Vad är er syn på otrohet?

Jag förstår inte heller varför hon ens kontaktade älskarinnan? Om hon inte ville att snubben skulle träffa henne så är det väl enklare att be sambon låta bli?
Förmodligen för att hon är en mänsklig person som inte agerar 100% rationellt och riktigt jämt?

Jag har sett den här typen av raljerande tidigare på Buke, över hur fånigt bedragna kvinnor beter sig, och jag tycker att det är lite trist faktiskt. Nej, det är inte logiskt att hon åkte dit för att SMSa men förmodligen var väl människan helt förstörd och tänkte inte. Kanske var hon så jävla ledsen att det var absolut enklast för henne att ta ut det på en främmande person än att ta det med sin partner.
 
Förmodligen för att hon är en mänsklig person som inte agerar 100% rationellt och riktigt jämt?

Jag har sett den här typen av raljerande tidigare på Buke, över hur fånigt bedragna kvinnor beter sig, och jag tycker att det är lite trist faktiskt. Nej, det är inte logiskt att hon åkte dit för att SMSa men förmodligen var väl människan helt förstörd och tänkte inte. Kanske var hon så jävla ledsen att det var absolut enklast för henne att ta ut det på en främmande person än att ta det med sin partner.
Ja, jag hade ingen avsikt att raljera men jag tycker det är totalt förskräckligt att lägga ansvaret där det inte hör hemma.
Det man inte heller ska glömma är att älskaren/älskarinnan också är en mänsklig person med känslor som kanske tar oerhört illa vid sig också.

Därför tycker jag faktiskt att man får ta det med den det berör, dvs den otrogne.
 
Var hittar man en älskare/älskarinna i dagens Sverige? Jobbsammanhang är uteslutet för mig, är inte ute på krogen längre, avskyr att dansa.

Hur gör ni? Här verkar ju finnas lite erfarenheter att hämta från :)
Om den egna arbetsplatsen är utesluten så har jag dokumenterad erfarenhet av kurser. (De behöver ju iofs inte vara arbetsrelaterade).

Jag har haft två såna kursgrejer, en av dem började med att han drunknade i mina ögon och sa att jag påminde så mycket om hans fru.

(Fast jag begränsade honom till ett ONS trots att han till och med vädjade i brev efteråt, nån måtta får det ju vara. Hans fru!)
 
Förmodligen för att hon är en mänsklig person som inte agerar 100% rationellt och riktigt jämt?

Jag har sett den här typen av raljerande tidigare på Buke, över hur fånigt bedragna kvinnor beter sig, och jag tycker att det är lite trist faktiskt. Nej, det är inte logiskt att hon åkte dit för att SMSa men förmodligen var väl människan helt förstörd och tänkte inte. Kanske var hon så jävla ledsen att det var absolut enklast för henne att ta ut det på en främmande person än att ta det med sin partner.
Fast jag tror att sådant oftast beror på att man vill lägga skulden på älskarinnan för att behålla partnern "ren" i sina ögon så att man kan fortsätta förhållandet.
 
Om den egna arbetsplatsen är utesluten så har jag dokumenterad erfarenhet av kurser. (De behöver ju iofs inte vara arbetsrelaterade).

Jag har haft två såna kursgrejer, en av dem började med att han drunknade i mina ögon och sa att jag påminde så mycket om hans fru.

(Fast jag begränsade honom till ett ONS trots att han till och med vädjade i brev efteråt, nån måtta får det ju vara. Hans fru!)
Jaha, så det är nu jag ska gå den där keramikkursen jag aldrig velat gå. Kan man maila studieförbundet innan och höra hur stora liggchanser det är rent generellt och om de rekommenderar någon särskild veckodag att gå?

Men det var ju gulligt! "Du påminner så om min fru!" :D
 
Jag skulle vilja lyfta en annan aspekt till diskussion. Det här att många säger att de inte skulle tycka att någon som var otrogen var attraktiv. Hur vet man det, när det kommer till kritan? Jag tyckte nämligen detsamma, ända tills jag stötte på en notoriskt otrogen person som jag av oklara anledningar var vansinnigt attraherad av ändå :o.

(Nej, det hände aldrig något. Men jag blev lite överraskad över mig själv, just för att jag varit så övertygad om att jag tyckte att det var så pass icke tilltalande med otrohet att jag aldrig skulle vilja ha någon som inte kunde stå för sina behov.)
 
Fast jag tror att sådant oftast beror på att man vill lägga skulden på älskarinnan för att behålla partnern "ren" i sina ögon så att man kan fortsätta förhållandet.
Ja, det var ju det absolut sista jag skrev i det citerade.

@LenaH Ja, sitter vi och har en diskussion här på Buke och nån säger att de konsekvent tycker att det är "den andra kvinnan"s fel om en man är otrogen så absolut, då tycker jag att det är gräsligt. Om nån som precis fått veta att hennes man är otrogen reagerar irrationellt och dumt så tycker jag att det är mänskligt.

