Vad är en omplacering av sällskapsras värd egentligen?

Ja, egentligen menar jag väl det med "perfekt". Att hunden är det man vill ha. Sen kan det ju vara olika för olika personer..

Alltså, är det inget galet så tycker jag ju iofs inte alls det är omotiverat att en säljare kunde få säg 5-10k extra för en sån hund utöver valp-priset. De har antagligen lagt ner mycket jobb på en väluppfostrad, grundtränad hund som fungerar väl i vardagen tänker jag. Det är jag absolut villig att betala dem för.
Lite svårare med nån som kanske är sådär perfekt som du säger MEN har ett problem som KANSKE går att lösa med träning, men man vet inte. Typ om en som jag såg förut idag, han hade problem med hanhundar. Han uppgavs ha blivit bättre med träning, men tydligen inte helt bra.
 
Lite svårare med nån som kanske är sådär perfekt som du säger MEN har ett problem som KANSKE går att lösa med träning, men man vet inte. Typ om en som jag såg förut idag, han hade problem med hanhundar. Han uppgavs ha blivit bättre med träning, men tydligen inte helt bra.

I ett sånt fall hade jag personligen funderat som så att jag utgått från att problemet inte skulle gå att träna bort - hur blir mitt & hundens liv då? Om det ändå skulle funka så kunde jag köpa hunden.

Tex, den hunden skulle ju ändå inte vara några just problem om man inte hade nån hanhund i familjen och ens boende/aktiviteter inte involverade andra hanhundar. Exempelvis. Sen kunde det ju ändå gå, om man lyckades med träningen, men det skulle jag isf se som en bonus.
 
I ett sånt fall hade jag personligen funderat som så att jag utgått från att problemet inte skulle gå att träna bort - hur blir mitt & hundens liv då? Om det ändå skulle funka så kunde jag köpa hunden.

Tex, den hunden skulle ju ändå inte vara några just problem om man inte hade nån hanhund i familjen och ens boende/aktiviteter inte involverade andra hanhundar. Exempelvis. Sen kunde det ju ändå gå, om man lyckades med träningen, men det skulle jag isf se som en bonus.
Jag fattar. Fast jag inser att vad jag är ute efter är mer att om man verkligen KLICKAR med en hund så blir det svårt att förhandla om tusenlappar för den? Eftersom man är kär? Men sådana resonemang ligger förmodligen bakom många som fått betala överpriser för sina djur.
 
Jag är helt med på hur du tänker och hade jag letat efter en hund av en ras med sådana problem som du beskriver så hade jag hållt med. Jag föredrar själv en hund som är iallafall ett halvår just för att jag då kan se personligheten och det är den som är viktigast för mig (att hunden är frisk är en förutsättning). Det var mer om det fanns någon kutym jag funderade på. I dagsläget finns det ju ingen uppfödare som väntar med att sälja sina valpar tills det går att se vad det skulle bli av dem (då hade jag tyckt synd om uppfödarna om det hade blivit kutym, inte helt kul med ett helt gäng huliganer i ett halvår-ett år :crazy: Jag tror inte heller att det hade blivit helt bra och det hade tagit enorma mängder tid i anspråk om de dessutom skulle göra annat med dem än bara ha dem förvarade och ingen vanlig människa hade haft råd att köpa sedan.) utan det handlar om att hunden av någon anledning inte kan bo kvar och därför omplaceras.
Jag ser det som att med en hund av sällskapsras är det uppfödaren som lägger pengarna för att få fram dem och det är då denne som ska ha betalt för det genom valppriset. Det blir då lätt märkligt om köparen säljer vidare för samma pris när det inte fungerar av någon anledning precis som det blir lätt märkligt om uppfödaren fått tillbaka hunden till reducerat pris men ändå tar ut valppris igen när hunden säljs. Det är ju så med väldigt många andra djur (som inte skaffar sig egna meriter) och framförallt saker, vilket ju även djur räknas som i lagar, att de inte har samma värde som vid inköpet om de säljs vidare.
Hade man köpt en "färdig" hund som var tränad av proffs så är det såklart annorlunda. En välfungerande assistanshund, väktarhund, polishund, jakthund osv. är ju bra mycket dyrare än valppriset och det ska den såklart vara precis som en häst höjs i värde efter skolning och meriter.

