Utmattningssyndrom och återhämtning

[MML]

Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid för återhämtning", vilket jag insett att jag nog inte riktigt vet hur man egentligen gör. De flesta i min omgivning har mestadels andra intressen, och för dem låter det konstigt att jag t. ex. känner att det är återhämtning att åka till stallet och mocka och fixa. Jag tänker att här kanske fler har liknande livsstil som mig, med djur att ta hand om och liknande, och kanske har kloka tankar om vad återhämtning är för er?

Min utmattning kom som den klassiska "gå in i väggen"-upplevelsen, med mycket obehagliga symtom både fysiskt och psykiskt. Jag tyckte själv inte att jag hade det speciellt stressigt, men nu kan jag allt mer se att hur jag hanterat stress nog inte varit särskilt gynnsamt för mig. Jag är en "fixare", som alltid vill ha något konkret att lägga fokus på. Har en snart 17-årig dotter som varit sjuk i flera år, och jag har alltid hanterat det med att göra saker. Min man/hennes pappa har varit den som varit mest med henne, och jag har gjort "allt annat" (skött mycket i hemmet, skött om 3 hundar, hjälpt dottern med hennes ponnyer och numera min egen häst o. s. v. ) Har jag fått för lite att göra har jag gett mig in i något nytt projekt av varierande omfattning. Att "bara ta det lugnt" har alltid gjort mig stressad och rastlös. Den senaste tiden innan jag blev sjuk jobbade jag "bara" 75%, och utöver det har jag man och hus, en häst och tre hundar, varav dotterns valp tar mest tid och engagemang - men också är den av hundarna som "ger" mest energi! Då dottern bor på HVB-hem och valpen började "skolas in" för att kunna bo med henne blev det också en hel del åkande dit.

När jag först drabbades av utmattningssyndrom gjorde jag absolut ingenting. Sedan blev dottern mycket dålig och den inre "mamma-kraften" väcktes, och jag körde på som vanligt. Nu är dottern stabil och "hemma" på HVB-hemmet igen, och jag ska ännu en gång "ge mig själv tid för återhämtning". Här sitter jag nu och är stressad, rastlös och vet inte hur man gör. Mannen har inga problem med att slappna av framför TVn eller fördjupa sig i en bok i flera timmar. Jag tycks ha två lägen, sitta rätt upp och ner och göra ingenting alls, eller att verkligen göra något.

Vad är återhämtning för er? Motionera hundar, träna valp, sköta häst och "tantrida" i skogen några dagar i veckan går ju inte att fylla dagarna med. Vänner och familj är underbara och lagar mat, handlar, städar, fixar och ordnar åt oss om vi vill. Det är guld värt och enormt uppskattat! Men vad gör jag med all tid? Tiden finns för återhämtning, men vad är återhämtning, egentligen?

 

[Eloise]

Känner igen mig i mycket.
För ett år sen fick jag min första panikattack på jobbet, den varade över en timme och till slut ringde min chef en ambulans. Låg på golvet i ett konferensrum och trodde jag skulle svimma. Trodde inte det var en panikattack heller eftersom jag bara upplevde att jag höll på att svimma.

Jag gjorde inget i två veckor, mer än sitta på en pall i hagen med hästarna. Men jag tankar energi i stallet, och började snabbt bli bättre av att gå promenader med hästen, mocka, fixa det vanliga osv.

Precis som du har jag svårt för det som min psykolog kallar aktivitetsreglering. Antingen är jag av, eller på. Oftast på. Jag kan bara kolla på film om jag samtidigt scrollar mobilen t ex.

Den återhämtning som gav mig mest var stallet, och en promenad helt ensam varje dag. Jag började göra saker långsamt, prata och gestikulera långsamt, inte göra saker snabbt helt enkelt.. Utöver det planerade jag bara in en enda aktivitet om dagen, exempelvis laga mat, handla, eller starta en tvättmaskin. Min kropp skrek efter att få ta det lugnt, så trots att hjärnan dansade hey macarena, lät jag kroppen få vara stillsam och göra en enda sak i taget, inte vara flera steg före mentalt.

Jag fick också en adhd-diagnos vilket förklarar mycket för mig och hur jag mår och har haft det.

 

[cirkus]

Jag som har en hjärntrötthet behöver vara ganska mycket ensam för att återhämta mig. Introverta och sitta i soffan och sticka ljusblå mössor

Att kunna göra ingenting är väldigt viktigt att låta systemen lugna sig. Det kan ta tid för dem att komma ner i varv. Göra saker långsamt.

 

[Malibu_Stacy]

Jag behövde i samband med min utmattning gå i terapi för att på riktigt lära mig hur jag ska få återhämtning. Jag hade ju gjort på samma sätt i över 30 år så både hjärna och kropp visste inget annat.
Jobbade bland annat med denna bok som jag varmt kan rekommendera.

[ICODE][/ICODE]

 

[Ajda]

Återhämtning för mig är att vara ledig hemma med familjen och djuren. Ta hand om hästarna, fixa och greja litegrann hemma.
Ser till att mycket sällan boka upp mig på saker.
Jag har inte utmattningssyndrom, men en ganska stressig livsstil. Eller inte stressig, men hästar, hundar, heltidsjobb, barn med intressen, gård osv.
Det är viktigt för mig att jag ser till att verkligen prioritera nedvarvning på min fritid, för att jag ska fortsätta orka med allt jag vill göra.

Nära och kära har överlag rätt dålig förståelse för detta, konstigt nog.

 

[monster1]

Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid för återhämtning", vilket jag insett att jag nog inte riktigt vet hur man egentligen gör. De flesta i min omgivning har mestadels andra intressen, och för dem låter det konstigt att jag t. ex. känner att det är återhämtning att åka till stallet och mocka och fixa. Jag tänker att här kanske fler har liknande livsstil som mig, med djur att ta hand om och liknande, och kanske har kloka tankar om vad återhämtning är för er?

Min utmattning kom som den klassiska "gå in i väggen"-upplevelsen, med mycket obehagliga symtom både fysiskt och psykiskt. Jag tyckte själv inte att jag hade det speciellt stressigt, men nu kan jag allt mer se att hur jag hanterat stress nog inte varit särskilt gynnsamt för mig. Jag är en "fixare", som alltid vill ha något konkret att lägga fokus på. Har en snart 17-årig dotter som varit sjuk i flera år, och jag har alltid hanterat det med att göra saker. Min man/hennes pappa har varit den som varit mest med henne, och jag har gjort "allt annat" (skött mycket i hemmet, skött om 3 hundar, hjälpt dottern med hennes ponnyer och numera min egen häst o. s. v. ) Har jag fått för lite att göra har jag gett mig in i något nytt projekt av varierande omfattning. Att "bara ta det lugnt" har alltid gjort mig stressad och rastlös. Den senaste tiden innan jag blev sjuk jobbade jag "bara" 75%, och utöver det har jag man och hus, en häst och tre hundar, varav dotterns valp tar mest tid och engagemang - men också är den av hundarna som "ger" mest energi! Då dottern bor på HVB-hem och valpen började "skolas in" för att kunna bo med henne blev det också en hel del åkande dit.

När jag först drabbades av utmattningssyndrom gjorde jag absolut ingenting. Sedan blev dottern mycket dålig och den inre "mamma-kraften" väcktes, och jag körde på som vanligt. Nu är dottern stabil och "hemma" på HVB-hemmet igen, och jag ska ännu en gång "ge mig själv tid för återhämtning". Här sitter jag nu och är stressad, rastlös och vet inte hur man gör. Mannen har inga problem med att slappna av framför TVn eller fördjupa sig i en bok i flera timmar. Jag tycks ha två lägen, sitta rätt upp och ner och göra ingenting alls, eller att verkligen göra något.

Vad är återhämtning för er? Motionera hundar, träna valp, sköta häst och "tantrida" i skogen några dagar i veckan går ju inte att fylla dagarna med. Vänner och familj är underbara och lagar mat, handlar, städar, fixar och ordnar åt oss om vi vill. Det är guld värt och enormt uppskattat! Men vad gör jag med all tid? Tiden finns för återhämtning, men vad är återhämtning, egentligen?

Återhämtning är oftast att göra saker du tycker om i en lämplig takt. Sakerna ska göra att du känner dig avslappnad och piggare efter snarare än tröttare.

Men jag tänker också att terapi är en bra grej, du verkar ju fly från det jobbiga genom att göra saker som distraherar dig från att tänka på det jobbiga. Så terapi kan ju hjälpa dig med det.

 

[Islandshästryttare]

En läkare har sagt till mig att om inte kroppen och huvudet får vila ibland så läker inte hjärnan. Det tror jag ligger mycket i det. Kan du få någon hjälp av vården att reda ut detta? Kan det finnas några rehabgrupper eller liknande? Tror det kan vara till nytta @MML Ta hand om dig

 

[manda]

Jag brände ut mig rejält för över tio år sedan. Det allra viktigaste var att få fatt på den inre kompassen och börja förstå vad jag ”aktiverade ihjäl mig” för att slippa känna. Dels har jag blivit mycket bättre på att tillåta och identifiera mina känslor vilket givit mindre ketchupeffekt när de väl kommer till ytan och dels att förstå vilka av mina ideal eller visioner som är bra för mig och som jag vill rikta mina tankar/handlingar mot att nå och vilka av dem som inte gynnar mig för att kunna sluta investera tanke och handling i dem. Hade också hjälp från vården att få kläm på det (och ändrade bana karriärsmässigt efter ett tag).

När jag mådde som sämst satt jag mycket i en tall med vattenutsikt. Där hade jag ro och kunde få vara så utmattad jag faktiskt var utan att varken kropp eller knopp spann iväg. Och låg i sängen och grät. Jag behövde båda. Ibland sörjde jag ikapp osörjda sorger och det tillät jag mig, ibland blev det ett fastnat mönster pga energibrist och då försökte jag bryta. Tex genom att baka, virka. Men inte för att åstadkomma saker - det var en härlig bieffekt - utan för att göra något repetitivt som kräver lite engagemang men inte någon direkt hjärna. För att liksom strömlinjeforma det spretiga, elektriska kretskort som var jag. Att göra saker som tydliggör min form (att jag faktiskt har hud och att den separerar mig från omgivningen, att hudlösheten inte är total och bokstavlig, att mina fötter går på marken och att både marken och fötterna finns där under mig och inte rämnar oavsett hur mycket annat inom och utanför som är kaosigt, att händerna som håller garn, klappar garn gör vad händer gjort o alla tider). Jag hade inga djur under den perioden men där finns definitivt utrymme för den typen av aktivitet; att rykta, att klappa, att andas i rytm med varandra, gå tillsammans, skritta ut jag-hästen-naturen.

Tillägg: hitta en riktigt enkel comfort food och safe food så näringsintag blir enkelt och trösterikt. Jag åt mannagrynsgröt med frön, banan och torkad frukt. Typ bara, i veckor eller månader.

 

[animalasia]

Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom. Jag har en bakgrund som liknar din med psykisk ohälsa hos mina barn och jag och min man har krigat i många år. Nu när det äntligen börjar ljusna för barnen och jag har all tid till mig själv, då kraschade jag.

De första månaderna sov jag nästan dygnet runt och försökte få i mig näring trots det fruktansvärda illamåendet. Sakta har jag börjat må bättre och nu kan jag t.o.m. laga mat och äta den efteråt. Jag umgås med mina djur, låter allt ta sin tid. Tar kväll vid 18 och spenderar resten av kvällen i soffan och kollar på film. Jag har fått order att inte träna utan göra allt långsamt. Det är min tid att ta hand om min kropp, den har ju faktiskt ställt upp för mig 24/7 i många, många år nu.

 

[MML]

Svarar lite allmänt till er alla. Först och främst, tack för reflektioner och delade erfarenheter! Jag har i samband med sjukskrivningen börjat gå i samtal hos en kurator, just för utmattningen och allt kring det. Det har ännu mest handlat om kartläggning, men jag tar med mig det här med att jag behöver lära mig hur jag ska få verklig återhämtning.

Jag skulle inte säga att jag "flyr" från att tänka på jobbiga saker genom att distrahera mig med annat, däremot känner jag väldigt väl igen mig i att t. ex. inte kunna "bara" titta på en film utan att samtidigt göra något annat. Jag fungerar lite lika med att tänka på och bearbeta jobbiga saker, tror jag. Det är inget jag sitter och "bara tänker" på. Jag tänker nog allra mest (och bäst) när jag gör något fysiskt under tiden.

Jag har faktiskt också börjat fundera i banor kring ADHD eller liknande, då jag tycker mig känna igen mig en del i det. Dottern har (bland annat) ADHD, och som jag förstått det kan det vara ärftligt? Det är kanske också något jag skulle lyfta med vården.

Att sömnen ändras har jag mest fått acceptera. Normalt är jag väldigt morgonpigg, sover bra på nätterna och är igång på dagarna. Nu vaknar jag senare (om inte valpen väcker mig) och behöver ofta sova en, eller flera, timmar dagtid. Att få i mig mat är tack och lov inte svårt för mig, jag är intresserad av, och tycker om, bra mat. Har kära vänner som ser till att det alltid finns mat i kyl och frys som bara behöver värmas, och både jag och mannen tycker om att laga mat. Jag behöver med andra ord enbart laga mat när jag känner för det.

 

[zarmino]

För mig när jag gick in i väggen, så sov jag, typ dygnet runt. När jag blev lite mindre trött så var stallet det enda jag orkade med, och då på dagtid så jag undvek så mkt folk som möjligt. Jag mockade i säkert fyrtio minuter i min enda box, men det fick ta den tid det behövde, och jag tänkte och funderade i lugn och ro på det jag behövde bearbeta. Jag har aldrig varit någon som alltid haft mkt att göra och gjort saker effektivt, men har ändå fått lära mig att saker får ta tid. Idag är jag i princip återhämtad, men jag kan fortfarande inte göra alltför många extra saker per vecka förutom jobb och stall, och måste sköta min sömn annars slutar jag sova helt. Så det är väl mitt tips, låt saker ta tid, bara för att du brukar mocka och fixa stallet på en timme, så behöver du ju inte det nu. Låt saker ta tid, känn efter hur din kropp känns när du gör saker, så du inte blir tröttare efteråt. Lyssna mer på din kropp än din hjärna, den berättar när du behöver ta det lugnt.

 

[Angel]

Jag tror väldigt många av oss med många och aktiva intressen måste lära sig att ha mindre krav på oss själva och vad som man vill göra när man känner att man inte orkar. Skala bort allting som inte är nödvändigt så att säga tills man har mer energi. Och nej det är inte roligt men att ha roligt är inte samma sak som att återhämta sig. Hjärnan behöver ha tråkigt för att kunna varva ner.
Visst att det är roligt och bra för själen att pyssla med djur, rida eller träna med hunden men det är också ett ”måste” och något som kräver saker av oss, kostar massor med pengar och kan vara fullkomligt dränerandet. Att ha häst är verkligen mer energikrävande än avkopplande, speciellt när man måste åka i väg regelbundet och lägga transporttid varje dag för att ta sig till stallet.
En lugn ridtur i skogen i sig absolut kan vara återhämtande men inte behöver man hela ansvaret med egen häst för att kunna göra det regelbundet ändå.

 

[MML]

Jag tror väldigt många av oss med många och aktiva intressen måste lära sig att ha mindre krav på oss själva och vad som man vill göra när man känner att man inte orkar. Skala bort allting som inte är nödvändigt så att säga tills man har mer energi. Och nej det är inte roligt men att ha roligt är inte samma sak som att återhämta sig. Hjärnan behöver ha tråkigt för att kunna varva ner.
Visst att det är roligt och bra för själen att pyssla med djur, rida eller träna med hunden men det är också ett ”måste” och något som kräver saker av oss, kostar massor med pengar och kan vara fullkomligt dränerandet. Att ha häst är verkligen mer energikrävande än avkopplande, speciellt när man måste åka i väg regelbundet och lägga transporttid varje dag för att ta sig till stallet.
En lugn ridtur i skogen i sig absolut kan vara återhämtande men inte behöver man hela ansvaret med egen häst för att kunna göra det regelbundet ändå.

Jag förstår absolut ditt resonemang, men jag kan inte helt hålla med. Jag tror att det är högst individuellt om det är mer energikrävande eller avkopplande att ha häst. För mig är det definitivt det senare. Det tycks också, av svaren här att döma, som att flera har positiva erfarenheter av att vara i stallet och med sina djur just för återhämtning. För mig är hästen och stallet "mitt space" så att säga, där jag som bäst kan varva ner och koppla bort allt annat, och just "bara vara jag". Jag kan stå och mocka och låta tankarna vandra, eller pyssla med hästen och tanka energi. Det är inte dränernande för mig.

Därmed inte sagt att det är så för alla, självklart är det inte det! För många kan det säkert vara just så som du skriver, och den bästa lösningen kan då säkert vara att inte ha en egen häst med allt vad det innebär. För mig känns det dock solklart som att hästen (och även hundarna) "ger" mer än vad de "tar".

 

[orientalkatten]

Jag fick en rejäl svacka med utmattningssyndrom för ca 10 år sedan. Det som fick mig igång igen var hästen. När jag kom upp ur sängen och kunde köra bil igen var jag mycket i stallet. Lugna turer o fika med en stallkompis. Helt frisk blir man aldrig. Negativ stress mår jag inte bra av.

 

[Angel]

Jag förstår absolut ditt resonemang, men jag kan inte helt hålla med. Jag tror att det är högst individuellt om det är mer energikrävande eller avkopplande att ha häst. För mig är det definitivt det senare. Det tycks också, av svaren här att döma, som att flera har positiva erfarenheter av att vara i stallet och med sina djur just för återhämtning. För mig är hästen och stallet "mitt space" så att säga, där jag som bäst kan varva ner och koppla bort allt annat, och just "bara vara jag". Jag kan stå och mocka och låta tankarna vandra, eller pyssla med hästen och tanka energi. Det är inte dränernande för mig.

Därmed inte sagt att det är så för alla, självklart är det inte det! För många kan det säkert vara just så som du skriver, och den bästa lösningen kan då säkert vara att inte ha en egen häst med allt vad det innebär. För mig känns det dock solklart som att hästen (och även hundarna) "ger" mer än vad de "tar".

Jag tror bestämt att alla som säger att det är mer avkopplande än energikrävande att ha häst är i förnekelse. Har diskuterat det resonemanget med min företagshälsovård och de håller med mig och människor med häst är klart överrepresenterade hos dem bland de som varit sjukskrivna för utmattning.

Sen inte sagt att ha häst man vill och väljer att göra ändå men är det avkoppling och få mer energi till övrigt i livet man är ute efter så lånar man en häst och slipper stora delar av ansvaret.

Visst är man enormt ekonomiskt stark och kan betala andra för att stötta när det behövs utan att behöva tänka närmare på det eller har en enormt bra uppställning där det alltid finns hjälp så fungerar det säkert bra ut energisynpunkt också.

 

[Kirre]

Jag tror bestämt att alla som säger att det är mer avkopplande än energikrävande att ha häst är i förnekelse. Har diskuterat det resonemanget med min företagshälsovård och de håller med mig och människor med häst är klart överrepresenterade hos dem bland de som varit sjukskrivna för utmattning.

Sen inte sagt att ha häst man vill och väljer att göra ändå men är det avkoppling och få mer energi till övrigt i livet man är ute efter så lånar man en häst och slipper stora delar av ansvaret.

Jag håller helt med. Sen beror det nog också väldigt mycket på HUR man har häst. Stort/litet stall, tränar och tävlar man, är det en frisk och sund individ som inte kräver massa extrapyssel, specialmat osv osv. Fixar någon annan strö, hö, in, ut, mocka vid behov mm. Och har man bara hästen att tänka på som enda aktivitet/krav vid tex sjukskrivning, ja då kan det säkert vara avkoppling och återhämtning.

Sen att vi är överepresenterade i statistiken har säkert också med att många hästmänniskor även är duktiga flickor/over achievers även inom andra områden så totalen blir för mycket.

Jag har helt fått tänka om kring mitt hästhavande efter min utbrändhet och efter en vända där hästen varit ute på foder och jag fått leva hästfritt liv så var det en sjuk ångesttrigger att få hem hästen igen. Precis innan hemkomst kunde jag inte ens gå in i ett stall utan att få ångest och då var det inte utbrändheten per se som gjorde att hästen lämnades ut på foder så det var en liten chock att inse hur den ändå bidragit till mitt dåliga mående. Nu är det en balansgång och jag har som sagt fått ändra om mycket så just nu ger det mer, samtidigt som jag kan sakna allt jag gjorde med hästen förr.

 

[MML]

Jag tror bestämt att alla som säger att det är mer avkopplande än energikrävande att ha häst är i förnekelse. Har diskuterat det resonemanget med min företagshälsovård och de håller med mig och människor med häst är klart överrepresenterade hos dem bland de som varit sjukskrivna för utmattning.

Sen inte sagt att ha häst man vill och väljer att göra ändå men är det avkoppling och få mer energi till övrigt i livet man är ute efter så lånar man en häst och slipper stora delar av ansvaret.

Visst är man enormt ekonomiskt stark och kan betala andra för att stötta när det behövs utan att behöva tänka närmare på det eller har en enormt bra uppställning där det alltid finns hjälp så fungerar det säkert bra ut energisynpunkt också.

Förstår jag dig rätt i att du menar att de som i den här tråden berättat om hur hästen/stallet är/varit återhämtning och det som hjälpt dem tillbaka, lever i förnekelse? Att deras upplevelse (som även jag delar) av att "tanka energi" i stallet inte är sann?

Jag tror, som sagt, att det är högst individuellt om det "ger" eller "tar" mest att ha häst (eller något annat djur för all del).

 

[Tassa]

När jag gick in i väggen var jag medryttare och hade ett stort trädgårdsintresse. Båda sakerna är sånt som ger mig energi och jag var lite som du, det var on eller off. I början sov jag väldigt mycket, som många andra skrivit och jag tyckte att jag var väldigt noggrann med att lyssna på kroppen. Läkaren sa att det är bra att vara aktiv för den mentala hälsan så jag trodde att det var bra.

Kroppen tyckte antagligen inte att jag lyssnat särskilt bra på den ändå, så jag började få feber när jag gjorde något fysiskt (och mentalt krävande). Då fick jag tänka om. Jag började måla och det var i princip det ända jag orkade ett tag. Jag hade kvar min medryttarhäst, jag behövde ju inte vara där varje dag. Det var ett bra sätt att komma iväg och jag mådde bra mentalt med hästen och jag har världens bästa hästägare som var förstående med att orken tröt.

Jag undrar hur länge du har varit sjukskriven? Det kan ta ett tag för kroppen att fatta att den får varva ner och ta det lugnt. Mår du bra av stallet tror jag egentligen inte att det är någon fara med att vara där, men kanske att det behöver dra ner på krav på dig själv när du är där (beroende på vilken typ av hästägare du är). Och att det är viktigt att du har övrig tid till vila och återhämtning. Att sitta och glo på tv är inte min grej heller, men det är bra att hitta någon lugn aktivitet att ägna sig åt. Läsa, måla, sticka eller vad som helst. Det tar tid att återhämta sig från en utmattning, så jag tror att det är viktigt att lära sig hur man vilar.

Kram.

 

[MML]

Jag håller helt med. Sen beror det nog också väldigt mycket på HUR man har häst. Stort/litet stall, tränar och tävlar man, är det en frisk och sund individ som inte kräver massa extrapyssel, specialmat osv osv. Fixar någon annan strö, hö, in, ut, mocka vid behov mm. Och har man bara hästen att tänka på som enda aktivitet/krav vid tex sjukskrivning, ja då kan det säkert vara avkoppling och återhämtning.

Sen att vi är överepresenterade i statistiken har säkert också med att många hästmänniskor även är duktiga flickor/over achievers även inom andra områden så totalen blir för mycket.

Jag har helt fått tänka om kring mitt hästhavande efter min utbrändhet och efter en vända där hästen varit ute på foder och jag fått leva hästfritt liv så var det en sjuk ångesttrigger att få hem hästen igen. Precis innan hemkomst kunde jag inte ens gå in i ett stall utan att få ångest och då var det inte utbrändheten per se som gjorde att hästen lämnades ut på foder så det var en liten chock att inse hur den ändå bidragit till mitt dåliga mående. Nu är det en balansgång och jag har som sagt fått ändra om mycket så just nu ger det mer, samtidigt som jag kan sakna allt jag gjorde med hästen förr.

Jag har lite svårt att förstå hur man kommer fram till att sin egen sanning är någon slags universell sanning för "alla". För mig personligen är stallet och hästen återhämtning och avkoppling. Det betyder givetvis inte att jag säger åt någon annan med utmattningssyndrom att hen bör skaffa häst/hund/annat djur för att komma tillbaka på banan. Det tror jag är individuellt för var och en, vad som hjälper och vad som stjälper.

Jag håller med dig om att hur man har häst alldeles säkert har stor betydelse. Har man t. ex. en tävlingshäst i ett kollektivstall, där man köper hem foder och strö själv och sköter ett större antal utsläpp/insläpp för ett större antal hästar, tränar mycket etc. så tar det naturligtvis mer energi än om man t. ex. har en hobbyhäst på helinackordering i en lösdrift, där man "bara" behöver sköta om sin egen häst. Jag tror också att du har en poäng i att korrelationen hästägare - utmattningssyndrom kan handla om "duktig-flicka-syndromet" och en vilja att alltid prestera, snarare än "enbart" hästägandet i sig.

För min situation har jag inga som helst tvivel om att min häst inte är "problemet", så att säga.

 

[MML]

När jag gick in i väggen var jag medryttare och hade ett stort trädgårdsintresse. Båda sakerna är sånt som ger mig energi och jag var lite som du, det var on eller off. I början sov jag väldigt mycket, som många andra skrivit och jag tyckte att jag var väldigt noggrann med att lyssna på kroppen. Läkaren sa att det är bra att vara aktiv för den mentala hälsan så jag trodde att det var bra.

Kroppen tyckte antagligen inte att jag lyssnat särskilt bra på den ändå, så jag började få feber när jag gjorde något fysiskt (och mentalt krävande). Då fick jag tänka om. Jag började måla och det var i princip det ända jag orkade ett tag. Jag hade kvar min medryttarhäst, jag behövde ju inte vara där varje dag. Det var ett bra sätt att komma iväg och jag mådde bra mentalt med hästen och jag har världens bästa hästägare som var förstående med att orken tröt.

Jag undrar hur länge du har varit sjukskriven? Det kan ta ett tag för kroppen att fatta att den får varva ner och ta det lugnt. Mår du bra av stallet tror jag egentligen inte att det är någon fara med att vara där, men kanske att det behöver dra ner på krav på dig själv när du är där (beroende på vilken typ av hästägare du är). Och att det är viktigt att du har övrig tid till vila och återhämtning. Att sitta och glo på tv är inte min grej heller, men det är bra att hitta någon lugn aktivitet att ägna sig åt. Läsa, måla, sticka eller vad som helst. Det tar tid att återhämta sig från en utmattning, så jag tror att det är viktigt att lära sig hur man vilar.

Kram.

Jag har "bara" varit sjukskriven i några veckor. Alldeles i början sov jag väldigt mycket och var alldeles "snurrig" mentalt. När dottern sedan blev dålig behövde jag "vara mamma", och på något sätt fanns det kraft till det där och då. Jag tror att det är först nu jag börjar orka och kunna reflektera kring vad som faktiskt är återhämtning för mig, och hur jag bäst får vila.

När jag skaffade min häst var det just för att ha något som är "bara mitt", som en fristad från livet i övrigt. Min häst är oerhört lättsam både att ta hand om och att rida, noga utvald för att jag ville ha, och behövde, en häst som inte "ställer krav".

Jag tar absolut med mig att fundera vidare kring vad som fungerar vilsamt för mig.