Vad är en omplacering av sällskapsras värd egentligen?

Du får en friröntgad Schäfer med medelpotential (dock inte någon stjärna eller tjänstematerial) för ca 10-15 000 kr så jag ser inte varför man skulle lägga samma summa på en defekt hund med tveksam tävlingspotentialt.

ED 1 spelar ingen roll i användandet och det vet nog du med. Polisen betalar fullpris för både C-höfter och ED:1 och det finns en massa hundar på elitnivå med tom 2or.
Jag vet ingen hund med ED:1 som inte levt ett fullt normalt liv, livet ut.

Bara det att hunden faktiskt är röntgad (för en tusenlapp) så man faktiskt vet statusen på den borde vara värt något. Hur många omplaceringar är det?

Hade hunden varit tjänstematrial hade den varit värd 3 ggr valppriset. Hade den varit tävlingsmatrial så minst valppriset plus halv till.
 
Ofta är seriös hundavel en förlustaffär, och timpenningen för det extra arbete och besvär som krävs för att ta tillbaka och fostra en slyngel kommer inte upp i den en sömmerska i Bangladesh tjänar.

.Det är också viktigt att det andra hemmet hunden får blir ett "forever home", alltså kräver själva säljproceduren mycket mer arbete och tid än på valpstadiet. Känner en kvinna som tog en renraskull på sin trevliga välmeriterade tik, och fick tillbaka samma tikvalp tre gånger. Spekulanter drog sig ur när de fick veta att de skulle bli det fjärde hemmet, eftersom det helt enkelt måste vara något allvarligt fel på den helt normala, fina tikvalpen.

Det är dessutom en helt orealistisk föreställning att en uppfödare ska kunna avgöra att just den här köparen och hunden i fråga är en match made in heaven. Hur ska det gå till att göra det efter ett telefonsamtal och ett kort besök? Just psykopater och bedragare brukar ju göra extra bra intryck i sådana sammanhang. Ordinära hundar är anpassningsbara djur, och trivs bra i alla hem där de får sina behov tillgodosedda. En kvinna från en omplaceringsorganisation sa att ingen omplacering någonsin hade misslyckats för att hunden inte funnit sig tillrätta.

Ett säkert tecken på att köparen faktiskt är seriös är att de betalar det säljaren vill ha, eftersom det bara är en struntsumma i hela hundägarkonkursen. Naturligtvis ska hundar med konstaterade ledfel, något beteendeproblem etc., inte kosta lika mycket som en valp, och naturligtvis måste hunden bli billigare om säljaren vill bli av med den snabbt. Å andra sidan tror inte jag att man kan kallas en seriös säljare om man går in för en snabb affär när det gäller hundar.

Men jösses, sömmerskor i Bangladesh, psykopater och bedragare, du drar då på ...

Vi pratar nog om olika saker, du har ett strikt uppfödarperspektiv, jag tänkte mer på alla som någon gång kan behöva omplacera en hund. När jag sålde min häst var rätt hem viktigare än priset, det borde vara likadant för en del med hundar. Men även en uppfödare borde väl kunna ge det mer än ”ett telefonsamtal och ett kort besök” för att avgöra hur hunden och köparen matchar.
 
Så en frisk sällskapshund på två år är inte värd mer än en tusenlapp?
Alla vill inte tävla.

Hunden är inte frisk. Den är defekt. ED är dessutom lurigt på det vis att en lindrig pålagring kan ge hälta tidigt i hundens liv, men den kan också förbli opåverkad till hög ålder. Det är omöjligt att förutspå.

Schäfer är heller ingen sällskapshund. De bedöms heller inte enligt de kriterierna och har inte den kundgruppen. Man kan sälja dem till sällskap för att kapaciteten inte räcker till, men det innebär inte att arbetslusten försvinner. Man behöver alltså hitta en köpare som är beredd att arbeta med hunden (ofta med fingertoppkänsla) utan att egentligen komma någonstans. De växer inte på träd. De med rätt förutsättningar och tillräcklig kunskap köper sällan sådan hund och de som kan tänka sig en sådan betalar inga större summor.

En frisk (dvs inga defekter) sällskapshund i bra ålder, med god mentalitet och acceptabel lydnad skulle jag kunna tänka mig betala upp till ett valppris för. Dock inte för en Schäfer med ED-fel och brister i mentalitet som kommer att kräva extraarbete både motionsmässigt (pga ED) och mentalt. No way!
 
ED 1 spelar ingen roll i användandet och det vet nog du med. Polisen betalar fullpris för både C-höfter och ED:1 och det finns en massa hundar på elitnivå med tom 2or.
Jag vet ingen hund med ED:1 som inte levt ett fullt normalt liv, livet ut.

