Vad är er syn på otrohet?

[Brandgul]

Jag har ärligt talat inte orkat läsa mer än de första inläggen.

Otrohet tycker jag är bland det värsta man kan göra mot någon man älskar och förhållandet i grund och botten är bra och personen i fråga har respekt och en bra människosyn.

Otrohet är ett svek. Otrohet behöver inte betyda att personen som är otrogen är en dålig människa men kanske gör ett dåligt val. För otrohet är ett VAL man gör. Det händer bara inte. Du får känslor för en person eller blir kåt. Hur du agerar i den situationen är upp till dig och hur du väljer att gå vidare/agera på det.

Om min partner skulle vara otrogen är det tack och hej. utan att tveka.

Är det jag som funderar på att vara otrogen/hamnar i den sitsen så får man rannsaka sig själv/sitt förhållande.
Jag anser att man avslutar det man har innan man går in i ett nytt.

Detta är hur jag resonerar. Jag har inga barn och kommer aldrig behöva ta hänsyn till barn i ett förhållande. Vilket jag tror kan underlätta en hel del när det handlar om till att bryta upp och gå vidare.

Jag hade tyckt det var värre om min man slog mig än var otrogen.
Men i läget vi befinner oss nu hade det verkligen varit som att pissa på mig om han var otrogen.
I år är det jag som drar det tyngsta lasset hemma. Nä humöret är inte alltid på topp och skulle tacken för att jag gör detta för honom vara att han var ute och kuckilurade hade jag blivit galen.

(För vän av ordning så var han hemma för min skull förra året...)

 

[Vallmo]

Jag funderar på att flytta ihop med min bästa kompis. Alltså fatta vad snabbt allt går när vi är ihop. Man skulle kunna tro att vi bott ihop hela livet. Minst. Helt orderlöst bara plockar vi ihop vad som helst på nolltid. Tänk vad vardagarna hade flutit på bra...

Det låter helt underbart!
Tänk om man kunde uppnå den feelingen med en man.

Jag är egentligen inte manshatare, bara lite bitter för tillfället.

 

[Roheryn]

Ja, vad fan, jag tänker lite så också.
Jag är inte heller bisexuell, men å andra sidan hur kan man veta det om man inte testat.
Det kanske funkar.? Vad är det som säger egentligen att det inte skulle funka? Bara för att normen är hetero.

Jag var gift (med en man). Träffade en annan (gift) man, som var min chef och arbetskamrat. Som också blev min bästa vän och soulmate. Vi höll det så ett par år, men inledde sedan en (sexuell) relation, som vi höll vid sidan av våra respektive under ytterligare ett par år. Under tiden kom det fram att den man jag träffat egentligen var transsexuell kvinna. En förvandling inleddes... Den man jag träffade för åtta år sedan är nu kvinna. Vi lämnade båda våra respektive tillslut och är nu särbos. Så kan man också göra, och det funkar för oss!! (jag hade nog inte blivit kär i en kvinna, tror jag, jag blev kär i en man... men när mannen sedan förvandlades till kvinna så älskade jag redan PERSONEN och då spelar könet ingen roll för mig...)

 

[FengurLaugar]

Jag var gift (med en man). Träffade en annan (gift) man, som var min chef och arbetskamrat. Som också blev min bästa vän och soulmate. Vi höll det så ett par år, men inledde sedan en (sexuell) relation, som vi höll vid sidan av våra respektive under ytterligare ett par år. Under tiden kom det fram att den man jag träffat egentligen var transsexuell kvinna. En förvandling inleddes... Den man jag träffade för åtta år sedan är nu kvinna. Vi lämnade båda våra respektive tillslut och är nu särbos. Så kan man också göra, och det funkar för oss!! (jag hade nog inte blivit kär i en kvinna, tror jag, jag blev kär i en man... men när mannen sedan förvandlades till kvinna så älskade jag redan PERSONEN och då spelar könet ingen roll för mig...)

Wow vilken historia!

 

[Roheryn]

Wow vilken historia!

Jo, det kan man väl säga... Funderar på att skriva en bok någon dag!
För mig har det varit en resa som innehållit "allt", och den visar bland mycket annat för mig att man inte kan veta vad livet kommer att innehålla, att det ibland kan hända alldeles oväntade och fantastiska saker. Och att det inte alls är lätt att veta innan hur man skall reagera på och förhålla sig till något - och kanske också att det ÄR dumt att döma någon innan man gått ett par mil i hans eller hennes skor...

Vad gäller trådens grundfråga - synen på otrohet - så känner jag och har nog alltid känt att om "det" verkligen händer och man träffar sin soulmate, då har man nästan en skyldighet att ge det en chans, att inte tappa bort något så värdefullt. För åtminstone för mig är det ju inte SÅ ofta något sådant händer...

Kanske skall tillägga att innan jag träffade min nuvarande särbo hade jag varit trogen samma man i tjugo år, och aldrig varit otrogen innan, inte mot någon av mina tidigare heller. Och jag är inte så intresserad av tillfälliga sexuella förbindelser, ser ingen vits med ONS eller KK. Så för mig var otroheten på grund av att jag hade hittat "rätt person" i mitt liv i ett läge när jag redan var gift och hade barn med någon annan...

 

[Vallmo]

Jag var gift (med en man). Träffade en annan (gift) man, som var min chef och arbetskamrat. Som också blev min bästa vän och soulmate. Vi höll det så ett par år, men inledde sedan en (sexuell) relation, som vi höll vid sidan av våra respektive under ytterligare ett par år. Under tiden kom det fram att den man jag träffat egentligen var transsexuell kvinna. En förvandling inleddes... Den man jag träffade för åtta år sedan är nu kvinna. Vi lämnade båda våra respektive tillslut och är nu särbos. Så kan man också göra, och det funkar för oss!! (jag hade nog inte blivit kär i en kvinna, tror jag, jag blev kär i en man... men när mannen sedan förvandlades till kvinna så älskade jag redan PERSONEN och då spelar könet ingen roll för mig...)

Wow!
Tack att du delade med dig!
Vad häftigt!
Och vad fint på något vis att du var med på resan när din partner blev en kvinna . Och att du stannade kvar.

Jag har en person i min perifera närhet som gör just det din partner gjort.
Trots att vi bor där man kan säga att många män har väldigt "manliga" yrken som, snickare, rörmokare, plattsättare, plåtslagare osv har den är personen blivit respektfullt (vad jag sett) av precis ALLA.
Hans (hennes) fru är också kvar och precis som för dig är hennes partner kvinna nu.

Jag tror också, som du att det är ju personen man blir kär i inte könet.
Men bara för att man inte testat så finns det ju ingenting som säger att det inte skulle funka.
Och det har ju du bevisat med din erfarenhet här.

 

[FengurLaugar]

Wow!
Tack att du delade med dig!
Vad häftigt!
Och vad fint på något vis att du var med på resan när din partner blev en kvinna . Och att du stannade kvar.

Jag har en person i min perifera närhet som gör just det din partner gjort.
Trots att vi bor där man kan säga att många män har väldigt "manliga" yrken som, snickare, rörmokare, plattsättare, plåtslagare osv har den är personen blivit respektfullt (vad jag sett) av precis ALLA.
Hans (hennes) fru är också kvar och precis som för dig är hennes partner kvinna nu.

Jag tror också, som du att det är ju personen man blir kär i inte könet.
Men bara för att man inte testat så finns det ju ingenting som säger att det inte skulle funka.
Och det har ju du bevisat med din erfarenhet här.

+ @Roheryn

Nu blir det off topic men historien rörde mig mycket för att ett av mina syskon håller på att genomgå en förvandling (om man nu vill kalla det så) från man till kvinna.

 

[Roheryn]

+ @Roheryn

Nu blir det off topic men historien rörde mig mycket för att ett av mina syskon håller på att genomgå en förvandling (om man nu vill kalla det så) från man till kvinna.

Det förstår jag! Det är förstås på många sätt en tuff resa, men också en belönande resa. Inte minst var det fantastiskt med alla underbara och stöttande vänner - för min partner var det nog en fantastisk överraskning att i stort sett alla vänner fanns kvar genom hela resan (och några stycken tillkom, dessutom).

Nu vet jag inte hur långt ditt syskon kommit i sin resa, men är det så att du undrar något får du gärna höra av dig på pm!