Vad är er syn på otrohet?

[Amha]

Till och börja med har jag aldrig sagt att det är det värsta. Jag har sagt att det är bland det värsta.
Och ja jag står fast vid att ljuga, lura, såra en annan människa är empatilöst.

Sen verkar inte ni har några gråskalor för fem jävla öre. Det är väl självklart att en våldtäkt är värre än en otrohet. Men i båda fallen så saknar den som gör det empati för en annan människa. Tror ni på fullaste allvar att en tex en kvinna som har en partner som är otrogen gång på gång mår bra?

Till skillnad från misshandel, otrohet och liknande har den kvinnan all rätt att gå om hon mår dåligt av det.

Edit: borde kanske ha skrivit möjlighet i stället för rätt.

 

[Viva]

Jag tror att jag fått en betydligt mer "laid back" syn på otrohet sedan jag började läsa på Buke och personligen tycker jag att det känns sunt. Det är faktiskt inte världens undergång, alla kan göra misstag. Sen betyder det inte att jag om jag skulle hamna i den situationen faktiskt kan glömma och förlåta, jag vet inte hur jag skulle reagera. Men jag tycker inte längre att det citat "Otrohet är det värsta man kan utsätta någon för".

 

[mandalaki]

Till och börja med har jag aldrig sagt att det är det värsta. Jag har sagt att det är bland det värsta.
Och ja jag står fast vid att ljuga, lura, såra en annan människa är empatilöst.

Sen verkar inte ni har några gråskalor för fem jävla öre. Det är väl självklart att en våldtäkt är värre än en otrohet. Men i båda fallen så saknar den som gör det empati för en annan människa. Tror ni på fullaste allvar att en tex en kvinna som har en partner som är otrogen gång på gång mår bra?

Den som saknar gråskalor är ju du.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag har svårt att tycka att det är så jäkla farligt. Det har hänt flera gånger att min partner haft engångsgrejer med andra och jag tycker mest att det var väl kul för honom förutom att jag tycker att det är onödigt att han berättade.

Det hade varit skillnad om han gått bakom ryggen på mig en längre tid. Men det hare nog gällt även om det var något annat än en annan tjej.

 

[moster]

Till skillnad från misshandel, otrohet och liknande har den kvinnan all rätt att gå om hon mår dåligt av det.

Edit: borde kanske ha skrivit möjlighet i stället för rätt.

Och du menar att en kvinna som blir misshandlad inte har möjlighet att gå? Absolut finns det en större rädsla i en relation där det förre kommer någon typ av våld eller hot. Men hon har fortfarande en möjlighet att lämna.
Kvinnor (och män) som lämnar relationer med hot eller våld är riktiga superhjältar. Att finna det modet är svårt och dom är fantastiskt starka när dom lämnar. Även fantastisk starka som står ut i år för att skydda barn, djur eller sig själva.

 

[LadyCovergirl]

Vilket gräsligt uttryck, "gifta kvinnors mardröm"! Istället för att lägga ansvaret där det hör hemma, dvs på honom.

Det sas definitivt som ett skämt. Jag tog inte illa upp och det var inget ansvar som las på mig.

 

[moster]

Otrohet förutsätter att det finns en definierad "trohet".
Det allra viktigaste för mig i en relation är ärlighet, omtanke, tydlighet. Inte exklusivitet.

Om jag är tillsammans med någon som vill vara exklusiv, ok, då kan jag vara det. Det viktiga är vad man kommer överens om. Det är inte ok att ljuga, smyga, gå bakom ryggen oavsett det gäller sex eller godis eller nåt annat.
Om man inte kräver exklusivitet så slipper man ägandekänslor, svartsjuka och kontrollbehov. Begreppet otrohet löses upp. Det går inte att äga någon annan. Argumentet att man kan förlora sin älskade om det är ok att hen (och jag själv!) har sex med någon annan är inte användbart för det kan hända ändå.

Och så har jag aldrig fattat varför just sex ska vara så avgörande. Om min älskade ligger med andra så tar det inget från mig, samma sak vice versa. Bara vi är ärliga och alla inblandade vet om vad som gäller. Det är fegt att ha flera relationer utan att alla vet om varandra.

Sen tycker jag personligen att det är mycket jobbigare om min älskade har större förtroende för någon annan, att hen kan prata om saker som hen inte kan prata med mig om eller lämnar ut saker som jag sag i förtroende. Det skulle såra mig rejält.

Sen, att ha sex med någon som är "upptagen" - det är inte mitt problem. Jag har ansvar för mina relationer, inte andras.

Det är ju det jag skrivit hela tiden. Det är inte sexet i sig som är det största problemet. Det är lögnen som kommer med sexet som jag stör mig på. Det är lögnen som sårar andra människor.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är ju det jag skrivit hela tiden. Det är inte sexet i sig som är det största problemet. Det är lögnen som kommer med sexet som jag stör mig på. Det är lögnen som sårar andra människor.

Det där är så märkligt för mig. Skulle min man ligga med någon skulle absolut sexet vara problemet. Inte fan skulle det kännas bättre för att han SMS:ade mig "Hej niffe! Kan du handla mjölk? Ses sen! Pok. Ps. Låg med kollegan på konferensen i helgen. Hoppas det var OK!". Lögn eller inte, jag vill inte att han ligger med nån annan.

 

[Mixoman]

Jag tycker så här... Vill man kn*lla så ska man få göra det. Att vilja ha ensamrätt till någons kropp och sexualitet (som då uppenbart inte är med på det) hör hemma på 1200-talet.

 

[moster]

Det där är så märkligt för mig. Skulle min man ligga med någon skulle absolut sexet vara problemet. Inte fan skulle det kännas bättre för att han SMS:ade mig "Hej niffe! Kan du handla mjölk? Ses sen! Pok. Ps. Låg med kollegan på konferensen i helgen. Hoppas det var OK!". Lögn eller inte, jag vill inte att han ligger med nån annan.

Om du läser mitt första inlägg så ser du att jag skrivit att jag vill ha messet innan det händer.

Vad hade varit värst? Att han hör av sig efter att det hänt och sagt som det var eller att han smyger med det och du får veta det veckor efter. Eller att du får veta att det hänt av en vän.
Hade du inte tagit det bättre om han var ärlig emot dig än ljög dig rakt upp i ansiktet?

 

[moster]

Jag tycker så här... Vill man kn*lla så ska man få göra det. Att vilja ha ensamrätt till någons kropp och sexualitet (som då uppenbart inte är med på det) hör hemma på 1200-talet.

Det handlar inte om ensamrätt (iaf inte enligt mig) det handlar om Kommunikation. Har vi kommit överrens om nått önskar jag att vi håller det så. Om du ändrar dig - prata med mig. Gå fan inte runt och ljug om det och låsas som att det regnar.

 

[Mixoman]

Det handlar inte om ensamrätt (iaf inte enligt mig) det handlar om Kommunikation. Har vi kommit överrens om nått önskar jag att vi håller det så. Om du ändrar dig - prata med mig. Gå fan inte runt och ljug om det och låsas som att det regnar.

Visst. Svårigheten är, som flera påpekat, att det har antagligen hänt ganska mycket innan det kommer till otroheten. Det är få som två månader in i sin relation när de ligger och skriver varandras namn med nutella på magarna och pratar bebisspråk med en samlagsintensitet på 6 ggr/dygn som tänker "Jodå, det här är jag beredd att riskera för att ligga med en kollega!"

Så förändringarna sker långsamt och ofta utan den andres vetskap/insikt. Sen att det ofta heter "det bara hände!" och klassikern "man kan inte styra sina känslor" ändrar inte på det faktum att det är handlingar och nya förutsättningar som gör att det sker.

 

[LadyCovergirl]

En fråga till dig och andra som varit otrogna. Vad tycker ni om talesättet "En gång otrogen, alltid otrogen"?

Jag ser ett mönster hos de jag känner som varit otrogna, det händer igen och igen. Är det större risk att ha ett förhållande med någon som varit otrogen tidigare? Eller beror det helt på situationen?

Jag har själv aldrig varit otrogen och kan inte föreställa mig en situation där jag skulle vara det. Är jag kär ser jag typ ingen annan än min pojkvän, är jag inte kär så avslutar jag förhållandet. Innan jag träffar en ny. Jag kan inte få känslor för någon annan om jag älskar min pojkvän så för mig är det helt otänkbart att vara otrogen.

Jag har träffat män som varit i förhållanden när de blev kära i mig, men vi har inte gjort annat än prata tills de avslutat det gamla förhållandet.

Jag köper öht inte det talesättet. Jag har varit otrogen förr men var inte otrogen mot min dotters pappa. Samtidigt har jag legat med en som varit gift med sin fru i tio år, och tillsammans i sex år innan dess, som dittills inte varit otrogen.
Helt enkelt så tror jag inte på att vi människor är likadana i alla förhållanden med andra människor. Vi agerar olika vid olika tillfällen i livet.

Gällande det där med kärlek och känslor så är det för mig inte rakt sammankopplat med sex. Jag kan ligga med människor utan att vara kär eller för den delen ha några andra känslor. Till och med så har jag legat med en person som jag i allt övrigt har extremt svårt för men sexet är utmärkt.

 

[Lipperta]

Intressant!
- Skulle ni kunna tänka er att vara otrogna? Är det lika illa om man själv är singel, men "är" (i brist på bättre ord...) med någon som är upptagen?
Tycker inte den som är singel har något ansvar här alls, den är ju singel den gör inget ''fel''

- Leder otrohet alltid till något dåligt? (Ja, för den som blir sviken gör det ju så klart det.) Eller är det någon som träffat sin partner när en av er eller båda redan var i förhållanden med någon annan?
Det blir ju alltid dåligt då alltif någon blir sviken.