Jag för min del tror ju liksom att folk inte är så perfekta. Precis som att jag inte köper "jag skulle ALDRIG ligga med nån innan min relation var helt avslutad"-argumenten i otrohetsdiskussioner så köper jag inte heller "jag skulle garanterat reagera rationellt och trevligt om min man var otrogen"-argumenten heller. Faktiskt.

Och jag skulle inte drömma om att döma nån av dem som fuckar upp; varken snubben som råkar vara otrogen eller kvinnan som skickar ett pinsamt SMS till den andra kvinnan. Kom igen liksom.
 
För övrigt tänker jag att det finns gråskalor i allt. Otrogna är inte nödvändigtvis svin, den som bedragits och är ledsen för det är inte en idiot - det är bara fråga om ett sociala processer där vi hanterar såväl våra egna känslor, internaliserade samhällsnormer och yttre normer.
 
Ja, det var ju det absolut sista jag skrev i det citerade

@LenaH Ja, sitter vi och har en diskussion här på Buke och nån säger att de konsekvent tycker att det är "den andra kvinnan"s fel om en man är otrogen så absolut, då tycker jag att det är gräsligt. Om nån som precis fått veta att hennes man är otrogen reagerar irrationellt och dumt så tycker jag att det är mänskligt.

Jag för min del tror ju liksom att folk inte är så perfekta. Precis som att jag inte köper "jag skulle ALDRIG ligga med nån innan min relation var helt avslutad"-argumenten i otrohetsdiskussioner så köper jag inte heller "jag skulle garanterat reagera rationellt och trevligt om min man var otrogen"-argumenten heller. Faktiskt.

Och jag skulle inte drömma om att döma nån av som fuckar upp; varken snubben som råkar vara otrogen eller kvinnan som skickar ett pinsamt SMS till den andra kvinnan. Kom igen liksom.
Jag håller med. Det är mänskligt och förståeligt. Det kan göra så ont och väcka så mycket smärta och rädsla så det rationella försvinner bort helt. Sen är det förstås inte acceptabelt när det blir hotfullt osv.
 
Ja, det var ju det absolut sista jag skrev i det citerade.

Aha, jag såg inte det som riktigt likt det jag menade. Jag ser det inte som något man gör för att man är så ledsen, utan för att psyket fintar en för att man trots allt inte orkar/vill lämna skiten som har ett förhållande bakom ryggen på en. Då är det lättare psykiskt att se det som att "hon lurade honom" eller liknande, än att se att han faktiskt hade ansvar för vad han gjorde.
 
J

@LenaH Ja, sitter vi och har en diskussion här på Buke och nån säger att de konsekvent tycker att det är "den andra kvinnan"s fel om en man är otrogen så absolut, då tycker jag att det är gräsligt. Om nån som precis fått veta att hennes man är otrogen reagerar irrationellt och dumt så tycker jag att det är mänskligt.

Jag för min del tror ju liksom att folk inte är så perfekta. Precis som att jag inte köper "jag skulle ALDRIG ligga med nån innan min relation var helt avslutad"-argumenten i otrohetsdiskussioner så köper jag inte heller "jag skulle garanterat reagera rationellt och trevligt om min man var otrogen"-argumenten heller. Faktiskt.

Och jag skulle inte drömma om att döma nån av dem som fuckar upp; varken snubben som råkar vara otrogen eller kvinnan som skickar ett pinsamt SMS till den andra kvinnan. Kom igen liksom.
Jag tycker tyvärr att det fortfarande är så vanligt att skuldbelägga "den andra kvinnan" att jag tar alla chanser att bemöta det.

Och jag tror faktiskt inte på att merparten av dem som är otrogna "råkar" vara det. Inte enligt min erfarenhet iallafall även om den inte är så relevant ur ett bredare perspektiv men den är ju det jag har.
 
@mandalaki Jo, så kan det ju absolut vara. Jag kan fortfarande inte se att det känns så trevligt att raljera över det. Hur kan man storsint se att otrohet är så naturligt och sånt som händer och herregud vi är så mänskliga medan man sedan raljerar över hur pinsamma vissa är när de får veta att de blivit bedragna? Vad hände med storsintheten liksom?

Jag har sett det i SÅ många trådar på Buke och brukar tänka i mitt stilla sinne "vore jag deras vän och fick veta att jag blivit bedragen hade jag no way hosey ringt dem när jag var ledsen". För det finns liksom ingen förståelse för att agera lite som en idiot.
 
Aha, jag såg inte det som riktigt likt det jag menade. Jag ser det inte som något man gör för att man är så ledsen, utan för att psyket fintar en för att man trots allt inte orkar/vill lämna skiten som har ett förhållande bakom ryggen på en. Då är det lättare psykiskt att se det som att "hon lurade honom" eller liknande, än att se att han faktiskt hade ansvar för vad han gjorde.
Särskilt om den otrogne underblåser det.
 
