Utnyttjad av sambo, vakuumet efteråt, hur gör man nu?

Åh nej.. :( :heart

Jag vet inte heller vad jag ska bidra med i diskussionen förutom att jag vill lägga tyngd till det många redan har sagt, att det är övergrepp och att jag också har väldigt svårt att se hur en relation kan repa sig efter en sån sak. Du förtjänar bättre.
 
Så mycket klokt är redan sagt av andra så jag har inget nytt, men tycker det verkar lovande att du ändå kan se det som hänt rationellt, även om det är jobbigt. Hoppas du finner styrka och mod att gå vidare snart efter detta! Och ta hjälp av familj och/eller vänner, det kommer hjälpa att ha någon att stötta sig mot :heart
 
Det låter för jävligt!

Jag tänker att...
OM övergreppshandlingarna hade skett i ett i övrigt väl fungerande och stabilt förhållande (vilket känns som en motsägelse i sig) så hade jag själv kanske, efter chock och ilska, försökt utvärdera möjligheterna att trots allt hamna på rätt kurs igen.
Men i den helhetsbild som du ger, med så grava svårigheter att kommunicera, så tycker jag att det varken låter önskvärt eller möjligt. Jag hade avvecklat förhållandet, under kontrollerade former.
Det är skönt att läsa att du har bra nätverk med vänner och familj, och det känns som om du har bra förutsättningar att avsluta det här kapitlet och se fram mot nästa kapitel i ditt liv! :heart
 
Jag känner lite som en spegelvänd bild av @Snubbelfot s resonemang: även om övergreppen inte skett så låter det som en trist typ att ha ett förhållande med. Han vägrar prata, han skiter i relationen, du får ju göra allt!

Men du resonerar klokare och klokare under trådens gång. Jag tror att du har alla förutsättningar att komma tillbaka psykiskt när du inte har honom att släpa på längre.
 
Jag tänker att det är lite för lätt att hålla övergreppen från dig i det här fallet, @Mittens ?

Dels det att det har skett när du har sovit. Man är ju inte där när man sover, och man kan inte som vaken riktigt förhålla sig till sig själv som sovande, så att säga.

Dels är det din sambo. Även om relationen även för övrigt verkar ha sina brister - jag tycker helt enkelt att du beskriver en väldigt trist karl - så är det så klart extremt obekvämt att se honom som förövare. Du måste då också se dig själv som brottsoffer, vilket också är obekvämt för vem som helst.

Men, det är ju också så att just när vi sover är vi extra sårbara. Det är därför rimligt att den vi sover tillsammans med är beredd att skydda oss när vi sover. Din sambo gör det motsatta. Han tar tillfället i akt att utnyttja att du sover, för sina egna syften.

Jag menar, den där distansen som det faktum att du sov kan skapa, bör du nog försöka undvika att luras av. I själva verket är det faktum att du sov, en av de saker som gör just det här väldigt allvarligt!

Sen tycker jag tyvärr, om jag får vara amatörpsykolog, att du beskriver just en trist karl som inte har vettig kontakt med sina känslor och inte kan sätta ord på dem. Det är klart att han inte klarar av att se sig som förövare! Det är ju ett stort känslomässigt arbete med sig själv att göra det, och just det är han ju dålig på, enligt vad du skriver. Med andra ord, det du skriver om honom i övrigt, matchar ganska bra med de här övergreppen, även om det förstås finns många fler som är avstängda på hans vis än som begår övergrepp mot sin sovande partner. Detta sista helt enligt min amatörpsykologiska ådra, då.
 
OM övergreppshandlingarna hade skett i ett i övrigt väl fungerande och stabilt förhållande (vilket känns som en motsägelse i sig) så hade jag själv kanske, efter chock och ilska, försökt utvärdera möjligheterna att trots allt hamna på rätt kurs igen.
Det tycker inte jag. Eller snarare, jag tycker inte att någon ska göra det.

Man ska inte stanna hos någon som förgriper sig på en. Oavsett hur rar personen må vara i övrigt.
 
Vad som dessutom stör mig i det här fallet är att killen är lättad för att det kommit fram. Det är något man ofta hör från förövare och för mig låter det som att det de gjort är ett tvångsmässigt beteende, något de skäms över men inte kan kontrollera. Det är riktigt otäckt.

Jag håller med!
Jag skulle av beskrivningen fundera om det rör sig om ett långt gånget sexuellt dysberoende s.k. sexmissbruk hos partnern. Långt gånget då det lett till övergrepp. Läs på om att vara medberoende till en sådan person TS om du inte bestämmer dig för att gå (- nu direkt).
 
Det låter för jävligt!

Jag tänker att...
OM övergreppshandlingarna hade skett i ett i övrigt väl fungerande och stabilt förhållande (vilket känns som en motsägelse i sig) så hade jag själv kanske, efter chock och ilska, försökt utvärdera möjligheterna att trots allt hamna på rätt kurs igen.
Men i den helhetsbild som du ger, med så grava svårigheter att kommunicera, så tycker jag att det varken låter önskvärt eller möjligt. Jag hade avvecklat förhållandet, under kontrollerade former.
Det är skönt att läsa att du har bra nätverk med vänner och familj, och det känns som om du har bra förutsättningar att avsluta det här kapitlet och se fram mot nästa kapitel i ditt liv! :heart
Eh nä..
Håller inte med. Att bara ha sex med någon som vill det är en av grundkraven för mig hos en partner.
Annars är något allvarligt fel.
 
Det där rara kan man i så fall starkt ifrågasätta. Det låter som en skenbar rarhet, eftersom det kommer ut något riktigt stört i nattens mörker.

Ja, jag tycker ju att det nästan är lite läskigare. Någon som verkar helt normalfuntad, trevlig, omtänksam, engagerad i förhållandet och allt vad man nu kan tänka sig, som när man somnar använder en som runkverktyg? Det är ju något som är sönder!
 
Fy fan rent ut sagt. Han har systematiskt utsatt dig för sexuella övergrepp i flera år.

Jag hoppas du har styrkan att ta hand om dig själv och slänga ut honom.
 
Lider med dig.
Har varit med om något liknande i en relation jag hade i min ungdom.
Vaknade en natt av att killen hade tagit min hand och smekte sitt kön med den.
Min direkta reaktion då var att jag slet tag i lemmen och det var nog inte direkt skönt.
Jag har ingen aning om hur länge detta hade pågått innan den natten.
Och ung som man var då gick ju inte tankarna till våldtäkt, men nu i efterhand skulle jag nog säga att Ja, han våldtog mig ju faktiskt på ett vis. Han hade inte mitt medgivande eller medvetande.

Jag förstår att detta är en enorm chock för dig. Detta i kombination med en vad jag tolkar det som dysfunktionell relation.
Tror du skulle må bäst av att bryta
Det kommer alltid att finnas i bakgrunden även om ni jobbar er igenom det.
 
Han stänger sig som en mussla. Jag tog upp det vid ett senare tillfälle och frågade honom om ifall detta hade hänt hans mamma eller syster, vad hade han känt, tänkt och gjort då? Hur hade han velat att de agerade? Han hade inget bra svar på det mer än att bli skamsen och låg och ledsen så jag gav upp det.

Men alltså, HAN blir ledsen? Försöker han få dig att tycka synd om honom trots att det är han som har förgripit sig på dig? :crazy:

Jag vet (allt för väl) att man kan hamna i situationer där man skäms över någon annans beteende så till den grad att man tycker synd om dem. "Förstår" hur det måste kännas att vara så jävla dum. Och då nästan hjälper till att bagatellisera det som hänt eller hjälper till genom att låtsas glömma det.
Men det hjälper inte, tro mig. Det är snarare som att de tar det som ett erkännande av att det nog inte var så illa och plötsligt har de egentligen inte gjort något fel, det bara blev så.

Låt honom ta konsekvenserna av vad han gjort. Det är inte du som ska göra det. det är inte honom det är synd om. Det är du som är offret här.
 
Vi har väl inte löst det riktigt än. Försöker fortfarande få tillbaka tilliten och lugnet.
Jag känner mig dock inte olustig längre att sova brevid, jag känner mig säker men den lilla röste kommer nog alltid finnas där oavsett vem det är.

Jag är säkert dum men jag älskar honom för mycket för att dra. Han ångrar sig djupt och jag väljer att tro att hon vill vara en bättre människa.

Jag har inte ångrat beslutet att fortfarande vara tillsammans.

Men allt du ska tänka på är att det måste kännas rätt. Känns det fel är det nog fel.

Tack för ditt svar. Vad glad jag ändå är för din skull att du kunnat ta ett beslut du känner dig trygg med. Att du inte behövt ångra något. Vad skönt!
 
Men hjälp! Jag blir jätteledsen och chockad över vad han utsatt dig för.

Jag brukar aldrig skrika "dumpa". Men i det här läget har jag svårt att se hur man skulle kunna rädda något. Jag förstår att du har svårt att hantera allting som skett. Det är ju så himla absurt att den man älskar ska utsätta en för såna avskyvärda övergrepp och sen dessutom låtsas som ingenting.

När man har sex med någon så har man ju det ihop, man får gensvar och normala människor går igång på gensvaret.
Här finns det ju liksom inga tvivel om att han trott du varit vaken, du gillade vad han gjorde etc etc.
Hur funkar man om man ens går igång på ngt sånt? En sovande människa som inte i förväg gett ngt godkännande..

Om du bestämmer dig för att lämna kan du självklart träffa någon ny sen om och när du vill.
Och jag håller med övriga kloka som säger att bo själv i lägenhet eller vad som helst måste kännas bättre än att bo i ett hem man inte riskerar bli utsatt för övergrepp i.

Och jag håller också med om att det är viktigt att du inte tränger undan dina känslor kring vad som hänt.
Det kan skapa enorma psykiska och fysiska problem om man tränger undan såna känslor.
Du tycker det är obehagligt att han pussar/tar på dig. Det är inte hans rättighet att göra det. Det är ett privilegie man får förtjäna.
Tänk på att du har rätt att säga nej till sånt om du inte vill.

Tänker på dig och skickar styrka i stora högar!
Men hjälp! Jag blir jätteledsen och chockad över vad han utsatt dig för.

Jag brukar aldrig skrika "dumpa". Men i det här läget har jag svårt att se hur man skulle kunna rädda något. Jag förstår att du har svårt att hantera allting som skett. Det är ju så himla absurt att den man älskar ska utsätta en för såna avskyvärda övergrepp och sen dessutom låtsas som ingenting.

När man har sex med någon så har man ju det ihop, man får gensvar och normala människor går igång på gensvaret.
Här finns det ju liksom inga tvivel om att han trott du varit vaken, du gillade vad han gjorde etc etc.
Hur funkar man om man ens går igång på ngt sånt? En sovande människa som inte i förväg gett ngt godkännande..

Om du bestämmer dig för att lämna kan du självklart träffa någon ny sen om och när du vill.
Och jag håller med övriga kloka som säger att bo själv i lägenhet eller vad som helst måste kännas bättre än att bo i ett hem man inte riskerar bli utsatt för övergrepp i.

Och jag håller också med om att det är viktigt att du inte tränger undan dina känslor kring vad som hänt.
Det kan skapa enorma psykiska och fysiska problem om man tränger undan såna känslor.
Du tycker det är obehagligt att han pussar/tar på dig. Det är inte hans rättighet att göra det. Det är ett privilegie man får förtjäna.
Tänk på att du har rätt att säga nej till sånt om du inte vill.

Tänker på dig och skickar styrka i stora högar!

Tusen tack för ditt svar och stöd <3
Jag har funderat så mycket i de banorna. Det är ju något helt annat att liksom väcka den andra med gos som sedan kanske övergår i något sexuellt när båda är med. Men här har han varit så noga med att jag inte ska vakna. Har jag småvaknat till så har han slutat för att sedan ibland börja igen när jag somnat om. Önskar nästan nu i efterhand att jag inte frågat sånt här. Men vet att jag hade blivit tokig om jag inte visste precis. Var så bisarrt att ställa de frågorna.

Vi har haft ett snack om det igår och jag har sagt ifrån att jag inte vill bli tagen i eller pussad på osv eftersom jag inte är okej med det. Han förstod och sa att han hade känt det på mig att jag inte var nöjd med det.
Då stör sig dock en del av mig på att han ändå gjort det och inte ens frågat hur jag känner men det förvånar mig såklart inte ett dugg att han inte vågat/fixat/whatever ta upp det.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 113
Senast: monster1
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 530
Senast: Anonymisten
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 873
Senast: Tofs
·
Relationer Hej! Jag är mitt i att gå igenom ett breakup, har precis nått cirka fem veckor. Det går väldigt upp och ner, ibland känner jag mig glad...
2 3
Svar
41
· Visningar
9 355
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp