Uppdatering- och snackistråd del 9

Status
Stängd för vidare inlägg.
Haha, tack! :D Men det finns ingen "perfekt" hundras. Jag älskar salukin och kan inte tänka mig att leva utan dem, men efter 10 år som salukiägare har jag blivit väldigt(!) kräsen och vet att jag framöver kommer ha mycket svårt att hitta hundar som jag vill ha. Aveln lämnar mycket att önska många gånger och det jag vill ha blir mer och mer sällsynt.

Dessutom leker jag ofta med tanken på att ha en hund som är lättare att ha lös (m.a.o. något mindre jaktlust och viltfixering) och något lättare att träna/tävla lydnad med (det är lite segt ibland att kämpa i evigheter och med lite tur klara av att få ok poäng i lättaste rallylydnadsklassen).

Samtidigt finns det ingen annan ras som är riktigt perfekt. Jag vill ha korthårig hund (möjligen strävhårig, men troligen inte), en som är signalkänslig och tydlig i sitt hundspråk, en sund och inte klumpig hund, ungefär i storlek som saluki... Det finns inte riktigt. Eller ja, det finns ju andra vinthundar och så finns azawakh, men med azawakh är det lätt att hamna med en hund som är mycket svår bland människor den inte känner. Det känns som ett lite för osäkert kort. Jag gillar samtidigt att mina salukis med lätthet går att ta med överallt utan att de blir obekväma och utan att jag behöver oroa mig för hur det ska gå med människor osv.

Är det doften av en ny rasväljar-tråd jag känner. :angel::D
 
Alltså, jag är så himla lycklig över motionsbandet jag fick av en gammal vän jag inte sett på många, många år - vi använder det varje dag :) Eller vi och vi, inte jag då :o;) Men dels får Polly sktitt-träna på det en stund varje dag och så får Skalman gå en kort stund varje dag med viktmanchetter (dock utan vikt än så länge). Mini får gå en stund när hon får lust, vilket är typ en stund var tredje dag.....:rofl:

Men att skritta är så himla nyttig träning samtidigt som det är skonsam för kroppen - och skritt är en gångart som småhundar sällan använder sig av och där det inte går att fuska. Skalman är lite slarvig med ett framben, så han får lite träning just därför och ska tränas lite med balansboll med framöver för att hjälpa det som kan hjälpas kan - och allt som dom gör med matte är kul :)
 
Jag har varit och hälsat på ett par kompisar i nästan två veckor och under andra veckan började en av deras tikar löpa. Ser nu att min också har börjat vilket är tidigare än vanlig (och passar inte alls in i min planering!)

Hur vanligt är det att tikar sympatilöper? Ni som var flera - löper dom alltid samtidigt?
 
Haha, tack! :D Men det finns ingen "perfekt" hundras. Jag älskar salukin och kan inte tänka mig att leva utan dem, men efter 10 år som salukiägare har jag blivit väldigt(!) kräsen och vet att jag framöver kommer ha mycket svårt att hitta hundar som jag vill ha. Aveln lämnar mycket att önska många gånger och det jag vill ha blir mer och mer sällsynt.

Dessutom leker jag ofta med tanken på att ha en hund som är lättare att ha lös (m.a.o. något mindre jaktlust och viltfixering) och något lättare att träna/tävla lydnad med (det är lite segt ibland att kämpa i evigheter och med lite tur klara av att få ok poäng i lättaste rallylydnadsklassen).

Samtidigt finns det ingen annan ras som är riktigt perfekt. Jag vill ha korthårig hund (möjligen strävhårig, men troligen inte), en som är signalkänslig och tydlig i sitt hundspråk, en sund och inte klumpig hund, ungefär i storlek som saluki... Det finns inte riktigt. Eller ja, det finns ju andra vinthundar och så finns azawakh, men med azawakh är det lätt att hamna med en hund som är mycket svår bland människor den inte känner. Det känns som ett lite för osäkert kort. Jag gillar samtidigt att mina salukis med lätthet går att ta med överallt utan att de blir obekväma och utan att jag behöver oroa mig för hur det ska gå med människor osv.
Förstår vad du menar. Jag själv känner att jag har hittat den för mig perfekta hundrasen i mitt liv just nu, MEN bara om jag får en valp efter en specifik tik eller hennes mamma, och av valparna en specifik sorts individ om det nu skulle bli några. Eftersom att jag är så smal i mitt val kan jag själv fundera på om jag valt rätt ras eftersom att rasgenomsnittet uppenbarligen inte attraherar mig, men samtidigt så känner jag bara "mäh" när jag tänker på och går igenom andra hundraser, och alltid är det något som inte stämmer. Jag är helt klart för kräsen för mitt eget bästa för detta gör att jag satsar allt på en kull och sitter med magsår för att jag är så nervös för om det blir några valpar eller inte. Tiden har sniglat sig fram sedan jag bestämde mig för att skaffa hund igen och blotta tanken på att behöva vänta ett halvår till innan nästa försök, när varje sekund känns som en minut, får det att vrida sig i magen av skräck :eek: Men jag har ju ingen annan än mig själv och min egen "kräsenhet" att skylla på för att det blivit såhär :rofl:
 
Jag har varit och hälsat på ett par kompisar i nästan två veckor och under andra veckan började en av deras tikar löpa. Ser nu att min också har börjat vilket är tidigare än vanlig (och passar inte alls in i min planering!)

Hur vanligt är det att tikar sympatilöper? Ni som var flera - löper dom alltid samtidigt?
Mina tikar har alltid synkat sina löp, likaså uppfödarens tikar. Uppfödaren har haft ca 15 hundar i mååånga år och många är såklart tikar. De löper alltid ungefär samtidigt.

Min förra tik var hopplös med sådant. Det räckte med att hon umgicks med en löptik 2-3 dagar så började hon löpa kort därefter. Jag var därför noga med att hon inte skulle umgås med löptikar om vi snart skulle tävla i någon gren där löptikar inte var tillåtna :p
 
Förstår vad du menar. Jag själv känner att jag har hittat den för mig perfekta hundrasen i mitt liv just nu, MEN bara om jag får en valp efter en specifik tik eller hennes mamma, och av valparna en specifik sorts individ om det nu skulle bli några. Eftersom att jag är så smal i mitt val kan jag själv fundera på om jag valt rätt ras eftersom att rasgenomsnittet uppenbarligen inte attraherar mig, men samtidigt så känner jag bara "mäh" när jag tänker på och går igenom andra hundraser, och alltid är det något som inte stämmer. Jag är helt klart för kräsen för mitt eget bästa för detta gör att jag satsar allt på en kull och sitter med magsår för att jag är så nervös för om det blir några valpar eller inte. Tiden har sniglat sig fram sedan jag bestämde mig för att skaffa hund igen och blotta tanken på att behöva vänta ett halvår till innan nästa försök, när varje sekund känns som en minut, får det att vrida sig i magen av skräck :eek: Men jag har ju ingen annan än mig själv och min egen "kräsenhet" att skylla på för att det blivit såhär :rofl:
Hahah, det är tur att jag inte är ensam! Riktigt så kräsen som dig är jag inte, men i min ras låter många utställningsresultat styra valet av avelshundar och jaktförmågan skiter många i. Det påverkar exteriören (till en mer osund) och många avlar på en icke rastypisk mentalitet. Ska jag ha en hund så ska jag trivas med den mest rastypiska och "arbetsavlade" varianten, annars får det vara. Det finns fortfarande de som avlar på de salukis jag tycker om, men de tar sällan kullar och vissa av dem har berättat för mig att de är lite rädda för att fortsätta föda upp, för de inser att folk hellre vill ha en helt annan typ av hund. Jäkligt trist.
 
Chattar nu med en trevlig hundägare. På något vis hamnade vi att börja prata om fyrvekerier och det slutade med att hon bjöd in mig till att fira nästa nyår med henne :D Hon har jättefina hundar och hyr ett litet ställe där det inte skjuts något alls, så jag tror att det kan bli jättekul att fira med dem. Hoppas verkligen att det blir något av det!
 
Nu är det trångt här :D
Mamma Mu är ju som bekant på kollo hos de som äger fodertiken medans hon är här med valpar. Men de är bortresta ett dygn så nu är Mamma Mu här till i morgon kväll.
För tillfället så är det alltså tre ungtikar, Mamma Mu, fodertiken, skägget och valparna hemma. Dvs 6 vuxna hundar och valparna.
Det är tight, men det funkar :up:
 
JAG HATAR VÄDRET! :arghh:

Vi har haft flera dagar av minusgrader och ett fint snötäcke, sådär så att det är alldeles ljuvligt när man beger sig ut i skogen. Idag? Plusgrader. Slask. Hal snö som tar en två steg bakåt när en försöker ta ett steg framåt. :meh: Gled bokstavligen omkring i skogen på förmiddagspromenaden och bävar inför eftermiddagens långpromenad. Tvi, rent ut sagt. Hade tänkt att vi skulle ta årets första joggingtur ikväll men det känns som ett självmordsuppdrag.
 
Fan - ett steg framåt och ett bakåt, hela tiden och fram och tillbaka. Polly hade ont i sitt ben imorse trots smärtlindring och jag börjar få mer och mer dåliga vibbar om att vi verkligen ska få detta att läka tillräckligt. Hon är alldeles för stollig för det :( Det släppte efter en stund, men det gör det alltid på henne så fort hon får annat att tänka på.
Tror hon studsade fel och vinklade ut benet igår, när hon tog chansen att få bränna ur lite energi (typ explodera lite och studsa) vid ett möte med en flock okända lösa hundar i elljusspåret igår - trångt möte med okända hundar är ingen hit just nu när hon tar alla chanser att få ur sig energi. Av ingen direkt motion och alldeles för lite mental aktivering så gör hon gärna fel saker, vilket är så galet svårt att förhindra ibland och hon har jättesvårt att koncentrera sig mentalt om hon inte får blåsa ur sig kroppsligt först - moment 22 alltså:banghead:
Börjar få dåliga vibbar att vi inte ska få detta att läka, men ska göra allt jag kan ett halvår till i alla fall - men det är fasen så svårt med en i hjärnan mycket aktiv hund som flyger upp vid minsta lilla grej här hemma. Att ha en busig unghund gör det inte lättare att få morsan att vara lugn:meh: och säger jag ifrån till Polly att hon får inte busa, hon får inte springa hon får inte göra det eller det osv osv så blir hon så himla depp och nedstämd att det gör ont i hjärtat på mig :cry: Ibland hämtar hon en leksak och kommer och hela hon lyser upp och så kan jag inte svara upp alls på det, för hon får inte leka så som hon vill och har inte fått gjort på många månader nu.
 
Fan - ett steg framåt och ett bakåt, hela tiden och fram och tillbaka. Polly hade ont i sitt ben imorse trots smärtlindring och jag börjar få mer och mer dåliga vibbar om att vi verkligen ska få detta att läka tillräckligt. Hon är alldeles för stollig för det :( Det släppte efter en stund, men det gör det alltid på henne så fort hon får annat att tänka på.
Tror hon studsade fel och vinklade ut benet igår, när hon tog chansen att få bränna ur lite energi (typ explodera lite och studsa) vid ett möte med en flock okända lösa hundar i elljusspåret igår - trångt möte med okända hundar är ingen hit just nu när hon tar alla chanser att få ur sig energi. Av ingen direkt motion och alldeles för lite mental aktivering så gör hon gärna fel saker, vilket är så galet svårt att förhindra ibland och hon har jättesvårt att koncentrera sig mentalt om hon inte får blåsa ur sig kroppsligt först - moment 22 alltså:banghead:
Börjar få dåliga vibbar att vi inte ska få detta att läka, men ska göra allt jag kan ett halvår till i alla fall - men det är fasen så svårt med en i hjärnan mycket aktiv hund som flyger upp vid minsta lilla grej här hemma. Att ha en busig unghund gör det inte lättare att få morsan att vara lugn:meh: och säger jag ifrån till Polly att hon får inte busa, hon får inte springa hon får inte göra det eller det osv osv så blir hon så himla depp och nedstämd att det gör ont i hjärtat på mig :cry: Ibland hämtar hon en leksak och kommer och hela hon lyser upp och så kan jag inte svara upp alls på det, för hon får inte leka så som hon vill och har inte fått gjort på många månader nu.

Så himla tråkigt :( Du kan inte lämna bort unghundarna någon vecka så att Polly verkligen kan hållas lugn ordentligt en sammanhängande tid?
 
Så himla tråkigt :( Du kan inte lämna bort unghundarna någon vecka så att Polly verkligen kan hållas lugn ordentligt en sammanhängande tid?
Har ingen att lämna honom till, men han är egentligen minsta problemet - hon är i sig själv en sådan hund som är så himla aktiv att hon studsar lika bra ändå även om hon är själv. Skalman försöker jag ju aktivera så mycket som möjligt med en egenpromenad per dag, då vi går mycket längre och busar och grejar så han är skapligt lugn ändå hemma. Men det är så jäkla segt detta, så jag blir galen.
 
Har ingen att lämna honom till, men han är egentligen minsta problemet - hon är i sig själv en sådan hund som är så himla aktiv att hon studsar lika bra ändå även om hon är själv. Skalman försöker jag ju aktivera så mycket som möjligt med en egenpromenad per dag, då vi går mycket längre och busar och grejar så han är skapligt lugn ändå hemma. Men det är så jäkla segt detta, så jag blir galen.

Ah. Jag förstår att det är segt :(
 
JAG HATAR VÄDRET! :arghh:

Vi har haft flera dagar av minusgrader och ett fint snötäcke, sådär så att det är alldeles ljuvligt när man beger sig ut i skogen. Idag? Plusgrader. Slask. Hal snö som tar en två steg bakåt när en försöker ta ett steg framåt. :meh: Gled bokstavligen omkring i skogen på förmiddagspromenaden och bävar inför eftermiddagens långpromenad. Tvi, rent ut sagt. Hade tänkt att vi skulle ta årets första joggingtur ikväll men det känns som ett självmordsuppdrag.
Likadant här. Jag älskar mina icebugs nu. Pissväder :(
 
Likadant här. Jag älskar mina icebugs nu. Pissväder :(

Tyvärr är sko-konton stängt för tillfället. :angel:

Jag såg döden i vitögat och gav mig ut på en rejäl promenad istället. Skulle bli en PW, men det blev samma gåtid som annars eftersom jag ständigt fick parera isfläckar på vägen. :meh: Var på riktigt ARG när jag kom hem! Skitskitskitväder. :rage:
 
Satt och bläddrade i tidningen HUND på jobbet idag. En massa bilder på valpar från olika raser, lite info om raserna...
Och så ser jag en Autralian Kelpie, fast med färger som en brun trefärgad border collie :confused: Visst får väl de inte ha vitt??
Den här valpen hade höga vita strumpor, mycket vitt på bröstet och även krage, samt att jag aldrig förut sett en så ljus brun på en kelpie förut.
 
Vi får ingen fason på Pysslingens rörelsestörning - jag har dragit iväg ett mail till fysioterapeuten.

Just nu är jag nästan lite glad att Pysslingen är krypt. Han är tydligen vacker som få, och nu slipper jag vela och fundera på om han är "rätt" i huvudet och om rörelsestörningen är en skada, ett arv eller en kombination.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Hej, Jag och min sambo skaffade hund i mars, en springer spaniel hane. Vi har sen innan pratat om att vi gärna skulle ha två hundar. Vi...
2
Svar
25
· Visningar
1 915
Övr. Hund Jag och sambo ska skaffa hund. 😊 Både han och jag jobbar skift och han jobbar mestadels natt. Det här innebär att vi har ett glapp 3ggr...
Svar
8
· Visningar
1 216
Senast: Kajsalisa
·
Övr. Hund Så ny bil betyde tyvärr att vi måste köpa ny bur. Vi hoppades att den nuvarande buren från robust skulle funka men tyvärr lutar...
Svar
11
· Visningar
676
Senast: Hermelin
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 574
Senast: fixi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp