Vad är en omplacering av sällskapsras värd egentligen?

[TinyWiny]

Samma som valppriset? Mer? Mindre? Vad tycker du? Vad gör att du tycker att priset höjs/sänks/är samma som valppriset?

Att en meriterad bruks/jakthund kan vara värd mångdubbelt mer som vuxen än som valp är jag helt med på men en hund av sällskapsras, vad är den värd som omplacering? Är hen mer värd om hen är utställd med bra resultat? Om hen skulle vara bra för aveln? Ja vad sätter priset egentligen?

Tankarna vandrar när jag läser annonser och självklart får var och en sätta sitt eget pris men det vore kul att höra om det finns någon "regel" för hur en omplacering värderas.

 

[Migo]

Frisk, trevlig men omeriterad och utan avelsvärde, några tusenlappar, kanske ett halvt valppris beroende på ålder.

Samma hund men meriterad och med avelsvärde, nånstans runt ett valppris, lite under.

Minsta problembeteenden eller hälsoproblem så tycker jag att hunden ska vara gratis/symboliskt pris. Detta behöver man ju dock inte skriva i annonsen utan ta upp när man känner att man har en lämplig intressent på tråden.

 

[Bulldoozer]

En av de saker som brukar avgöra priset är hur pass snabbt säljaren behöver bli av med hunden, är det akut brukar priset bli lägre medans om det ingen brådska så har man tid att vänta på (eller ev. inte sälja alls) att någon är villig att betala det priset.

Jag kan se att vissa skulle kanske t.o.m. betala något över valppris om det är en helt okomplicerad hund som gått nån utställning och gjort relevanta hälsotester för rasen ev. nån annan merit. För hundra år sen sålde jag faktiskt en vuxen tik för samma som valppriset (endast pga att hon inte fungerade i stallet) som var visad på en utställning med sisådär resultat (troligen mest för att jag ställt henne fel). Jag hade inte bråttom att sälja så det var inga problem att vänta in köpare som var villiga att betala mitt pris. Hunden var supertrevlig, okomplicerad och hade grundlydnad och köparen vart jätte-nöjd.

En hund som har något som helst problembeteende är svår att sälja för så mycket mer än en symbolisk summa. När jag växte upp så fick vi diverse omplaceringar gratis då ägarna inte klarade av dem, de flesta var faktiskt rätt okomplicerade hundar när ägaren var ur bilden. Hund med nåt slags hälsoproblem får man nog i princip skänka bort om det inte rena skönhetsfel.

 

[Theodor]

Jag betalade drygt ett halvt valppris för 3-årig hund med utställningsmeriter, patella- och ögonundersökt men utan avelsvärde. Jag tycker det kändes rimligt, skulle troligen betala mer för en hund med avelsvärde (fullt valppris eller mer) och mindre för en hund utan hälsoundersökningar eller meriter i samma ålder.

 

[dobbis]

Vuxna hundar av mina sällskapsraser ligger bara några tusenlappar under valppriset om dom är hälsomässigt ok.

 

[tuaphua]

Samma som valppriset? Mer? Mindre? Vad tycker du? Vad gör att du tycker att priset höjs/sänks/är samma som valppriset?

Att en meriterad bruks/jakthund kan vara värd mångdubbelt mer som vuxen än som valp är jag helt med på men en hund av sällskapsras, vad är den värd som omplacering? Är hen mer värd om hen är utställd med bra resultat? Om hen skulle vara bra för aveln? Ja vad sätter priset egentligen?

Tankarna vandrar när jag läser annonser och självklart får var och en sätta sitt eget pris men det vore kul att höra om det finns någon "regel" för hur en omplacering värderas.

Jag köpte min 5-åriga Papillon för 5000 kr från en mindre kennel. Hon hade kastat 2 ggr efter parning. Och man hittade inga fysiska fel. Men man ville inte utsätta hunden för det igen. De hade eg inte tänkt sälja trots att de inte ville avla på henne. Men ”min” och hundens uppfödare övertalade dem. Valpar från henne brukar kosta ca 15 000.
Det är en trevlig hund som haft det bra. Jag har inga avelsambitioner. Och de brukar ju bli iaf en 15 år.
Så vi enades om det priset. Kändes fint för mig.

 

[TinyWiny]

Kan man sammanfatta det hela med att en omplacering vanligtvis inte har samma pris som en valp då? Det är väl lite det jag har hakat upp mig på. Det finns ju alltid en anledning till omplaceringen och om jag har förstått det rätt så dras endel av priset av även om hunden kommer tillbaka till uppfödaren? Det känns lätt knepigt för min del då att ta ut fullt valppris oavsett om det är ägaren själv som säljer eller om hunden har kommit tillbaka till uppfödaren och säljs därifrån. Men som sagt, alla gör såklart som de vill och jag måste inte köpa till ett pris jag inte tycker är okej lika lite som säljaren behöver sänka sitt pris till det jag tycker är okej utan jag ville mest veta om det är jag som tänker knasigt.

 

[Bulldoozer]

Ja, en omplacering är ju egentligen värd det någon är villig att betala för den annars blir den ju inte såld. De flesta omplaceringar är ju rätt billiga pga att man faktiskt måste sälja hunden fort pga diverse omständigheter eller för att de har något beteende som inte är önskvärt.

 

[BornAgain]

Jag som råkat på en otursfågel, skulle nog faktiskt vara villig att betala mer än valppris för en schysst, väl-socialiserad, fungerande unghund runt året (Å andra sidan inte tillräckligt mycket mer för att betala för jobbet som detta innebär). Fördelen med en valp är att man själv kan forma sin hund - nackdelen är att en valp är en lott.

Förklaring: På min önskelista finns (i framtiden en schäfertik) eller ytterligare en podengo. Podengon är ojämna raser - det kan skilja mycket i t.ex. storlek och typ även inom kullarna. Många podengos springer inte (som i lure coursing) och hälsoläget är dåligt dokumenterat Fokus för den svenska uppfödningen är utställning. Av dessa skäl skulle rätt unghund vara attraktivare än en valp om jag valde podengo igen. (En problem-hund eller en hund som hade sparats för avel, men som sedan inte dög, skulle jag dock kräva att få betala mindre än valppris för)

Summa sumarum: vad jag är villig att betala handlar mer om vad jag vill ha, än om vad folk normalt betalar...

 

[TinyWiny]

Jag som råkat på en otursfågel, skulle nog faktiskt vara villig att betala mer än valppris för en schysst, väl-socialiserad, fungerande unghund runt året (Å andra sidan inte tillräckligt mycket mer för att betala för jobbet som detta innebär). Fördelen med en valp är att man själv kan forma sin hund - nackdelen är att en valp är en lott.

Förklaring: På min önskelista finns (i framtiden en schäfertik) eller ytterligare en podengo. Podengon är ojämna raser - det kan skilja mycket i t.ex. storlek och typ även inom kullarna. Många podengos springer inte (som i lure coursing) och hälsoläget är dåligt dokumenterat Fokus för den svenska uppfödningen är utställning. Av dessa skäl skulle rätt unghund vara attraktivare än en valp om jag valde podengo igen. (En problem-hund eller en hund som hade sparats för avel, men som sedan inte dög, skulle jag dock kräva att få betala mindre än valppris för)

Summa sumarum: vad jag är villig att betala handlar mer om vad jag vill ha, än om vad folk normalt betalar...

Jag är helt med på hur du tänker och hade jag letat efter en hund av en ras med sådana problem som du beskriver så hade jag hållt med. Jag föredrar själv en hund som är iallafall ett halvår just för att jag då kan se personligheten och det är den som är viktigast för mig (att hunden är frisk är en förutsättning). Det var mer om det fanns någon kutym jag funderade på. I dagsläget finns det ju ingen uppfödare som väntar med att sälja sina valpar tills det går att se vad det skulle bli av dem (då hade jag tyckt synd om uppfödarna om det hade blivit kutym, inte helt kul med ett helt gäng huliganer i ett halvår-ett år Jag tror inte heller att det hade blivit helt bra och det hade tagit enorma mängder tid i anspråk om de dessutom skulle göra annat med dem än bara ha dem förvarade och ingen vanlig människa hade haft råd att köpa sedan.) utan det handlar om att hunden av någon anledning inte kan bo kvar och därför omplaceras.
Jag ser det som att med en hund av sällskapsras är det uppfödaren som lägger pengarna för att få fram dem och det är då denne som ska ha betalt för det genom valppriset. Det blir då lätt märkligt om köparen säljer vidare för samma pris när det inte fungerar av någon anledning precis som det blir lätt märkligt om uppfödaren fått tillbaka hunden till reducerat pris men ändå tar ut valppris igen när hunden säljs. Det är ju så med väldigt många andra djur (som inte skaffar sig egna meriter) och framförallt saker, vilket ju även djur räknas som i lagar, att de inte har samma värde som vid inköpet om de säljs vidare.
Hade man köpt en "färdig" hund som var tränad av proffs så är det såklart annorlunda. En välfungerande assistanshund, väktarhund, polishund, jakthund osv. är ju bra mycket dyrare än valppriset och det ska den såklart vara precis som en häst höjs i värde efter skolning och meriter.

Men som sagt, man behöver inte köpa om man anser att priset är fel och det är efterfrågan och tillgång som styr.

 

[Viva]

En vuxen men inte allt för gammal sällskapsras som är frisk utan problembeteenden tycker jag nog egentligen är värd samma pris som en valp. Ja, man får inte vara med och fostra hunden från början men samtidigt vet man ännu mer vad man får. Så anledningen om jag skulle reagera på en vuxen hund som säljs till samma pris som en valp är nog egentligen inte att jag inte tycker hunden är värd pengarna utan ren vana. Å andra sidan betalade jag ett överpris för min inte alls friska blandras så jag tänker kanske för mycket med hjärtat.

 

[Raderad medlem 94602]

Om det blir omplacering av tiken vi har hemma nu så kommer hon att säljas som sällskap eftersom hon är en lite väl mjuk hund så jag kan inte säga om hon är lämplig för tävling. Men omöjligt är det inte. Det är en kvick, lättlärd och arbetsglad hund.
Men viss brist finns hos henne om man ser till hennes ras och därför blir hon isf billigare än valppris.
Men jag tänker inte slumpa bort henne. Det är trots allt en fullt frisk och ung hund (2 år) som har massor att ge en ny ägare i många år. Hon har dessutom en fin grundlydnad och är mycket okomplicerad med andra djur och hundar. Hade hon inte varit så mjuk som hon är hade jag lätt tagit fullt valppris trots avsaknad av meriter och en lindrig ED. Nu kan jag tänka mig halva.

Är hunden frisk och yngre tycker jag den har samma värde som en valp även om det är en sällskapshund.

 

[Dentaku]

Om det blir omplacering av tiken vi har hemma nu så kommer hon att säljas som sällskap eftersom hon är en lite väl mjuk hund så jag kan inte säga om hon är lämplig för tävling. Men omöjligt är det inte. Det är en kvick, lättlärd och arbetsglad hund.
Men viss brist finns hos henne om man ser till hennes ras och därför blir hon isf billigare än valppris.
Men jag tänker inte slumpa bort henne. Det är trots allt en fullt frisk och ung hund (2 år) som har massor att ge en ny ägare i många år. Hon har dessutom en fin grundlydnad och är mycket okomplicerad med andra djur och hundar. Hade hon inte varit så mjuk som hon är hade jag lätt tagit fullt valppris trots avsaknad av meriter och en lindrig ED. Nu kan jag tänka mig halva.

Är hunden frisk och yngre tycker jag den har samma värde som en valp även om det är en sällskapshund.

Det finns ju dessutom en efterfrågan på lite mjukare schäfrar, i synnerhet om det är så att hon skulle funka till tävling. Om jag skulle skaffa schäfer framöver så skulle jag ju leta efter den typen av omplacering.

Allmänt:

Vad gäller vissa raser så skulle jag inte köpa en omplacering om inte MH är gjort om hunden nått lämplig ålder, andra vill jag att för den aktuella rasen relevanta hälsotester, t ex röntgen, är gjorda. För mig kan skillnaden där vara en hund som jag inte skulle vilja ha gratis ens och en hund som jag är beredd att betala minst valppris för.

 

[Sampi]

Beror på ras, ålder, om den är hälsotestad och/eller utbildad och meriterad.

 

[Hedinn]

Om det blir omplacering av tiken vi har hemma nu så kommer hon att säljas som sällskap eftersom hon är en lite väl mjuk hund så jag kan inte säga om hon är lämplig för tävling. Men omöjligt är det inte. Det är en kvick, lättlärd och arbetsglad hund.
Men viss brist finns hos henne om man ser till hennes ras och därför blir hon isf billigare än valppris.
Men jag tänker inte slumpa bort henne. Det är trots allt en fullt frisk och ung hund (2 år) som har massor att ge en ny ägare i många år. Hon har dessutom en fin grundlydnad och är mycket okomplicerad med andra djur och hundar. Hade hon inte varit så mjuk som hon är hade jag lätt tagit fullt valppris trots avsaknad av meriter och en lindrig ED. Nu kan jag tänka mig halva.

Är hunden frisk och yngre tycker jag den har samma värde som en valp även om det är en sällskapshund.

En sån hund skulle kunna få mig att överväga schäfer. Och då hade jag gladeligen betalat valppris om hunden är "färdig" och problemfri. Men det är ju jag och kanske inget som gäller generellt för marknaden.

 

[Sezziyanen]

Om det blir omplacering av tiken vi har hemma nu så kommer hon att säljas som sällskap eftersom hon är en lite väl mjuk hund så jag kan inte säga om hon är lämplig för tävling. Men omöjligt är det inte. Det är en kvick, lättlärd och arbetsglad hund.
Men viss brist finns hos henne om man ser till hennes ras och därför blir hon isf billigare än valppris.
Men jag tänker inte slumpa bort henne. Det är trots allt en fullt frisk och ung hund (2 år) som har massor att ge en ny ägare i många år. Hon har dessutom en fin grundlydnad och är mycket okomplicerad med andra djur och hundar. Hade hon inte varit så mjuk som hon är hade jag lätt tagit fullt valppris trots avsaknad av meriter och en lindrig ED. Nu kan jag tänka mig halva.

Är hunden frisk och yngre tycker jag den har samma värde som en valp även om det är en sällskapshund.

Låter som en hund som jag tycker absolut borde kunna gå till valppris. Måste ju vara rätt perfekt för en person som gillar schäfer i allmänhet, gärna vill träna och kanske tävla en del utan några specifika ambitioner som absolut måste uppnås.. och slippa valptid mm.

Tycker det borde finnas efterfrågan på såna! Sålänge inte ED var såpass att det hindrade särskilt mycket så hade en sån hund funkat superfint i mitt liv, tex.

 

[mandalaki]

Alltså vilken svår fråga detta måste vara. Klickar man med en omplacering så är man väl beredd att slanta upp nästan hur mycket som helst, samtidigt som man inte vill bli skinnad. Det är ju inte svårt att tycka att en labradoodlevalp för 40K är hutlöst, men om det är en vuxen individ som man matchat med så är det ju jättesvårt att avgöra vad den är "värd". Den är ju unik för en, det finns ingen exakt likadan.

 

[Sezziyanen]

Alltså vilken svår fråga detta måste vara. Klickar man med en omplacering så är man väl beredd att slanta upp nästan hur mycket som helst, samtidigt som man inte vill bli skinnad. Det är ju inte svårt att tycka att en labradoodlevalp för 40K är hutlöst, men om det är en vuxen individ som man matchat med så är det ju jättesvårt att avgöra vad den är "värd". Den är ju unik för en, det finns ingen exakt likadan.

På nån nivå är ju en hund värd det som nån är villig att betala, precis som med allt annat.. Sålänge andra saker klaffar förstås (att säljaren tycker köparen skulle bli en bra ägare till hunden osv).

Exempel.

Jag har en unghund. Idag räcker det med en hund för mig, men om jag av nån anledning skulle vilja köpa en vuxen hund i framtiden, och den var väluppfostrad, stabil, och kom fint överens med min hund - då skulle jag lätt kunna betala säg 20k för den, trots att valppriset för motsvarande ras vore ca 15k. Särskilt om den var runt 4~år gammal och hade (förhoppningsvis) en hel del aktiva år kvar i sig). Det om jag inte hade tiden/orken/viljan till en hel valptid till just då. Betalar gärna dubbelt så mycket för den hunden som skulle passa in smärtfritt i mitt liv än att få en med problem i bagaget billigare.

 

[mandalaki]

På nån nivå är ju en hund värd det som nån är villig att betala, precis som med allt annat.. Sålänge andra saker klaffar förstås (att säljaren tycker köparen skulle bli en bra ägare till hunden osv).

Exempel.

Jag har en unghund. Idag räcker det med en hund för mig, men om jag av nån anledning skulle vilja köpa en vuxen hund i framtiden, och den var väluppfostrad, stabil, och kom fint överens med min hund - då skulle jag lätt kunna betala säg 20k för den, trots att valppriset för motsvarande ras vore ca 15k. Särskilt om den var runt 4~år gammal och hade (förhoppningsvis) en hel del aktiva år kvar i sig). Det om jag inte hade tiden/orken/viljan till en hel valptid till just då. Betalar gärna dubbelt så mycket för den hunden som skulle passa in smärtfritt i mitt liv än att få en med problem i bagaget billigare.

Ja, självklart är den värd vad någon är beredd att betala, det är ju en självklarhet.

Ditt exempel är precis sånt som jag tänker på. Eller den kanske inte ens behöver vara så perfekt, men man känner att DEN HÄR ska jag bara ha. Då är man säkert beredd att gå upp, samtidigt som det inte skulle bra att ägaren gör sig en omotiverad hacka på affären. Eller vad jag nu ska kalla det.

 

[Sezziyanen]

Ja, självklart är den värd vad någon är beredd att betala, det är ju en självklarhet.

Ditt exempel är precis sånt som jag tänker på. Eller den kanske inte ens behöver vara så perfekt, men man känner att DEN HÄR ska jag bara ha. Då är man säkert beredd att gå upp, samtidigt som det inte skulle bra att ägaren gör sig en omotiverad hacka på affären. Eller vad jag nu ska kalla det.

Ja, egentligen menar jag väl det med "perfekt". Att hunden är det man vill ha. Sen kan det ju vara olika för olika personer..

Alltså, är det inget galet så tycker jag ju iofs inte alls det är omotiverat att en säljare kunde få säg 5-10k extra för en sån hund utöver valp-priset. De har antagligen lagt ner mycket jobb på en väluppfostrad, grundtränad hund som fungerar väl i vardagen tänker jag. Det är jag absolut villig att betala dem för.