Usch vad psykiskt påfrestande det är med gammal hund. Gamlingen är inne på sitt 13e år nu och det börjar bli lite både det ena och det andra men han är fortfarande väldigt pigg och glad. Man går ständigt och oroar sig för att något ska hända, samtidigt som man på något konstigt vis nästan känner det som att det skulle vara "skönt"(helt fel ord men)att något tillstöter så att beslutet blir tydligare och enklare
man går och tänker att det nog börjar närma sig men ändå känns det inte som rätt läge nu. Jag har alltid sett till att mina hundar får sluta innan dom blir dåliga, men känns inte riktigt som vi är där än, bara nästan