Bara det att hunden faktiskt är röntgad (för en tusenlapp) så man faktiskt vet statusen på den borde vara värt något. Hur många omplaceringar är det?

Hade hunden varit tjänstematrial hade den varit värd 3 ggr valppriset. Hade den varit tävlingsmatrial så minst valppriset plus halv till.

Jag kan på rak arm ge dig namnet på 10 hundar som avlivats i förtid på grund av lindriga pålagringar. Jag kan dessutom ge dig flera exempel på hundar som kasserats för tjänst på grund av lindriga pålagringar. Det är inte direkt sällan det kommer ut hundar till omplacering just på grund av ledfel. Häromkring ska det vara något exceptionellt om en hund med ledfel går till tjänst. Så det du säger håller jag inte med om ett dugg.

Det där med att det vimlar av hundar med måttliga pålagringrar i elit är också blaha. Möjligen i spåret, men inte i sök eller skydd eller IPO. De håller inte. Friska hundar slits hårt i de grenarna. En hund med ED behöver dessutom rätt ordentligt med anpassning av motionen om du ska kunna köra den för fullt i tävling och så får man hoppas den håller. Inget jag kan se är värt mer än valppriset även om det finns tävlingskapacitet. Hunden kan ju gå sönder om ett år eller två.

Och tittar man på Schäfer så är varenda omplacering röntgad i princip. Inte alltför sällan är röntgenresultatet skäl till omplaceringen.
 
Hunden är inte frisk. Den är defekt. ED är dessutom lurigt på det vis att en lindrig pålagring kan ge hälta tidigt i hundens liv, men den kan också förbli opåverkad till hög ålder. Det är omöjligt att förutspå.

Schäfer är heller ingen sällskapshund. De bedöms heller inte enligt de kriterierna och har inte den kundgruppen. Man kan sälja dem till sällskap för att kapaciteten inte räcker till, men det innebär inte att arbetslusten försvinner. Man behöver alltså hitta en köpare som är beredd att arbeta med hunden (ofta med fingertoppkänsla) utan att egentligen komma någonstans. De växer inte på träd. De med rätt förutsättningar och tillräcklig kunskap köper sällan sådan hund och de som kan tänka sig en sådan betalar inga större summor.

En frisk (dvs inga defekter) sällskapshund i bra ålder, med god mentalitet och acceptabel lydnad skulle jag kunna tänka mig betala upp till ett valppris för. Dock inte för en Schäfer med ED-fel och brister i mentalitet som kommer att kräva extraarbete både motionsmässigt (pga ED) och mentalt. No way!

Nej Schäfer som är ingen sällskapshund. Men denna individen blev som en sällskapshund mentalt. Och en förbaskat trevlig sådan. Det finns mängder förutom skydd denna kan göra. Bla så skulle hon bli en mycket bra hund på nosework, lydnad, rallylydnad. Hon har gått en rad kurser och är som jag skrev lättlärd och arbetsvillig. Mycket förig.
Alla har inte de tävlingskriterierna som du har. Trots allt säljs få schäfrar till tävlingsfolk.

Vad vi definerar som sjuk står milsvid ifrån varandra. Jag ser inte hundar som har lindriga pålagringar som sjuka. Inte som deftekta heller. En hund som inte på något vis påverkas är inte sjuk. Sjuk är en hund som mår dåligt eller har en diagnos där man måste ta hänsyn och anpassa livet.

Vad du vill betala för är helt ointressand för alla utom den du vill köpa hund av.
 
Nej Schäfer som är ingen sällskapshund. Men denna individen blev som en sällskapshund mentalt. Och en förbaskat trevlig sådan. Det finns mängder förutom skydd denna kan göra. Bla så skulle hon bli en mycket bra hund på nosework, lydnad, rallylydnad. Hon har gått en rad kurser och är som jag skrev lättlärd och arbetsvillig. Mycket förig.
Alla har inte de tävlingskriterierna som du har. Trots allt säljs få schäfrar till tävlingsfolk.

Vad vi definerar som sjuk står milsvid ifrån varandra. Jag ser inte hundar som har lindriga pålagringar som sjuka. Inte som deftekta heller. En hund som inte på något vis påverkas är inte sjuk. Sjuk är en hund som mår dåligt eller har en diagnos där man måste ta hänsyn och anpassa livet.

Vad du vill betala för är helt ointressand för alla utom den du vill köpa hund av.
Ja, med tanke på hur stor schäfer som ras är i Sverige måste det ju finnas mängder med människor som vill ha schäfer men inte träna/tävla skydd. :)

ED kan jag på tok för lite om för att uttala mig om.
 
Jag har svarat i fetad text.

