Uppsuttet ledarskap!

[axel]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Just nu

 

[rutger21]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Sorry, formulerade mig fel
NU har jag fått stor respons av min arabvalack.
Har ägt honom i snart ett år och vi har jobbat tillsammans, mycket från marken, och allt verka falla på plats för ca 2 månader sen och bara blivit bättre..

Han vågar "släppa taget" och slappna av i ridningen.

 

[freddan]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

När det väl "sitter" på marken och man för upp det i sadeln och hästen svarar tillbaka är det en fantastisk känsla.
Just nu har jag fått stor respons av min arabvalack, som också älskar att jobba tillsammans med mig.
Hästen mår bra av att ha en ledare, som tar kommandot och "håller koll" så hästen kan slappna av och lita på att man aldrig för, den mot något farligt och något den ej klarar av..

Som ledare handlar det om en stor skopa tålamod, ödmjukhet och veta vad som är bra för sin flock, och konsekvent.

Problemet är att vi människor försöker att vara den ranghögste. Det är bara att studera en flock hästar så ser man att den ranghögste vill ingen vara med då smäller det. (vi människor ser den hästen som starkast). Sedan vete sjuttsingen om det är så. Om hästen gör fel talar man om det på studds sedan är det bra. Inget man tränar timmtals på då blir hästen avtrubbad

 

[knasigare]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Det är bara att studera en flock hästar så ser man att den ranghögste vill ingen vara med då smäller det.

Menar du överhuvudtaget eller bara ibland eller vad? För det är lite fel isåfall, ranghöga hästar är oftast väldigt snälla mot flocken, bestämd men snäll. Iallafall är det så i dom flockar jag har sett, och här hemma också i våran lilla flock på sommaren.

 

[Mysaan]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

*kl*

Jag har läst nu och jag som inte är någon NH människa och jag tycker inte man ska träna ihjäl och korrigera ihjäl hästen men jag reflekterar över inte bara här utan även i andra trådar att folk tycks tro att det inte gör något om man inte har ledarskap bara man kan rida. Jag anser att fungerar det inte från marken fungerar det inte från ryggen. Alltså marken först men sedan är det inte säkert att det fungerar från ryggen ändå.

Alltså vi utgår från att hästen faktiskt vet vad vi vill med en viss hjälp. Vi vet också att hästen är så pass utbildad så den klarar det. Hästen är tillräckligt musklad för att klara det också. Hur kommer det sig då att hästen med ryttare A som aldrig ridit hästen förut men som efter 5minuter på ryggen får göra klart för hästen vem som bestämmer klarar att göra dessa övningar?
Hur kommer det sig också att ryttare B som ridit hästen flertal gånger är mer ridskoletrimmad än A som är skogsmulle inte klarar av att få hästen tillnågot som helst arbete utan hästen bara springer med sänkt rygg och högt huvud oavsett vad ryttaren gör?

I detta exempel som faktiskt hänt i verkligheten så är jag övertygad om att det handlar om att ryttare A först fick befästa sitt ledarskap från marken eftersom hästen ville klampa över ryttaren och sedan efter endast 5 minuter tvingades hugga tag i hästen och ryta i rejält. Alltså befästa sitt ledarskap och med tydlighet tala om att ryttaren bestämmer och detta utan att vara elak på något sätt.

Ryttare B har aldrig gjort detta och är lite osäker trots stort kunnande.

Här tror jag helt enkelt hästen vet att med B kan hon göra som hon vill från ryggen för inget händer ändå och hon har då bristande förtroende och respekt för ryttare.

Ett bra exempel på att det kan fungera kanon från amrken men inte från ryggen.

Hästen är välutbildad och flyttar inte så mycket som ett hårstrå nästan (överdrivet) utan att man säger att det är ok. kanon fin häst att rida lyssnar på fina hjöälper som man knappt ser.
C hanterar hästen galant från marken och C är en duktig ryttare om än något nervös. Hästen fungerar öht inte alls från ryggen utan lullar runt som hon vill. Stannar inte direkt på kommando utan kan gå så mycket som 6-8steg till inna halt. Ett oacceptabelt beteende av en sådan välutbildad häst som ryttaren inte helt kommit till rätta med ännu trots 6 månaders regelbunden ridning på denna häst.
Här handlar det om en duktig häst och en duktig ryttare men någonstans på vägen har hsäten helt enkelt bestämt att denna ryttare inte är så värdig som ledare.

 

[Mysaan]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Menar du överhuvudtaget eller bara ibland eller vad? För det är lite fel isåfall, ranghöga hästar är oftast väldigt snälla mot flocken, bestämd men snäll. Iallafall är det så i dom flockar jag har sett, och här hemma också i våran lilla flock på sommaren.

Här måste jag hålla med Knasigare. Vårt sto som var en given ledarhäst var aldrig någonsin elak öht. Lungt och bestämt så tog hon helt enkelt ner alla uppstickare på jorden utan att det uppkom såmycket som ett bitmärke på dem. Hon gick alltid ihop med flocken och gick hon iväg så gick de andra efter. Hon stod iofs alltid med hela sin flock på ena sidan av sig så hon befann sig aldrig mitt i flocken.

 

[rutger21]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Den häst som ofta ställer till bråk, fysiskt är inte den rang högsta.
Den hästen är istället osäker på sin position och den vill ingen vara med, medan den ranghögsta vet sin plats och knappt behöver mer än sätta blicken till för att flytta en annan häst.

Den rang högsta är en lugn trygg individ, som för sin flock med respekt, och ödmjukhet, men tar till våld om den provoceras, av en som försöker ta över..

 

[stjarnfrugt]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Dens ägare träffade mina hästar o började knäppa med fingrarna mot öronen som tur var reagerade de inte.

Om man inte klarar av att ha väluppfostrade hästar nära sig så går man väl därifrån- eller? De ser mig som en vän som de respekterar. Ja kanske ledare.

Vad menar du med att denne knäppte med fingrarna mot öronen? Varför det? Låter som en knäpp människa...
Jag skulle gärna vilja veta Varför denne gjorde så, i vilket syfte liksom

 

[the_connemara]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Fast jag har inte påstått att det går hand i hand och inte artikeln helelr utan snarare tvärt om i artikeln. Som jag skrev i citatet så säger ju han som skrev artikeln att ledarskapet till och med är olika i olika situationer. Du kan ha ledarskapet när ni rider i ridhus men inte nrä ni rider ut.

Sedan är det givetvis så att en bra ryttare är alltid en bra ryttare. Men då vet ryttaren vad den vill och vad den ska begär av hästen och där med så slappnar hsäten av och litar på sin ryttare dvs. lämnar över ledarskapet till ryttaren.

Sorry, det var min point det sista. Många (spec på buke) hävdar ju ofta motsatsen, jag vil poängtera att jag tror inte på den biten av "ledarskap" heller - dvs att har man det inte på marken har man det inte på ryggen.

Och jag anser faktiskt inte att man "kan ha ledarskapet" i vissa situationer och inte i andra. Men det handlar nog mer om vad vi tolkar som ledarskap. Det är ytterst få människor (om ens någon, jag tror faktiskt inte det) som är riktiga ledare för sina hästar - i hästarnas ögon. Jag kommer aldrig vara min hästs ledare, jag kommer aldrig vara någon hästs ledare, jag tror inte på det och det är inget jag strävar efter minsta lilla.

Jag vill ha en sund och lekfull tvåvägskommunikation med min häst, det har för mig nada att göra med ledarskap. Men när det väl gäller då vill jag ha en häst som är påverkbar - då kanske man kan nämna ordet ledare i samma stycke, dvs att hästen till sist, i en paniksitation, faktiskt följer mitt beslut och inte kopplar bort mig.

 

[the_connemara]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Ledarskap och förtroende och respekt, arbetar man fram från marken där allting ska, för många "skulle" börjat.

Jag säger tvärtom, ledarskap på mark och sedan i sadeln är samma sak!
Vet detta av egna erfarenheter, med sk hästar med problem, veka hästar och "tuffa" hästar.
*Även hästar i inridningen är det guld med ledarskap från marken, för att sedan flyttas upp i sadeln, vilket får hästen att acceptera ryttaren bättre.

Att flytta baken på en häst krävs inte så mycket muskel arbete om man nu gör det ur ledarskapssyn.
Bärighet och muskelträning kommer, efter man tagit ledarskapet.
Missförstå mig inte nu, tycker det är mycket viktigt att träna hästen rätt.
Men först av allt ta ledarskapet, få förtroende och respekt från båda håll.

Vi tycker helt olika. Och jag grundar oxå detta på "egna erfarenheter". Jag är mer duktigt på att rida - jag är mindre duktig på att markträna hästar (av tidsbrist och intressebrist). Rättare sagt, jag har ridit många hästar jag enbart lett till o från hagen. Och de kan gå bra. Hingstar ex blir jag bara tokig på, jag gillar inte hingstbeteende på marken. Men när jag väl satt på ryggen på den jag inte kom överrens med fick jag tydligen respons ändå - bra mycket mer än från marken.

De flesta hästar (alla utom en som var extremt bakskygg) sitter jag helst upp på typ direkt. Lär dem bettet och bära sadel och sedan rider jag. Allt de kan lära sig från marken kan de lära sig från ryggen, och för min del så ker det bättre från ryggen där jag är van. Är det en big deal? Att sätta sig på en häst innebär inte att man tar bort kontakten med människan - man kan lika gärna bygga förtroende härifrån - om man är kunnig nog.

Jag sätter "träna hästen rätt" allra allra först. Men så är det oxå min främsta önskan att utveckla just en punkten på de hästarna jag rider. Och ingen häst om saknar förtroende eller för den del respekt för ryttaren arbetar rätt - men det är något som ingår i arbetet - ingen fristående punkt.

Gammal kommentar från Peter Eriksson gällde just detta - han har inte tid att pyssla och lära känna hästarna i stallet, det gjorde han från ryggen och det gick precis lika bra det. Hans hästar gick bra för honom och hade ett stort förtroende för honom eftersom han är en god ryttare.
(ja, jag är sämst på att komma ihgå citat så ni får det i stora ordalag )

 

[the_connemara]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Sorry, formulerade mig fel
NU har jag fått stor respons av min arabvalack.
Har ägt honom i snart ett år och vi har jobbat tillsammans, mycket från marken, och allt verka falla på plats för ca 2 månader sen och bara blivit bättre..

Han vågar "släppa taget" och slappna av i ridningen.

Men jösses, så är det ju för ALLA ekipage? Det tar liksom tid att lära känna varandra (och ev nya miljöer, hästkompisar osv).

Det tog flera månader innan min unghäst sprang av sig självt och bockade i hagen sedan han kommit som 2,5-åring direkt från uppfödare. Visserligen är han en väldigt "feg" själ innerst inne men tid tar det ju ör alla innan de hittar rätt. Och samspelet människa-häst utvecklas ju hela tiden, det tar ju aldrig "slut" - nu känner vi varandra utan o innan.

 

[the_connemara]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

*kl*

Jag har läst nu och jag som inte är någon NH människa och jag tycker inte man ska träna ihjäl och korrigera ihjäl hästen men jag reflekterar över inte bara här utan även i andra trådar att folk tycks tro att det inte gör något om man inte har ledarskap bara man kan rida. Jag anser att fungerar det inte från marken fungerar det inte från ryggen. Alltså marken först men sedan är det inte säkert att det fungerar från ryggen ändå.

Det där håller jag inte med om alls. Se mitt svar till rutger21. Jag tror enbart det är ett önsketänkande från "mindre duktiga ryttare" dvs ryttare som bara inte hittat sin typ av häst (eller som faktiskt har mer att lära) som de kan bli "duktiga ryttare" på eftersom de passar bättre ihop med en annan typ av häst. Se min def av "duktig ryttare" nedan.

Alltså vi utgår från att hästen faktiskt vet vad vi vill med en viss hjälp. Vi vet också att hästen är så pass utbildad så den klarar det. Hästen är tillräckligt musklad för att klara det också. Hur kommer det sig då att hästen med ryttare A som aldrig ridit hästen förut men som efter 5minuter på ryggen får göra klart för hästen vem som bestämmer klarar att göra dessa övningar?
Hur kommer det sig också att ryttare B som ridit hästen flertal gånger är mer ridskoletrimmad än A som är skogsmulle inte klarar av att få hästen tillnågot som helst arbete utan hästen bara springer med sänkt rygg och högt huvud oavsett vad ryttaren gör?

I detta exempel som faktiskt hänt i verkligheten så är jag övertygad om att det handlar om att ryttare A först fick befästa sitt ledarskap från marken eftersom hästen ville klampa över ryttaren och sedan efter endast 5 minuter tvingades hugga tag i hästen och ryta i rejält. Alltså befästa sitt ledarskap och med tydlighet tala om att ryttaren bestämmer och detta utan att vara elak på något sätt.

Ryttare B har aldrig gjort detta och är lite osäker trots stort kunnande.

Här tror jag helt enkelt hästen vet att med B kan hon göra som hon vill från ryggen för inget händer ändå och hon har då bristande förtroende och respekt för ryttare.

Ett bra exempel på att det kan fungera kanon från amrken men inte från ryggen.

Hästen är välutbildad och flyttar inte så mycket som ett hårstrå nästan (överdrivet) utan att man säger att det är ok. kanon fin häst att rida lyssnar på fina hjöälper som man knappt ser.
C hanterar hästen galant från marken och C är en duktig ryttare om än något nervös. Hästen fungerar öht inte alls från ryggen utan lullar runt som hon vill. Stannar inte direkt på kommando utan kan gå så mycket som 6-8steg till inna halt. Ett oacceptabelt beteende av en sådan välutbildad häst som ryttaren inte helt kommit till rätta med ännu trots 6 månaders regelbunden ridning på denna häst.
Här handlar det om en duktig häst och en duktig ryttare men någonstans på vägen har hsäten helt enkelt bestämt att denna ryttare inte är så värdig som ledare.

Både ryttare B och C klassar inte jag som "duktiga ryttare". Duktig ryttare för mig handlar BÅDE om att man kan rida hästen på ett korrekt, exetriömässigt sätt OCH att man är rättvis mot den. Det är man inte om man är rädd eller feg elelr låter hästen göra lite som den vill. Dvs man är helt enkelt ingen god ryttare. Punkt slut. Det spelar ingen roll om hur många 1000 hästar man kan rida en perfekt galoppiruett på, vissa får aldrig känslan för HÄSTEN och hur den ska ridas.

 

[axel]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Vad menar du med att denne knäppte med fingrarna mot öronen? Varför det? Låter som en knäpp människa...
Jag skulle gärna vilja veta Varför denne gjorde så, i vilket syfte liksom

Ja en sjuk sdn.

Hon tyckte att de kom för nära. De rörde henne dock inte alls.

Sen började hon surra om buffliga hästar.
Det megastora stoet är varsam som hon skulle vara med sitt föl- när vi umgås.

 

[freddan]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Den häst som ofta ställer till bråk, fysiskt är inte den rang högsta.
Den hästen är istället osäker på sin position och den vill ingen vara med, medan den ranghögsta vet sin plats och knappt behöver mer än sätta blicken till för att flytta en annan häst.

Den rang högsta är en lugn trygg individ, som för sin flock med respekt, och ödmjukhet, men tar till våld om den provoceras, av en som försöker ta över..

Så är det: Det är därför jag blir fundersam på varför nh blivit en träningsmetod som vissa helre sysslar med än ridning. För övningarna är jäkligt agresiva i hästens ögon. En bra hästledare skulle aldrig använda sig av bett o sparkar i timmar om dagen. Så varför ska vi hota och slå dem som träningsmetot

 

[stjarnfrugt]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Ja en sjuk sdn.

Hon tyckte att de kom för nära. De rörde henne dock inte alls.

Sen började hon surra om buffliga hästar.
Det megastora stoet är varsam som hon skulle vara med sitt föl- när vi umgås.

Jag skulle tippa på att hon är hästrädd.

 

[rutger21]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Då är det en helt annan typ av träning som vi har, vi är definitivt inte!! aggressiva hos oss?

Det är just därför många vänder sig till nh för att slippa de hårda metoderna..

 

[rutger21]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Det handlar inte bara att lära känna varandra för det gått en längre tid..
Har alltid känt sen barns ben att det inte räcker långt med ridningen, för att få den yppersta kontakten och närheten, och förståelsen från hästen..

Nu när vi jobbar med detta både med våra egna och andras hästar så vet jag att det var rätt känsla..

Tro nu inte att vi " gnager" på marken hela tiden, det kan man lägga in när man går till hagen, ryktar, "longerar" mm mm

Vi rider våra hästar mycket, men hästar på inridning jobbar vi med tills de känns trygga med oss, och vi känner att ledarskapet finns där, och ömsesidig respekt..
Då är det sällan problem.

Men alla gör på sitt vis och huvudsaken är att det funkar, vi är ju individer, eller hur....

Vissa verkar ha en väldigt konstig inställning, och tror att vi som sysslar med ledarskap mm och gärna väljer att jobba en hel del fråm marken, inte är goda ryttare det tycker jag verkar vara ett försvar, för sig själv.........att inte vilja jobba sina hästar från marken..men det är som sagt upp till var och en..
Men det handlar om att få ett bra förhållande till sin häst som ska vara livet ut..
Och vad jag fått erfara så funkar ridningen mycket bättre med alla markövningar, man får verkligen credit för allt jobb --

 

[Mysaan]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Det där håller jag inte med om alls. Se mitt svar till rutger21. Jag tror enbart det är ett önsketänkande från "mindre duktiga ryttare" dvs ryttare som bara inte hittat sin typ av häst (eller som faktiskt har mer att lära) som de kan bli "duktiga ryttare" på eftersom de passar bättre ihop med en annan typ av häst. Se min def av "duktig ryttare" nedan.

Då har vi olika åsikter. Visst jag kan sitta upp och rida en häst bra som jag inte känner men i långa loppet tror jag på att man måste ha en bra kommunikation från marken för att det ska fungera bra i ridningen också. Sedan tror jag iofs att alla alltid kan lära sig nya saker och utvecklas både i sin hästhållning och sin ridning. Jag tror aldrig amn blir fullärd.
Jag jobbade mycket emd galoppörer när jag var ung och vår tränare var noga med att vi inte skulle rida de hästar som vi inte hade en "känsla" för eftersom det i långa loppet resulterade i en mindre bra träning. Han menade också att finns "känslan" mellan häst och ryttare så ger hästen en aning mer sträcker ut sig lite mer i snabbjobben osv vilket ger resultat när den tävlar sedan.
Har ett bra exempel på det nu emd en tjej som hsäten tvärnonchalerar på marken hon gör precis som hon vill och det fungerar likadant på ryggen. Trots att det är en välutbildad ridskole häst som man i princip bara behöver titta på så gör den som man vill. Men denna tjej har låtit sig flyttas på av hästen 1 gång.

Både ryttare B och C klassar inte jag som "duktiga ryttare". Duktig ryttare för mig handlar BÅDE om att man kan rida hästen på ett korrekt, exetriömässigt sätt OCH att man är rättvis mot den. Det är man inte om man är rädd eller feg elelr låter hästen göra lite som den vill. Dvs man är helt enkelt ingen god ryttare. Punkt slut. Det spelar ingen roll om hur många 1000 hästar man kan rida en perfekt galoppiruett på, vissa får aldrig känslan för HÄSTEN och hur den ska ridas.

Men den känslan är ju sedan olika från häst till häst. Det måste du hålla med om. Det har passerat en hel del hästar i mitt liv och det är sällan som dessa hästar varit lika mer än i grundprinciperna. Sedan den riktigta känslan hur hästen ska ridas tar jag tid att hitta oberoende av vilken häst man har. Och där hävdar jag att har man bra kontakt från marken och hsäten lyssnar på mig från marken så har jag lättare att få till den rätta känslan från ryggen.

Kalla det NH elelr vanligt bondförnuft eller vad du vill. I mitt fall handlar det inte om att korrigera ihjäl hästen i mitt fall handlar det om att JAG ska kunan flytta på min häst när jag vill och när det krävs utan att jag ska behöva ta i för kung och fosterland. I mitt fall handlar det om att hästen står still när jag ska sköta den på stallgången och inte trampar omkring. Att den inte springer över mig när jag leder den och att den inte trampar iväg när jag ska sitta upp. Och detta ska ske för att hästen gillar mig och vill vara med mig inte för att den känner sig tvugen.

Min dam jag har nu som är väldigt sur för att hon inte får bestämma över mig står ändå still när hon görs i ordning coh när man sitter upp osv. Skulle hon inte stå still när hon sadlas elelr jag ska sitta upp då är det ett tydligt tecken på att något inte är som det ska. Så pass bra känner jga henne så hon behöver inte visa övertydligt för att jag ska förstå. Så långt har vi kommit på 6 månader för att jag har varit mycket hos henne och studerat henne i hagen och även visat att det inte är ok att hon inte flyttar sig när jag ber om det.
Detta är för mig ett bra ledarskap från marken! När hästen inte behöver bli övertydlig för att få oss att fröstå utan den lyssnar på oss och vi på den.

Kalla det ledarskap eller kompanjonskap elelr vad som helst.

Nu vart det långt och svamligt tror jag.

 

[fjordtokan]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Så är det: Det är därför jag blir fundersam på varför nh blivit en träningsmetod som vissa helre sysslar med än ridning. För övningarna är jäkligt agresiva i hästens ögon. En bra hästledare skulle aldrig använda sig av bett o sparkar i timmar om dagen. Så varför ska vi hota och slå dem som träningsmetot

Nu sysslar jag inte med nh utan ih (intilligent horsemanship) som är inspererat av bland annat Kelly Marks men jag hotar inte hästen, jag sparkar inte hästen och jag slår den def inte. Oftast så rör jag den inte heller. Bara för att en ledarhäste inte behöver slänga mer än en blick betyder det inte att den inte kommer öka sina signaler om hästen i fråga inte skulle lyssna. Oftast så låter vi människor hästen testa lite och vi har inte ett så tydligt ledarskap som en ledarhäst har, vi ser inte alla tester som en häst gör. Kan vara så enkelt som att hästen kliver emot dig ett halvt steg i stallgången eller går emot skänkel vid ridning, eller ännu mindre saker.

Jag tränar ih aktivt kanske 5 min i veckan på hästar som jag inte känner så väl, annars finns det med hela tiden i min hantering. Egentligen skulle jag väl inte vilja kalla det något annat än vanligt hästvett, hästen får inte gå emot mig och den ska göra det jag ber om.

Min nuvarande häst flyttar jag genom att peka på den kroppsdel jag vill flytta och ibland när vi är väldigt samspelta titta på den. Flyttar även hästen genom att jag går emot den. Detta gör ledarhästarna ofta i hagen speciellt när det vankas mat, det är inget onaturligt. Kanske om man håller på så i timtal.

Visst det finns avarter i "nh"-världen men det är inget gemene man håller på med.

 

[Mysaan]

Sv: Uppsuttet ledarskap!

Sorry, det var min point det sista. Många (spec på buke) hävdar ju ofta motsatsen, jag vil poängtera att jag tror inte på den biten av "ledarskap" heller - dvs att har man det inte på marken har man det inte på ryggen.

Och jag anser faktiskt inte att man "kan ha ledarskapet" i vissa situationer och inte i andra. Men det handlar nog mer om vad vi tolkar som ledarskap. Det är ytterst få människor (om ens någon, jag tror faktiskt inte det) som är riktiga ledare för sina hästar - i hästarnas ögon. Jag kommer aldrig vara min hästs ledare, jag kommer aldrig vara någon hästs ledare, jag tror inte på det och det är inget jag strävar efter minsta lilla..

Men tittar du i en flock i hagen så kan du se att tex vid silagebalen är det vissa hsätar som går först och vid vattnet och insläpp så är turordningen en annan. Alltså har hästarna olika rangordningar för olika situationer och då borde väl även människor kunna ha det? Alla känner isg nog trygga med att rida i paddocken och man kan vara en bra ryttare som är säker på sig själv och vad amn vill i paddocken men som sedan om den ska rida ut blir nervös och orolig. Givetvis är man i det läget ingen bra ledare.

Jag vill ha en sund och lekfull tvåvägskommunikation med min häst, det har för mig nada att göra med ledarskap. Men när det väl gäller då vill jag ha en häst som är påverkbar - då kanske man kan nämna ordet ledare i samma stycke, dvs att hästen till sist, i en paniksitation, faktiskt följer mitt beslut och inte kopplar bort mig.

Men det är ju detta som är ledarskap!!!! Åtminstone enligt min definition. Jag vill inte styra min häst med järnhand och korrigera ihjäl den. Men när det uppstår en paniksituation så vill jag att hsäten ska lita så mycket på mig att den faktiskt följer det jag vill istället för att rusa blint iväg.
Det är detta som är bra och rättvist ledarskap!
Titta åter igen på flocken i hagen. Man ser inte Alfastoet gå runt och hunsa med de andra. Vid en första blick kanske man inte ens ser vem som är alfastoet. Men skulle något hända så följer alla hästar henne utan att i fråga sätt och utan att tveka. Det är så nära det ledarskapet som möjligt åtminstone jga vill komma. Jag vill inte ha en hunsad häst men när det väl gäller måste hon följa mig utan att tveka och tramsa.

Så i grunden verkar det som om vi har en ganska lik syn på det hela men vi använder olika ord och olika formuleringar.