Uppdateringstråd 26

[Migo]

Ifrågasätter mig själv varför jag har hund överhuvudtaget.
2018 köpte jag en hund från Tjeckien. Blev så ivrig så kollade inga referenser eller liknande. Valpen var den sista kvar i kullen och kvar på övertid. Uppfödaren har fina hundar men lever inte alls samma standard som ”normalt”. Men det kändes ändå okej då hundarna var skötta enligt konstens alla regler. Den här hunden (peppar peppar) har alltid varit frisk.

2019 köpte jag en tik av samma ras. Goda referenser och vi fick en av de ”finare” valparna. Tiken fick samma vecka som leverans en kraftig UVI som behandlades. Jag fick hem valpen och jag tyckte direkt att hon kissade onormalt mycket, det visade sig vara en njurbäckeninflammationen. I samråd med veterinär köpte uppfödaren tillbaka valpen pga oviss prognos.

2020 köpte jag en tik av samma ras igen. Fick välja valp själv. Goda referenser.
När hon var 1,5 år gammal var vi med om en traumatisk olycka som höll på att kosta henne livet. Blev komplikationer i ett sår men som slutligen läkte. Men hunden blev personlighetsförändrad, hon bet tillslut två familjemedlemmar. Efter tre månaders kämpande av anpassningar i vardagen så orkade inte jag eller familjen mer så uppfödaren tog tillbaka henne.

För 9 dagar sedan köpte jag en valp av annan ras. Fick en lovande valp för utställning/avel. Goda referenser.
När jag haft valpen i 8 dagar så blev han akut sjuk. De misstänkte främmande föremål men det visade sig att valpen hade en kraftig inflammation i bukspottkörteln. Prognos osäker enligt veterinär.
Det blev för mycket för mig och jag kollapsa. Valpen fick åka direkt från djursjukhuset och till uppfödaren.

Jag ORKAR inte.
Otur? Gör jag något fel?
Jag känner att jag gjort vad jag kan men ändå så har tre hundar på raken blivit sjuka/skadade.

Sånt är livet. 2017-2018 hade jag veterinärräkningar på många hundra tusen fördelat på hälften av mina då 10 hundar.

1 Juli. Juvertumör. Opererade bort en halv juverrad. Enklare komplikationer med viss efrervård och några återbesök.

2 Augusti. Livmoderinflammation/infektion i slidan efter valpning, akut kastration med komplikation och återbesök + handmatande av 9 valpar i 2 dygn.

3 September. Tandfraktur i kindtand, akut operation.

4 September. Valp med skadad framtass

5 Oktober. Valp med bettfel. Regelbundna kontroller hos tandspecialist fram till våren 2018

6 Januari. Tarmskada av ben. Stor bukoperation, en veckas intensivvård och täta återbesök.

7 Mars. Nytt stopp i tarmen på mag-hunden. Ny bukoperation och två dagars inläggning

8 April. OCD på ena unghunden. Operation.

9 April. Åtgärdade bettfelet på valpen med bettfel. Gick ej på försäkringen.

Ibland kommer all skit på en gång

 

[Red_Chili]

Av någon okänd anledning är jag sjukt trött idag. Som tur är så verkar båda hundarna vara på myshumör än så länge, så vi slappar i soffan. Älskar att även Lily nu är mer mysig än en liten ung piraya. Unghundar är SÅ mycket bättre än valpar (även om Lily var världens lättaste valp).

 

[Malibu_Stacy]

Ifrågasätter mig själv varför jag har hund överhuvudtaget.
2018 köpte jag en hund från Tjeckien. Blev så ivrig så kollade inga referenser eller liknande. Valpen var den sista kvar i kullen och kvar på övertid. Uppfödaren har fina hundar men lever inte alls samma standard som ”normalt”. Men det kändes ändå okej då hundarna var skötta enligt konstens alla regler. Den här hunden (peppar peppar) har alltid varit frisk.

2019 köpte jag en tik av samma ras. Goda referenser och vi fick en av de ”finare” valparna. Tiken fick samma vecka som leverans en kraftig UVI som behandlades. Jag fick hem valpen och jag tyckte direkt att hon kissade onormalt mycket, det visade sig vara en njurbäckeninflammationen. I samråd med veterinär köpte uppfödaren tillbaka valpen pga oviss prognos.

2020 köpte jag en tik av samma ras igen. Fick välja valp själv. Goda referenser.
När hon var 1,5 år gammal var vi med om en traumatisk olycka som höll på att kosta henne livet. Blev komplikationer i ett sår men som slutligen läkte. Men hunden blev personlighetsförändrad, hon bet tillslut två familjemedlemmar. Efter tre månaders kämpande av anpassningar i vardagen så orkade inte jag eller familjen mer så uppfödaren tog tillbaka henne.

För 9 dagar sedan köpte jag en valp av annan ras. Fick en lovande valp för utställning/avel. Goda referenser.
När jag haft valpen i 8 dagar så blev han akut sjuk. De misstänkte främmande föremål men det visade sig att valpen hade en kraftig inflammation i bukspottkörteln. Prognos osäker enligt veterinär.
Det blev för mycket för mig och jag kollapsa. Valpen fick åka direkt från djursjukhuset och till uppfödaren.

Jag ORKAR inte.
Otur? Gör jag något fel?
Jag känner att jag gjort vad jag kan men ändå så har tre hundar på raken blivit sjuka/skadade.

Jag kör vår historia också då:

Tik 1: Rörelsestörning som gjorde att utställningskarriären skrotades. Jag var knäckt, men glad för att hunden inte har ont och kunde fortsätta sin hundsportskarriär istället. Fick njursvikt efter sin kastrering, inlagd 10 dagar men blev helt frisk utan bestående men.
Haft lunginflammation, pankreatit och opererad för urinsten.

Tik 2: Drabbades av epilepsi och fick akut kastreras i dräktighetsvecka 7 med fyra levande foster i livmodern då det var för sent att abortera. Opererad för urinsten två gånger, opererat ut tre tänder i två omgångar pga tandfraktur och tandskador. Varit inlagd på IVA i 4 dagar pga rejäl gastroenterit. Drabbades av inkontinens efter sin kastrering.
Fick tack och lov fortsätta ställas ut och tävlas i hundsporter då jag fick dispens för hennes medicinering.

Tik 3: Omplacerad vid 1 års ålder då hennes mentalitet inte var som önskad (tänkt till avel och hundsport). Det var fruktansvärt, då jag annars gillade henne väldigt mycket, hon var en fröjd att träna med, men hennes sociala osäkerhet var för mycket.

Tik 4: började få symtom vid 5-6 månaders ålder och vid 7 månaders ålder diagnosticeras med njursjukdom. Får ej tävlas pga ej går att få dispens för hennes medicinering och avelsplanerna skrotades omgående (köptes som ny tävlingshund samt tänkt till avel). Hennes njursjukdom gör att hon sannolikt inte kommer bli en gammal hund.

Jag vill absolut ha en ny hund så småningom, men kommer nog aldrig sluta oroa mig. Vi kan bara göra så gott vi kan men det går inte att förhindra allt och garantera en frisk hund med god mentalitet.

 

[Wenniz]

Ifrågasätter mig själv varför jag har hund överhuvudtaget.
2018 köpte jag en hund från Tjeckien. Blev så ivrig så kollade inga referenser eller liknande. Valpen var den sista kvar i kullen och kvar på övertid. Uppfödaren har fina hundar men lever inte alls samma standard som ”normalt”. Men det kändes ändå okej då hundarna var skötta enligt konstens alla regler. Den här hunden (peppar peppar) har alltid varit frisk.

2019 köpte jag en tik av samma ras. Goda referenser och vi fick en av de ”finare” valparna. Tiken fick samma vecka som leverans en kraftig UVI som behandlades. Jag fick hem valpen och jag tyckte direkt att hon kissade onormalt mycket, det visade sig vara en njurbäckeninflammationen. I samråd med veterinär köpte uppfödaren tillbaka valpen pga oviss prognos.

2020 köpte jag en tik av samma ras igen. Fick välja valp själv. Goda referenser.
När hon var 1,5 år gammal var vi med om en traumatisk olycka som höll på att kosta henne livet. Blev komplikationer i ett sår men som slutligen läkte. Men hunden blev personlighetsförändrad, hon bet tillslut två familjemedlemmar. Efter tre månaders kämpande av anpassningar i vardagen så orkade inte jag eller familjen mer så uppfödaren tog tillbaka henne.

För 9 dagar sedan köpte jag en valp av annan ras. Fick en lovande valp för utställning/avel. Goda referenser.
När jag haft valpen i 8 dagar så blev han akut sjuk. De misstänkte främmande föremål men det visade sig att valpen hade en kraftig inflammation i bukspottkörteln. Prognos osäker enligt veterinär.
Det blev för mycket för mig och jag kollapsa. Valpen fick åka direkt från djursjukhuset och till uppfödaren.

Jag ORKAR inte.
Otur? Gör jag något fel?
Jag känner att jag gjort vad jag kan men ändå så har tre hundar på raken blivit sjuka/skadade.

Jag har ifrågasatt mitt hundägarskap själv väldigt mycket, mina hundar har alltid blivit sjuka eller skadade och för två år sedan ville jag ge upp när jag tog bort tre hundar under 6 månader.
Äldsta tog vi bort efter ett epilepsianfall som hon inte återhämtade sig ifrån, någon månad senare fick jag ta bort mitt livs kärlek i akut njursvikt där hennes eget immunförsvar attackerade sig självt, sedan 3v senare tog jag bort unghunden för katastrofala leder med artros och smärtor.
Har klandrat mig själv massor, vänt och vridit på allt att jag måste ha gjort något fel. Men efter många om och men inser jag att ibland har man bara otur oavsett hur nogrann man är.

 

[cambodia]

Ifrågasätter mig själv varför jag har hund överhuvudtaget.
2018 köpte jag en hund från Tjeckien. Blev så ivrig så kollade inga referenser eller liknande. Valpen var den sista kvar i kullen och kvar på övertid. Uppfödaren har fina hundar men lever inte alls samma standard som ”normalt”. Men det kändes ändå okej då hundarna var skötta enligt konstens alla regler. Den här hunden (peppar peppar) har alltid varit frisk.

2019 köpte jag en tik av samma ras. Goda referenser och vi fick en av de ”finare” valparna. Tiken fick samma vecka som leverans en kraftig UVI som behandlades. Jag fick hem valpen och jag tyckte direkt att hon kissade onormalt mycket, det visade sig vara en njurbäckeninflammationen. I samråd med veterinär köpte uppfödaren tillbaka valpen pga oviss prognos.

2020 köpte jag en tik av samma ras igen. Fick välja valp själv. Goda referenser.
När hon var 1,5 år gammal var vi med om en traumatisk olycka som höll på att kosta henne livet. Blev komplikationer i ett sår men som slutligen läkte. Men hunden blev personlighetsförändrad, hon bet tillslut två familjemedlemmar. Efter tre månaders kämpande av anpassningar i vardagen så orkade inte jag eller familjen mer så uppfödaren tog tillbaka henne.

För 9 dagar sedan köpte jag en valp av annan ras. Fick en lovande valp för utställning/avel. Goda referenser.
När jag haft valpen i 8 dagar så blev han akut sjuk. De misstänkte främmande föremål men det visade sig att valpen hade en kraftig inflammation i bukspottkörteln. Prognos osäker enligt veterinär.
Det blev för mycket för mig och jag kollapsa. Valpen fick åka direkt från djursjukhuset och till uppfödaren.

Jag ORKAR inte.
Otur? Gör jag något fel?
Jag känner att jag gjort vad jag kan men ändå så har tre hundar på raken blivit sjuka/skadade.

Men fy vad tråkigt

 

[Red_Chili]

En till sak som jag tänker på kring det här med sjuka/skadade hundar, är om det kanske känns värre för många än vad det skulle behöva vara då det många gånger i sociala medier bara prata som allt som är bra, och även uppfödare, rasklubbar m.m. tystar problem som finns. Om det är en generell tystnadskultur kring de negativa saker som dyker upp, då kanske det inte heller pratas lika lätt om vanliga skador osv, för att inte skapa en "varför skadar sig den där personens hundar hela tiden?! Hen måste vara en dålig hundägare!!" och vips blir det att en som faktiskt råkar ut för problem känner sig dålig, helt i onödan.

Det är pga sådant som jag försöker att alltid vara väldigt ärlig och öppen med de problem som drabbar mina hundar, men nog sjutton får jag skit för det då och då (framförallt då av folk som vill få det till att antingen jag eller mina hundar är dåliga, om så bara för att de får ett skrapsår i skogen). Jag vill gärna bidra till bättre hundhälsa på alla sätt som är möjliga, och tror inte att det kommer vara möjligt så länge det inte pratas öppet om problem som förekommer. Först då går det ju att utbyta erfarenheter, lägga märke till om det faktiskt är bundet till ras/uppfödare/linjer/hundägare eller om det bara är en vanlig del av livet.

 

[Pilot]

@Sofie.S

Jag tror vi är många som förstår dig! Och själva varit där.

Nuvarande valp har varit frisk (än så länge och ta i trä).

Vuxna hunden fick en rörelsestörning där det tog ett halvår innan vi listade ut vad som var fel.
Mängder med pengar gick till både veterinär och rehab/förebyggande i lång tid efteråt.
Inte frisk idag men mår helt ok på Librela som vi åker till veterinären varje månad för att ge.

Hunden innan var krypt, väldigt foderallergisk, fick testikelcancer och sköldkörtelrubbning som fick medicineras hela livet.

Ska vi dra in hästarna i det hela så blir det en till historia. Jag brukar även säga att jag har dyraste stallkatterna. Nu har jag bara en kvar sedan någon månad, då artrosen blev för mycket.

Du får känna att det är skit och sörja för att det inte blev som du tänkt. Sen tar du dig i kragen (sagt med välmening) och inser att de flesta på buke delar din historia och att det är tyvärr en del i att ha djur.

 

[Ainon]

Du gör inget fel, endel har helt enkelt otur

Vet en som fått tre hundar i rad med epilepsi trots att de försökt vara noga med valparna de köpt. Nog för att det är vanligt i rasen men inte så vanligt att man inte har extremt otur om man får flera.

Vi har haft 3 friska hundar av 7
Köpte nu senast en halvvuxen för att minska risken för problem

Ifrågasätter mig själv varför jag har hund överhuvudtaget.
2018 köpte jag en hund från Tjeckien. Blev så ivrig så kollade inga referenser eller liknande. Valpen var den sista kvar i kullen och kvar på övertid. Uppfödaren har fina hundar men lever inte alls samma standard som ”normalt”. Men det kändes ändå okej då hundarna var skötta enligt konstens alla regler. Den här hunden (peppar peppar) har alltid varit frisk.

2019 köpte jag en tik av samma ras. Goda referenser och vi fick en av de ”finare” valparna. Tiken fick samma vecka som leverans en kraftig UVI som behandlades. Jag fick hem valpen och jag tyckte direkt att hon kissade onormalt mycket, det visade sig vara en njurbäckeninflammationen. I samråd med veterinär köpte uppfödaren tillbaka valpen pga oviss prognos.

2020 köpte jag en tik av samma ras igen. Fick välja valp själv. Goda referenser.
När hon var 1,5 år gammal var vi med om en traumatisk olycka som höll på att kosta henne livet. Blev komplikationer i ett sår men som slutligen läkte. Men hunden blev personlighetsförändrad, hon bet tillslut två familjemedlemmar. Efter tre månaders kämpande av anpassningar i vardagen så orkade inte jag eller familjen mer så uppfödaren tog tillbaka henne.

För 9 dagar sedan köpte jag en valp av annan ras. Fick en lovande valp för utställning/avel. Goda referenser.
När jag haft valpen i 8 dagar så blev han akut sjuk. De misstänkte främmande föremål men det visade sig att valpen hade en kraftig inflammation i bukspottkörteln. Prognos osäker enligt veterinär.
Det blev för mycket för mig och jag kollapsa. Valpen fick åka direkt från djursjukhuset och till uppfödaren.

Jag ORKAR inte.
Otur? Gör jag något fel?
Jag känner att jag gjort vad jag kan men ändå så har tre hundar på raken blivit sjuka/skadade.

 

[Pilot]

@Sofie.S

Jag tror vi är många som förstår dig! Och själva varit där.

Nuvarande valp har varit frisk (än så länge och ta i trä).

Vuxna hunden fick en rörelsestörning där det tog ett halvår innan vi listade ut vad som var fel.
Mängder med pengar gick till både veterinär och rehab/förebyggande i lång tid efteråt.
Inte frisk idag men mår helt ok på Librela som vi åker till veterinären varje månad för att ge.

Hunden innan var krypt, väldigt foderallergisk, fick testikelcancer och sköldkörtelrubbning som fick medicineras hela livet.

Ska vi dra in hästarna i det hela så blir det en till historia. Jag brukar även säga att jag har dyraste stallkatterna. Nu har jag bara en kvar sedan någon månad, då artrosen blev för mycket.

Du får känna att det är skit och sörja för att det inte blev som du tänkt. Sen tar du dig i kragen (sagt med välmening) och inser att de flesta på buke delar din historia och att det är tyvärr en del i att ha djur.

Minnet är bra men kort.
Förra veckan åt min valp mörk choklad och fick in och kräkas.
Hon har en förkärlek för att tjuva hushållspapper för att strimla och när det ligger choklad i pappret man snott så var det oemotståndligt.

Den vuxna hunden åt lökgryta som yngling och höll på att stryka med.
Bjuden av en snäll men okunnig släkting.
(Vilket definitivt har satt spår i mig.)

 

[Red_Chili]

På tal om absolut ingenting, men jag hittade nu gamla bilder som så tydligt visar hur hundens mellanhand kan fungera när hunden är i rörelse.

Båda bilderna är på samma hund och det är bara 2 dagar mellan fototillfällena. På bilden där mellanhanden är kraftigt vinklad så springer hon fort och gör en snäv sväng.

 

[Lillefrun]

Jag har fått bekräftat hundvakt en vecka i slutet av oktober. För första gången på flera år kan jag resa utomlands

Det ska bli så härligt att komma iväg och få en paus. Blir Barcelona eller mer exakt en ort i närheten.

Och det är hos mina föräldrar Alvin och Milou ska vara och dom är jag helt trygg med att lämna till. Egentligen bara dom för jag får så mycket katastroftankar när jag ska lämna dom men mamma har full koll på allt och pappa har nog inte riktigt samma koll men gott nog. Inte ofta jag kan resa iväg så här och det här är enda veckan i år mamma kan jobba hemifrån till viss del.

Längtar verkligen!

 

[Bulldoozer]

Funkis på klubben idag både förmiddag och eftermiddag när det var tävling. Tog en kortare, lugn cykeltur med Spock och Tay när jag kom hem. Det hade regnat, där Tay gjorde sitt yttersta för att undvika vattenpölarna så gjorde Spock sitt yttersta för att säkerställa att han skulle lyckas plöja igenom varenda en . Något utmanande för mig mellan varven..
Igår var vi i rasthagen med deras bästa pudelkompis och det var fullt ös medvetslös. Blev lite agility träning i hallen sen också. Lilla Nike hade varit hos kiro och fick vara hemma och ta det lugnt under tiden. Fröken är jättepigg och odräglig men jag tänkte försöka hålla henne lugn över helgen, vilket inte är så lätt .

Tay och Spock

 

[Pilot]

@bullhur tycker du att det funkar att ha en valp och en unghund ihop?

 

[Bulldoozer]

@bullhur tycker du att det funkar att ha en valp och en unghund ihop?

Antar att du menar mig .
Jo, jag har ju haft lite tätt mellan alla mina hundar och tendensen är att unghunden blir väldigt "vuxen" när det kommer en valp.
Tay kallas numera farbror Tay .. Han sätter gränser, och är lite gubbig, visst kan han busa men det är på hans villkor och med måtta.
Den nedrans 7 åriga Nike verkar däremot ha gått i barndom igen och försöker röja järnet mellan varven just nu. Antagligen inte pga valp som hållits kort utan för att hon har sjukt mycket överskottsenergi eftersom hon varit konvalecent. Hon har dessutom varit med om att det kommer valp ett par ggr nu, första gången var hon strax över året och blev "vuxen". Hon styr i regel med järntass och talar om för valparna att veta hut. Hon har dock inte varit lika seriös med nästkommande valpar utan när hon väl satt sig i respekt så har hon inget emot att vara världens lekompis.
Sen får vi se hur läget blir när valp blir könsmogen, damerna har ju haft nån klinch i samband med löpen även om det varit relativt smärtfritt.

 

[border_kelpie]

På tal om otur med hundar så har ingen av mina hundar under mina 16 år som hundägare blivit äldre än 6 år.
Haft så mycket problem, sjukdomar och skador att jag kunde fått klippkort hos veterinären. Är expert på hältor efter fått ta bort två halta unghundar och en halt häst.
Mina senaste två hundar blev inte ens ett år. Fick ta bort dem inom loppet av två år.

Så ja nog har man otur med sina djur tyvärr och det är något man nog får ta .

Är bara glad Hexa inte har behövt uppsöka veterinär, än iallafall (ta i trä).

 

[Pilot]

Antar att du menar mig .
Jo, jag har ju haft lite tätt mellan alla mina hundar och tendensen är att unghunden blir väldigt "vuxen" när det kommer en valp.
Tay kallas numera farbror Tay .. Han sätter gränser, och är lite gubbig, visst kan han busa men det är på hans villkor och med måtta.
Den nedrans 7 åriga Nike verkar däremot ha gått i barndom igen och försöker röja järnet mellan varven just nu. Antagligen inte pga valp som hållits kort utan för att hon har sjukt mycket överskottsenergi eftersom hon varit konvalecent. Hon har dessutom varit med om att det kommer valp ett par ggr nu, första gången var hon strax över året och blev "vuxen". Hon styr i regel med järntass och talar om för valparna att veta hut. Hon har dock inte varit lika seriös med nästkommande valpar utan när hon väl satt sig i respekt så har hon inget emot att vara världens lekompis.
Sen får vi se hur läget blir när valp blir könsmogen, damerna har ju haft nån klinch i samband med löpen även om det varit relativt smärtfritt.

Min telefons autokorrekt lever sitt eget liv, försöker korrläsa men missar (orkar inte alltid).

Det låter ju som att det funkar bra med blandade åldrar.
Lär vilja ha en till BC så småningom, om liv och jobb går ihop, men valp kommer tidigast att åtminstone fylla två innan nästa.
Hon är ju liten än, men har samtidigt svårt att se henne lägga band på sig självmant.
Samtidigt är det ju klart att gruppdynamiken påverkar vilken roll de tar.
Hon är helt klart bebisen här hemma.

 

[Bulldoozer]

Min telefons autokorrekt lever sitt eget liv, försöker korrläsa men missar (orkar inte alltid).

Det låter ju som att det funkar bra med blandade åldrar.
Lär vilja ha en till BC så småningom, om liv och jobb går ihop, men valp kommer tidigast att åtminstone fylla två innan nästa.
Hon är ju liten än, men har samtidigt svårt att se henne lägga band på sig självmant.
Samtidigt är det ju klart att gruppdynamiken påverkar vilken roll de tar.
Hon är helt klart bebisen här hemma.

Nano var ju unghund när vi skaffade Qila och blev då också "vuxen". Qila flyttade ju till syster kring halvåret och i vintras fick dom låna Nano (ca 1,5 år senare) som blev kvar. Dom två tjejerna trivs superbra ihop fast det tätt i ålder och Nano njuter av att få vara "bossen" där hemma. Samma med Nike och Nessie som det var ett år emellan, de blev jätte tajta. Jag har inte upplevt några baksidor egentligen av att ha tätt i ålder mellan hundarna. Möjligen för egen del då att börja om med rumsrenhet osv lite väl nära inpå förra omgången men jag har haft rätt bra flyt med att de relativt fort sovit hela nätterna. Sen att orka träna två hundar men vi är ju två om det så för oss funkar det.

 

[Lillefrun]

Min telefons autokorrekt lever sitt eget liv, försöker korrläsa men missar (orkar inte alltid).

Det låter ju som att det funkar bra med blandade åldrar.
Lär vilja ha en till BC så småningom, om liv och jobb går ihop, men valp kommer tidigast att åtminstone fylla två innan nästa.
Hon är ju liten än, men har samtidigt svårt att se henne lägga band på sig självmant.
Samtidigt är det ju klart att gruppdynamiken påverkar vilken roll de tar.
Hon är helt klart bebisen här hemma.

Jag kommer ju skaffa en till hund framöver men förhoppningsvis om många år. Tänker vänta ut Alvins tid i livet som jag tänker nu för att att det kommer bli svårt med skillnaden på Alvin och Milou på 9 år och att Alvin kommer behöva extra omvårdnad när Milou är i sina ”toppår” och sen en valp med andra behov. Blir mycket att hålla koll på. Men med tanke på hur bra Alvin mår nu hoppas jag på flera år. Han är 12 nu så det är ju omöjligt att veta men jag hoppas i alla fall.

Jag upplever att Milou inte känns lika vuxen vid 3 års ålder som Alvin var. Han är full i bus och hyss och har extrem energi och gör ofta saker man tänker att en unghund gör. Han är fortfarande lillen här. Samtidigt är han väldigt mogen med andra saker. Han är väldigt underhållande och underbar men ibland undrar jag om han någonsin kommer bli vuxen eller om det bara är hans personlighet att vara detta charmtroll.

När det väl kommer en valp tror jag Milou kommer bli rätt avundsjuk, han är redan det. Om man gosar eller leker med Alvin vill Milou ofta vara med och tränger sig på och man får säga till att man just nu är med Alvin. Samtidigt så skulle han nog busa med valpen i evighet.

Kommer bli intressant med dynamiken.

Hittills har han gillat dom valpar och unghundar vi träffat och busat en väldans massa och varit väldigt snäll men det är ju skillnad på att få en hem till sig på heltid. Och att det kommer bli en större hund sen.

 

[Red_Chili]

Hej och hå, full fart idag!
Det blev en lugn morgon, men sedan tog jag en lite längre rastningsrunda med båda hundarna, gick ut med bara Lily för att träffa bästis Callie, cyklade för att handla hundmat, ut igen med båda hundarna för att ta en promenad tillsammans med lurcherkompis och NU sitter vi lugnt i soffan här hemma.

Ebrah blev SÅ glad åt att få gå promenad med en kompis, och Lily är äntligen nöjd efter att ha fått leka med en kompis och gå promenad med annan kompis. Dags för te och choklad. Jag tänker inte röra mig många millimeter till idag, och jag längtar tills Ebrah kan vara med och springa igen och gå normala långpromenader så att jag slipper det här med att dela upp promenader. Framförallt är det jobbigt eftersom Ebrah hatar(!) att vara hemma när jag är ute med Lily, åtminstone dagtid. På kvällen går det bättre. Idag hade hon sällskap av min mor, men var ändå klart missnöjd (kan bero på att det blev kaos senast morsan vaktade, men ja...).

 

[MJLee]

Alltså i Misty kan man verkligen se att labbar från början var arbetshundar. Herregud vad stark hon är över bröstkorgen när hon bara måste kolla på något intressant (hon är alltså en vanlig labbe inte en jaktvariant). Nu verkar hon dock börja göra det hon ska utan att jag behöver vara ute i över en timme, tack och lov.

Hon är verkligen en otroligt glad och svansviftande hund som bara måste hälsa på kreti och pleti. Så jag får muta med frolic (då glömmer hon allt vad hundar och människor är). Är det någon annan som mutar med godis när hunden är fast besluten att hälsa?