Men som sagt, man behöver inte köpa om man anser att priset är fel och det är efterfrågan och tillgång som styr.

Håller inte riktigt med dig om prissättning på valpar som returneras till uppfödaren. Seriösa uppfödare brukar utvärdera valpar/unghundar de får tillbaka. Det kan röra sig om en trevlig individ som är helt rå, och alltså behöver lite uppfostran som tar tid innan den ska ut på marknaden igen. Såklart ska säljaren få ta bra betalt för det besväret, för det är inte helt okomplicerat att få in en slyngel i flocken, som dessutom inte klarar lika mycket ensam- och mellan-rastningar-tid som de vuxna hundarna hemma.

Sedan måste man som spekulant på en unghund räkna med att det finns en stor grupp människor som älskar hundar, men inte är så förtjusta i valpar. De betalar gärna mycket bra för att slippa valptiden om individen är trevlig och frisk.

Slutligen är själva priset på hunden oavsett om det är 5000, 15000 eller 25000 en nästan försumbar del av vad det kostar att ha en hund ett hundliv. Jag personligen skulle inte sälja till någon som inte enkelt slantar upp ett valppris. Om spekulanten har svårt att få ihop de slantarna, vad händer vid en sårskada på helgen, eller ett ormbett som lätt når upp i nästan femsiffriga självriskbelopp. Kommer köparen dra sig för att söka veterinär? Snåla på foderkvalitet och hundvakt? Osv.
 
Jag fattar. Fast jag inser att vad jag är ute efter är mer att om man verkligen KLICKAR med en hund så blir det svårt att förhandla om tusenlappar för den? Eftersom man är kär? Men sådana resonemang ligger förmodligen bakom många som fått betala överpriser för sina djur.

Förstår vad du menar. Jag är nog inte rätt person att fråga då.. jag har aldrig köpt en vuxen hund, men tror inte jag skulle betala vad som helst & ignorera eventuella problem för ev. magkänsla jag hade om individen (klicka).

Men mer generellt sett.. Man kan ju tänka samma om det mesta. Många budar en hel del extra på lägenheter enbart pga att de "förälskar" sig i den på tex en visning. De bara måste ha den. På gott och ont, jag säger inte att det är fel heller. Men jag ser det väl lite som att är man beredd att betala så är man, oavsett om det är pga en magkänsla eller mer objektiva fakta..
 
Ja, självklart är den värd vad någon är beredd att betala, det är ju en självklarhet.

Ditt exempel är precis sånt som jag tänker på. Eller den kanske inte ens behöver vara så perfekt, men man känner att DEN HÄR ska jag bara ha. Då är man säkert beredd att gå upp, samtidigt som det inte skulle bra att ägaren gör sig en omotiverad hacka på affären. Eller vad jag nu ska kalla det.
Precis så var det med min nuvarande hund. Han annonserades ut som renrasig, jag insåg att det kunde han omöjligt vara när jag såg bilden, men, då hade jag redan sett hans ögon och de ögonen sa allt. Han var (och är!) bara min i själ och hjärta och det kvittade att jag fick betala ett rejält överpris för honom. Han borde med de problem han hade varit gratis men det var värt att betala ett sådant överpris för honom ändå.
Sedan kan jag visserligen störa mig på att de som sålde honom och som hade satt i system att köpa valp och sedan tröttna när de var runt ett halvår och fick hormonsnurr fick ut samma summa som de hade gett men är en annan historia.
 
Precis så var det med min nuvarande hund. Han annonserades ut som renrasig, jag insåg att det kunde han omöjligt vara när jag såg bilden, men, då hade jag redan sett hans ögon och de ögonen sa allt. Han var (och är!) bara min i själ och hjärta och det kvittade att jag fick betala ett rejält överpris för honom. Han borde med de problem han hade varit gratis men det var värt att betala ett sådant överpris för honom ändå.
Sedan kan jag visserligen störa mig på att de som sålde honom och som hade satt i system att köpa valp och sedan tröttna när de var runt ett halvår och fick hormonsnurr fick ut samma summa som de hade gett men är en annan historia.
Förstår vad du menar. Det är ju för jäkligt att sådana människor ska sko sig. Men så är det där om man faller för djuret ...
 
Håller inte riktigt med dig om prissättning på valpar som returneras till uppfödaren. Seriösa uppfödare brukar utvärdera valpar/unghundar de får tillbaka. Det kan röra sig om en trevlig individ som är helt rå, och alltså behöver lite uppfostran som tar tid innan den ska ut på marknaden igen. Såklart ska säljaren få ta bra betalt för det besväret, för det är inte helt okomplicerat att få in en slyngel i flocken, som dessutom inte klarar lika mycket ensam- och mellan-rastningar-tid som de vuxna hundarna hemma.

Sedan måste man som spekulant på en unghund räkna med att det finns en stor grupp människor som älskar hundar, men inte är så förtjusta i valpar. De betalar gärna mycket bra för att slippa valptiden om individen är trevlig och frisk.

Slutligen är själva priset på hunden oavsett om det är 5000, 15000 eller 25000 en nästan försumbar del av vad det kostar att ha en hund ett hundliv. Jag personligen skulle inte sälja till någon som inte enkelt slantar upp ett valppris. Om spekulanten har svårt att få ihop de slantarna, vad händer vid en sårskada på helgen, eller ett ormbett som lätt når upp i nästan femsiffriga självriskbelopp. Kommer köparen dra sig för att söka veterinär? Snåla på foderkvalitet och hundvakt? Osv.
Självklart kan det vara så att hunden behöver en hel massa extra innan försäljning är aktuell. Det är en helt annan sak för mig än att sälja vidare omgående eller att den ursprunglige köparen säljer själv.

Såklart är det så. Det vet jag alltför väl. Senaste tre månaderna har jag lagt väldigt många gånger mer på min hund i veterinärvård än vad jag köpte honom för. Tyvärr fungerar ju de flesta hundförsäkringar så att veterinärvårdssumman sänks efter åttaårsålder och den där dubbla veterinärvårdsförsäkringen min hund har fanns det inte så mycket kvar av nu när han snart är elva år. Jag gör det gladeligen, jag gör allt för min hund och pengar är bara pengar och ett liv går inte att värdera i pengar. Jag önskar bara att det faktum att jag gör allt för honom hade kunnat rädda honom :cry:
 
Förstår vad du menar. Det är ju för jäkligt att sådana människor ska sko sig. Men så är det där om man faller för djuret ...
Ja det är ju det. Jag är bra på affärer i vanliga fall men när det kommer till djur... När känslorna är med, då är jag urusel på affärer och betalar bara. Jag har betalat ganska bra överpris för vissa av mina hästar med. Är de mina så är de.
 
Jag hade absolut kunnat betala mer för min hund. Att hon såldes så billigt berodde ju som sagt på att hon parats och kastat 2 ggr. Hon hade kollats av vet och vet tyckte man kunde testa igen iom att såg bra ut.
Men ägaren ville inte utsätta hunden för det.
De hade haft kvar henne om det inte vore för att hon visat små, små tecken på oro sen flocken blivit så stor på kenneln och ägarinnan råkat nämna det för min och hundens uppfödare som just fått veta att jag letade vuxen hund efter att fått ta bort mormodern till denna.
De är goda vänner med samma syn på djuren och ägarinnan litade på min uppfödare som talade väl extremt väl om mig.
Iom önskan om att hon skulle slippa avel och att de nu kunde välja hem åt henne sas så valde de ett lägre pris än brukligt för omplaceringar av min ras.
Jag fick också ha hunden på prov först iom att de ville att det skulle kännas rätt för både mig och hund.
De hade själva köpt henne som vuxen för betydligt mer än så.

Personligen hade jag utan tvekan kunnat betala valppris för en frisk, yngre vuxen hund som inte har problembeteende.
Jag sover skitdåligt och även om det är härligt med valp så betalar jag nog gärna för att slippa sova sämre ändå. Jag har ju köpt av folk som har både kunskap, feeling och hjärta sas. Så jag hade inte gjort det bättre än dem.

Så för mig hade en omplacering alltså absolut kunnat vara dyrare än min.
Jag hade även betalat mer för henne om de velat.
 
Såklart ska säljaren få ta bra betalt för det besväret, för det är inte helt okomplicerat att få in en slyngel i flocken, som dessutom inte klarar lika mycket ensam- och mellan-rastningar-tid som de vuxna hundarna hemma.

Det där reagerar jag på. Att köparen liksom minsann ska betala för att säljaren fått tillbaka slyngeln. Jag tänker att den där känslomässiga aspekten som jag är ute efter borde kunna gälla på säljarsidan också - alltså att om man hittar DEN köparen, då är priset inte lika viktigt. Eller är det kanske helt och hållet säljarens marknad när det gäller omplaceringar?
 
Det där reagerar jag på. Att köparen liksom minsann ska betala för att säljaren fått tillbaka slyngeln. Jag tänker att den där känslomässiga aspekten som jag är ute efter borde kunna gälla på säljarsidan också - alltså att om man hittar DEN köparen, då är priset inte lika viktigt. Eller är det kanske helt och hållet säljarens marknad när det gäller omplaceringar?
Ofta är seriös hundavel en förlustaffär, och timpenningen för det extra arbete och besvär som krävs för att ta tillbaka och fostra en slyngel kommer inte upp i den en sömmerska i Bangladesh tjänar.

.Det är också viktigt att det andra hemmet hunden får blir ett "forever home", alltså kräver själva säljproceduren mycket mer arbete och tid än på valpstadiet. Känner en kvinna som tog en renraskull på sin trevliga välmeriterade tik, och fick tillbaka samma tikvalp tre gånger. Spekulanter drog sig ur när de fick veta att de skulle bli det fjärde hemmet, eftersom det helt enkelt måste vara något allvarligt fel på den helt normala, fina tikvalpen.

Det är dessutom en helt orealistisk föreställning att en uppfödare ska kunna avgöra att just den här köparen och hunden i fråga är en match made in heaven. Hur ska det gå till att göra det efter ett telefonsamtal och ett kort besök? Just psykopater och bedragare brukar ju göra extra bra intryck i sådana sammanhang. Ordinära hundar är anpassningsbara djur, och trivs bra i alla hem där de får sina behov tillgodosedda. En kvinna från en omplaceringsorganisation sa att ingen omplacering någonsin hade misslyckats för att hunden inte funnit sig tillrätta.

Ett säkert tecken på att köparen faktiskt är seriös är att de betalar det säljaren vill ha, eftersom det bara är en struntsumma i hela hundägarkonkursen. Naturligtvis ska hundar med konstaterade ledfel, något beteendeproblem etc., inte kosta lika mycket som en valp, och naturligtvis måste hunden bli billigare om säljaren vill bli av med den snabbt. Å andra sidan tror inte jag att man kan kallas en seriös säljare om man går in för en snabb affär när det gäller hundar.
 
Självklart kan det vara så att hunden behöver en hel massa extra innan försäljning är aktuell. Det är en helt annan sak för mig än att sälja vidare omgående eller att den ursprunglige köparen säljer själv.

Såklart är det så. Det vet jag alltför väl. Senaste tre månaderna har jag lagt väldigt många gånger mer på min hund i veterinärvård än vad jag köpte honom för. Tyvärr fungerar ju de flesta hundförsäkringar så att veterinärvårdssumman sänks efter åttaårsålder och den där dubbla veterinärvårdsförsäkringen min hund har fanns det inte så mycket kvar av nu när han snart är elva år. Jag gör det gladeligen, jag gör allt för min hund och pengar är bara pengar och ett liv går inte att värdera i pengar. Jag önskar bara att det faktum att jag gör allt för honom hade kunnat rädda honom :cry:
Det var inte meningen att tillrättavisa dig på något sätt. Jag håller med nästan till 100% av det jag sett av din människo- och djursyn i dina inlägg. Men jag ville påpeka att det kan vara seriöst att ta bra betalt för en bra hund.
 
Det var inte meningen att tillrättavisa dig på något sätt. Jag håller med nästan till 100% av det jag sett av din människo- och djursyn i dina inlägg. Men jag ville påpeka att det kan vara seriöst att ta bra betalt för en bra hund.
Jag tog det inte så heller men tack ändå.
 
Om det blir omplacering av tiken vi har hemma nu så kommer hon att säljas som sällskap eftersom hon är en lite väl mjuk hund så jag kan inte säga om hon är lämplig för tävling. Men omöjligt är det inte. Det är en kvick, lättlärd och arbetsglad hund.
Men viss brist finns hos henne om man ser till hennes ras och därför blir hon isf billigare än valppris.
Men jag tänker inte slumpa bort henne. Det är trots allt en fullt frisk och ung hund (2 år) som har massor att ge en ny ägare i många år. Hon har dessutom en fin grundlydnad och är mycket okomplicerad med andra djur och hundar. Hade hon inte varit så mjuk som hon är hade jag lätt tagit fullt valppris trots avsaknad av meriter och en lindrig ED. Nu kan jag tänka mig halva.

Är hunden frisk och yngre tycker jag den har samma värde som en valp även om det är en sällskapshund.

Halva valppriset för en Schäfer med ED och låg tävlingspotential?
Det är överpris i mina ögon. Fullt valppris för en hund med ED?
Aldrig i helsike, om den inte kan sättas in i tjänst typ omgående.

Alltså, en Schäfer med defekt och som inte duger till arbete/tävling har inte direkt mycket värde. Max en tusenlapp eller två.
 
Låter som en hund som jag tycker absolut borde kunna gå till valppris. Måste ju vara rätt perfekt för en person som gillar schäfer i allmänhet, gärna vill träna och kanske tävla en del utan några specifika ambitioner som absolut måste uppnås.. och slippa valptid mm.

Tycker det borde finnas efterfrågan på såna! Sålänge inte ED var såpass att det hindrade särskilt mycket så hade en sån hund funkat superfint i mitt liv, tex.

Du får en friröntgad Schäfer med medelpotential (dock inte någon stjärna eller tjänstematerial) för ca 10-15 000 kr så jag ser inte varför man skulle lägga samma summa på en defekt hund med tveksam tävlingspotentialt.
 
Du får en friröntgad Schäfer med medelpotential (dock inte någon stjärna eller tjänstematerial) för ca 10-15 000 kr så jag ser inte varför man skulle lägga samma summa på en defekt hund med tveksam tävlingspotentialt.

Visste inte att de var så billiga. Fler faktorer spelar förstås in än graden av potential för tävlingsmål, men fattar vad du menar. Jag sa bara vad jag tycker är en skälig kostnad för det som beskrevs.
 
Halva valppriset för en Schäfer med ED och låg tävlingspotential?
Det är överpris i mina ögon. Fullt valppris för en hund med ED?
Aldrig i helsike, om den inte kan sättas in i tjänst typ omgående.

Alltså, en Schäfer med defekt och som inte duger till arbete/tävling har inte direkt mycket värde. Max en tusenlapp eller två.

Så en frisk sällskapshund på två år är inte värd mer än en tusenlapp?
Alla vill inte tävla.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har idag fått ett mail från värden att de fått in klagomål på mina hundar, att de skäller när de är hemma själva. Jag vet inte vad...
4 5 6
Svar
103
· Visningar
5 634
Senast: Enya
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 450
Senast: Snurrfian
·
Hundavel & Ras Ber först om ursäkt för en vägg av text men jag känner att jag vill få lite extern input. Jag har medvetet inte nämnt namnet på ras...
2 3
Svar
47
· Visningar
9 324
Senast: dobbis
·
Hundhälsa Jag blir så jävla less ang min sjuka hund. Det började här i vår att min hund (efter långvarig trötthet som inte visade sig bero på alla...
Svar
19
· Visningar
4 898
Senast: Nominous
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp