Sv: unghäst som saknar framåtbjudning
*kl*
Skriver till alla, eftersom ni är så många som gett bra tips och funderingar.
Visst är det så att sambandet mellan ork och bjudning är tydligt. Men på något sätt måste man ju få ork... Där försöker jag också balansera. Eftersom hon inte var riden regelbundet och helt ur form har jag inte velat gå för fort fram eftersom hon är så ung, samtidigt som hon inte mår bra av att gå omkring med övervikt och dålig kondis. Det är heller inte OK att masa sig omkring bara för att man inte är i så bra trim. Så visst ska man kunna begära att hästen är självgående korta stunder men det är svårt att göra det med tvång...
Därför får jag ge henne de bästa förutsättningarna att vilja vara självgående.
Det här med att gå hemåt eller inte, det är ju inte så att jag sitter och rider alldeles utanför stallet och vänder mot stallet och då springer hon som en raket. Det handlar mer om att när man är som längst hemifrån i skogen bjuder hon inte på galopp ÄNNU längre hemifrån, om man däremot styr kosan på en stig som skulle kunna leda hemåt då blir det roligare. Det är inga problem att stanna på hemväg, ska jag tillägga.
Många talar om att man ska låta bli att rida på banan överhuvudtaget och bara rida ut och ha skoj. Problemet jag upplever med denna häst är att distinktionen inte är så enkel. Hon tycker visst att skogen är kul fast kanske inte så kul att man behöver "springa" fortare
. Eller för den delen helt av sig själv. Min teori är att jag måste få henne att förstå att ridning är kul oavsett var det sker och därför är min ambition att rida även på banan korta och uppmuntrande pass. Variation tror jag är modellen för henne. Jag tror också att jag måste vänja henne lite vid att ibland går man in på ridbanan och rider och det kan vara positivt. Helt enkelt ge henne lite positiv betingning där. Dressyr är dessutom det roligaste jag vet och jag vill ju så gärna att vi ska kunna njuta denna konst tillsammans.
Så till min rapport från gårdagens pass. Hon hade alltså inte satt sin hov på ridbanan (med mig på ryggen) på över en månad. Vi började med att skritta och göra halter och sedan jobba skritt - halt - skritt -trav - halt - skritt - trav - skritt osv Hon var riktigt duktig, inga tjuriga miner och tog ett bättre stöd än någonsin förut. Jag hade inga krav på form och hon tuggade och hängde sig lite i bettet men det kändes OK. Förut har hon haft en tendens att backa av från bettet och inte velat ha minsta kontakt. Kontakten nu var konstant om än lite stökig. Men jag var inte helt nöjd eftersom hon var lite flamsig och vinglig och väldigt mycket på bogarna. Så då testade vi lite öppnarörelse, eller flytta för innerskänkel, i skritt. Det gick jättebra! Det var som om hon hittade sitt inre bakben och började bära, så tog vi lite trav och fick en riktigt trevlig form utan tjaffs i munnen och ett lätt lätt stöd. Kunde tom öka steglängden (visserligen minimalt men ändå
) Där la jag av.
och berömde. Stora delar av passet var öronen positiva och bara vid ett fåtal tillfällen tjurade hon till lite.
Så jag kommer nog, de gånger jag jobbar på banan, försöka värma upp henne lite med "öppna-tänk" så att hon hittar ett bekvämt sätt att bära sig. Det kan säkert användas även i skogen. Det är nog en viktig aspekt, att hon inte riktigt vet hur hon ska balansera upp sig med mig ovanpå och vill då inte bjuda framåt.
