Jag är så stolt över min terrierodåga som faktiskt visat mig att jag gjort något rätt i min uppfostran. Hon är mjuk, lugn och försiktig i närheten av bebisen här hemma. Gnäller lite oroligt om han gråter men försöker själv inte ta initiativ till att "hjälpa", vilket jag ser som positivt.
Promenaderna har blivit mycket bättre också. Skvallerträningen när vi möter människor/barn fungerar ypperligt (då hon lätt blir osäker med såna hon inte känner), däremot måste jag hitta någon form av belöning som funkar vid hundmöten. Änsålänge går jag bet på det.
Att ta fram supergulliga rösten och flamsa runt kan göra att hon släpper vissa hundar. Men många hundar låser hon sig på snabbt som sjutton och blir helt hysterisk (ren och skär lycka). Får kanske gå någon kurs ändå
Roligt med framsteg
Jag och min terrier tränar hundmöten enligt kommunikationsmetoden. Skvaller fungerar jättebra när det gäller mindre störningar men inte vid hundmöten.