Jag kan på rak arm ge dig namnet på 10 hundar som avlivats i förtid på grund av lindriga pålagringar. Jag kan dessutom ge dig flera exempel på hundar som kasserats för tjänst på grund av lindriga pålagringar. Det är inte direkt sällan det kommer ut hundar till omplacering just på grund av ledfel. Häromkring ska det vara något exceptionellt om en hund med ledfel går till tjänst. Så det du säger håller jag inte med om ett dugg.

Hur de du känner hanterar och vårdar sina hundar kan jag inte svara för men ED1 är ingen dödsdom. Har själv sålt en tjänstehund med EDq som nu är 6 år och mår utmärkt.

Det där med att det vimlar av hundar med måttliga pålagringrar i elit är också blaha. Möjligen i spåret, men inte i sök eller skydd eller IPO. De håller inte. Friska hundar slits hårt i de grenarna. En hund med ED behöver dessutom rätt ordentligt med anpassning av motionen om du ska kunna köra den för fullt i tävling och så får man hoppas den håller. Inget jag kan se är värt mer än valppriset även om det finns tävlingskapacitet. Hunden kan ju gå sönder om ett år eller två.

Även här har vi olika erfarenheter. Vi kör också IPO. Bara. Och har flertalet klubbkamrater på elitnivå och några har hundar med nån höft eller armbåge. De kör som vanligt och håller sig kvar.

Och tittar man på Schäfer så är varenda omplacering röntgad i princip. Inte alltför sällan är röntgenresultatet skäl till omplaceringen.

Nu pratar jag omplaceringar över lag. Skit samma vilken ras det är. Alla letar inte en specifik ras utan letar på egenskaper. Om hunden sen är Schäfer, blandras eller vad som helst spelar ingen roll.
 
Ja, med tanke på hur stor schäfer som ras är i Sverige måste det ju finnas mängder med människor som vill ha schäfer men inte träna/tävla skydd. :)

ED kan jag på tok för lite om för att uttala mig om.

Ca 70 % av sveriges Schäfrar håller inte på med skydd. Det finns ju oändligt mycket mer än så. De flesta är trots allt bara aktiva med sin hund på BHK, nått kursläger, lite hemmafix som spår och sök och är mycket i skog och mark. Dvs en aktiv sällskapshund.

Vad som är en sällskapshund går att definiera i det oändliga men egentligen är alla hundar som inte andvänds i ett specifikt arbete som jakt, tjänst, vall regelbundet eller tävlar på seriöst sattsande nivå sällskapshundar.

Bara för att de är köpta för det rena sällskapet och glädjens skull att ha hund betyder inte att de lever ett liv som prydnadskudde eller är odugliga som en del tydligen verkar tycka/ tro :meh:
 
Jag skulle kunna tänka mig betala mer än valppris för en trevlig 1årig hund som är veterinärkollad och helt fri för alla i rasen vanligt förekommande problem samt 100% rumsren och helt problemfri i hantering och med människor och djur.

Fysiska eller psykiska defekter medför alltifrån ett obefintligt värde till nästan valppris beroende på hur allvarligt defekten/problemet är. Ex en hund med 2or/C eller sämre på pl/ed/hd har enligt mig väldigt lågt värde oavsett om de för stunden är symptomfria, en sällskapshund hade jag kunnat ta emot i princip gratis. En defekt som gör att hunden inte kan ställas ut men medför inga problem i övrigt (ex för stor/fel färg/fel öron), några tusen mindre än valppris.

Samma som valppriset? Mer? Mindre? Vad tycker du? Vad gör att du tycker att priset höjs/sänks/är samma som valppriset?

Att en meriterad bruks/jakthund kan vara värd mångdubbelt mer som vuxen än som valp är jag helt med på men en hund av sällskapsras, vad är den värd som omplacering? Är hen mer värd om hen är utställd med bra resultat? Om hen skulle vara bra för aveln? Ja vad sätter priset egentligen?

Tankarna vandrar när jag läser annonser och självklart får var och en sätta sitt eget pris men det vore kul att höra om det finns någon "regel" för hur en omplacering värderas.
 
Mitt svar på ursprungsfrågan beror helt på ras, ålder, resultat på ev hälsoundersökningar och framförallt på hurdan hunden är. Vissa är väl värda ett valp-pris eller till och med lite mer än så, andra not so much beroende på svaren på ovanstående.

I övrigt skulle jag inte ta emot en hund behäftad med ledfel/sjukdom/fel mentalitet, ens om jag fick den gratis, helt oavsett ras.
 
I dagsläget finns det ju ingen uppfödare som väntar med att sälja sina valpar tills det går att se vad det skulle bli av dem (då hade jag tyckt synd om uppfödarna om det hade blivit kutym, inte helt kul med ett helt gäng huliganer i ett halvår-ett år :crazy: .

Jodå vi finns :angel: Men då handlar det om ett fåtal individer för utvärdering, jag kan utan problem hålla flera i några månader för att se vad det verkar ta vägen och vem jag vill behålla själv. Men jag försöker nu att bara ha två från samma kull på nån längre utvärdering, tre galningar i samma ålder tar lite väl mkt tid i anspråk har jag märkt.. men vi får väl se hur det går med den saken :o:D
 
Jodå vi finns :angel: Men då handlar det om ett fåtal individer för utvärdering, jag kan utan problem hålla flera i några månader för att se vad det verkar ta vägen och vem jag vill behålla själv. Men jag försöker nu att bara ha två från samma kull på nån längre utvärdering, tre galningar i samma ålder tar lite väl mkt tid i anspråk har jag märkt.. men vi får väl se hur det går med den saken :o:D
Ja visst finns vi! Jag har fem av nio valpar kvar - avsiktligt!- för utvärdering och senare försäljning!
 
Jodå vi finns :angel: Men då handlar det om ett fåtal individer för utvärdering, jag kan utan problem hålla flera i några månader för att se vad det verkar ta vägen och vem jag vill behålla själv. Men jag försöker nu att bara ha två från samma kull på nån längre utvärdering, tre galningar i samma ålder tar lite väl mkt tid i anspråk har jag märkt.. men vi får väl se hur det går med den saken :o:D

Exakt! Att man sparar en eller två som verkar lovande tycker jag verkar vanligt. Fler av sällskapsras är väl ovanligare, de ökar ju sällan i värde på den tiden.
 
Jag skulle lätt betala dubbla valppriset för en frisk, unghund med typ allmänvett. Har den träning på det så skulle jag betalat ännu mer utan att blinka. Tycker att tränade unghundar och hundar är på tok för billiga i dagsläget, det är ju inte gratis att hålla hund och dessutom lägga ner arbete på den.
 
Jag skulle lätt betala dubbla valppriset för en frisk, unghund med typ allmänvett. Har den träning på det så skulle jag betalat ännu mer utan att blinka. Tycker att tränade unghundar och hundar är på tok för billiga i dagsläget, det är ju inte gratis att hålla hund och dessutom lägga ner arbete på den.

Jag är på samma linje, unga djur där man tränat basic åtminstone, de är rumsrena, vettigt socialiserade och kanske fyllt året så de till och med fixat hälsotest eller hunnit börja träna ngt specifikt eller/och ställa ut.. de betalar jag glatt mer för. Men så är jag inte ett fan av valp-tiden heller, trots att jag själv då behåller för utvärdering i de flesta kullar :)
 
Men jösses, sömmerskor i Bangladesh, psykopater och bedragare, du drar då på ...

Vi pratar nog om olika saker, du har ett strikt uppfödarperspektiv, jag tänkte mer på alla som någon gång kan behöva omplacera en hund. När jag sålde min häst var rätt hem viktigare än priset, det borde vara likadant för en del med hundar. Men även en uppfödare borde väl kunna ge det mer än ”ett telefonsamtal och ett kort besök” för att avgöra hur hunden och köparen matchar.
Har inte sålt en hund i mitt liv, och har inte uppfödarperspektiv, utan det-bästa-för-hunden-perspektiv. Det kan mycket väl vara så att du är en människokännare av Guds nåde, som snabbt och ofelbart ringar in en människas seriositet och karaktär, men jag personligen blir ibland överraskad på de områdena även av människor jag känt länge.

Beträffande din häst, hade du alltså flera spekulanter, och sålde inte till högsta bud, utan gjorde en omsorgsfull research och sålde till någon med minimal hästköparbudget men fantastiska referenser? Är veterinär-, skonings-, utrustnings och utbildningsbudgetarna också låga hos hästens nya ägare?

Min fasta övertygelse är att en god hundägare är den som förutom kunskap och vilja nog att uppfylla hundens behov, också har tillräckligt med pengar för att göra det. Inget sparande på veterinär-, foder-, hundvakts- och kurskostnader alltså, och i jämförelse med de posterna är hundens inköpspris försumbart.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har idag fått ett mail från värden att de fått in klagomål på mina hundar, att de skäller när de är hemma själva. Jag vet inte vad...
4 5 6
Svar
103
· Visningar
5 634
Senast: Enya
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 450
Senast: Snurrfian
·
Hundavel & Ras Ber först om ursäkt för en vägg av text men jag känner att jag vill få lite extern input. Jag har medvetet inte nämnt namnet på ras...
2 3
Svar
47
· Visningar
9 324
Senast: dobbis
·
Hundhälsa Jag blir så jävla less ang min sjuka hund. Det började här i vår att min hund (efter långvarig trötthet som inte visade sig bero på alla...
Svar
19
· Visningar
4 898
Senast: Nominous
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp