Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

[Jenny]

Red lektion för 1:a gången häromdagen, på 1-2 år.
Kände att det kunde vara dags, iom att det var så länge sedan...
Hmm, ja vad ska man säga eg?
Det gick väl bra, eller det kändes faktiskt inte alls så bra.
Jag var skit-besviken.
Jag red för en tränare som är erkänd, inom den klassiska dressyren.

Ja, var ska man börja??

Min häst är en kille som jag själv ridit in, allt har gått superfint
Han är bra musklad med en trevlig överlinje.
När jag har ridit honom så har jag ridit mycket med vikthjälper, vi svänger och vänder håll med det bl a. Vi gör skänkelvikningar med det och med en lätt vägvisning med handen, han följer fint och med en bra bärighet och placering av huvudet. När jag rider så vill jag att han ska "bära" sitt eget huvud i alla gångarter, det ska vara lätt i min hand. Han gör detta, han går i en trevlig form. Man känner att han bär upp sig korrekt och lägger vikten bak.
Han gör halt från alla gångarter med hjälp av säte/ vikthjälp.
Ja, jag är väldig nöjd med honom och hans utveckling så här långt.
Vi har roligt och det är lätt att rida

Men jag känner det som att jag har "misslyckats" med hans utbildningen ef träningen.
Ja, lite nertryckt i skorna. Kanske skulle lämnat iväg honom ist.

Eller så kanske jag inte längre passar in i den klassiska dressyren
Jag fick påbackning om att korta, korta, korta tyglarna....
Stödja, stödja, stödja på yttern.... Leda, leda, leda på innern....
Joxa, joxa, joxa med tyglarna.... (kändes det som)
Jag hade svårt att övht få en "normal" böjning på detta sätt.
I vanliga fall så brukar det gå hur lätt som helst, liksom.
Hästen gick som en stjärnkikare och fattade inget samt att handbromsen satte i.
Ja, det var svårt att få en vettig framåtbjudning.
Jag som anser att bjudningen är a och o, annars finns ju inget att jobba med.

Detta har gjort att jag har funderat lite på vad jag rider, vad som passar mig?
Och hästen, inte minst.....
Vi kanske ska kasta både sadel och träns och bli helt naturella
Jag vill bara känna lite vidareutveckling så klart och känna att vi arbetar med varandra och inte emot. Detta är anledningen till att jag börjar känna mig som en sökare och börjar snegla på andra vägar....

Vad tror ni?
Jag har inga direkta tävlingsambitioner, bara lite på skoj.
"Kom som du är och gör vad du kan"- tävlingar.....
Bara för att få komma ut och vara lite sociala, jag och pållen.
Finns det alternativa vägar att gå?

/J.

 

[IngelaH]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Min häst är en kille som jag själv ridit in, allt har gått superfint
Han är bra musklad med en trevlig överlinje.
När jag har ridit honom så har jag ridit mycket med vikthjälper, vi svänger och vänder håll med det bl a. Vi gör skänkelvikningar med det och med en lätt vägvisning med handen, han följer fint och med en bra bärighet och placering av huvudet. När jag rider så vill jag att han ska "bära" sitt eget huvud i alla gångarter, det ska vara lätt i min hand. Han gör detta, han går i en trevlig form. Man känner att han bär upp sig korrekt och lägger vikten bak.
Han gör halt från alla gångarter med hjälp av säte/ vikthjälp.
Ja, jag är väldig nöjd med honom och hans utveckling så här långt.
Vi har roligt och det är lätt att rida

Som du skriver här, känner jag också i min ridning.

Jag har inte "ridit in" min häst själv, då jag köpte henne när hon var 17 år. Men då var hon totalt omusklad och hade bara gått i hage o skrotat i sju år, möjligen ridits rakt ut i skogen en gång om året som sällskap.

Första månaderna var det som en dans på rosor, snäll, glad och arbetsvillig promenadhäst i LC-LB-nivå, vi red mest ut i skog o mark o lite i hagen hemma.

Men så ramlade ett föl ut och sen var det "DR Jekyll o MR Hyde". Hon var totalt oridbar, jag var i stort sett LIVRÄDD för min häst. Mina kompisar fick rida henne och kompisarna TVINGADE mig att följa med ut i skog och mark. Jag kände då att hon bjöd till och var snäll IBLAND.

Och då fick jag modet att kämpa igen. Jag red igång och jobbade verkligen i hagen hemma, samt på stallplan. Och då kände jag den där "dressyrtarmen" i magen igen.

I den här vevan, blev det stallbyte och flytt. Då började "DR Jekyll o MR Hyde" igen. Men då fick jag även kontakt med min blivande AR-tränare, som jag rider för än idag. Han försökte få mig att inse, att jag och min häst nog inte hörde ihop... Jag grät och blev förbannad om vartannat.

Jag skulle nog visa honom!!!

Och efter 1-3 kurser per år i fem års tid, kom erkännandet i april i år. Min tränare tittade ut över publiken och sa.
- Det här är nog en av de envisaste och strävsammaste paren jag tränat och jag måste säga att jag är imponerad.

Jag böjde ner huvudet och sa:
- Nej, så bra gick det inte...

Tränaren kom fram till oss, kliade min häst i pannan och frågade mig.
- VEM har utbildat hästen, från KNAPP LC-LB till i det närmaste MSV dressyr under dessa år? Har jag ridit din häst kanske, har XX ridit din häst, har XX ridit?
- Nä... Det har JAG...
- Ja, just det, var glad och stolt över din fina häst. Jag kan villigt erkänna att jag inte förstod varför du lade ner så mkt tid på henne och inte köpte dig en som passad dig bättre. Men NU, nu vet jag.

Det är det bästa beröm, jag någonsin fått och det lever jag för än idag. Jag hoppas att jag inte gör honom besviken nästa år, när jag kommer rida för honom igen. Tyvärr har vi backat lite nu igen min häst och jag. Men jag biter ihop och kommer igen.

Jag tror att du är på rätt väg och DIN tränare, finns också därute. Det vet jag. Du får fortsätta leta.

Du ÄR inte rädd, du KAN flyga!!!

*Peppdans*

 

[axel]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Försök att hitta en tränare som passar dig. Titta på träningar.

Sen bör man beskriva sina ambitioner o berätta hur man har gjort hittills.

Förklarade tränaren varför du skulle korta den o leda?
Tappade du tyglarna hela tiden eller?

 

[Jenny]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Tack för peppen
Ja, jag får väl leta efter en tränare som passar för oss!!
Det känns så svårt bara, vart ska man leta??
Och vad letar jag efter... *är helt förvirrad just nu*

/J.

 

[axel]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Jag tycker att man kan se på träningar om det kan passa en- om metodiken verkar sund.

 

[Jenny]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Försök att hitta en tränare som passar dig. Titta på träningar.

Sen bör man beskriva sina ambitioner o berätta hur man har gjort hittills.

Förklarade tränaren varför du skulle korta den o leda?
Tappade du tyglarna hela tiden eller?

Hehe... nej, jag tappade inte tyglarna
Vad tränaren ville var att jag skulle hålla upp honom på yttern hela tiden.
Och samtidigt leda med innern. Då slog handbromsen i. Och stjärnkikaren fram.
Hästen förstod inte vad jag ville. Bromsa samtidigt som man gasa, typ.
Samtidigt som man skulle få till en böjning.
Det är ju värsta enkla saken eg, inte särskilt komplicerat om säger så.
Men jag brukar inte "röra" till det så mycket, eg.
Utan jag bara "gör det" i vanliga fall.
Har stöd på yttern och formar honom för min inre skänkel med bibehållen framåtbjudning. Inget märkvärdigt. Men jag brukar aldrig hålla så hårt i honom som jag fick göra på träningen. Nu låter det som om jag har en stum, hård hand, men det har jag verkligen inte. Har en väldigt mjuk och stilla hand.
Hästen blev seg och stapplig av den korta tygeln och att jag skulle "hålla" hans huvud. Han är van att bära det själv... Kanske börja med western ist.

/J.

 

[svea]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Det finns många recept på "klassisk dressyr", så är det bara.

Jag vet inte vad du har råkat ut för, men jag ska ge ett ganska vanligt exempel på en situation när det skär sig mellan olika versioner av "klassisk ridning". Det är när ryttare som ridit AR för någon av de mer extrema AR-tränarna kommer till en duktig, men mer mainstream, dressyrtränare. De här ryttarna brukar tro att de har kommit långt, de har pysslat med skolor och gör lite halva steg, kanske några skutt "skolgalopp". Allt på stång, förstås. Hästen är jättebekväm och lätt i handen och gör allt på minimala hjälper. Tror ryttaren. Det som tränaren ser är en häst som förböjer sig, inte accepterar kontakt med bettet, och går i undertempo. Tillbaka till ruta ett alltså - där hästen plötsligt upptäcker att det ställs krav på den, och så är smekmånaden över. För när man plötsligt tar kontakt på tyglarna, begär äkta böjning och ber hästen att verkligen gå framåt så måste den anstränga sig på allvar. Plötsligt är det inte så lätt längre, och ryttaren blir besviken.

Nu säger jag absolut inte att det är detta som du har råkat ut för, jag vill bara ge det som exempel eftersom det är så vanligt förekommande. Det kan lika gärna vara så att du har råkat ut för en tränare som hör till "hang and bang"-ligan och som använder metoder som inte funkar på en häst som har en finkänsligt genomförd grundutbildning. Sånt ska du så klart inte utsätta din häst eller dig själv för.

Oavsett vilket så tycker jag inte att du ska rida mer för den här tränaren innan du har omprövat om du verkligen vill lära dig det som personen lär ut. Titta på hur tränaren själv rider, är det så du drömmer om att kunna rida? Hur rider de andra eleverna, de som hållit på ett tag? Är det harmoniskt, eller är det sammanbitna hästkäkar i tighta nosgrimmor, ryckande och sporrande? Inom klassisk dressyr finns det ingen kvalitetsstämpel att gå efter vad gäller tränarna, de flesta som har intressanta titlar har fått eller köpt dem av sina egna tränare, som i sin tur har hittat på "metoder" med fina namn för att få sin egen verksamhet att framstå som gedigen och seriös. Man måste vara nogrann och kritisk när man väljer tränare och inte låta sig ryckas med av trender eller bländas av självpåklistrade etiketter.

Fortsätt ditt sökande, sök med förstoringsglas och kikare. Titta på så mycket dressyr du kan, av olika slag och med olika etiketter. Läs, titta på konst, film, andra ryttare och lär dig vad du tycker om och vad som verkar vettigt.

Själv söker jag efter den minsta gemensamma nämnarens ridning. Jag tror att det är där man hittar det bästa. I den kärna som faktiskt går att hitta i den ridning som funkar och är vacker, oavsett vad man kallar den för. I den kärna som har följt med genom alla tider, för att den fungerar.

 

[Jenny]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Mmm jag förstår ditt exempel.
Hästar på stång som knäpper av i nacken osv...
Ja, det är ju detsamma på alla typer av bett med hävstångs-effekt.
Allt känns jättelätt

Min rids på ett vanligt tredelat bett och jag har alltid kännt mig som en
"vanlig" dressyr-ryttare sas. Erbjuder stöd som han oftast svarar fint på.
Utan att vara tung på något sätt. Han har bra bakbensaktivitet osv.
Jag har liksom aldrig lagt något direkt fokus på min hand mera än att den ska vara stilla, stabil, följsam osv. Böjningar och ställningar har skett mera genom bålen än genom handen. Självklart med understöd av handen om det har behövts, vilket det oftast inte har. Shit, skitsvårt att förklara

Jag tror att det skar sig lite på lektionen oxå dels pga så många hjälper som skulle ges hela tiden och många på en och samma gång.
Jag har nog försökt att renodla hjälperna tror jag.
Så här vid närmre eftertanke.......

Men det är väl inte fel eg
Det sägs ju att alla vägar leder till Rom

Men man ska ju hitta någon sorts medelväg som känns bra och
gärna någon som man kan rida för som har likn tänk.
Samtidigt så vill man ju skapa de bästa förutsättningarna för sin häst.
Jag vill ju inte ha en häst som bara kan ridas av mig på mitt sätt.
Någon gång så kanske man måste ha ridhjälp eller liknande och då har man ju kanske inte bäddat så bra.....

/J.

 

[svea]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Du, jag tror helt enkelt att den där tränaren inte var något för dig. Du verkar ju ha ett bra (och klassiskt) tänk i din ridning redan. Leta efter en tränare som har samma inställning, t ex att man utgår från en stilla stadig hand, att man inte använder fler hjälper som behövs, att man låter hjälpen vila när den har fått effekt, et c. Det finns såna tränare också.

 

[bubbel]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Jag tror att det skar sig lite på lektionen oxå dels pga så många hjälper som skulle ges hela tiden och många på en och samma gång.
Jag har nog försökt att renodla hjälperna tror jag.
Så här vid närmre eftertanke.......

Nu är jag ju inte klassik ryttare, så varför jag svarar här är ju lite okänt men inom den "vanliga" dressyren så jobbar vi först med renodlade hjälper för att sedan sätta ihop dem för att hitta samling och bärighet. Helt renodlade hjälper sysslar vi bara med när det gäller outbildade hästar. Det du nämner med att gasa och bromsa samtidigt är en början till samling... man kan uppleva det som att man gasar och bromsar samtidigt om man missuppfattar tanken med att hästen ska arbeta uppåt istället för framåt (som *ehem* vissa här gjorde i början kanske )

Det du pratar om med att hålla på yttertygeln och samtidigt leda med inner tycker jag inte är det minsta konstigt. Det är att be hästen att böja (korta) innersidan UTAN att länga yttersidan. I början tillåter man en viss längning men allt eftersom hästen kommer längre i utbildningen ska den länga yttersidan mindre och mindre för att vid svårklass någonstans inte länga yttersidan ALLS vid böjning av inner. Då har du också en häst som går i en högre mycket mer samlad form än en häst på säg LC nivå som får länga ytter "hur mycket som helst" vid böjning.

Så för att sammanfatta kanske du åkte på en helt vanlig dressyrtränare med ett fancy namn, eller nått

Dock måste jag säga att det låter väldigt lustigt att tränaren uppmuntrade dig att ta och "joxa" i handen hela tiden det låter mycket oförenligt med stabilitet och stillhet som är typ a och o i all ridning...

 

[Jenny]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Det kan nog stämma att "gasa/bromsa" var en början på en samling.
Och det är nog sant att han i dagsläget får länga sin yttersida ganska mycket vid böjning.
Han är outbildad, därför så har jag renodlat hjälperna.
Vi har inte kommit så långt än, utan har tagit det lilla lugna.
Såhär i efterhand så kan jag nog tycka att det blev för rörigt,
han var nog inte redo på det planet som tränaren kanske trodde.
(Självklart klargjorde jag innan hästens utbildningsgrad)
Förvisso var det en kort lektion med tanke på hästen, men jag trodde
nog att jag skulle få ut lite mera av den. Inte bli förvirrad över min ridn.
Jag kanske skulle ha gått in och stoppat men jag tänkte att jag skulle bli lite
"klokare" få vägvisning, tips och råd. Ibland är man ju lite ensam när man rider så en
utomståendes ögon brukar resultera i nya vägar, sätt, bekräftelse synsätt, diskussioner,
ja ni vet hur det är
Men eftersom jag bara blev förvirrad så lade jag tråden här.
Tänkte att jag kanske har halkat ifrån det engelska och kanske omedvetet
i min "ensamhet" närmat mig något annat.....
Så därför ville jag ha/ få lite reflektioner från er.......

/J.

 

[Kookaburra]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Hej!

Jag känner igen lite av din historia. Just detta med förvirring och nya tränare. För mig har det uppstått så många gånger att jag nästan gav upp att leta tränare. Var utan bra länge för jag var less på den "hårda" ridningen. Har helt enkelt varit förföljd av tränarotur.

Sen så av en livets slump hamnade jag där jag är nu, och hittade "min" tränare. Visst, det är klart att det blev/är förvirring med henne oxå - men på ett HELT annat sätt. Allt hon säger och ber mig göra får jag ifrågasätta och hon svarar på allt på ett sånt bra sätt. Har ännu inte lämnat en träning utan minst EN heureka-upplevelse. Det som hon oftast säger är "Jag säger ju det! det är så lätt att rida!" med ett STORT leende. Jag lär mig om min egen kropp och om min hästs kropp. Det är verkligen som att dansa med en partner när jag rider för henne. Visst, det är inte tävlingsdans på nån hög nivå - men det är mjuk och följsam nybörjardans på bådas vilkor (synd bara att det är så svårt att hitta samma när man är hemma). En helt underbar känsla kort och gott.

För mig är tränarens filosofi kring hästar och ridning samt den sociala och pedagogiska ådran det som jag värdesätter högst, inte tränarens eventuella tävlingsresultat eller andra meriter. Detta är första tränaren som får svara på alla "dumma" frågor jag bara kan komma på och hon svarar alltid med största respekt. Jag kan ifrågasätta allt och hon tar det med ro och har alltid något bra och vettigt att säga. Hon ser hur jag rider, hon förstår hur jag tänker och förklarar vad jag gör när jag rider och hur det inverkar på hästen. Sen ger hon tips och utbildar oss utifrån det. Hon är trygg i sina kunskaper o har massa pondus vilket gör att det är lätt att lita på henne. Helt enkelt en fantastisk tränare. Sen vilken ridstil det är jag tränas i vet jag inte, men det kallas inte klassisk dressyr, AR eller Barock. "Ridning inifrån" kanske?

"Din" tränare finns där ute, det gäller bara att hitta rätt. Jag tycker du ska leta efter lite olika sorter, många har ju hemsidor och berättar lite om hur de tänker och vad deras filosofie är. Som någon sagt tidigare, fråga om du får komma o kolla på någon träning, prova att träna för några olika. Tycker inte du ska bry dig om vilken "stil" dom har, utan prova "människan" och se om NI kommer bra överens. Gör man det så kommer det alltid fram intressanta diskussioner.

Lycka till !

 

[bigganl]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Har du verkligen hittat en tränare som passar dig? Det låter inte så. Leta vidare. En bra tränare ska ta sig an ekipaget där de befinner sig så att säga. Inte gå in och ändra på allt bara för att det ska vara som han/hon vill ha det. En bra tränare tar hänsyn till ryttare och häst. Det låter inte som om detta tränare gjorde det. Har du pratat med tränaren? Vet du hur denne ser på ridning och utbildning av hästar?
Hoppas du hittar rätt för ridning ska vara roligt.

 

[bigganl]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Det du pratar om med att hålla på yttertygeln och samtidigt leda med inner tycker jag inte är det minsta konstigt. Det är att be hästen att böja (korta) innersidan UTAN att länga yttersidan. I början tillåter man en viss längning men allt eftersom hästen kommer längre i utbildningen ska den länga yttersidan mindre och mindre för att vid svårklass någonstans inte länga yttersidan ALLS vid böjning av inner. Då har du också en häst som går i en högre mycket mer samlad form än en häst på säg LC nivå som får länga ytter "hur mycket som helst" vid böjning.

Ursäkta, med VAD pratar du om???
Nu skrev du nog utan att tänka va?
Om hästen ska böja sig måste yttersidan längas och innersidan kortas. En böjning utan att yttersidan längs är totalt omöjlig. Det är just det som ÄR böjning: Att yttersidan längs ut samtidigt som innersidan kortas. Vanlig logik.

 

[axel]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Det beror nog på HUR lång hästen är

Att cykelrida är inte alltid bra. Yttertygeln ger bärighet på ytterbak- därmed inte sagt att den ska hållas kort, hårt eller statisk.

Grejen är väl att att om man inte har stöd på ytter är det mkt svårt att få böjning via hela bålen.

 

[cristobal]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

försök böja din ena sida utan att den andra blir längre...

 

[axel]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Frågan är väl mer vad som blir långt resp. kort
Är hästen redan lång- blir det svårt- att böja den i bålen.
Man vill att den blir kortare i kroppen- komprimerad för att orka hålla ihop-bära sig.

 

[caballus]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Men jag känner det som att jag har "misslyckats" med hans utbildningen ef träningen.
Ja, lite nertryckt i skorna. Kanske skulle lämnat iväg honom ist.

1. Låter som om du hade svårt att smälta det som hände under lektionen, att du tog det personligt som att du grundtränat din häst på ett dåligt sätt.

2. Om du och tränaren har så pass olika syn på hur korrekt ridning skall vara, och dessutom verkar sakna kanaler för att få till en dialog och förståelse som leder till ett korrekt utförande av ett visst moment till häst, så kanske det är fel tränare för dig dessutom! Kemin emellan tränare och ekipaget, såväl häst som ryttare, är viktigare än vad man tror.

3. Sen är det så lätt hänt att man blir hemmablind när man skolar en häst efter sin egen rumpa, att det ibland blir så att man lär hästen att svara för vissa hjälper som inte är universella eller alltid fullt logiska. En viktig del av en välskolad häst är just att vem som helst skall kunna sitta upp och rida, och hästen skall kunna svara. Så ibland kan det göra gott att låta okända sitta upp på ryggen och "leka" lite, just för att kunna checka av vad det är man gjort otydligt, fel, eller vad man behöver förbättra.

4. Skit i vad du ÄR, strunta i att försöka hitta ett fack att sätta dig själv i, utan RID, och utvecklas i din ridning genom alla sätt som är möjliga. Vidga dina vyer, prova dig fram, anamma det som är bra, rata det som är dåligt och skapa din egen lära. Det är bara att inse att du aldrig kommer att bli Bent eller Philippe eller Hempfling eller Anky, du som individ har helt andra erfarenheter i bagaget, var dig själv istället. Det blir så mycket enklare då

 

[bigganl]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

försök böja din ena sida utan att den andra blir längre...

Ja, det var det jag var ute efter.

 

[bigganl]

Sv: Vad ÄR jag egentligen?? Obs! LÅÅÅNGT=)

Det beror nog på HUR lång hästen är

Att cykelrida är inte alltid bra. Yttertygeln ger bärighet på ytterbak- därmed inte sagt att den ska hållas kort, hårt eller statisk.

Grejen är väl att att om man inte har stöd på ytter är det mkt svårt att få böjning via hela bålen.

Vi pratar inte riktigt om samma sak nu. Jag pratar inte om lång eller kort häst. Enbart att om en häst böjs blir automatiskt ena sidan kortare och den andra längre. Det hänger ju ihop. Du kan inte böja en häst i innersidan och den fortfarande är rak i sin yttersida. Det går inte.