Vad är er syn på otrohet?

[LadyCovergirl]

Jag och ett par kollegor diskuterade just detta häromdagen. Utgångspunkten då är att en kompis kallade mig för gifta kvinnors mardröm. Det bottnar i att jag väldigt ofta har varit "den andra kvinnan". (När jag försökte räkna lite insåg jag att närmare hälften av mina sexpartners har varit upptagna. Räknas även lite hångel som otrohet så är det ännu fler.)
Således har jag inget problem med att vara personen som någon är otrogen med.

Själv har jag aldrig, vad jag vet, blivit bedragen. För egen del skulle det dessutom vara värre om min potentiella partner fick känslor för eller blev kär i någon annan jämfört med om han råkade fyllehångla lite med någon. Sex med någon annan har jag däremot väldigt svårt att tänka mig att jag skulle kunna förlåta.

Jag har varit otrogen. Mot flera pojkvänner och med flera olika personer. I vissa fall har jag gjort slut med pojkvännen tämligen snart efter otroheten. I vissa fall har förhållandet fortsatt efteråt.
Jag har aldrig berättat om min otrohet för någon av pojkvännerna.

 

[Gammeln]

Äntligen blir det lite drag på Buke igen, det var längesedan

Japp. Fram med popcornen , dom riktiga och micropoppen

Sen gäller det ju att dom som själva har varit otrogna och haft skoj inte gör ner andra som varit otrogna

 

[vallhund]

Som inbiten singel är det perfekt att ha sex o förhållanden med upptagna män, de tänker inte lämna sin partner o barn för mig.

 

[Centaur]

Jag tror jättemycket gott kan komma ur otrohet. Många som är fast i skitrelationer får energi till att ta sig ur dem just för att de träffar någon annan och blir sedda och behandlade väl. Jag tycker vad som helst är bra som får en att lämna en kass relation faktiskt, och är otrohet vad som krävs så kör på.

Jag har varit otrogen och jag har blivit bedragen. Jag tror absolut att det är lättare att vara otrogen om man varit det tidigare, första gången känns som det som en enorm grej men sen blir det lättare och lättare.

Jag delar upp otrohet i tre olika typer:

• När man träffar någon, blir kär och tar lite tid på sig innan man lämnar sin partner.
  
• Nåt enstaka ligg vid sidan av.
• En relation vid sidan av eller att man ofta ligger med andra, sätter det i system.

Ettan tycker jag är ofarlig, tvåan hurtful men mänsklig, trean fett jävla osympatisk.

En fråga till dig och andra som varit otrogna. Vad tycker ni om talesättet "En gång otrogen, alltid otrogen"?

Jag ser ett mönster hos de jag känner som varit otrogna, det händer igen och igen. Är det större risk att ha ett förhållande med någon som varit otrogen tidigare? Eller beror det helt på situationen?

Jag har själv aldrig varit otrogen och kan inte föreställa mig en situation där jag skulle vara det. Är jag kär ser jag typ ingen annan än min pojkvän, är jag inte kär så avslutar jag förhållandet. Innan jag träffar en ny. Jag kan inte få känslor för någon annan om jag älskar min pojkvän så för mig är det helt otänkbart att vara otrogen.

Jag har träffat män som varit i förhållanden när de blev kära i mig, men vi har inte gjort annat än prata tills de avslutat det gamla förhållandet.

 

[mandalaki]

Jag tror att de allra allra flesta som är otrogna vet, utan tvekan, att det dem gör är något deras partner INTE vill att de ska göra. Man vet när man skickar de där SMS:en, när man tar den där kontakten, när man drar igång det att man gör något som man inte borde. Något som ens partner utan tvekan skulle tycka var otrohet. Men man gör det ändå, för man kan inte hejda sig.

Det kan mycket väl vara så att man inte har gjort en jättetydlig "överenskommelse" (bevismaterial A: den dråpliga tråden där jag tvärsäkert svarade att jag och Hosey minsann ALDRIG haft nån sån form av överenskommelse om vad man inte 'får' göra medan han tvärsäkert, när jag sedan frågade honom, upplevt det helt tvärtemot) men jag tror ändå absolut att när man är otrogen så VET man att man är otrogen.

Så har det i alla fall alltid varit för mig. Jag har definitivt vetat innerst inne att det här SMS:et borde jag inte skicka, men jag gör det ändå. Och så drar det igång.

Då måste jag ha varit luddig i mitt förra inlägg för jag håller med dig om alltihop

(Fast jag hade glömt ditt sexchattande )

 

[mandalaki]

Jag och ett par kollegor diskuterade just detta häromdagen. Utgångspunkten då är att en kompis kallade mig för gifta kvinnors mardröm. Det bottnar i att jag väldigt ofta har varit "den andra kvinnan". (När jag försökte räkna lite insåg jag att närmare hälften av mina sexpartners har varit upptagna. Räknas även lite hångel som otrohet så är det ännu fler.)
Således har jag inget problem med att vara personen som någon är otrogen med.

Själv har jag aldrig, vad jag vet, blivit bedragen. För egen del skulle det dessutom vara värre om min potentiella partner fick känslor för eller blev kär i någon annan jämfört med om han råkade fyllehångla lite med någon. Sex med någon annan har jag däremot väldigt svårt att tänka mig att jag skulle kunna förlåta.

Jag har varit otrogen. Mot flera pojkvänner och med flera olika personer. I vissa fall har jag gjort slut med pojkvännen tämligen snart efter otroheten. I vissa fall har förhållandet fortsatt efteråt.
Jag har aldrig berättat om min otrohet för någon av pojkvännerna.

Vilket gräsligt uttryck, "gifta kvinnors mardröm"! Istället för att lägga ansvaret där det hör hemma, dvs på honom.

 

[Raderad medlem 6459]

@Centaur Jag har bara varit otrogen när jag har varit djupt olycklig över min relation. I dag hoppas jag att jag känner mig själv så pass väl, och är så pass självständig och mogen, att jag avslutar relationen när/om den når den punkten istället.

Så nej, jag tror inte att det är så enkelt som once a cheat, always a cheat.

 

[Raderad medlem 6459]

(Fast jag hade glömt ditt sexchattande )

Haha men SHUT UP det fanns aldrig nåt sexchattande!

 

[mandalaki]

Haha men SHUT UP det fanns aldrig nåt sexchattande!

Jag skulle nog bli mer förbannad om en partner sexchattade än om han var otrogen, slår det mig! Så jäkla torftigt.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag skulle nog bli mer förbannad om en partner sexchattade än om han var otrogen, slår det mig! Så jäkla torftigt.

Jamen jag med. Alltså det finns massa saker som min partner skulle kunna göra som skulle få mig att vilja göra slut. Ett fylleligg med en kollega på en konferens skulle göra mig jätteledsen men om han var en sån där tönt som sitter och gillar och kommenterar porrskådisars bilder på Facebook så skulle jag känna mig grundlurad. Snacka om att han var världens jävla tönt och dolde det för mig hela tiden!

 

[Ramona]

En fråga till dig och andra som varit otrogna. Vad tycker ni om talesättet "En gång otrogen, alltid otrogen"?

Jag tror inte på det talesättet. Människor utvecklas med tiden och människor har olika känslor med tiden. Vad de en gång känt och levt med en partner är inte alls säkert att de känner och lever med en annan. Dessutom kanske de hittar bekräftelsen och kicken någon annanstans.

Jag bara hatar människor som ska låtsas att de är så djävla präktiga och säga att de minsann aldrig varit otrogna och minsann är så himla duktiga. Nää, vet ni vad, en människa som är otrogen behöver inte alls vara avskummet på jordens yta, det finns betydligt värre saker man kan göra mot sin partner än att vara otrogen, för när man är otrogen är man självisk och gör någonting för sin egen skull. Man berikar just då sitt eget liv med någonting. Och det är sällan otrohet handlar om ren och skär kåthet, det är så mycket mer som spelar in.

Otrohet är så enormt laddat i vårt lutheranska samhälle. Det blir jag trött på. Alltid ska sex vara så fyllt med skam och moralkakor.

 

[Sofar]

I mitt förhållande är det (uttalat) OK att titta, fantisera och vara sugen. För min del skulle det också vara OK om min man vid något enstaka tillfälle var fysiskt otrogen, dvs hångel eller sex utan djupare känslor eftersom vi varit ihop så länge. Men jag vill inte veta om det. Vill han däremot ha ett förhållande vid sidan av får han välja.

Generellt sett finns det mycket värre saker än otrohet i min värld, jag förstår faktiskt inte riktigt de här otroligt starka känslorna som det väcker hos vissa. All typ av kriminalitet t.ex. är värre i mina ögon.

Jag har hållit mig inom mina egna gränser fysiskt sett, men jag är medveten om att hans gränser är snävare än mina och att han inte skulle accepterat det om han vetat. Däremot har jag känslomässigt sätt passerat även mina egna gränser, dvs har haft djupare känslor för en annan än vad jag själv tycker är ok. Jag har dock inte särskilt dåligt samvete för otroheten, utan mer för att jag inte trivs i mitt förhållande men inte orkat ta tag i saken. Jag tror inte jag varit intresserad av någon annan om jag varit nöjd med mitt förhållande. Jag tyckte att mannen jag var otrogen med fick ta ansvar för sitt eget förhållande, men är inte jättepigg på att träffa hans tjej.

Jag har definitivt varit en ”jag skulle aldrig”… Jag hade fel. Nu har jag lärt mig att inte döma...

 

[Sofar]

Mer funderingar kring otrohet:

Tycker ni att det är ok att er respektive har ett mycket nära vänskapsförhållande med en annan person? Och ibland hellre umgås med denne än med dig? Spelar det roll om den personen är av samma kön som dig själv? Är det någon skillnad om din partner kände personen innan ni träffades eller om de lär känna varandra när ni är ihop?

Om ovanstående är OK, är det alltså sex som är det som inte är OK? Är det i så fall OK ifall din partner attraherad men inte agerade?

 

[Raderad medlem 6459]

@Sofar Alltså jag förstår att det kan låta som att jag hittar på det här men jag orkar inte rannsaka mig själv sådär mycket. Nej, jag vill inte att min partner har sex med andra. Ja, jag är medveten om att han är attraherad av andra och ja, givetvis kan han ha andra vänner, oavsett kön eller hur länge de känt varandra.

Jag bryr mig inte så mycket om vad det här säger om mig eller vad det betyder. Det är så jag funkar bara.

 

[Kilauea]

Mer funderingar kring otrohet:

Tycker ni att det är ok att er respektive har ett mycket nära vänskapsförhållande med en annan person? Och ibland hellre umgås med denne än med dig? Spelar det roll om den personen är av samma kön som dig själv? Är det någon skillnad om din partner kände personen innan ni träffades eller om de lär känna varandra när ni är ihop?

Om ovanstående är OK, är det alltså sex som är det som inte är OK? Är det i så fall OK ifall din partner attraherad men inte agerade?

Nära vänskap gör det inte automatiskt till otrohet.
Vi, jag och sambon, behöver inte vara tillsammans 24/7. Klart man måste kunna och få umgås med vänner.
Förstår inte riktigt problemet .

 

[LenaH]

En fråga till dig och andra som varit otrogna. Vad tycker ni om talesättet "En gång otrogen, alltid otrogen"?

Jag har vid några tillfällen varit den som den otrogne varit otrogen med och min egen upplevelse är att jag varken var den första eller den sista.

Finns det inte nån forskning som i korthet (och grovt förenklat) säger att män är otrogna för att stanna i en relation, kvinnor som ett steg ur den?

Jag gillar egentligen inte den typen av genustänk men på det fåtal jag känner till så har det stämt.

 

[Centaur]

Jag tror inte på det talesättet. Människor utvecklas med tiden och människor har olika känslor med tiden. Vad de en gång känt och levt med en partner är inte alls säkert att de känner och lever med en annan. Dessutom kanske de hittar bekräftelsen och kicken någon annanstans.

Jag bara hatar människor som ska låtsas att de är så djävla präktiga och säga att de minsann aldrig varit otrogna och minsann är så himla duktiga. Nää, vet ni vad, en människa som är otrogen behöver inte alls vara avskummet på jordens yta, det finns betydligt värre saker man kan göra mot sin partner än att vara otrogen, för när man är otrogen är man självisk och gör någonting för sin egen skull. Man berikar just då sitt eget liv med någonting. Och det är sällan otrohet handlar om ren och skär kåthet, det är så mycket mer som spelar in.

Otrohet är så enormt laddat i vårt lutheranska samhälle. Det blir jag trött på. Alltid ska sex vara så fyllt med skam och moralkakor.

Jag tror också att många är otrogna när förhållandet på något sätt inte är friskt. Brist på kärlek och närhet, mycket bråk eller annat som gör en missnöjd eller olycklig. Eller att man helt enkelt inte älskar sin partner och egentligen vill gå vidare.

Men jag tycker att det är ett väldigt fegt och omoget sätt att ta sig ur en relation. För de flesta människor är otrohet det ultimata sveket och det påför den drabbade en fruktansvärd smärta. Varför är det så svårt att vänta tills förhållandet är avslutat?

Och hur förklarar du vad som driver de som är notoriskt otrogna, ljuger för sin partner i åratal men ändå påstår att de älskar sin partner? Det går ju inte ihop. Hur kan man med att medvetet påföra den man säger sig älska högst av alla så mycket smärta?

Jag moraliserar inte, det är bara så ofattbart...

 

[moster]

Dom jag känner som varit otrogna har varit det mer än en gång och har alltid en "ursäkt" till att vara det. Så jag säger, en gång otrogen, alltid otrogen. För mig spelar varken ålder eller omständigheter roll. Jag har alltid sagt till dom killar jag varit tillsammans med att om du anser dig behöva ligga med någon annan, ring/messa mig innan. Egentligen tror jag att otrohetens värsta grej är alla lögner som kommer med den. Vad otrohet är bestämmer ju självklart paret, men jag känner hellre att min partnern hellre får göra ett ligg på fyllan än att hålla på och lägga ner tid och energi med sms, samtal och träffar med någon annan. - Alltså är vi tillbaka vid lögnen. Men det är sån som jag är som person, har någon lovat mig något så blir jag väldigt besviken om den bryter det. Jag tar så hårt på löften, att när jag var som sämst fick lova min sambo att inte ta livet av mig...

Ska jag vara ärlig så tycker jag att otrohet är bland det värsta man kan göra emot en annan människa. Du har lovat en annan människa att du vill vara med den, och sen sviker du den personen. Vilket gör att jag aldrig klandrar den som inte är i ett förhållande, för denna har inte lovat någon något. "Se men inte röra, tänka men inte göra" är något min sambo brukar säga när vi pratar otrohet ...
Ni som säger att det är otrohet att titta på andra eller bli attraherad av andra, anser ni att tex porr eller att onanera är otrohet?

Visst det finns dom som blir kära i någon annan när dom redan är i en relation. Men för allas skulle så berätta för nuvarande partnern. Det är det minsta man kan begära av någon man lever med. Jag tycker det är så fruktansvärt fult av andra människor att vilja ha kakan samtidigt som dom ska äta den. "Jag vill veta om det här håller innan jag dumpar nuvarande" ...

 

[Centaur]

Jag har vid några tillfällen varit den som den otrogne varit otrogen med och min egen upplevelse är att jag varken var den första eller den sista.

Finns det inte nån forskning som i korthet (och grovt förenklat) säger att män är otrogna för att stanna i en relation, kvinnor som ett steg ur den?

Jag gillar egentligen inte den typen av genustänk men på det fåtal jag känner till så har det stämt.

Intressant! Det kan stämma med det jag hört från otrogna vänner.

 

[Amha]

Jag tror att de allra allra flesta som är otrogna vet, utan tvekan, att det dem gör är något deras partner INTE vill att de ska göra. Man vet när man skickar de där SMS:en, när man tar den där kontakten, när man drar igång det att man gör något som man inte borde. Något som ens partner utan tvekan skulle tycka var otrohet. Men man gör det ändå, för man kan inte hejda sig.

Det kan mycket väl vara så att man inte har gjort en jättetydlig "överenskommelse" (bevismaterial A: den dråpliga tråden där jag tvärsäkert svarade att jag och Hosey minsann ALDRIG haft nån sån form av överenskommelse om vad man inte 'får' göra medan han tvärsäkert, när jag sedan frågade honom, upplevt det helt tvärtemot) men jag tror ändå absolut att när man är otrogen så VET man att man är otrogen.

Så har det i alla fall alltid varit för mig. Jag har definitivt vetat innerst inne att det här SMS:et borde jag inte skicka, men jag gör det ändå. Och så drar det igång.

Det var rätt kul att läsa den tråden