Hungriga lejon jagar ju bäst som någon ekonom uttryckte det. Jag tror inte att människor i grunden är lata och ovilliga att arbeta. I mitt jobb möter jag varje dag människor som står långt långt bort från arbetsmarknaden och inte en enda är lat utan det är andra hinder i vägen. Sjoberga är högavlönad utgår jag ifrån och vit medelklass civilingenjör, tror att det då kan vara ytterst svårt att förstå hur folk "därnere" har det.Helt enig där och samtidigt finns det många vars arbetsförmåga överskattas och nekas sjukskrivning på mycket tveksamma grunder. Det är ett problem med gränsdragning och felbedömning men den finns i båda riktningar.
Talar du för dig själv här? Som du skriver det här så låter det som om alla eller åtminstone lejonparten försöker få sjukskrivningar på tveksamma grunder och måste piskas med dålig ekonomi för att annat än halvhjärtat jobba.
Ja det finns de som är lata som simulerar och behöver en spark i baken, men att utgå från att alla är det upplever jag som ett stort människoförakt. Den stora majoriteten vill inget annat än att kunna göra rätt för sig och komma ut i arbetslivet. Och du vill att dessa ska utsättas för en kollektiv press för att komma åt minoriteten som maskar.
Gäller det dig också att du går igenom livet och försöker maska så mycket du kan och behöver hot om lägre lön för att prestera?