Vad är det med folk?!

[NeverEver]

ALla regler om hyfs suddas tydligen bort då man är gravid! "NOrmala" människor säger
- OJ Vilken STOR Mage! DEt måste vara två!(RIght! min mage har legat helt på normalkurvan hela tiden. Jag ska ha barn inom de närmsta dagarna/veckorna och då kan väl magen få vara stor?! )
- Men guuud vad bred du har blivit! HEla du liksom! (Tack?)
- VAd rund du har blivit i ansiktet (Tjat om det i 10 min och struntar i mina försök att byta samtalsämne)
- HEj tjockis/Fetto! (kanske charmigt första veckorna)
INte nog med att jag själv känner mig otymplig 24h/dygn, jag får det upptryckt i ansiktet med1 MAn skulle aldrig säga till nån ogravid att hon ser tjock/bred ut! MAn får liksom inte ta illa upp eller säga nåt likvärdigt tillbaka. Jag har flera gånger svarat tack det samma och de har tagit riktigt illa upp, men kan absolut inte förstå om jag tar illa upp. Eller så frågar jag om de förväntat sig att magen skulle krympa.

FOlk som jag aldrig ens har träffat, känner av nån anledning att de är i sin absolut fulla rätt att stirra och fälla kommentarer som
- Oj det där ser tungt ut.. Du ser sprickfärdig ut! TVÅ gånger har jag varit med om att fullständiga främlingar som helt allvarligt har frågat (efter alla obligatoriska frågor om när det är dags osv) om jag har en pappa till barnet. Dessutom alla som helt utan att fråga ska vara och klämma och känna på magen. Man skulle aldrig gå fram och klämma nån ogravid på magen. Man är liksom allmän egendom på nåt sätt... Jag ska lova mig själv att aldrig bete mig så mot såna som är gravida.. allra helst inte de sista veckorna!

Var bara tvungen att skriva av mig lite!

 

[Limitededition]

Sv: Vad är det med folk?!

Du inte bara kan,du SKA ge likgärdiga svar. Om du vill ha slut på replikerna vill säga.

 

[Mitten]

Sv: Vad är det med folk?!

Åh är det inte HEMSKT! Och frågan 'var det planerat?' Eeeeh... det har ju totala främlingar med att göra?

En arbetskamrat till mig sa att 'jag har en kompis som är i samma vecka som du, och hon har en sån urfin liten gullig mage ... hon ser inte bara sådär halvfet ut!' ...hmm... tack? Samma arbetskamrat sa att hon inte 'skulle orkat med småbarn i min ålder' (jag var 30 och skulle ha min första). Nähä? Hon är typ 45 och fick sina barn när hon var 20. Förlåt om jag inte gjorde exakt som henne... ?

Nu när jag har en liten bebis får jag jäääääämt frågan om jag har tillräckligt med mjölk. Plus att alla frågar 'är hon snäll?'. Nä, hon är skitelak. Eller vaddå?

Suck!

 

[lilltrolle]

Sv: Vad är det med folk?!

knapplån

Minns även med fasa alla som valde att dra historier om barn som dött vid förlossningen, hemska förlossningar och hur man inte kan andas ut förrän barnet är fött eftersom grannens bekant minsann hade en helt normal graviditet men barnet kom ut med alla de fel som tänkas kan och lever som ett kolli nu... Även de som av "omtänksamhet" försöker förbereda en på hur jobbig första tiden är, hur slut man kommer att vara, hur barnen inte gör annat än skriker tills man önskar att man aldrig fått dem.

Fast efter förlossningen fortsätter det. Alla verkar veta bättre än föräldrarna själva, hur deras barn borde tas omhand. Allt från blöjbyten, matningar, varför de gråter osv. Det var heljobbigt och jag valde ofta bort sociala sammanhang de första månaderna för att slippa det.

 

[nevin]

Sv: Vad är det med folk?!

Ja, usch, det där är så tråkigt!!


Förra vändan var det mycket av den varan här med, men den här gången har jag varit förskonad från detta elände. Det KAN iofs bero på att jag blir en häxa som halshugger folk som säger "fel" saker till mig när jag är gravid, jag sprutar nästan eld ibland och folk i min närhet blir väl lite "nevinskygga" kan jag tänka....