Jag tycker tyvärr att det fortfarande är så vanligt att skuldbelägga "den andra kvinnan" att jag tar alla chanser att bemöta det.
Jamen gör så du :). Men du ställde ju en direkt fråga, som jag svarade på. Du undrar varför man gör nåt så dumt, jag svarade att jag tror att det är för att man kanske inte har förmåga att bete sig så rationellt och smart alla gånger.

Sen givetvis - vi har ju massa samhälleliga strukturer och en massa JUNK som gör att vi agerar och skuldbelägger på olika sätt såklart. Och du kanske har rätt, kanske är det bättre att alltid bemöta och ifrågasätta.
 
Vad är er syn på otrohet?
- Skulle ni kunna tänka er att vara otrogna? Är det lika illa om man själv är singel, men "är" (i brist på bättre ord...) med någon som är upptagen?
- Jag har tyvärr vart otrogen i flera av mina förhållanden. I ett blev jag kär i en annan men vi hade inte sex, i ett hade jag sex med en annan på fyllan en gång, i ett annat låg jag med pojkvännens kompis ett flertal gånger (detta förhållande var inte hälsosamt nånstans, både jag och pojkvännen knarkade och det var av-och-på typ jämt så ibland var det svårt att säga om jag va otrogen eller inte) och sen nu i mitt sista så var jag nog värst - då blev jag superkär i en annan (på jobbet) och vi hade i princip ett förhållande bakom ryggen på min pojkvän i nästan ett år. Det berodde enbart på att jag helt enkelt var för feg för att avsluta det med min pojkvän.

- Leder otrohet alltid till något dåligt? (Ja, för den som blir sviken gör det ju så klart det.) Eller är det någon som träffat sin partner när en av er eller båda redan var i förhållanden med någon annan?
- Jag och min nuvarande sambo träffades när jag redan hade ett förhållande! Nu bor vi ihop och ska ha barn, så ja....för mig blev det jättemycket bättre. Mitt ex hade problem med spriten, och det var tyvärr det som gjorde att jag ens var "mottaglig" för att bli intresserad av nån annan (tror jag iaf nu när jag tänker tillbaka och analyserar). Brukar skämtsamt säga att jag är en av dom få som gått från en yngre utan barn, till en äldre (16 år äldre än mig) med 4 barn sen innan :p

- Är det mer "okej" om den otrogna aldrig gjort så förut, jämfört med en rövhatt som jämnt kollar om gräset är grönare på andra sidan?
- Nä, inte mer okej, det tycker jag nog inte. Däremot så tror jag att det kanske smärtar mer på nå vis om personen inte är en typisk rövhatt - eftersom det då troligen är att det är känslor med i bilden, istället för "bara" sex.

- Har åldern betydelse? (Alltså inte åldersskillnaden mellan personerna som i den tråden, utan om de som utför otroheten är unga eller vuxna. Eller förresten, åldersskillnad mellan dem också för all del.)
- Ingen aning, har aldrig tänkt på. Jag tror att allt förekommer i alla åldrar, beror helt på vad det är för personer.

- De här otrohetssidorna på nätet, finns de fortfarande? Tror ni alla som är medlemmar där har varit öppna med det mot sin partner?
- Ingen åsikt eller erfarenhet.

- Kan det finnas förmildrande omständigheter, som att någon verkligen blev kär? Är det otrohet att bli kär i någon annan även om personen inte gör något "närmande"?
- Mja alltså.... förmildrande vette fan om det finns nått. Men om man nu råkar bli kär i nån annan, men inte gör något åt det och ingen annan vet om det - då vet jag inte vad man ska klassa det som faktiskt :p Då är det ju åtminstone bara en själv som mår skit!
För den som blir sviken tror jag inte att det finns några förmildrande omständigheter. Mitt ex var helt totalt förstörd när jag lämnade honom för min nuvarande, tyvärr blev han så arg när jag berättade så att han misshandlade mig (vilket gjorde det hela lättare för mig). Vi har kunnat prata och vara civiliserade mot varann ett tag efteråt, men sen jag blev gravid så har han undvikit mig helt. Jag misstänker att det blev ett steg bakåt i att komma över mig när jag blev gravid efter bara ett år med nya - detta trots att jag misstänkte att exet aldrig ens ville ha barn, även om vi va gravida en sväng men fick missfall.
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 836
Senast: Imna
·
Relationer Jag använder mig av ett anonymt nick och skulle uppskatta om någon som eventuellt misstänker vem jag är håller det för sig själv. Jag...
21 22 23
Svar
450
· Visningar
34 571
S
Relationer Jag har vart ihop med min kille i ca 3 månader. Jag är 23 och han är 30, alltså lite åldersskillnad. Han har vart singel länge och bara...
2
Svar
34
· Visningar
9 482
T
Western Jag postar detta i en egen tråd eftersom jag tror att vi kan få igång en diskussion i ämnet som för mig är VÄLDIGT intressant, jag...
Svar
17
· Visningar
3 058
Senast: Lazy Lady
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp