Precis som Lobelia skriver handlar det om ekonomin. Orken eller snarare möjligheterna till arbete har ju redan bedömts av försäkringskassan, arbetsförmedlingen och arbetsgivare. Jag tycker även att vuxna har rätt till ett meningsfullt liv. Det behöver inte nödvändigtvis handla om en hobby, det kan handla om att ha ett socialt liv överhuvudtaget.
Jo visst. Ekonomin har ju betydelse för alla i ett hushåll.
Och visst finns det ensamstående föräldrar utan arbetsförmåga.
Och då finns olika ekonomiska räddningssystem, bland annat försörjningsstöd, barnbidrag, bostadsbidrag med mera.
I flera kommuner ingår väl en enklare dator i "socialbidragsnormen" (jag väljer en gammal term för att jag inte vet vad som är korrekt benämning numera och tror och hoppas att de flesta här förstår vad som åsyftas).
Vad gäller att ha ett socialt liv: javisst och deltids närvaro på en arbetsplats, även i väldigt liten omfattning, innebär ju ett socialt liv och ett sammanhang.
Varpå jag resonerat mig fram till att närvaro på en arbetsplats är bättre än fullständig frånvaro av arbete.
Och jo, visst behöver man ha lite pengar för att "ha ett socialt liv" men faktiskt tycker jag fortfarande att personer som inte jobbar, ska ha mindre pengar än personer som jobbar.
Dessutom: beroende på hur och med vem man väljer att utöva sitt "sociala liv" så behöver det faktiskt inte vara så dyrt men det beror ju också på vilka intressen man har.
Har man dyra intressen så begränsar förstås ekonomin mer.
Vill dock påminna om att jag inte lämnat synpunkter på vilken nivå av sjukersättning som är "rätt" - bland annat för att jag inte har en aning om vad normal lägenhetshyra och liknande ligger på.
Jag har också dålig eller ingen koll på vad man får kvar efter skatt beroende på vad man får före skatt.