Våra hundar blir överlyckliga när de kommer till pensionat, och sen lika överlyckliga när vi hämtar dem
Mandy har HATAT pensionat med stor passion och overtygelse och kom hem med tendenser till separations angslan
Utom hos Lisa. Mandy var jatte glad nar jag kom och hamtade dem, men var precis lika glad att aka tillbaka till Lisa dagen efter.
Diva hade lika garna stannat kvar, det ar sa manga kul hundar att leka med hos Lisa.
I dag pa morgonen slapade jag med Maken pa en nagot forkortad hundpromenad. Till och med han gillade var nagot forkortade runda.
Hundarna ar tamligen hysteriska, de alskar det har och det gor Princess Diva till en liten trouble maker. Hon forsoker dra igang Miss Mandy att leka, men Mandy har inget intresse att leka. Da borjar Diva picka pa henne, Miss Mandy accepterar att hon petar pa henne med nosen, sakta knuffar henne sidledes flera meter medan hon gar vidare, men hon sager ifran nar Diva tar sats och tacklar henne .
Darfor ar Diva fortfarande alltid ar i focus eftersom hon (som man sager har) forsoker bli lite "too big for her britches". Hon kan springa och ha hur kul som helst ... men hon har ingen ratt att picka pa Mandy som gar undan. Det slutar i "slagsmal" (det vill saga att det ar ett forskrackligt ovasen och de haller fast varandra med tanderna i halsskinnet tills vi sarar pa dem.
Diva blir dock battre och battre, sa vi far se hur lange till jag maste halla ett oga pa dem. Det borde ga over snart.
Det har var ett snabbt stopp for att lugna ner sig lite i morse.
