Horzelover
Trådstartare
Vår son som är 8 år har precis fått en lillasyster (2 mån) men länge varit ensambarn. Sedan ett år tillbaka cirka har han börjat gnälla om att han inte har något att göra och om vi föräldrar inte kan leka med honom. Ibland gör vi det, spelar något spel eller liknande en stund. Tyvärr så verkar det bara snurra igång förväntningarna på leksällskap än mer. Han får helt enkelt aldrig nog! Kompisarna ringer på dörren och vill leka och han avböjer - han vill vara med mamma och pappa säger han. Detta även om vi gör våra sysslor och han gör sitt när de ringer på. (Detta skedde alltså redan innan bebin kom).
Det jag funderar över, hur ska vi få slut på detta eviga tjat om att vi ska göra saker med honom och att han har tråkigt och INGET att göra. Vi har provat allt, föreslagit saker han kan göra, föreslå att ringa kompisar och påminnt om att han har många roliga leksaker i sitt rum att leka med.
Ni som har åttaåringar, är det en specifikt kämpig ålder för barn (och föräldrarna?). Känslorna hans åker bergochdalbana och humöret med...
/Anna
Det jag funderar över, hur ska vi få slut på detta eviga tjat om att vi ska göra saker med honom och att han har tråkigt och INGET att göra. Vi har provat allt, föreslagit saker han kan göra, föreslå att ringa kompisar och påminnt om att han har många roliga leksaker i sitt rum att leka med.
Ni som har åttaåringar, är det en specifikt kämpig ålder för barn (och föräldrarna?). Känslorna hans åker bergochdalbana och humöret med...
/Anna