Däremot efteråt var det ett helvete med alla släktingar som kommenterar hur man matar, att vi bär honom för mycket, han kommer inte lära sig gå eller bli aktiv eftersom vi inte låter honom vara på golvet...osv, osv. Undrar varför min unge går vid 10 månaders ålder och är tusen gånger mer aktiv än någon annan jag känner? Jag håller tummarna för att det koms ihåg nu när nästa barn kommer få växa upp på samma sätt - med närhet, kärlek och så mycket mamma/pappahäng det nu behövs!

 

[Allimac76]

Sv: Vad är det med folk?!

Ja, alla andra vet verkligen bäst... och de kommenterar allt. Tack och lov har jag fått höra att jag INTE blivit större, det är liksom bara magen som växt, men jag var ju ingen vidja innan heller.

Men redan nu, med en och en halv månad kvar till beräknad födsel drar alla möjliga människor igång diskussioner om uppfostran. Ofta får man höra att nä men så kan man inte göra med bebisen, då blir den bortskämd... eh, hur mycket kommer barnet ihåg av "pjosket" efteråt?! Inte ett jota!

 

[nevin]

Sv: Vad är det med folk?!

Nej, inte minns de det, dessutom kan man inte "skämma bort" små barn, även om jag fått höra det också..... Skämma bort med närhet??

 

[Mammas]

Sv: Vad är det med folk?!

Folk som tar på magen är det absolut värsta som finns! Är "bara" i femte månaden, och har bara varit med om det ett par gånger. Första gången kom en kursledare på en stresshanteringskurs jag gick fram och klappade mig på magen, jag fick hålla mig för att inte nita henne. Helt ärligt. Förstår helt ärligt inte hur man kan göra något sådant! Vart fan finns den vanliga jävla hyfsen? Gäller inte den alla?

Och det här med "Var det planerat?" som någon mer sa? Vad fan har andra med den saken att göra? Vi har hur som helst valt att behålla det, vad spelar det då för roll om det är planerat? Jag svarar artigt "Eeh, ja." för jag vet inte vad jag annars ska säga.Säger jag "Det har inte du med att göra." kommer de bara tänka "Jaha, det var inte planerat och nu har hon ångrat sig.". Inbillar jag mig iaf, men jag vet inte. Samtidigt vill jag på något sätt markera att jag inte tycker att det är ok att fråga, annars kommer alla fortsätta förutsätta att gravida är allmän egendom, den otjänsten vill jag inte göra mig själv vid en ny graviditet, och alla som ska bli gravida i framtiden.

 

[Björk]

Sv: Vad är det med folk?!

Nej, inte minns de det, dessutom kan man inte "skämma bort" små barn, även om jag fått höra det också..... Skämma bort med närhet??

Vi får oftast mer subtila kommentarer.
Men, jag har förstått att rätt många ser vår son som just bortskämd. När han är gnällig (som nu senaste veckan; han är nog mitt inne i ett utvecklingssprång och har varit vääääldigt klängig) så ger vi honom så mycket uppmärksamhet som vi kan och orkar (det är värre att lyssna på gnället och gråten), men får kommentarer som "han testar er", "dags å klippa navelsträngen nu kanske" mm.


Jag tycker inte att kommentarerna jag fick under graviditeten var så farliga. Jo, jag fick ofta höra hur stor jag var (och det var jag, +26 kg), men det gjorde mig faktiskt inte så mycket. Jag brydde mig inte så mycket om det. Jag var ju gravid, inte bara "tjock".

Det har varit värre när barnet kommit, även om vi nog är ganska förskonade jämfört med många andra. Det verkar som att min sambo råkat mer illa ut än vad jag gjorde faktiskt (det är han som är hemma nu).

 

[Björk]

Sv: Vad är det med folk?!

Och det här med "Var det planerat?"

Ja, den frågan fick jag aldrig (kanske pga min ålder, 38 år), men jag blir helt förstummad när jag hör att du och flera andra fått den! Hur tänker folk???? Det är en så himla mystisk fråga! Vad ska de liksom göra med informationen; om man säger nej tex.

 

[Björk]

Sv: Vad är det med folk?!

Däremot efteråt var det ett helvete med alla släktingar som kommenterar hur man matar, att vi bär honom för mycket, han kommer inte lära sig gå eller bli aktiv eftersom vi inte låter honom vara på golvet...osv, osv.

Vi har också fått inlindade kommentarer om det där med att vara på golvet. Och även om att vara utomhus. Typ "så han får vara på golvet nu?" eller "är ni ute något med honom?" "barn måste ju få vara på golvet för att lära sig krypa" "vad bra att ni kom hit så han får vara ute" mm.
Vad tror de?? De kommer och ser honom hemma hos oss i kanske någon timme MAX och sen bildar de sig sin uppfattning. Satt han i knäet eller var inomhus (vilket han oftast är när de kommer just hem till oss och hälsar på ) så verkar de tro att det är det enda han gör dygnet runt. Det är ju ganska naturligt att han sitter i vårt knä (eller besökarens) när det är folk här. Varför skulle han ligga på golvet iställlet för att umgås med oss andra?

 

[paradiset]

Sv: Vad är det med folk?!

Lustigt. Men för det första är jag så stolt över min mage att jag absolut INTE stör mig på de enstaka personer som klappat på min mage! Och då är jag ändå en kroppskontakt och ögonkontaktsskygg person. Och kommentarer sedan, visst jag är väldigt avtrubbad och reagerar inte på mycket men jag kan inte minnas att jag ngnsin fått några andra än att det är så fint med gravida magar osv. Oavsett när jag var pytteliten eller gick upp 20 kg, dock är min mage alltid normal mot nätt men ändå. De frågor man fått är väl mest i vilken mänad man är och hur man mår framförallt! Sedan är jag sådan att jag inser att folk i all välmening kan uttrycka sig klumpigt, jag är sådan i andra sammanhang. Så gravidhormoner eller inte men jag bryr mig inte så mycket faktiskt. Tyvärr hörs sådana som jag så sällan man hör bara om de som stör sig på allt och alla

Nä det finns värre problem, som min foglossning tex...

 

[ullo]

Sv: Vad är det med folk?!

Jag har en enda gång frågat om det var planerat. Och det var när min haka trillade till backen när min syster talade om att de skulle ha barn.

Det gick liksom inte ihop sig eftersom hon:
1. inte ville ha barn.
2. är alldeles för välordnad för att "råka bli" gravid.

Så nåt av antagandena var ju fel...

I övrigt brukar jag inte fråga, jag brukar ha en bra uppfattning ändå.

 

[Mammas]

Sv: Vad är det med folk?!

Ja, den frågan fick jag aldrig (kanske pga min ålder, 38 år), men jag blir helt förstummad när jag hör att du och flera andra fått den! Hur tänker folk???? Det är en så himla mystisk fråga! Vad ska de liksom göra med informationen; om man säger nej tex.

Nej, om jag säger nej kan ju diskussionen endast leda till om det var svårt att besluta sig för om man vill behålla det, det vill säga ÄNNU mer intima frågor jag inte vill diskutera med bekanta. Ok om det är familj eller riktigt nära vänner, men bekanta? Förstår inte alls det.

I de fall jag ens funderat över frågan har jag inte frågat, av just den anledningen att det kan vara svårt för den jag frågar, min åsikt är att om personen ifråga vill dela med sig av privata funderingar tar hon upp det själv.

Men kan man svara "Det har inte du att göra med?" på den frågan? Eller kan man svara på frågan men ändå markera att man inte tycker att det är ok att fråga? Vill inte vara en mes som snällt svarar på frågor jag inte vill svara på, men inte vill jag vara otrevlig heller.
Till saken hör att det är en vanlig fråga jag får, och jag ser mig inte som så ung ändå (21 år). Den kommer efter "VA? Vad roligt!" och "Hur länge/När ska du ha?", så det är inte något som kommer fint inlindat långt in i samtalet heller.

Ullo: Helt annan sak om man är familj!

 

[Brandgul]

Sv: Vad är det med folk?!

Jag fick hela tiden höra att jag hade så liten mage. Den låg 1 cm under SF-måttet, så inte vet jag om den var så liten..? Jag fick höra det så ofta så jag trodde till slut att det var något fel på mig.

Men min BM tröstade mig med att en mage aldrig är normal i andras ögon. Det är alltid något fel att anmärka på. För lite, för stor...

 

[mosig]

Sv: Vad är det med folk?!

stannade till hos mina föräldrar för ca två veckor sedan och då hälsade farsan mig med "-hallå tjockis, svårt att se fötterna?" och ett gapskratt. jag i min tur svarade "-håll du bara käften" och då tyckte han att jag hade varit vansinnigt otrevlig..
men är det inte otrevligt att säga tjockis till någon som man vet med all säkerhet inte mår särkilt bra och är ganska känslig för tillfället?

 

[jaca]

Sv: Vad är det med folk?!

Lustigt. Men för det första är jag så stolt över min mage att jag absolut INTE stör mig på de enstaka personer som klappat på min mage! Och då är jag ändå en kroppskontakt och ögonkontaktsskygg person. Och kommentarer sedan, visst jag är väldigt avtrubbad och reagerar inte på mycket men jag kan inte minnas att jag ngnsin fått några andra än att det är så fint med gravida magar osv. Oavsett när jag var pytteliten eller gick upp 20 kg, dock är min mage alltid normal mot nätt men ändå. De frågor man fått är väl mest i vilken mänad man är och hur man mår framförallt! Sedan är jag sådan att jag inser att folk i all välmening kan uttrycka sig klumpigt, jag är sådan i andra sammanhang. Så gravidhormoner eller inte men jag bryr mig inte så mycket faktiskt. Tyvärr hörs sådana som jag så sällan man hör bara om de som stör sig på allt och alla

Nä det finns värre problem, som min foglossning tex...

Håller allt med dig, de flesta säger nåt i all välmening och det kan vara svårt att väga allt som sägs på guldvåg.

Ni som stör er på allt, vill ni att folk ska nonchalera helt att ni är gravida? Verkar svårt att visa intresse på något vis då allt man säger uppfattas negativt.

 

[jaca]

Sv: Vad är det med folk?!

stannade till hos mina föräldrar för ca två veckor sedan och då hälsade farsan mig med "-hallå tjockis, svårt att se fötterna?" och ett gapskratt. jag i min tur svarade "-håll du bara käften" och då tyckte han att jag hade varit vansinnigt otrevlig..
men är det inte otrevligt att säga tjockis till någon som man vet med all säkerhet inte mår särkilt bra och är ganska känslig för tillfället?

Men, jag blir lite mållös här.

Menar du att du uppfattade din pappas kommentar negativt på fullaste allvar? I mina öron låter det som en kärleksfull kommentar,..han (och du också får man väl hoppas) vet ju att du inte är tjock på riktigt och alltså trodde han med säkerhet inte att du skulle ta illa upp. Eller tror du uppriktigt att han menade det elakt?

Sen besvarar du hans kommentar med ren elakhet, för du hade väl inte glimten i ögat när du bad honom "hålla käften"?

Bara för att man är gravid behöver man väl inte ha det som ursäkt att ta allt som sägs negativt?

 

[mosig]

Sv: Vad är det med folk?!

det är som så att jag och min pappa har aldrig haft något vidare bra förhållande, han har varit frånvarande när jag och mina syskon varit små och bara dykt upp för att skälla lite eller utdela en och annan örfil.
jag tycker INTE det är okej att säga så och han vet fan så väl att jag har det jobbigt psykiskt med den här graviditeten så nej, jag anser inte att det var särskilt kärleksfullt.

 

[marielen]

Sv: Vad är det med folk?!

Respekt för andra människors integritet vore bra.
Aldrig att jag skulle komma på tanken att tafsa främmande gravida kvinnor på magen.
Eller fälla nån sån nedlåtande kommentar som "Hallå tjockis".

Hade någon sagt så till mej under mina graviditeter hade jag förmodligen klappat till...

Många gravida kvinnor (undertecknad inkluderad) är hyperkänsliga för sådana kommentarer..


Likadant detta att det hela tiden ska kommenteras om storleken på magen...
Är inte magen för stor, så är den för liten...

Man går fel, man gör fel, man äter fel och klär sej fel..

Och för att inte glömma det viktigaste..
Man måste dessutom lyssna till allas förlossningserfarenheter..