada.


För att återgå till min egen uppväxt och mina negativa egenskaper så vill jag bara förtydliga att vi på intet sätt var en dysfunktionell familj där ingen kärlek visades.
Tvärtom!

 

[Golden_Heart]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Känns ju skönt att veta! Men de föds ju ändå med en viss bild av omgivningen! Forskning har ju visat på något sätt att de inte kommer ut som oskrivna blad som vi länge trott.

 

[Priscilla]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Nu har ju inte jag några barn, men jag kan nästan tänka mig vilka egenskaper jag KOMMER att överföra när jag väl skaffar....
*att jag är en känslomänniska som oftast spelar över, blir arg för småsaker, tar åt mej av struntkommentarer, tror att "allting handlar om mej"
*ger upp för lätt och har inget tålamod
*är en URUSEL förlorare

Min pojkvän däremot är raka motsatsen till mej, så kanske ungen kommer ärva hans egenskaper?
Han har världens längsta tålamod, ger aldrig upp, vill aldrig prata om sina känslor eller "älta", och älskar att spela spel.

Så förhoppningsvis blir ungarna en mix av oss. Perfekta med andra ord

 

[mino]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

Kan man egentligen överföra egenskaper? Är det inte snarare värderingar och strategier som man överför?

Mina föräldrar och särskilt min mamma hade en hel del kokobängstrategier och värderingar som har tagit en hel del kämpande för att bli av med. En sån sak var att det alltid är viktigare vad andra tycker än vad man själv tycker. En annan var att man ska ta ansvar för vad andra känner och liksom tolka deras subtila antydningar så att det inte blir obehagligt för dem, alltså säger de ja till att man ska komma på besök så ska man ta på sig ansvaret att säga nej åt dem "för de ville nog inte".
Detta är jag ju numera så medveten om att jag agerar kanske överdrivet tvärtom. Det jag däremot kan oroa mig för är skadliga/problematiska värderingar och handlingsmönster som jag inte har tänkt på än.

 

[Kickis]

Sv: Vad för negativa egenskaper överför ni till era barn? *Spinoff på Enyas tråd*

... och oj, vad jag känner igen det du skrev om din uppväxt och familj!

Samma här! Nu när jag ser tillbaka på min barndom är de lite som hos Bree i desperat housewifes - att allt ska se så fint ut utåt. Och mot min vilja har ju jag blitt nästa likadan. Som tur var är min man tvärt emot. Han kan prata med alla sina problem med alla, börja bråka inför andra människor eller hetsa upp sig över småsaker. Det tycker jag ofta är mycket pinsamt, men känner endå att de är nog bra för mina barn att han är sån, så att de inte heller behöver växa upp i en familj där allt ska sopas under mattan så de inte syns...