Här går hundarna lite på sparlåga.
Jag har feber men har också kommit in i ett riktigt jobbigt skov med värk i kroppen så just nu orkar jag bara det nödvändigaste.
Calibra & Criga miljötränar i all enkelhet i vardagen och sambon tar dem regelbundet till klubben och gör spårövningar. Sist var det Calibra som var riktigt bra, annars har det varit Criga som varit vassast på spåren.
Båda är så lättsamma och härliga. Calibra är väldigt lättläst och tydlig i allt sitt kroppsspråk och är nu helt rumsren. Criga är den kaxiga av dem som tänjer mer på gränser och går sin egen väg. Hon är otroligt lik sin mor i sitt sätt!
Mamma Mu och Skägget är som de är. Bekväma, lata, gör det de vill och struntar i resten. När man har 6 hundar hemma är det väldigt skönt att ha två som bara är nöjda och glada.
Lilla S...vår sorg. I nuläget handlar det väl egentligen mest om formaliteter och att alla inblandade (ortoped, specialist, försäkringsbolag) ska ha vänt på alla stenar för att stödja ett avgörande beslut. Dvs dömma ut henne
Vi har ett fint stöd i vårat försäkringsombud som känner oss och Lilla S och som tycker som vi att en op inte kommer ge Lilla S ett tillräckligt gott liv.
I nuläget är hon rejält stel på vänster ben och hon undviker att använda (böja) armbågen. Även med smärtstillande kan man aaana en stelhet vilket troligtvis beror på att pålagringarna är så kraftiga att hon helt enkelt inte har full möjlighet att använda leden.
4 nov åker Gubben hem till sin Kennel i Danmark. Och om fodertiken tagit sig på parningen så kommer hon tillbaka hit runt 6-8 nov. Snävt shema här
Min magkänsla säger dock att hon kanske är tom då hon var tom med honom sist och nu vet jag minst en tik till med honom har gått tom.