Utbruten: Den tragiska dödsskjutningen

[Fruentimber]

Det där är ju ännu mer tragiskt. Att dom ska tvingas jobba efter att ha skjutit ihjäl en oskyldig. Det är ju oavsett ett trauma. Dom kan ju inte skärma sig från att det var en oskyldig. Dom är ju inte robotar.

Ja, mycket märkligt. Jag trodde det var rutin att tas ur tjänst när man har haft ihjäl en annan människa, oavsett orsak. Ser ju helst att det inte springer omkring poliser i tjänst som kan må dåligt efter händelser som denna.

 

[Flixon]

Som jag förstått det så tas inte poliser ur tjänst efter skjutning, däremot så är de inte i yttre tjänst. Arbetstiden går istället till avlastningssamtal och dylikt.
Observera att jag vet inte om så är fallet här, bara att det var så för ca 1 år sedan i Malmö i alla fall.

 

[Wysiwyg]

Det betydde att de sammansvetsade arbetslag som arbetat flera år tillsammans och kände varandra väl splittrades, vilket självklart bidrog till en ökad trygghet i pressade situationer.
Idag är det vanligt att man arbetar i par med helt nya ansikten varje dag, flera dagar i rad.
Och där har just tryggheten varit en het potatis många många gånger. Att hamna i en livshotande situation med någon du lärt känna för 10 min sedan är ju fel på så många plan.

Jag tänker att det är därför det är viktigt med utbildning. Alla ska vara utbildade enligt samma sätt tänk med samma rutiner och åtgärder. Om det hålls hårt på utbildningen och tillvägagångssättet (vilket ÄR svårt i en pressad och stressad situation men just därför är viktigt) behöver man inte vara bundis med kollegan för att det ska fungera bra. Det kanske till och med är bättre att inte vara ett radarpar i sådana situationer så träning går före känslor och rädslor.

Jag tror man vinner otroligt mycket mer på att ha olika turlag än att samma två personer bara jobbar ihop hela tiden. Det är lätt gjort att man lägger sig till med olater och "slarvar" med rutiner och arbetssätt bara för att man känner varandra bra. Och man kan alltid lära sig mycket av andra, sådant stagnerar ju efter ett tag om man bara är två. Dessutom tror jag att kollegial omsättning motverkar dåliga attityder och slapp inställning. Jag tror det är lätt att sådant får fäste i små slutna grupper oavsett yrke men speciellt sådana som är med om många känslomässiga uppdrag.

 

[Roheryn]

Och därför är det helt ok att polisen skjuter för att döda så fort de misstänker att en person har ett vapen i handen?

Nej. Men det är rimligt att de skjuter för att träffa och oskadliggöra när någon siktar på dem med ett skjutvapen (eller vad som ser ut som ett riktigt skjutvapen) och inte vid tillsägelse lägger ner vapnet utan fortsätter sikta och eventuellt även närmar sig.

 

[Petruska]

Jag tror inte de små barn som skjuter ihjäl sina syskon/kompisar/föräldrar i USA rör sig som elitsoldater de heller. Jag förstår nog inte riktigt vad det har med saken att göra. Rörelsemönstret i stort säger väldigt lite om hur snabbt någon rör pekfingret på avtryckaren. I min värld kan det till och med vara så att ett ryckligt rörelsemönster ses som mer hotfullt eftersom den personen inte verkar ha koll på kroppen och därför kanske inte har koll på fingret heller. Man är lika död om man träffas fel av ett vådaskott som av ett planerat skott.

Nu vet jag inte exakt vilka yttre tecken på downs den här killen hade, men "ryckigt rörelsemönster" är det sista jag associerar med downs. Låg muskeltonus och överrörlighet inte minst i höfterna, är mycket mer sannolikt. Det för funktionshindret typiska rörelsemönstret handlar inte om precisa och snabba rörelser.

 

[WhoIsItAgain]

Som jag förstått det så tas inte poliser ur tjänst efter skjutning, däremot så är de inte i yttre tjänst. Arbetstiden går istället till avlastningssamtal och dylikt.
Observera att jag vet inte om så är fallet här, bara att det var så för ca 1 år sedan i Malmö i alla fall.

I de 2 fall jag varit med om (iof inga dödskjutningar men andra tunga saker) så har man gått till jobbet som vanligt men inte jobbat så att säga. På den tiden jag jobbade var vi i turlag (slutade mycket pga att det togs bort) och första passet efter en händelse var hela turlaget befriade från vanligt jobb. Även vi som jobbade inne som arrestvakt, radiooperatörer, VB, krimjour osv. Vi fick istället avlastningssamtal. Därefter jobbade de som inte varit direkt inblande som vanligt dag 2 och de andra när de (och ansvariga) kände att de kunde gå ut i skarp tjänst igen. Men "jobbade" som vanligt gjorde de i praktiken inte men gick till jobbet som vanligt.

 

[WhoIsItAgain]

Jag tänker att det är därför det är viktigt med utbildning. Alla ska vara utbildade enligt samma sätt tänk med samma rutiner och åtgärder. Om det hålls hårt på utbildningen och tillvägagångssättet (vilket ÄR svårt i en pressad och stressad situation men just därför är viktigt) behöver man inte vara bundis med kollegan för att det ska fungera bra. Det kanske till och med är bättre att inte vara ett radarpar i sådana situationer så träning går före känslor och rädslor.

Jag tror man vinner otroligt mycket mer på att ha olika turlag än att samma två personer bara jobbar ihop hela tiden. Det är lätt gjort att man lägger sig till med olater och "slarvar" med rutiner och arbetssätt bara för att man känner varandra bra. Och man kan alltid lära sig mycket av andra, sådant stagnerar ju efter ett tag om man bara är två. Dessutom tror jag att kollegial omsättning motverkar dåliga attityder och slapp inställning. Jag tror det är lätt att sådant får fäste i små slutna grupper oavsett yrke men speciellt sådana som är med om många känslomässiga uppdrag.

Det ingår ju fler än 2 personer i ett turlag har aldrig varit med om att samma åker ihop jämt, förutom hundförarna. Men nog känner man varandra bättre än när man jobbar med okända. Jag kunde tex höra på tonläget på mina turlagskollegor när något prioriterat jobb kom in, bara efter några sekunder. Vilket gjorde att jag snabbt kunde sätta igång att larma ut. När man någon gång gjorde övertid i andra turlag låg man hela tiden steget efter för att vi inte var så inarbetade.

 

[Wysiwyg]

Men nog känner man varandra bättre än när man jobbar med okända. Jag kunde tex höra på tonläget på mina turlagskollegor när något prioriterat jobb kom in, bara efter några sekunder. Vilket gjorde att jag snabbt kunde sätta igång att larma ut. När man någon gång gjorde övertid i andra turlag låg man hela tiden steget efter för att vi inte var så inarbetade.

Det är ju just sådant utbildning ska råda bot på. Om alla alltid gör på samma sätt behövs inte tonfall för att det ska funka smidigt och man inte ska hamna efter från början.

Alltså, jag är ingen robot. Jag har själv jobbat i yrken där man är väldigt beroende av sin kollega och självklart känns det tryggt att jobba med någon man känner och litar på. Men, jag ser fler fördelar än nackdelar med att jobba med många olika än att jobba med en eller ett par stycken. Är alla ordentligt utbildade och använder sin utbildning som det är tänkt går det bra trots att man inte känner varandra så bra. (Jag har själv varit på fall som bokstavligen handlat om liv och död 10 minuter efter jag första gången träffat kollegan för dagen. Det gick bra just för att vi båda använde vår utbildning och gjorde som vi är förberedda för att göra.)

 

[Shaggy]

Nu vet jag inte exakt vilka yttre tecken på downs den här killen hade, men "ryckigt rörelsemönster" är det sista jag associerar med downs. Låg muskeltonus och överrörlighet inte minst i höfterna, är mycket mer sannolikt. Det för funktionshindret typiska rörelsemönstret handlar inte om precisa och snabba rörelser.

Det var ett exempel. Det rörelsemönster du besrkiver kan även tyda på högt alkoholintag och vid sådant kan man ju bli rätt oberäknelig.

 

[WhoIsItAgain]

Det är ju just sådant utbildning ska råda bot på. Om alla alltid gör på samma sätt behövs inte tonfall för att det ska funka smidigt och man inte ska hamna efter från början.

Alltså, jag är ingen robot. Jag har själv jobbat i yrken där man är väldigt beroende av sin kollega och självklart känns det tryggt att jobba med någon man känner och litar på. Men, jag ser fler fördelar än nackdelar med att jobba med många olika än att jobba med en eller ett par stycken. Är alla ordentligt utbildade och använder sin utbildning som det är tänkt går det bra trots att man inte känner varandra så bra. (Jag har själv varit på fall som bokstavligen handlat om liv och död 10 minuter efter jag första gången träffat kollegan för dagen. Det gick bra just för att vi båda använde vår utbildning och gjorde som vi är förberedda för att göra.)

Vi har alla samma utbildning. Men du kan aldrig ersätta vissa saker med utbildning. Men det är precis det som våra höga polischefer också tyckte och som gjorde att både poliser och civilanställda sa upp sig i massor när turlagen försvann. Om det är bättre nu när de inte finns vet jag inte. Jag valde att sluta för jag ansåg inte jag skulle kunna göra ett lika bra jobb när jag vid varje pass skulle börja med att lära mig hur mina kollegor funkar i skarpa lägen. När det bränner till vill jag veta hur de andra reagerar. Även med utbildning reagerar alla olika när du står inför ett reellt hot. Jag vill veta hur den som ska backa upp mig funkar. Jag vill inte gissa och hoppas i det läget.

Nu är jag iof helt säker på att de hade skjutit även om det varit turlag. Om det gått till som det beskrivits i media så har de nämligen agerat helt i linje med sin utbildning och trappat upp våldet stegvis efter de reaktioner mannen gav dem. Så turlag eller ej är en icke fråga troligen, blev lite ot kanske.

 

[Wysiwyg]

@WhoIsItAgain Då anser jag inte att utbildningen i sig är bra nog om man måste jobba med människor man känner för att arbetet ska fungera. Det blir ju jobbigt om någon är sjuk och dessutom är det ju alltid en första gång man jobbar tillsammans. Och jo, jag anser att utbildning råder bot på det du beskriver.

Jag hade inte heller velat vara på en arbetsplats där det är helt personbundet hur folk agerar i skarpa lägen. Klart alla är olika men när det bränner till måste alla veta vad de ska göra, hur det ska göras och i vilken ordning annars blir det ju totalt kaos. Det Måste finnas en lägsta nivå som alla håller sig till och det är det utbildning ska se till. Klarar inte folk den lägsta nivån ska de inte jobba i yttre tjänst. Sen finns det ju alltid personliga variationer och vissa är skickligare på sitt arbete än andra än andra men alla ska kunna sköta arbetet så att en godtagbar lägstanivå uppnås.

 

[Wysiwyg]

Jag valde att sluta för jag ansåg inte jag skulle kunna göra ett lika bra jobb när jag vid varje pass skulle börja med att lära mig hur mina kollegor funkar i skarpa lägen. När det bränner till vill jag veta hur de andra reagerar. Även med utbildning reagerar alla olika när du står inför ett reellt hot. Jag vill veta hur den som ska backa upp mig funkar. Jag vill inte gissa och hoppas i det läget.

Jag spånar lite till. Om man tidigare skötte sitt jobb efter hur olika kollegor agerade och reagerade byggde det ju på att man kände sin kollega och att man kände sig själv. Om kollegorna då inte längre känner varandra måste man ju ersätta "känslan" och agerandet utefter hur kollegan är med något annat. (Jag tror som sagt på utbildning.)

Om arbetet i kritiska situationer bygger på att känna kollegan och att man anser att kamratskap inte går att ersätta med utbildning, förstår jag kritiken som framförts mot polisutbildningen faktiskt.

 

[Lobelia]

@WhoIsItAgain Då anser jag inte att utbildningen i sig är bra nog om man måste jobba med människor man känner för att arbetet ska fungera. Det blir ju jobbigt om någon är sjuk och dessutom är det ju alltid en första gång man jobbar tillsammans. Och jo, jag anser att utbildning råder bot på det du beskriver.

Jag hade inte heller velat vara på en arbetsplats där det är helt personbundet hur folk agerar i skarpa lägen. Klart alla är olika men när det bränner till måste alla veta vad de ska göra, hur det ska göras och i vilken ordning annars blir det ju totalt kaos. Det Måste finnas en lägsta nivå som alla håller sig till och det är det utbildning ska se till. Klarar inte folk den lägsta nivån ska de inte jobba i yttre tjänst. Sen finns det ju alltid personliga variationer och vissa är skickligare på sitt arbete än andra än andra men alla ska kunna sköta arbetet så att en godtagbar lägstanivå uppnås.

Det du önskar är att människor utbildas till robotar så att man utesluter den mänskliga faktorn. Möjligen kan det fungera i monotona jobb eller där man jobbar oberoende av varandra men att tro att man i ett varierat jobb som ett polisjobb är tro att man ska nå fram till robotartat beteende är orealistiskt och förmodligen inte önskvärt. Poliser måste kunna tänka och agera utifrån eget huvud ibland och har olika personlighet hur mycket man än försöker trycka in dem i samma förpackning.

Sen ska man ha samma utbildning och funka med alla, men att göra det på samma nivå som med någon man känner väl och en främling går inte.

 

[WhoIsItAgain]

@WhoIsItAgain Då anser jag inte att utbildningen i sig är bra nog om man måste jobba med människor man känner för att arbetet ska fungera. Det blir ju jobbigt om någon är sjuk och dessutom är det ju alltid en första gång man jobbar tillsammans. Och jo, jag anser att utbildning råder bot på det du beskriver.

Jag hade inte heller velat vara på en arbetsplats där det är helt personbundet hur folk agerar i skarpa lägen. Klart alla är olika men när det bränner till måste alla veta vad de ska göra, hur det ska göras och i vilken ordning annars blir det ju totalt kaos. Det Måste finnas en lägsta nivå som alla håller sig till och det är det utbildning ska se till. Klarar inte folk den lägsta nivån ska de inte jobba i yttre tjänst. Sen finns det ju alltid personliga variationer och vissa är skickligare på sitt arbete än andra än andra men alla ska kunna sköta arbetet så att en godtagbar lägstanivå uppnås.

Ja? Det har jag aldrig påstått att utbildningen inte är bra. Naturligtvis klarar alla en lägsta nivå. Men (i alla fall jag) strävar alltid efter en högsta nivå. Och jag anser den når jag lättare och bättre när jag har folk omkring mig som jag vet hur de reagerar. Sen att någon är sjuk, man hoppar in på övertid mm händer ju. Och då får man anpassa sig och skruva ner nivån (som det enligt mig blir automatiskt), jämför med ett inspelat lag i fotboll/hockey, jämfört med ett lag som sätts ihop med nya människor varje match. Båda lagen kan utföra jobbet. Men det ena laget vet var medspelaren är utan att behöva titta efter och är därför mycket mer effektiva.

 

[fio]

Så kan det vara.

Utgångspunkten för mina funderingar är inte ens om polisen gjorde rätt eller fel.

Det jag finner djupt obehagligt är att så många - utan att ha de kunskaper poliser har och (får vi hoppas) utan att normalt sett vara beväpnade - helt utgår från det perspektiv där man är den polis som upplever att ens eget liv är hotat.

Jag FATTAR INTE hur den positionen kan vara så viktig och ligga så nära till hands för så många att identifiera sig med.

Utan tvekan handlade polisen fel. Om polisen dessutom handlade KLANDERVÄRT, är mer osäkert.

Du bör nog göra den skillnaden om du vill begripa argumentationerna.

Jag undrar lite på vissa saker och spånar vidare på dina inlägg!

Varför kände sig de som ringde 112 sig hotade ? Hade ingen ringt hade väl Eric sannolikt levt idag. Varför såg inte dessa vittnen att Eric hade DS och bar omkring på ett leksaksvapen? Vilken utgångspunkt tycker du att vittnena borde haft? Jag har ingen som helst aning om vart vittnena var i förhållande till Eric men borde dom inte varit närmre än polisen var när dom sköt?

 

[Wysiwyg]

Ja? Det har jag aldrig påstått att utbildningen inte är bra. Naturligtvis klarar alla en lägsta nivå. Men (i alla fall jag) strävar alltid efter en högsta nivå. Och jag anser den når jag lättare och bättre när jag har folk omkring mig som jag vet hur de reagerar. Sen att någon är sjuk, man hoppar in på övertid mm händer ju. Och då får man anpassa sig och skruva ner nivån (som det enligt mig blir automatiskt), jämför med ett inspelat lag i fotboll/hockey, jämfört med ett lag som sätts ihop med nya människor varje match. Båda lagen kan utföra jobbet. Men det ena laget vet var medspelaren är utan att behöva titta efter och är därför mycket mer effektiva.

Nej det var jag som påstod att utbildningen inte är bra nog om det är som du beskriver.

Att man vet hur folk reagerar blir inte lika viktigt om alla Agerar på samma sätt.

Och jag vet hur skönt det är att jobba med en kollega som man jobbat med länge, det behöver du inte förklara för mig. Maskineriet blir liksom väloljat på ett sätt som det inte är med någon ny. Men det du beskriver är ju att du inte är trygg i ditt arbete om du inte Känner kollegan bra, det är något annat. Det innebär ju att maskineriet över huvud taget inte fungerar som det ska med en okänd kollega. Och det kan ju aldrig vara meningen i yrken där det handlar om liv och död, då är något fel.

 

[Wysiwyg]

Det du önskar är att människor utbildas till robotar så att man utesluter den mänskliga faktorn. Möjligen kan det fungera i monotona jobb eller där man jobbar oberoende av varandra men att tro att man i ett varierat jobb som ett polisjobb är tro att man ska nå fram till robotartat beteende är orealistiskt och förmodligen inte önskvärt. Poliser måste kunna tänka och agera utifrån eget huvud ibland och har olika personlighet hur mycket man än försöker trycka in dem i samma förpackning.

God utbildning minskar helt klart utrymmet för den mänskliga faktorn vilket jag tycker är värt att eftersträva i yrken som kan råda över liv och död, ja.

Jag arbetar själv inom ett fält där jag är ytterst beroende av min kollega för att arbetet ska fungera. Som jag skrev i mitt sista inlägg till @WhoIsItAgain är det självklart skönt och väloljat att arbeta med en känd kollega. Men därifrån till att inte kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt med nya kollegor, det steget är ju otroligt stort.

 

[WhoIsItAgain]

Nej det var jag som påstod att utbildningen inte är bra nog om det är som du beskriver.

Att man vet hur folk reagerar blir inte lika viktigt om alla Agerar på samma sätt.

Och jag vet hur skönt det är att jobba med en kollega som man jobbat med länge, det behöver du inte förklara för mig. Maskineriet blir liksom väloljat på ett sätt som det inte är med någon ny. Men det du beskriver är ju att du inte är trygg i ditt arbete om du inte Känner kollegan bra, det är något annat. Det innebär ju att maskineriet över huvud taget inte fungerar som det ska med en okänd kollega. Och det kan ju aldrig vara meningen i yrken där det handlar om liv och död, då är något fel.

Eller så var det fel på mig? Och jag valde att sluta och börja ett helt annat yrke. Och alla andra som kände som mig gjorde samma sak. Sen anser jag det är skillnad på jobb och jobb. I mitt nuvarande jobb är det också på liv och död ibland. Men jag eller min kollega är inte hotade till livet. Det är lite annorlunda när det är så på hur man agerar och reagerar.

Därför har vi nu brist på sökande på polishögskolan och kraven har sänkts. Om jag tycker det är bra? Nej, det är för jävligt. Sådana som förr sorterades ut kommer nu ut som poliser.

Trots detta så verkar denna händelse ha skett by the book, åter om vad media rapporterat är sant. Man varnade verbalt, man varnade med skott och när inget av detta hjälpte så sköt man. Precis som man blir utbildad att göra när man blir hotad av en beväpnad person.

 

[Wysiwyg]

Eller så var det fel på mig? Och jag valde att sluta och börja ett helt annat yrke. Och alla andra som kände som mig gjorde samma sak.

Det är väl bara bra för dig själv att sluta om du inte kände dig trygg i ditt arbete. Det har ju alla rätt att göra. Jag argumenterar inte emot dig på den punkten. Jag argumenterar emot att det är bra att samma personer alltid jobbar tillsammans. Det tror jag inte är bra med tanke på bla utbildning, utveckling och arbetskultur i det långa loppet. Och igen: om arbetet byggde på att man kände sin kollega men man nu inte har möjlighet att göra det måste det ju ersättas med något annat.

Därför har vi nu brist på sökande på polishögskolan och kraven har sänkts. Om jag tycker det är bra? Nej, det är för jävligt. Sådana som förr sorterades ut kommer nu ut som poliser.

Det är ju riktigt skrämmande faktiskt. Sådana som sållats bort tidigare kommer ut med en utbildning som bygger på att man känner sin kollega men tvingas rotera runt till ständigt nya. Låter inte som något recept på framgång.

 

[Petruska]

Jag undrar lite på vissa saker och spånar vidare på dina inlägg!

Varför kände sig de som ringde 112 sig hotade ? Hade ingen ringt hade väl Eric sannolikt levt idag. Varför såg inte dessa vittnen att Eric hade DS och bar omkring på ett leksaksvapen? Vilken utgångspunkt tycker du att vittnena borde haft? Jag har ingen som helst aning om vart vittnena var i förhållande till Eric men borde dom inte varit närmre än polisen var när dom sköt?

Jag har ingen uppfattning alls om de sakerna.