- Är det mer "okej" om den otrogna aldrig gjort så förut, jämfört med en rövhatt som jämnt kollar om gräset är grönare på andra sidan?
Eh, om någon gjort det förut kan man nog tro att det händer igen. Av erfarenhet.

- Har åldern betydelse? (Alltså inte åldersskillnaden mellan personerna som i den tråden, utan om de som utför otroheten är unga eller vuxna. Eller förresten, åldersskillnad mellan dem också för all del.)
Jag ser det inte lika illa om en 20åring gör det jämfört med en 40åring, man bör ha lite mer förstånd vid den åldern.

- De här otrohetssidorna på nätet, finns de fortfarande? Tror ni alla som är medlemmar där har varit öppna med det mot sin partner?
Ingen aning vad för sidor du pratar om

- Kan det finnas förmildrande omständigheter, som att någon verkligen blev kär?
Blir man kär i någon annan så bryter man banne mig upp med den andra personen först!

Är det otrohet att bli kär i någon annan även om personen inte gör något "närmande"?
Nej.

 

[vallhund]

Klippt lite i din text nu för att korta ner inlägget:
Nu är jag nog lite ute på styvalinan och kanske lite över gränsen, men en människa som upprepade gånger är otrogen och sårar sin/a partner/s - tror du att den kan utvecklas till att inte göra det?
Om någon säger att den är tillsammans med någon som tidigare slagit sina partners - tror du att den kan "växa ifrån" det oxå? - Jag tror tyvärr inte att dom gör det. Förlåt om jag är hård... För mig är det NÄSTAN samma sak, man saknar empati för en annan människa.

För mig handlar inte otrohet om att sex ska vara fyllt varken med skam eller moralkakor, jag säger mera sex till folket, men inte på bekostnad av att någon annan blir sårad och det är där jag tror att otroheten blir laddad. Det är inte sexet i sig, det är lögnen kring den som gör ont.

Sluta trolla o håll dig till ämnet. Vill du diskutera misshandel i parförhållanden/familjer startar du lämpligtvis en tråd om det.

 

[Raderad medlem 6459]

@Michaelsdotter Inget av det hade varit bra. Jag hade ju inte velat att han skulle ligga med nån annan.

SMS innan hade känts rubbat för övrigt. "Hej älskling! Jättesnygg kollega med på konferensen, är du OK med att jag ligger med henne eller ska jag avbryta efter lite hångel? PoK"

 

[Raderad medlem 6459]

Sluta trolla o håll dig till ämnet. Vill du diskutera misshandel i parförhållanden/familjer startar du lämpligtvis en tråd om det.

Menar du mig? För det är jag som börjat skriva om det, inte @Michaelsdotter .

 

[vallhund]

Intressant!
- Skulle ni kunna tänka er att vara otrogna? Är det lika illa om man själv är singel, men "är" (i brist på bättre ord...) med någon som är upptagen?
Tycker inte den som är singel har något ansvar här alls, den är ju singel den gör inget ''fel''

- Leder otrohet alltid till något dåligt? (Ja, för den som blir sviken gör det ju så klart det.) Eller är det någon som träffat sin partner när en av er eller båda redan var i förhållanden med någon annan?
Det blir ju alltid dåligt då alltif någon blir sviken.

- Är det mer "okej" om den otrogna aldrig gjort så förut, jämfört med en rövhatt som jämnt kollar om gräset är grönare på andra sidan?
Eh, om någon gjort det förut kan man nog tro att det händer igen. Av erfarenhet.

- Har åldern betydelse? (Alltså inte åldersskillnaden mellan personerna som i den tråden, utan om de som utför otroheten är unga eller vuxna. Eller förresten, åldersskillnad mellan dem också för all del.)
Jag ser det inte lika illa om en 20åring gör det jämfört med en 40åring, man bör ha lite mer förstånd vid den åldern.

- De här otrohetssidorna på nätet, finns de fortfarande? Tror ni alla som är medlemmar där har varit öppna med det mot sin partner?
Ingen aning vad för sidor du pratar om

- Kan det finnas förmildrande omständigheter, som att någon verkligen blev kär?
Blir man kär i någon annan så bryter man banne mig upp med den andra personen först!

Är det otrohet att bli kär i någon annan även om personen inte gör något "närmande"?
Nej.

Vad svamlar du om?

 

[LenaH]

Sluta trolla o håll dig till ämnet. Vill du diskutera misshandel i parförhållanden/familjer startar du lämpligtvis en tråd om det.

Det där är ingen trollning?

Vad svamlar du om?

Användaren svarar på trådstarten, dvs håller sig till ämnet. Vad svamlar DU om?

 

[vallhund]

Jag tycker så här... Vill man kn*lla så ska man få göra det. Att vilja ha ensamrätt till någons kropp och sexualitet (som då uppenbart inte är med på det) hör hemma på 1200-talet.

+