Utbruten: Den tragiska dödsskjutningen

[kryddelydd]

@spinxx Jag förstår inte riktigt vad du argumenterar emot. Självklart är alla bra på olika saker och det är ju självklart att man med tiden får erfarenhet och rutin. Något annat vore ju konstigt. Och jo, jag vet att det jag markerat går att utbilda sig inom. Jag har själv gått utbildningar som berör samtliga förutom skyttet. Sen är det ju givet att alla är olika bra på saker och ting, det har jag inte heller sagt något om.

Jag förstår inte riktigt varför polisen är så unik att det inte går att utbilda dem att arbeta enligt rutiner när det fungerar utmärkt i både sjukvården och militären.

Fast åtminstone inom sjukvården försöker man ju närma sig att jobba inom fasta team, just för att man ser effektivitetsvinster i det.

 

[Wysiwyg]

@Wingates Ja militären har jag ingen insyn i egentligen så det var ju ett dåligt exempel att dra upp för min sak.

Inom specialistsjukvården arbetar alla med alla på de arbetsplatser jag varit på.

 

[Lobelia]

@spinxx

Ja, jag tycker utbildning och arbetssätt ska ske på ett sådant sätt att man kan utföra uppgifter på ett säkert sätt med alla kollegor. Ska polisers arbete vara osäkert och otryggt bara för att kollegan är sjuk eller vabbar? Du svarade inte på vad som gjorde polisen så unik när det fungerar både i vården och i militären.

Källa på att vården och militären är lika effektiv även om folk inte känner varandra? Jag är rätt övertygad om att ett arbetslag fungerar bättre om man har jobbat sig samman (därmed är det inte sagt att det skulle vara katastof om man inte gör det).

Vad säger du @kryddelydd ?

Edit
Ser att kryddis svarat

 

[Wysiwyg]

Fast åtminstone inom sjukvården försöker man ju närma sig att jobba inom fasta team, just för att man ser effektivitetsvinster i det.

På mina arbetsplatser (både prehospitalt och specialistsjukvård på sjukhus) har man snarare försökt gå ifrån fasta team och arbeta med utbildning så att alla ska kunna arbeta med alla. Just för att undvika djungellösningar, inarbetade fel och unkna attityder inom grupperingarna.

 

[Wingates]

@Wingates Ja militären har jag ingen insyn i egentligen så det var ju ett dåligt exempel att dra upp för min sak.

Inom specialistsjukvården arbetar alla med alla på de arbetsplatser jag varit på.

Okej, jag vet bara att när det var diskussioner här nere med ihopslagningarna så gick vissa specialistläkare till andra sjukhus och tog hela team med sig (sina specialistsjuksköterskor etc).

 

[kryddelydd]

Källa på att vården och militären är lika effektiv även om folk inte känner varandra? Jag är rätt övertygad om att ett arbetslag fungerar bättre om man har jobbat sig samman (därmed är det inte sagt att det skulle vara katastof om man inte gör det).

Vad säger du @kryddelydd ?

Inom vården vill man ju försöka jobba i mer fasta team just för att det finns en effektivitetsvinst där.
Det är ju inte möjligt inom alla verksamheter men man strävar mot "team-arbete". Och då åsyftas i och för sig ibland att flera olika yrkesroller ska vara representerade i "ett team runt patienten" men det är nog få som ifrågasätter att ett team som känner varandra väl yrkesmässigt är mer effektivt än ett "team" som består av människor av olika yrken som samlas kring en patient men som vanligen inte jobbar ihop. De som vanligen inte jobbar ihop är ju inte ett team.

 

[prallan]

Jag kan mycket väl se min kusin med D S rymma hemifrån för att jaga bovar, smyga runt i bostadsområdet med en leksakspistol tidig morgon. Han hade inte haft en chans att förstå varken varför polisen vill att han lägger ner pistolen eller att han ska lägga sig ner han har ju bovar att fånga.

Jag skulle bli livrädd om jag såg en person ute med ett vapenliknande föremål! Inte speciellt tryggt för övriga boende, tyvärr. Som förälder till vilken människa som helst, får en lov att förklara att vissa saker får en helt enkelt inte göra eftersom andra kan bli mycket rädda.

 

[Wysiwyg]

Okej, jag vet bara att när det var diskussioner här nere med ihopslagningarna så gick vissa specialistläkare till andra sjukhus och tog hela team med sig (sina specialistsjuksköterskor etc).

Aha. Nä där jag varit inom vården har alla arbetat med alla och som jag skrev till @kryddelydd har man snarare arbetat emot att ha små lag och satsat på mer utbildning just för att alla ska kunna arbeta med alla på ett säkert sätt och enligt rutiner. Och det är ju hela kontentan med mina inlägg, att jag tror vinsten med rotation inom arbetslagen är större än förlusten. Som jag sagt tidigare måste ju arbetssättet i så fall ändras om det går ut på att känna kollegan och som förstått i denna tråden tror jag på utbildning. Ser inte riktigt några andra sätt om man ska bryta parbildningen.

 

[Wysiwyg]

det är nog få som ifrågasätter att ett team som känner varandra väl yrkesmässigt är mer effektivt än ett "team" som består av människor av olika yrken som samlas kring en patient men som vanligen inte jobbar ihop.

Och det har inte jag heller ifrågasatt någonstans i tråden. Det jag vänt mig emot är att man inte kan sköta sitt jobb på ett säkert sätt med nya kollegor. Det ser man ju ingenstans inom vården för det synsättet finns inte, i alla fall på de platser jag varit på.

@kryddelydd @Wingates

Jag vill inte skriva ut så mycket om mig själv men som sagt (börjar känna mig som en papegoja ) har jag erfarenhet från tight teamarbete både prehospitalt och teamarbete i högspecialiserad sjukhusvård. Givetvis känns det tryggt och säkert när alla känner varandra och har arbetat tillsammans tidigare. Men alla arbetade med alla och arbetet var precis lika säkert med okända ansikten även i pressade situationer, just på grund av arbetssättet. Checklistor, ordningen man gör vissa saker på, vad man prioriterar. Om det alltid är samma och alla är utbildade enligt samma koncept flyter skarpa situationer på trots att man träffades för första gången för 10 minuter sedan.

 

[kryddelydd]

På mina arbetsplatser (både prehospitalt och specialistsjukvård på sjukhus) har man snarare försökt gå ifrån fasta team och arbeta med utbildning så att alla ska kunna arbeta med alla. Just för att undvika djungellösningar, inarbetade fel och unkna attityder inom grupperingarna.

Vi har ju erfarenhet av olika arbetsplatser.
Tidigare jobbade jag inom högspecialiserad palliativ vård. Där gjorde man, lokalt, misstaget att slå samman två verksamheter så att det inte blev samma inarbetade team. Det ledde till en hel del osäkerhet i arbetet. För alla.
En del av det som fungerade bra berodde på att man kände varandra och kunde lita på varandras bedömningar och rapporter.
Det var relativt enkelt att fatta beslut utifrån en rapport från en av team-sköterskorna.
Nu jobbar jag på vårdcentral. Det är relativt enkelt att bedöma det som beskrivs av DSK på arbetsplatsen - som jag känner ganska väl vid det här laget - men jättesvårt att fatta beslut utifrån beskrivning av kommunens sköterskor - som jag inte känner lika väl.
Jag vet helt enkelt inte hur jag ska tolka beskrivningar och "jätteilla".

På den vårdcentral där jag jobbar idag, som är en ganska stor vårdcentral, försöker vi jobba mer i team - där inte alla ska jobba slumpvis med alla - just för att man ser att en ökad kännedom om varandras personliga arbetssätt kan leda till förbättringar i alla led.

Inom sjukhuset verkar det vara schematekniskt mycket svårare att organisera eftersom framför allt läkarna har många olika roller att fylla. Ska vara på avdelning, ska vara på mottagning, ska vara på akuten, ska vara kompledig, ska jobba journätter.
Inte en särskilt stadig schemaläggning. Då blir det svårt att jobba i team om läkaren är en eller två veckor i taget på respektive "station".

 

[Wingates]

Och det har inte jag heller ifrågasatt någonstans i tråden. Det jag vänt mig emot är att man inte kan sköta sitt jobb på ett säkert sätt med nya kollegor. Det ser man ju ingenstans inom vården för det synsättet finns inte, i alla fall på de platser jag varit på.

Men finns det någon som säger att det inte går att sköta det säkert med nya kollegor? För det har jag missat i så fall.
Det finns ju fler nivåer än säkert/osäkert i min värld.

 

[Wysiwyg]

@kryddelydd

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på ditt inlägg utan att upprepa sådant jag sagt 10 gånger redan men jag kör igen. Jag har inte jobbat som läkare alls, bara haft andra roller inom vården och där har vi alltid jobbat med alla. De två arbetsplatser jag arbetat längst på (både i och utanför sjukhus) har som sagt gått ifrån fasta team till att arbeta med utbildning och strukturerade arbetssätt för att alla ska jobba med alla. På båda ställena med en ökad utbildningsgrad generellt för gruppen, en minskad del "djungellösningar" samt bättre stämning i arbetsgruppen generellt. Det finns ju många team som arbetar tight tillsammans med läkare som kommer och går.

Jag har haft bla hjärtstopp, trauman, akuta laparatomier och allt möjligt akut med personal jag träffat för 10 minuter sedan. Samtliga har fungerat på samma sätt och med utförda uppgifter just för att alla har haft sina uppgifter och vetat både plan och ordning på det hela, just för att vi är utbildade för det.

 

[Wysiwyg]

Men finns det någon som säger att det inte går att sköta det säkert med nya kollegor? För det har jag missat i så fall.
Det finns ju fler nivåer än säkert/osäkert i min värld.

Hela den här utbildningsdiskussionen började ju med att jag svarade på ett inlägg om att någon skrev att man tagit bort arbetet i par på polisen vilket inte var bra och jag svarade att man i så fall löser det med utbildning och strukturerade arbetssätt.

Sen har någon annan svarat att hen lämnat polisen just för att hen inte kände sig säker och trygg på arbetet när hen jobbade med okända kollegor.

Ja i min värld också. Jag argumenterar alltså inte emot tryggheten i fasta arbetsgrupper i sig som en del kanske uppfattat. Utan att det, i mitt tycke, är större vinst med rotation i arbetsgrupperna och att man arbetsuppgifter som blir otrygga för att man inte känner kollegan får lösas med utbildning.

 

[spinxx]

@spinxx
Ska polisers arbete vara osäkert och otryggt bara för att kollegan är sjuk eller vabbar?

Nej. Och de skall heller inte behöva känna sig otrygga när de skall in i livshotande situation med en ny kollega. Jag säger att det är ett stort problem som säkert kan påverka i tragiska situationer som denna.
Jag har inte lösningen. Du säger att du har den, i bättre utbildningar. Jag säger att jag inte tror att det kommer att fungera. And here we are.

@spinxx
Du svarade inte på vad som gjorde polisen så unik när det fungerar både i vården och i militären.

De arbetar nästan uteslutande i par och utsätts mycket oftare för livshotande arbetsuppgifter.

.. Och då går jag inte ens in på t.ex. NI-soldater som utsätts för extrema situationer. Eftersom de arbetar i mycket fasta arbetslag där det väldigt sällan kommer in nya ansikten.

 

[prallan]

@kryddelydd

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på ditt inlägg utan att upprepa sådant jag sagt 10 gånger redan men jag kör igen. Jag har inte jobbat som läkare alls, bara haft andra roller inom vården och där har vi alltid jobbat med alla. De två arbetsplatser jag arbetat längst på (både i och utanför sjukhus) har som sagt gått ifrån fasta team till att arbeta med utbildning och strukturerade arbetssätt för att alla ska jobba med alla. På båda ställena med en ökad utbildningsgrad generellt för gruppen, en minskad del "djungellösningar" samt bättre stämning i arbetsgruppen generellt.

Jag har haft bla hjärtstopp, trauman, akuta laparatomier och allt möjligt akut med personal jag träffat för 10 minuter sedan. Samtliga har fungerat på samma sätt och med utförda uppgifter just för att alla har haft sina uppgifter och vetat både plan och ordning på det hela, just för att vi är utbildade för det.

Är det inte så att någon (läkaren?) delegerar uppgifter till resterande personal (i sjukvården)? Tre kan ju liksom inte springa efter samma sak. När poliser anländer till en möjlig brottsplats, är väl de allt som oftast i samma grad, jag menar, ingen är chef över de övriga? Då måste det ju vara en snabb kommunikation vem som gör vad, och då kommer ju personlighet in på ett helt annat sätt.

Sen kan jag ha missuppfattat totalt hur det går till

 

[Wysiwyg]

@spinxx Ja, jag tror på utbildning just för att de inte ska känna sig otrygga. Det är ju en bättre lösning att prova än att bara säga nä det kommer inte gå.

 

[Lobelia]

Inom vården vill man ju försöka jobba i mer fasta team just för att det finns en effektivitetsvinst där.
Det är ju inte möjligt inom alla verksamheter men man strävar mot "team-arbete". Och då åsyftas i och för sig ibland att flera olika yrkesroller ska vara representerade i "ett team runt patienten" men det är nog få som ifrågasätter att ett team som känner varandra väl yrkesmässigt är mer effektivt än ett "team" som består av människor av olika yrken som samlas kring en patient men som vanligen inte jobbar ihop. De som vanligen inte jobbar ihop är ju inte ett team.

Det är det jag menar med att man i de flesta yrken inklusive polis inte är robotar, de enda man kan utbilda till den grad att de fungerar lika bra oberoende av vem man jobbar med är just dessa. Jobbar man i stort sett självständigt funkar det, men inte annars.

 

[Wysiwyg]

@prallan Oj, nej den bilden du har stämmer inte. Har inte tid att skriva ett mer utförligt svar nu, återkommer ikväll!

 

[Lobelia]

Är det inte så att någon (läkaren?) delegerar uppgifter till resterande personal (i sjukvården)? Tre kan ju liksom inte springa efter samma sak. När poliser anländer till en möjlig brottsplats, är väl de allt som oftast i samma grad, jag menar, ingen är chef över de övriga? Då måste det ju vara en snabb kommunikation vem som gör vad, och då kommer ju personlighet in på ett helt annat sätt.

Sen kan jag ha missuppfattat totalt hur det går till

Bara en sådan sak som att komma ihåg namn och koppla dem till funktion är något som är jobbigt för nya.

 

[kryddelydd]

Och det har inte jag heller ifrågasatt någonstans i tråden. Det jag vänt mig emot är att man inte kan sköta sitt jobb på ett säkert sätt med nya kollegor. Det ser man ju ingenstans inom vården för det synsättet finns inte, i alla fall på de platser jag varit på.

@kryddelydd @Wingates

Jag vill inte skriva ut så mycket om mig själv men som sagt (börjar känna mig som en papegoja ) har jag erfarenhet från tight teamarbete både prehospitalt och teamarbete i högspecialiserad sjukhusvård. Givetvis känns det tryggt och säkert när alla känner varandra och har arbetat tillsammans tidigare. Men alla arbetade med alla och arbetet var precis lika säkert med okända ansikten även i pressade situationer, just på grund av arbetssättet. Checklistor, ordningen man gör vissa saker på, vad man prioriterar. Om det alltid är samma och alla är utbildade enligt samma koncept flyter skarpa situationer på trots att man träffades för första gången för 10 minuter sedan.

Jag vill påstå att det kan vara väldigt situationsbundet när "tighta team" jämfört med "tydliga roller" är lämpligast.
I exempelvis en akutsituation med hjärt-lungräddning är det ju professionen som utgör rollen: narkosläkaren gör ditt, undersköterskan gör datt. För att den ene har rollen narkosläkare och den andre har rollen undersköterska.
Eller i en genomsnittlig operationssal: kirurgen opererar (specialisten eller någon av utbildningsläkarna), underläkare eller överläkare eller op-sjuksköterska assisterar. Narkossköterska eller -läkare söver.
Det spelar ingen roll, egentligen, för uppdragets utförande vilken kirurg som jobbar med vilken op-sköterska eller vilken narkossköterska (eller -läkare).
Rollen avgör, inte personen.

Inom högspecialiserad palliativ vård i hemmet, typ ASIH, är teamet med dess individer viktigt. Visserligen är rollen viktig för vem som gör vad, men individkännedom och relativt få individer är av värde för både patient och för utfall och för beslut.
Det är inte bra att byta ut den vana ASIH-sköterskan mot en annan sjuksköterska även om den andra har samma formella utbildning, men saknar erfarenhet. Det fungerar helt enkelt inte att byta ut hej, vilt. Inte lika bra som att behålla samma i alla fall.

Och visserligen känner jag inte till din bakgrund så väl, men det är ju inte länge sedan du beskrev att du studerar till läkare. Det betyder ju inte att du saknar erfarenhet från sjukvård - du kan ju mycket väl vara en erfaren specialistsköterska med mycket stor kompetens, likväl som du med bakgrunden "fortfarande eller nyligen avslutat medicinstudier" kan vara en 25-åring utan tidigare erfarenhet och att dina iakttagelser skett under 5½ års medicinstudier.

Som sagt: det är olika på olika arbetsplatser. Vissa uppgifter/situationer är mer beroende av roller än av individer. Andra gånger är ett fast team där medlemmarna är väl bekanta med varandra, av mycket stor betydelse.