Jag börjar känna hopp nu. Idag har Polly varit utan smärtstillande i en vecka och idag på rehab sa dom att hon rörde sig riktigt fint i trasken och hon fick jobba lite hårdare än förra gången. Få se hur det är imorgon bitti om hon kommer känna av det eller inte - hoppas det fortsätter som bra
Ikväll ringde även kiropraktorn upp, som jag sökt i veckan - så på måndag ska hon få en genomgång av honom - på kiropraktorkliniken jag brukar gå till
. Hon rör sig lite snett och skjuter fram bäckenet mer på ena sidan och är stel på motsatt sidan när hon går, så troligtvis har hon låst sig för att avlasta bogleden där hon haft ont så länge. Men nu borde allting bara kunna bli bättre. Om vi kan fortsätta på rätt bana och fortsätta ta det lugnt och öka saker oändligt sakta och fortsätta vårt mer eller mindre dagliga träningsprogram......så tröttsamt långsamt det går med allt
men det ger resultat.
Det är så tråkigt att det tar sån oerhört lång tid med allt, men så viktigt så det inte skiter sig ännu en gång för att vi haft för bråttom, för då är det kört. Men eftersom hon nu accepterat läget mycket bättre (men det tog lång tid) och även kunnat glädja sig åt enbart mentalt jobb utan att blåsa ur sig kroppsligt före, så har hon blivit så mycket nöjdare och gladare med livet
Galet ledsamt bara att se min tidigare muskulösa vältrimmade hund, vara muskelfattig och småfet - men det får vi ta. Hon har tidigare bränt massor energi bara genom att vara den hon är och genom att få ta ut sig rejält på lösa promenader, så även om vi dragit ner på maten och ändrat till delvis rätt fettfattig kost så svullnade kroppen upp - men det tar vi sen. När hon väl får börja röra på sig mer igen, så kommer fettet försvinna och musklerna komma. Det får ta den tid det tar.
Jag har som mål att hon ska kunna få börja vara lite lös till försommaren (det kommer bli en nagelbitare
) och sen bygga upp sig vartefter och sen är min önskan att hon ska vara fit nog att få en valpkull till hösten - men om allting går vägen får vi se. En vecka i taget - en månad i taget
men jag ser ljus i slutet av tunneln i alla fall nu