Jag har inte alls den människosynen så den får stå för dig själv.
Jag tror att väldigt många, särskilt de med diffusa psykologiska diagnoser, gravt underskattar sin arbetsförmåga och gravt underskattar den rehabiliteringskraft som finns i att arbeta delvis. Tillsammans med läkare som inte vill ha konflikt med sin patient utgör det ett ganska omfattande problem och blir ett överutnyttjande av försäkringen.
Jag tror inte att det ffa är lathet eller att man inte vill göra rätt för sig som ligger bakom. Däremot skapar möjligheten till signifikant bättre inkomst ett incitament, som i många fall, som jag noterat, är det som krävdes för att få igång rehabiliteringen på allvar. Rehab som lyckats mycket väl.
Därför tycker jag att vi ska erbjuda mer och bättre rehab till alla, även om utsikterna att nå en hög arbetsförmåga är små.