Men det finns ju en gnutta oro att han ska rymma någon gång, bli överkörd, skadad av en annan hund, försvinna för alltid, skada sig, bli jagad av andra hundar som faktiskt har hänt en gång osv osv.
Så är det för mig med. Jag är fullt medveten om att varje gång jag släpper hundarna lösa så kan det bli den sista gången. En av de vanligaste orsakerna när salukis dör, utan att det är pga sjukdom eller extremt hög ålder, är just skador. Då brukar det visserligen vara att de är lösa i naturen, börjar jaga och kommer ut på bilväg eller tågspår, men ja...
Jag vet att de kan krascha in i en bänk eller i ett träd, bryta nacken och dö ("alla" var förvånade över att det inte var just det som hände när Aysu kraschade in i bänk och fick skallfraktur förra vintern). Jag vet att det finns en risk att de får syn på något utanför hage, hoppar över staketet och blir påkörda (hittills har de aldrig hoppat, men det är fysiskt möjligt för dem att hoppa högre än några staket som finns häromkring). Det kan dyka upp oansvariga hundägare som släpper in sina hundar i samma hage/rastgård och att det då händer riktigt allvarliga olyckor... Å andra sidan, det kan också hända att koppel går sönder (Aysus koppel gick av en gång när hon hoppade efter en fågel, rakt ut på liten bilväg). Sitter koppel/halsband lite fel så kan det hända att de kommer loss om de blir rejält skrämda. Det kan hända att vi människor ramlar och tappar koppel och hund blir skrämd, springer bort och blir påkörd...
Nu är ju mina hundar av sådan typ som måste få springa för att må bra, så att ha dem konstant i koppel är inte ett alternativ. Det jag gör är att träna för en så bra inkallning som möjligt, släppa dem på så bra ställen som möjligt, alltid uppvärmda och alltid i dagsljus, gärna på så udda tider att det inte är mycket annat folk igång. Hittills har vi överlevt. Mina hundar hade kanske levt ett längre liv utan lösspringet, Aysu hade definitivt levt ett liv med färre skador om hon hållits i koppel. Men, det hade inte varit ett värdigt hundliv för dem. De måste få
leva också, inte bara hållas vid liv.
Petra startade sitt löp igår (och planeras paras med min Skalman) och ungtiken Elda började löpa idag. Tacksam för synkroniseringen då unghanen London har varit i gasen rätt länge nu och kommer bli än mer till sig nu när båda tikarna verkligen kommit igång......pjuh, kan bli livat värre här ett tag 
Märks ju vem som är prioriterad här hemma.
