Uppdateringstråd 30

Status
Stängd för vidare inlägg.
Det tråkiga med sådana historier också är ju att det förstärker bilden av att det inte finns "bra" hundar som behöver nya hem, men att alla blir fanatiska bara de får lite kärlek...

Jag vet flera som haft knepigt att hitta bra hem till vuxna, trevliga hundar där det bara blivit ändrade familjesituationer, samtidigt som folk sitter och importerar diverse gatuhundar som de inte vet något om.
Ja och här vill de ju dessutom mena att han är trevlig nu pga allt jobb de lagt ner. Han har alltid varit trevlig… 😅
 
Usch vad psykiskt påfrestande det är med gammal hund. Gamlingen är inne på sitt 13e år nu och det börjar bli lite både det ena och det andra men han är fortfarande väldigt pigg och glad. Man går ständigt och oroar sig för att något ska hända, samtidigt som man på något konstigt vis nästan känner det som att det skulle vara "skönt"(helt fel ord men)att något tillstöter så att beslutet blir tydligare och enklare :cry: man går och tänker att det nog börjar närma sig men ändå känns det inte som rätt läge nu. Jag har alltid sett till att mina hundar får sluta innan dom blir dåliga, men känns inte riktigt som vi är där än, bara nästan 😫
 
Usch vad psykiskt påfrestande det är med gammal hund. Gamlingen är inne på sitt 13e år nu och det börjar bli lite både det ena och det andra men han är fortfarande väldigt pigg och glad. Man går ständigt och oroar sig för att något ska hända, samtidigt som man på något konstigt vis nästan känner det som att det skulle vara "skönt"(helt fel ord men)att något tillstöter så att beslutet blir tydligare och enklare :cry: man går och tänker att det nog börjar närma sig men ändå känns det inte som rätt läge nu. Jag har alltid sett till att mina hundar får sluta innan dom blir dåliga, men känns inte riktigt som vi är där än, bara nästan 😫
Hur hemskt det än kan kännas, så kan det ju vara läge att ta en sista tur till veterinären då? Just för att själv få må bra (beroende på hur dåligt man känner att man mår av att oroa sig såklart). Det ska ju vara kul att ha hund, och har hunden börjat bli gammal och skraltig och man själv mår dåligt av det också, så är det ju inte fel att ta bort hunden. Den får då avsluta innan det gått för långt. Att någon känt att de avlivat "för tidigt" har jag nog aldrig hört om, framförallt inte jämfört med alla gånger som det väntas för länge.

Jag har full förståelse för att du känner att det hade varit "skönt" om något hände... Själv har jag, när jag haft gamla skraltiga hundar, tänkt att det på ett sätt vore "bra" om de fick syn på en hare, slet sig och sprang ut framför ett tåg eller något. Självklart inget jag vill att ska hända, men då hade de fått sluta när de är som lyckligast och jag hade sluppit ta något beslut själv. Det blir ju aldrig lätt eller bra, hur man än gör :(
 
Hur hemskt det än kan kännas, så kan det ju vara läge att ta en sista tur till veterinären då? Just för att själv få må bra (beroende på hur dåligt man känner att man mår av att oroa sig såklart). Det ska ju vara kul att ha hund, och har hunden börjat bli gammal och skraltig och man själv mår dåligt av det också, så är det ju inte fel att ta bort hunden. Den får då avsluta innan det gått för långt. Att någon känt att de avlivat "för tidigt" har jag nog aldrig hört om, framförallt inte jämfört med alla gånger som det väntas för länge.

Jag har full förståelse för att du känner att det hade varit "skönt" om något hände... Själv har jag, när jag haft gamla skraltiga hundar, tänkt att det på ett sätt vore "bra" om de fick syn på en hare, slet sig och sprang ut framför ett tåg eller något. Självklart inget jag vill att ska hända, men då hade de fått sluta när de är som lyckligast och jag hade sluppit ta något beslut själv. Det blir ju aldrig lätt eller bra, hur man än gör :(
Jo men du har säkert rätt. Man får ju så dåligt samvete av dom där tankarna. Ibland sover han väldigt tungt och är dessutom så gott som helt döv. När dom skulle få sin kvällsmat och gå ut och kvällskissa trodde jag på fullt allvar att han hade somnat in för gott i sin bädd. Jag fick en så lugn känsla för det är inte ofta dom får avsluta på ett så fint sätt. Men efter att ha ruskat honom lite så vaknade han och for som vanligt runt i sina vilda piruetter som han alltid gör när det är dags för mat 😅❤️
Fördelen med att göra det innan något mer akut tillstöter är ju också att man kan planera och ordna upp det så fint som möjligt med att veterinären kommer hem till oss och så vidare :cry: Men blir det något mer akut behöver man inte själv bestämma när det är dags.. Egoistisk tanke men.
 
Jo men du har säkert rätt. Man får ju så dåligt samvete av dom där tankarna. Ibland sover han väldigt tungt och är dessutom så gott som helt döv. När dom skulle få sin kvällsmat och gå ut och kvällskissa trodde jag på fullt allvar att han hade somnat in för gott i sin bädd. Jag fick en så lugn känsla för det är inte ofta dom får avsluta på ett så fint sätt. Men efter att ha ruskat honom lite så vaknade han och for som vanligt runt i sina vilda piruetter som han alltid gör när det är dags för mat 😅❤️
Fördelen med att göra det innan något mer akut tillstöter är ju också att man kan planera och ordna upp det så fint som möjligt med att veterinären kommer hem till oss och så vidare :cry: Men blir det något mer akut behöver man inte själv bestämma när det är dags.. Egoistisk tanke men.

Det är asjobbigt att ta beslut ”bara” på ålder och vaga krämpor. Jag kan absolut fortfarande gräma mig över att mina äldre hästar kunnat skrutta runt något år till, och våndades länge innan jag kom till skott. Men de fick ett lugnt och fint avslut, till skillnad från den gamla herren innan dem som hade ett mer dramatiskt slut på livet med akut avlivning och jobbig väntan på veterinär. Och det vill man ju verkligen att de ska slippa…
 
Idag ville Ebrah leka med sin boll efter morgonrpromenaden :heart: Jag lekte såklart inte med henne, men det kändes fint att hon tydligt visar nu att hon är piggare och mår bättre. Hon rör sig mer avslappat också och idag skrek hon lite för att få klappar. Fortsatt obrydd om operationssåret som ser ut att läka riktigt fint.

Lily och salukipojken fick komma med ut till en stor inhägnad där de verkligen kunde springa av sig, och snacka om att det behövdes. Det var som att släppa lös två vilda tornados. De sprang, och sprang, la sig lågt över marken och bara öste på i full fart över varandra. Imponerande nog krockade inte salukipojken med något alls, jag blev lite skrämd ibland :p De sprang inte länge, men under tiden de var lösa så var det verkligen hysteriskt. Efteråt, inte lika hysteriskt. De har gått så otroligt prydligt i kopplen och bara legat lugnt i soffan hemma. De behövde det här. Imorgon blir det nog cykeltur igen, så får de vila lite i helgen när jag jobbar.
 
I dag fick flattarna följa med på stadsträning. Jag tycker att det är viktigt att göra sådant med dem då och då, eftersom de verkligen är lantis-hundar till vardags och bör kunna föra sig även i stadsmiljö :D

Och - inte för att skryta - jag tror att jag har världens bästa valp! :love: Lilla L hade kunnat gå lös hela tiden, tror jag (men det fick han naturligtvis inte) eftersom han gick som ett ljus vid min sida, på löst koppel, hela tiden. Det känns nästan som slöseri att jag har en så lättsam och samarbetsvillig valp!

Dotterns hund är däremot i en trotsålder (snart två år och därmed störst, bäst och vackrast ;) ) och lyssnar inte på mormor (d. v. s. mig) mer än absolut nödvändigt. Han hittade massor av spännande fläckar att lukta på. Som tur är vet han att sådant beteende inte är okej när han är ute med sin matte, så jag är ändå okej att ta lite obstinat unghundsbeteende emellanåt.

En sak som jag tänkte på var att det small till väldigt högt (jag hoppade till) i närheten när vi gick. Båda hundarna reagerade med att stanna, stå stilla med svansarna lätt viftande och blickarna fästa åt det håll från vilket smällen kom. Superfokuserade. Ingen av dem är tränad något med skott, så jag funderar på om den reaktionen är ett medfött retrieverdrag, eller något som de båda "bara råkar" göra?
 
En sak som jag tänkte på var att det small till väldigt högt (jag hoppade till) i närheten när vi gick. Båda hundarna reagerade med att stanna, stå stilla med svansarna lätt viftande och blickarna fästa åt det håll från vilket smällen kom. Superfokuserade. Ingen av dem är tränad något med skott, så jag funderar på om den reaktionen är ett medfött retrieverdrag, eller något som de båda "bara råkar" göra?

Jag tycker det är mer ett mått på bra mentalitet? De visar nyfikenhet och ingen rädsla.
Skott vs apportering är nog nått de måste lära sig. Våra settrar vi jaga med gjorde iaf det.

Min världens bästa labrador, Knut han kan även lugna mig om han ser jag reagerar på nått :heart Genom att ta ögonkontakt och dutta mosen på min hand.
Förstår verkligen varför just labrador är populära assitanshundar
 
Jag tycker det är mer ett mått på bra mentalitet? De visar nyfikenhet och ingen rädsla.
Skott vs apportering är nog nått de måste lära sig. Våra settrar vi jaga med gjorde iaf det.

Min världens bästa labrador, Knut han kan även lugna mig om han ser jag reagerar på nått :heart Genom att ta ögonkontakt och dutta mosen på min hand.
Förstår verkligen varför just labrador är populära assitanshundar

Så kan det förstås också vara. Jag jämför med våra andra hundar, som i samma situation förmodligen inte reagerat alls, alternativt hoppat till (den senare går det dock att diskutera hur bra mentalitet han egentligen har) och då känns flattarnas reaktion väldigt "retrievrig" :D

Våra flattar - främst dotterns som ju är lite mognare, men även Lilla L - har också den egenskapen att lugna :heart Dotterns hund märker när hon har mardrömmar, då lägger han sig tätt intll med huvudet på henne så att hon vaknar till ur drömmen och kan somna om lugnt igen :heart

Det är faktiskt en av de saker som fick mig att vända från "de är alldeles för stora" till "jo, men kanske en retriever ändå" till att nu vara helt frälst :D Just att de är så lyhörda och samarbetsvilliga, och att det märks så tydligt hur de är avlade för att arbeta med - och vara uppmärksam på - sin människa, utan att för den sakens skull tappa förmågan till egna initiativ. Underbara hundar!
 
Tränade precis lite med hundarna i hallen. Full fart på en glad Lily :D Hon har sådan glädje i allt hon gör och tycker det är så kul när det händer något och vi kan göra något tillsammans. De andra två var lite lugnare, även om Ebrahs lugn mest var för att hon måste nu. Hon kom gående, så hon fick stå på kommando och göra vacker tass, hon såg så glad ut för det :heart:

Nu har de fått lite tidig middag och Lily står vid ytterdörren. Jag är dock 99% säker på att det är för att hon är van vid att vi allt som oftast går ut direkt efter middagen och då ofta tar promenad med lurchervännen. Hon borde inte behöva ut, men nu vill hon ha mer äventyr.

Imorgon blir det jobb igen. De lär uppskatta att få komma iväg och se något annat. Ska också bli skönt att kunna rasta Ebrah helt utan trappor, för nu bär jag henne uppför och nedför alla trappor. Världens styrketräningspass att ha en opererad hund som inte får ta stora kliv :cautious:
 
20250116_104619.webp

Tösen har tagit simkörkort, sista gången med instruktör och nu får vi simma på egen hand. Förvånande nog tycker hunden att det är jätteroligt!

Vi simmade som rehab när hon hade diskbråck och då var det pest och pina. Nu släpper hon leksaken när hon kommer upp ut vattnet för att ställa sig på rampen och säga; nu kör vi igen!
 
Visa bifogad fil 160890
Tösen har tagit simkörkort, sista gången med instruktör och nu får vi simma på egen hand. Förvånande nog tycker hunden att det är jätteroligt!

Vi simmade som rehab när hon hade diskbråck och då var det pest och pina. Nu släpper hon leksaken när hon kommer upp ut vattnet för att ställa sig på rampen och säga; nu kör vi igen!

Min rottis Diva alskade att simma och darfor anmalde jag henne till dock-diving. Hon var superduktig ... men vi fick inte vara med, for nar hon fatt tag pa leksaken vagrade hon ga upp utan bara fortsatte simma i cirklar sa ingen fick tag pa henne. :rofl:
 
Eftersom vår ledighet över jul mest bestod av att vi låg utslagna på grund av sjukdom när vi inte tog oss iväg och tränade hundar så har jag och husse nu sovit borta en natt, ätit tre-rätters och gått på museum. Framförallt laddat batterierna.

Bästa syster har varit hundvakt och vi kom hem till ett tomt hus (sånär som på corgin) då hon tagit bc-pojkarna för att åka och valla 😀. Hon frågade om hon fick och jag bara, alltså jag räknar ju med att du gör det när du är hundvakt :p .

Så idag ska fortsätta slappas lite för oss tvåbenta och imorgon åker vi iväg och vallar hos en bekant. Snart får vi väl hem två trötta och nöjda hundar, bästa syster ❤️.
 
Tog fram Milous favorit, fotbollen! Vi tränade på det när vi höll på med freestyle och han blir helt manisk när den kommer fram. Ibland får jag gömma den när vi inte tränar. Fast han kan det utantill så vet inte om man kan kalla det träning längre. Är i alla fall bra för balans och koordination. Han står på den med framtassarna och rullar den framför sig.

Skulle vilja lägga upp en video men fattar verkligen inte hur man gör
 
Senast ändrad:
Jahapp, så nu ser jag att Ebrahs sår börjat vätska sig lite. Såklart en sen lördagskväll. I hemgångsrådet står det att jag ska kontakta dem pm det blir så, så det får jag väl göra direkt på måndag morgon när de öppnar... Är för trött efter lång jobbdag nu för att kunna komma på någon smartare tanke än så, och Ebrah är pigg(!) iaf så det kan inte ha hunnit bli någon katastrof med det hela.
 
Fridfrull morgon, jag surfar buke och valpis leker och leker och leker. Tills jag inser att jag inte vet vad hon leker med? Nått som hon inte borde ha? Får inta tag i det som hänger ur munnen på henne för hon skuttar iväg och sen tappar hon det i soffan. Det var en BEBISMUS. Tur att jag inte fick tag i den kan jag lova, omg jag hatar sånt här. Jätteduktiga katter men jag vill inte ha era döda bäbismöss tack liksom..
Nu sitter jag här lätt illamående (så sjukt känslig i know) och är inte så sugen på frukost längre..
 
Fridfrull morgon, jag surfar buke och valpis leker och leker och leker. Tills jag inser att jag inte vet vad hon leker med? Nått som hon inte borde ha? Får inta tag i det som hänger ur munnen på henne för hon skuttar iväg och sen tappar hon det i soffan. Det var en BEBISMUS. Tur att jag inte fick tag i den kan jag lova, omg jag hatar sånt här. Jätteduktiga katter men jag vill inte ha era döda bäbismöss tack liksom..
Nu sitter jag här lätt illamående (så sjukt känslig i know) och är inte så sugen på frukost längre..
Lily hälsar att hon gärna vill komma och hälsa på hos er :p
Förstår att du inte är så sugen på frukost längre. Hoppas lilla musen mår bra ändå om den nu sprang iväg när den blev tappad.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag måste bara få skriva av mig. Vid ett flertalet tillfällen när jag är ute och går med mina två Cane corsos så möter vi... 2 3 4
Svar
68
· Visningar
4 323
Senast: Puffindog
·
Övr. Hund Hej, Vill kanske mest skriva av mig eller få lite tips kanske! Min kille är snart 1 år. Jag tycker vi har god kommunikation för det...
Svar
9
· Visningar
1 096
Senast: inverterad
·
Övr. Hund Jag och sambo ska skaffa hund. 😊 Både han och jag jobbar skift och han jobbar mestadels natt. Det här innebär att vi har ett glapp 3ggr...
Svar
8
· Visningar
1 376
Senast: Kajsalisa
·
Övr. Hund Jag är på jakt efter en ny soffa och funderar på vad som håller sig snyggt bäst när man har hund. Vi har en Malinois och en pudel. Jag...
Svar
2
· Visningar
373
Senast: alex.ha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Oseriös avel 2023
  • Senast tagna bilden XVI
  • Få bort kisslukt?

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp